onsdag 23 juli 2014

Icke-händelser i mitt icke-liv


Det är sommar. Halleluja.




Det är sommar. Och varmt. Cirka 30 grader här på Norrlandskusten. Sägs det. Jag har ingen termometer.

Jag har ingen termometer. Och varmt eller inte, jag badar inte, solar inte, har inte grillparty på tomten. Detta är icke-händelser i mitt icke-liv.

Härmed fler saker jag inte gjort på sistone. Jag har till exempel inte sett filmen "Da Vinci Code" (2006). Den gick på TV häromkvällen. Och jag började se den. Intressant tänkte jag, konspirationer och mystik...!

Men den gick inte att se. Det var för mycket illuminatikänsla i den.

OK. Det hela baseras på en bok av Dan Brown. Och han har i sin tur hämtat fakta från "Holy Blood, Holy Grail" (1982). Och denna berättelse kan ju vara intressant. Även om Baigent m.fl som skrivit boken övertolkar Jesu släktlinje. Det är nog kung Davids släktlinje som Prieure de Sion anser sig tillhöra. -- Men i alla fall: filmen gick inte att se, den osade av illuminism och insider-givna fakta och attityder.

Med andra ord: att se denna film blev för mig en icke-händelse.

- - -

Mer som är? Fler icke-händelser? -- Det följande har jag bevisligen gjort, men är ändå ett slags icke-händelser. De har inget att göra med något. Som:

Jag drack honungsvatten häromdagen (hett vatten med honung och socker). Jag tyckte det smakade lite beskt. Vanunu? tänkte jag, har vattnet blivit dåligt, har honungen härsknat? Men jag har den ju i kylskåpet denna varma tid. -- Svaret på gåtan, att vattnet var beskt, var att jag inte sköljt munnen tillräckligt efter tandborstningen.

Kul, intressant, ointressant -- en icke-händelse.

Jag har även börjat ordna mina böcker i bokstavsordning. Så långt som till "börja på a i hylla 1, sluta på ö i hylla 5" gick jag inte. Men jag ordnade i bokstavsordning på varje hyllplan. Har man många böcker måste man ha någon j-la ordning i sina hyllor. Får se om jag går vidare med en ännu striktare ordning.

- - -

Detta är sådant som jag gör om dagarna. Well, jag gör mer också. Men mycket är som detta: icke-händelser.

Nej, om man skulle ta och INTE gå och lägga sig i solen med en god bok... Och sedan INTE gå på gardenparty. Och sedan INTE resa till Örkelljunga för att gå på stadens brännvinsmuseum.




Relaterat
Illuminatis historia
Mediakriget sett som gerillakrig
PK-regimen är ett skräckvälde
Alfredsson och Danielsson
Elitklubben idag: NWO
Is Obama the Mahdi?
Östanbäcksgatan

söndag 13 juli 2014

Slaget om Caen (slutet)


I Frankrike finns en stad. Den heter Caen. Den ligger i landskapet Normandie. Där stod ett stort slag 1944. Tyskarna vann här en avvärjningsseger, kan man säga. Här är sista delen i min följetong om slaget vid Caen. Källan är, nu som förr, Hans von Lucks memoarer.




Index till alla delar




Tuff dag

Som jag berättat i tidigare avsnitt så var Hans von Luck stationerad i Normandie 1944. Den 6 juni kunde han direkt delta i försvaret och avvärja allierade framstötar. Men förgäves. Fienden lyckades landstiga.

Juni och juli fortsatte med misslyckade tyska motanfall och försvarsstrider. Läget verkade stabiliseras något. Så kom det sig att von Luck var på permission i Paris 15-18 juli. Som sagt ville han egentligen inte åka dit, men han övertalades. Men vid återkomsten till stridsgruppen, i gryningen den 18, härskade kaos. Det visade sig att den bombats i flera timmar att inget gjorts för att åtgärda detta. Man hade ingen radiokontakt med förbanden, man hade inte sänt ut förbindelsekarlar till dem och divisionen hade inte underrättats.

Den 18 juli var en tuff dag i von Lucks karriär. Skulle han lyckas reda upp situationen?

von Lucks ställföreträdare hade drabbats av chock och handlingsförlamning. Han fick nu ”stå till förfogande” vilket innebar att han kickades. von Luck måste genast ta över och reda ut läget. Fienden torde vara på väg att anfalla. von Luck måste fram och kolla. Han rusade ut till den Panzer IV han fått som ledningsfordon, gav föraren en cigarrett och beordrade honom att köra mot Caen. Från tornluckan sa von Luck till sin adjutant att be divisionsstaben om reserver.



88:or

På sin väg mot fronten kom von Luck först till en by i stridsgruppsområdets mitt, obesatt av dem själva. Byn hette Cagny. I dess västra utkant såg han 25-30 brittiska stridsvagnar. De var på väg söderut mot Caen. von Luck beslöt sig för att återvända till stridsgruppsstaben för att ordna ett pansrat motanfall. På väg tillbaka byn fann han emellertid något som kunde hejda pansaret: ett batteri 88:or ur Luftwaffe.

Luftvärnstrupperna i Tyskland stod organisatoriskt under flygvapnet, ej armén. Om de ingick i fältarméer lydde de förstås under dessa, som lv-batterier i pansardivisioner, men detta batteri var inte underställt aktuell stridsgrupp.

Dessa lv-pjäser var som antytt utmärkta som pv-pjäser. von Luck frågade batteriets kapten om han visste vad som hände, om han över huvud taget sett det fientliga pansaret. Men detta brydde sig kaptenen inte om: ”Jag tillhör en luftvärnsring som skall försvara staden Caen och dess fabriker mot flyganfall. För ögonblicket väntar jag på nästa angrepp.” [von Luck, "Pansarchef under Rommel" s 187]

von Luck blev rosenrasande. Men han lugnade sig och gav sedan kaptenen order att koncentrera sig på de fientliga stridsvagnar som byn vimlade av. Gruppera i byns norra utkant och beskjut fienden i flanken sa han. Kaptenen fattade ännu inte. Han var ju luftvärnsofficer. Det var först sedan von Luck dragit sin pistol som han insåg vad det handlade om.




Order: bekämpa fientligt pansar

von Luck sprang med lv-officeren till byns norra utkant. Som antytt är von Lucks bok exemplarisk i att visa hur man leder strid, och den order han nu gav lv-officeren bör återges i sin helhet för att visa hur det görs. Stående i aktuell del av byn sa von Luck till kaptenen:
Här, gruppera era fyra pjäser i den här fruktträdgården. Säden därborta är så hög att ni kommer att vara väl skyddad och ha skjutfält precis över den. Skjut på varenda stridsvagn ni ser. Jag skall se om jag kan sända er en pluton grenadjärer som skyddar er mot överraskningar. Om läget skulle bli kritiskt för er, förstör ni era pjäser och drar er tillbaka söderut. Jag hoppas att vår Tigeravdelning snart kommer att kunna inleda en motattack från högra flanken. Med dem och med er borde vi kunna slå tillbaka det fientliga motanfallet, särskilt som det inte åtföljs av infanteri så långt jag kunde konstatera. Hör på, jag är tillbaka om en halvtimme. Är det klart?
Den andre nickade och von Luck återvände till staben. Där visade det sig att Tigerbataljonen och divisionens reguljära Panzer IV-bataljon hejdats i sin framryckning av tung eld. Major Becker hade dock två av sina stormpjäsbatterier i aktion på vänsterflygeln ihop med grenadjärerna i I:a bataljonen, som stred mot brittiskt infanteri. De båda andra batterierna understödde II:a bataljonen som försvarade högerflygeln.




Avvärjningsstrider

Linjen var full av luckor. Någonstans på vänsterflygeln hade man i alla fall de tre egna avdelningarna 88:or; de stod i byn Bourgebus i närheten av vägen Caen-Paris. Högerflanken var värst utsatt. Dit sändes pansarspaningsbataljonen, vars chef kapten Brandt just anmält sig. Han skulle fylla luckan mellan II:a bataljonen och von Lucks stabsplats. Understöd fick han av ett av stormpjäsbatterierna, utrustat med 75 mm pv-pjäser.

Målet för det brittiska anfallet var att nå orten Falaise, 20 km söder om Caen. Stora brittiska pansarrerserver liksom infanteri- och flygstöd fanns, men terrängen och von Lucks aktiva stridsledning avvärjde det hela. Han och andra tyska förband försvarade fronten, liksom 1:a SS-pansardivisionen Leibstandarte Adolf Hitler och 12:e SS-pansardivisionen Hitlerjugend. Dessa enheter kom vid denna tid att uppta försvar strax till vänster om 21:a pansardivisionen.




Det var ännu den 18 juli

Det var fortfarande den 18 juli. Dagen var långtifrån över. Och de ovannämnda SS-pansardivisionerna hade inte kommit än. von Luck hoppades att den ”omskolade” lv-enheten vid Cagny samt de två stormkanonbatterierna intill skulle uppehålla fienden länge nog för dessa två elitdivisioner att nå fram.


Läget för von Lucks stridsgrupp var, efter omständigheterna, gott. Man försvarade sig och tillfogade fiendens pansar förluster. Det sistnämnda kunde von Luck framför allt se när han tog sin personliga befälsvagn och körde till Cagny igen. Det till pv omskolade Luftwaffe-batteriet hade förstört cirka fyrtio engelska stridsvagnar. Och man var själva oskadda: ”Männen vid kanonerna var stolta över sin första insats som pansarvärnsenhet. Alla fyra pjäserna var oskadade och hade inte angripits.” [ibid]

I samma by verkade de nämnda stormkanonbatterierna, som från högra flanken hade skjutit sönder alla stridsvagnar som försökte gå runt byn. Den kapten som ledde styrkan fick order att fortsätta som förr: bekämpa fiendens pansaranfall.




Rapport till divisionschefen

Tillbaka i sitt högkvarter sände von Luck en rapport till Feuchtinger, divisionschefen. Han rapporterade om framgången, att man sannolikt hejdat det brittiska pansaranfallet, särskilt med insatsen i Cagny. Men han var orolig för sin högerflygel och bad om reserver. Generalen gratulerade honom och sa att Leibstandarte var på väg från Falaise; denna division hade i uppgift att ta upp försvar vid höjderna vid Bourgebus, alltså på 21:a divisionens vänsterflank. Denna enhet kom också senare samma eftermiddag. Hitlerjugend-divisionen beräknades komma nästa dag. I sin senare rapport sa Feuchtinger att Leibstandarte genast gett sig in i striden och att britterna i slaget sammanlagt förlorat över 200 stridsvagnar.


von Luck hade, som sagt, återkommit från Paris samma morgon. Han hade varken haft tid att äta eller byta från permisuniform. Det kunde han nu. Han fick också höra att tio Tigerstridsvagnar klarat sig från det tidigare bombardemanget och nu kunde sättas in för ett anfall på fiendens vänstra flank, vilket alltså för tyskarna innebar utgångspunkt högerflygeln. Vagnarna ifråga hade bara fått indirekta skador, skador från tryckvågor och liknande som rubbat skottställningen och skadat kylsystemet. Detta var nu lagat. Men deras anfall fick anstå till nästa dag. Den 18 julis strider var i stort sett över och de hade varit framgångsrika för tyskarna.




Förflyttning

Den 19 juli såg endast svaga fientliga pansarframstötar, som avvärjdes. Men på eftermiddagen ökade trycket. Föregående dag anföll Montgomery med två pansardivisioner; nu satte han in tre. Med stöd av artilleri och infanteri slog man söderut men tyskarna avvärjde angreppen. von Lucks stormkanoner och 88:or fick britterna att uppträda försiktigt. 21:a divisionen hjälptes av insatserna av Leibstandarte, det nya vänstra grannförbandet. Dessutom kom Hitlerjugend-divisionen och avlöste 21:a divisionen. Feuchtingers division skulle dra sig mot nordöst, mot floden Dives.

Avlösningen gick tämligen lätt. På kvällen den 19 konstaterade von Luck att britterna förvisso tagit Caen och ryckt fram nio kilometer sedan dagen före, men ”genombrottet i riktning mot Falaise hade inte lyckats”. [ibid s 194] Man kan säga: slaget om Caen var en tysk avvärjningsseger.

Det kom regn vilket försvårade avlösningen och förflyttningen. Men å andra sidan hölls det allierade flyget på marken av detta dåliga väder. Den 17 juli spreds även nyheten att Rommel hade sårats svårt vid ett flygangrepp mot den bil han färdades i längs en landsväg. Det skedde för övrigt intill byn Montgomery. Fältmarskalk Montgomery, som ledde den engelska armégruppen, hörde till en släkt som härstammade från detta Normandie. Några dagar senare kom nyheterna om 20:e juli-attentatet mot Hitler.




Över Seine

21:a pansardivisionen och von Lucks stridsgrupp hämtade krafterna. Man fick ersättningsmanskap och ny materiel, såsom fabriksnya pansarskyttevagnar. Den tyska industrin fungerade ännu, trots allierad flygbombning dygnet runt: amerikanarna på dagen, engelsmännen på natten. – von Lucks division hade stridit oavbrutet i åtta veckor. Nu, i slutet av juli och början av augusti, kom även Pattons utbrytning vid Avranches och slaget om Falaisefickan. 21:a divisionen hamnade som antytt delvis inne i mottin, men von Lucks stridsgrupp hörde till de lyckligt lottade som mer eller mindre samlat kunde retirera mot öster. Feuchtinger sa att man skulle förflytta sig mot en region nordöst om Paris för att där återuppbygga divisionen. von Luck fick order att klara sig bäst han kunde; generalen hoppades att han skulle återkomma med ”massor av män ur vår division”. [ibid s 199]

Under äventyrliga former korsade von Luck personligen Seine i en så kallad Schwimmwagen, en amfibisk Volkswagen-jeep. Dessförinnan såg han till att manskap och stridsvagnar i hans stridsgrupp skeppats över. Detta var den 29 juli. Strax fick han ny kontakt med Feuchtinger, som sa åt honom att gå mot Strassbourg och gruppera till försvar väster om staden. Det var svårt att få tag på bensin till fordonen, men det gick. Och fiender, i denna region amerikanska pansarspetsar och förtrupper, stöttes knappt på.

Det allierade flyget syntes heller inte till. Det var ett osäkert läge men fienden kunde ju inte vara överallt. Därför, och med von Lucks fasta ledning, lyckades stridsgruppen efter elva dagars marsch nå Strassbourg. Det var då den 9 september.




Slutsats

Resten av kriget stred von Luck huvudsakligen på östfronten. Han försvarade Tyskland vid Oder och Neisse osv. I slutet av april togs han till fånga av ryssarna. Han satt några år i fångläger tills han frigavs. Sedan slog han sig på en civil karriär i Förbundsrepubliken Tyskland. Mer om memoarerna här.

Vad gäller slutsatsen om slaget vid Caen har jag inget att komma med. Det var som sagt en avvärjningsseger för tyskarna. Priset för engelsmännen blev högt, även om de vann. I övrigt har jag bara det att säga att von Lucks bok, i kapitlet om Caen, ger en bra bild av hur man som överstelöjtnant/regementschef leder striden. Det är inte så vanligt annars. Generalsperspektivet känner man till, och det mer omedelbara frontsoldats-perspektivet skildras ofta annars. Mellannivån slutligen, en lätt försummad nisch, täcks in bra av von Luck.

Index till alla tre delarna av slaget om Caen finner du här.




Relaterat
Patton, pansargeneralen
von Lucks memoarer
En svensk på östfronten
Hur var Hitler?
Camouflage (2011)
Översta bilden: Walther Heerespistole. Undre bilden: gevärskarbinen G43.

fredag 11 juli 2014

Slaget om Caen 1944 (forts)


För 70 år sedan stod slaget om Caen i östra Normandie. Det är värt att berätta om anser jag. Del 1 i denna följetong finner du här. Nu som då har jag Hans von Lucks memoarer som källa. Han var chef för ett pansargrenadjärregemente i detta slag.




Index till alla delar




Motanfall

Det var den 6 juni. De allierade hade landstigit i Normandie. Och hans von Luck tillhörde det tyska försvaret på platsen. Striderna var förvirrade, men läget var inte helt mörkt för tyskarna.

Den 6 juni: fram på dagen fick von Luck äntligen order att utföra ett motanfall. Man skulle återta de två broar över Orne som engelsmännen tagit, bland annat den som senare fick namnet Pegasus Bridge. Sedan skulle kontakt uppnås med de tyska kustenheterna, i detta nu i strid med den från havet landstigande fienden. von Luck skulle anfalla med sin II:a bataljon, pansarspaningsbataljonen, stormkanonbatterierna och en plutom 88 mm lv-pjäser. von Luck frågade sig vad han skulle ha pansarspanarna till, denna pansarbilsenhet var inte till för anfallsoperationer. Hans II:a bataljon var delvis engagerad i strid mot fallskärmsjägarna. Dock fick han ett pansarkompani som stöd.




Fartygsartilleri

Det hela satte igång. Man ryckte fram och nådde en bit, men sedan ”bröt helvetet löst. De tyngsta fartygspjäserna, upp till 39 cm kaliber, artilleri och jaktbombare hamrade på oss utan uppehåll. Radioförbindelserna gick förlorade, sårade kom tillbaka och pansarspaningsavdelningen måste ta betäckning.” [von Luck, "Pansarchef under Rommel", s 177]

Anfallet avbröts och man upptog försvar. När adjutanten meddelat detta till divisionsstaben fick han av divisionschefen, Feuchtinger, veta att divisionens pansarstridsgrupp ”hade nått kusten i luckan mellan de delar av brittiska 3:e infanteridivisionen och kanadensiska 3:e infanteridivisionen som landstigit. Tung eld från brittiska flottan, upprepade anfall av jaktbombare och fallskärmsjägare som nyligen hoppat i pansargruppens rygg hade tvingat den att dra sig tillbaka för att undvika att bli omringad.” [ibid]




Gruppering: söder om Escoville

Man hade gjort vad man kunnat. von Lucks regemente grupperade nu söder om orten Escoville, öster om Orne, nordöst om Caen. Till vänster om sig hade han systrerregementet 192:a. Den högra flanken var rätt svag men hölls av II:a bataljonen vid byn Troarn. Men fienden hade för sin del bara fallskärmsförband där. Landsättningen hade knappt börjat och dess truppkoncentration var framför divisionens vänstra flygel. Här fick man vid denna tid stöd av pansardivisionerna Panzer Lehr och 12:e SS-pansardivisionen.

Den 9 juni gjordes ett grandiost försök av en stridsgrupp ur 21:a pansardivisionen att återta Escoville. I gryningen körde man in i staden med pansar, stormpjäser och pansargrenadjärer, men återigen hejdades man av fartygsartilleri. Åter fick man avbryta och retirera. Då förstod von Luck att det inte gick att kasta britterna i havet.




Resten av juni och juli

Vid denna tid hade alltså engelsmännen, och amerikanerna i västra Normandie, defintivt kommit i land. Men det gick sakta för dem att utvidga brohuvudet. För von Lucks och 21:a divisionens del kan sägas att man under den följande månaden successivt fick uppge Caen, men man lyckades segt uppehålla den brittiska framryckningen. Montgomery fick lansera anfall på anfall för att komma framåt. Han förlorade 450 stridsvagnar i denna strid [ibid s 194].

Något senare, i västra delen av Normandie, bröt emellertid Patton igenom vid Avranches. Det var den 31 juli. En motattack mot hans vänsterflank gjordes av Panzer Lehr, men den hade avslöjats i förväg via signalspaning. En tysk divisionschefs order kodades med Enigma-maskin, men britterna hade knäckt koden och anföll nu divisionen massivt från luften. Motanfallet misslyckades. Patton kunde sedan svänga mot nordöst och ringa in Panzer Lehr, 12:e SS-pansardivisionen och hälften av 21:a pansardivisionen i den så kallade Falaisefickan. von Luck befann sig öster om denna motti och kunde med viss möda retirera till Tyskland.




Avvärjande försvar

Men jag går händelserna i förväg. Under juni ledde von Luck ytterligare två motanfall. Dessa misslyckades. Det gick inte att återta broarna över Orne. Nu gällde det att hålla kvar de allierade så länge det gick i deras brohuvud. Det lyckades, som antytt, ganska bra. Men allierad stridspatrullverksamhet, skeppsartilleri och flygverksamhet höll tyskarna sysselsatta dag och natt. Nätterna kunde lysas upp av så kallade ”julgranar”. Detta var system av flygfällda lysgranater, var och en med en liten fallskärm som bar en lyskropp av brinnande magnesium. Lyskroppen brann med ett grönblått sken, vilket bidrog till smeknamnet ”julgran”.

von Luck försvarade divisionens högerflygel, vilken som sagt var tämligen öppen. Brittiskt pansar kunde försöka kringgå den. Från mitten av juni och framåt byggdes därför försvaret ut här i flera linjer. Hjälp hade man av de många byar, häckar och skogsdungar som fanns i landskapet.

Det blev juli, detta ödesdigra 1944. Britterna lanserade då Operation Epsom väster om Orne. Av gåtfull anledning hade de inga pansargrenadjärer, inget infanteri som åtföljde pansaret: ”följden blev att de inte genast kunde slå ut små pansarvärnsnästen som låg väl kamouflerade i skogsdungar eller bakom häckar. Huvudanfallet bröt samman inför vår försvarseld, fastän brittiskt och kanadensiskt infanteri på flanken lyckades tränga in i västra delen av Caen. Vår front höll fortfarande.” [ibid s 184]




Krisverksamhet

Den stridsgrupp (Kampfgruppe) von Luck nu chefade bestod av en nytillförd bataljon Tigerstridsvagnar, alla fem kompanierna i Beckers stormpjäsbataljon, en bataljon ur divisionens pansarregemente samt tre avdelningar 88:or. 88:an var som nämnt en 88 mm pv-lv-pjäs. Fronten hölls av manskap från en så kallad Luftwaffe-fältdivision. Bakom dem grupperades 125:e regementets två bataljoner pansargrenadjärer ”i så kallade blockställningar från vilka de antingen kunde inleda en motattack eller sätta upp en försvarslinje.” [ibid] Försvaret drogs upp i flera linjer och kom därmed att få inte mindre än 15 km djup. Det var mycket. Man lyckades även dölja grupperingen för fiendens flygspaning, med påföljd att de brittiska pansaranfallen misslyckades gång på gång. De hade, säger von Luck [ibid], bara räknat med ett 7 km djupt försvarsbälte.

von Luck var på permission i Paris 15-18 juli. Han ville egentligen inte åka dit, men han övertalades. Han hade sin fästmö där och hade det trevligt så länge det varade. Vid återkomsten till stridsgruppen, i gryningen den 18, härskade emellertid kaos. Det visade sig 1) att den bombats i flera timmar 2) att inget gjorts; man hade ingen radiokontakt med förbanden, man hade inte sänt ut förbindelsekarlar till dem och divisionen hade inte underrättats.

Att vara befäl i fält är en konstant krisverksamhet sägs det. Och här var det verkligen kris. Den 18 juli torde initialt ha varit den värsta dagen i von Lucks karriär. Det var det svåraste läge han ställts inför som officer, vilket inte vill säga lite. Mer om detta i den avslutande delen av denna följetong. Den finner du här. Och här finner du del 1.




Relaterat
Operation Bagration, östfronten 1944
George S. Patton, Jr
D-dagen 1944
Slaget om Caen, del 1
"Camouflage", en krigsroman jag skrivit
Tyska soldater under slaget om Normandie.

tisdag 8 juli 2014

I tidningsrubrikerna för 70 år sedan: Slaget vid Caen rasar för fullt...


Här ska det handla om slaget vid Caen. Det stod i Normandie 1944. Dvs för 70 år sedan. Det varade 6 juni-19 juli. Min källa för det nedanstående är Hans von Lucks memoarer.




Del 1: den ni läser nu
Del 2: 6 juni-18 juli
Del 3: slutet




von Luck var med här och där

Jag har tidigare bloggat om Hans von Luck. Då gällde det hans östfrontsséjour. Han deltog även i Frankrike 1940 samt i Nordafrika. I Nordafrika var han med vid El Alamein i november 1942.

I februari 1943 deltog så von Luck i slaget om Kasserinepasset i Tunisien. Sedan skeppades han ut. Han slapp att dela sina vapenbröders öde att kapitulera där i Afrika. Efter detta stationerades han i Normandie 1944. Där var han i brännpunkten under slaget om Caen som rasade under juni och juli. von Lucks skildring av hur man leder ett pansargrenadjärregemente i strid är tämligen unik. Bland annat därför bloggar jag om detta: slaget vid Caen 1944 med von Luck i fokus. Det blir en smärre artikelserie om tre delar.




125:e pansargrenadjärregementet, gruppering Caen

I Normandie 1944 tillfördes von Luck omsider 21:a pansardivisisonen. Denna division grupperade kring staden Caen. Caen låg cirka 10 km från kusten. von Luck var vid denna tid en 32-årig major. Han hade även löfte att snart befordras till överstelöjtnant och överste. Han blev i Normandie chef för 125:e regementet, divisionens ena pansargrenadjärregemente. Det andra hette 192:a regementet. De skulle i strid nära samverka med en bataljon av stormpjäser, det vill säga infanterikanonvagnar med larvfötter. Just dessa var improviserade byggen baserade på franska chassin som bataljonens chef, Becker, hittat i den franska Hotchkissfabriken, lagt beslag på och modifierat.

Det regemente von Luck chefade över bestod av veteraner från östfronten plus en del nyutbildad personal. Staben och I:a bataljonen hade bepansrade halvbandare (SPW, Schützenpanzerwagen, ofta lika med SdKfz 250 med varian. II:a bataljonen var lastbilsburen. Divisionen hade utöver detta ett pansarregemente plus artilleri och luftvärn med mera. Man var den enda framskjutna pansarenheten här i östra Normandie. I västra Normandie, i Bretagne och längs Atlantkusten fanns inget pansar alls. Invasionen, som i sig var väntad, väntades längre i nordväst, vid Engelska kanalens smalaste ställe, vid Pas de Calais. Där hade tyskarna sin största koncentration reserver. Staden Caen där 21:e divisionen låg var dock en viktig industristad och knutpunkt och man kunde, sa divisionschefen Feuchtinger, åtminstone vänta sig luftlandsättningar och liknande.




Stormkanoner

von Lucks regemente grupperade nordöst om Caen och öster om floden Orne, som i nordnordostlig riktning rann rakt ut i Engelska kanalen. Man stöddes av två stormkanonkompanier ur Beckers bataljon. Systerregementet, 192:a, stod norr om Caen och väster om Orne. Söder om Caen stod pansarregementet, artilleriet och resten av divisionen.

Just inför D-Dagen var både divisionschefen och armégruppschefen Rommel borta. Den förstnämnde var i Paris, den andre var i Tyskland för att fira sin frus födelsedag. Det skapade problem. Divisionen hade order att i händelse av landstigningar ingripa först efter konfererande med armégruppsstaben, chefad av Rommel, samme Rommel som von Luck stridit under i Nordafrika och i Frankrike 1940.

Den 5 juni låg von Lucks regemente som vanligt stridsberett öster om Orne. Han hade sedan förr besökt varenda enhet och, à la Rommel, skakat hand med varenda basse. Även om man inte visste var de allierade skulle landstiga så visste man att de skulle göra det. En övning för att hålla truppen på topp hade beordrats: ”Jag gav II:a bataljonen tillstånd att låta 5:e kompaniet under löjtnant Brandenburg genomföra en övning under den kommande natten och att för ändamålet rycka ut med lösa skott. Detta var enligt planen att i tur och ordning utbilda varje kompani i nattstrid.” [von Luck, "Pansarchef under Rommel", s 169]




Det var en regnig och stormig natt

Natten till den 6 juni var regnig och stormig. Detta oväder sas omöjliggöra en allierad landstigning, alltså ivägsändandet av de trupptransportfartyg som man visste stod i begrepp att skeppas över. Faran var tillfälligt över: ”Stark sjögång, stormar och låg molnhöjd skulle omöjliggöra större operationer till sjöss och i luften för våra motståndare.” [ibid s 170]

von Luck satt denna natt i ett hus i Vilmont, en by öster om Caen, och planerade övningar för regementet. Staben låg i ett annat hus i byn. Den chefades för ögonblicket av adjutanten, löjtnant Helmut Liebeskind, sedermera general i västtyska armén.

von Luck oroades inför de kommande striderna. Hur skulle denna pansardivision klara sig i försvarsstrid? Den var ju avsedd för rörliga operationer. Men som det visade sig skulle terrängen här i Normandie, med bland annat ängar och åkrar inramade av täta buskage, visa sig vara väl ägnad åt försvarsstrid. Man kom att fördröja engelsmännen vid Caen i över en månad. Det blev en fördröjnings- och avvärjningsstrid av en typ som svensk armé senare skulle öva. Därför kom det sig även att von Luck på 80-talet, på plats, kunde föreläsa för svenska officerare om hur striderna i Normandie förlöpt. Allt som exempel på hur man försvarar sig mot en numerärt överlägsen, bepansrad fiende.




Fallskärmar i skyn

Vid midnatt fick von Luck se fallskärmar i skyn. Det hade börjat, invasionen var här...! Och även om det bara var en raid måste man vidta motåtgärder. Han åkte till staben och såg till att 5:e kompaniet, det som övade med lösa skott, undsattes. Resten av dess bataljon, II:a bat, visade sig självmant ha inlett en motattack mot dessa brittiska fallskärmjägare som höll på att landsättas.

Så von Luck höll sina ställningar. Men i detta läge hade ett motanfall av hela divisionen varit högst berättigat. Men det blev inte av. Dyrbara timmar förflöt på grund av att Feuchtinger var i Paris, men även sedan han återvänt rådde ledningsmässig låsning. Till exempel ansåg själve Hitler att denna fiendeverksamhet kring Caen var en fint. Normandie ansågs säkert, det var Pas de Calais som skulle bli platsen för invasionen sa han. Ännu långt in på dagen den 6 sa han att visst, något sker i Normandie, men Pas de Calais är och förblir fiendens kraftsamlingsriktning...!




Tvåfrontskrig

von Luck insåg i alla fall att den allierade ”andra fronten” hade upprättats. Nu var Tyskland i tvåfrontskrig från öster och väster samtidigt. Striderna här i väst kom att skilja sig mycket från dem i öst. Här fanns fientliga fallskärmsförband, i öster inga. Och med närheten till havet kunde fienden i väst, i Normandie, beskjuta slagfältet med skeppsartilleri. Man hade observationsballonger förtöjda ovanför skeppen. Kikarförsedda observatörer i dessa kunde se vartenda fordon som rörde sig. Eller så utfördes observationen med sedvanlig flygspaning. Minsta flytt av en stridsvagn resulterade i att artillerield leddes dit. 40 cm skeppsartilleri kunde slunga upp en Tigerstridsvagn i luften. Tyskarna själva antog omsider metoden; man använde till exempel stöd av kryssaren Prinz Eugen under striderna vid Riga i augusti 1944.

Skillnader västfront och östfront: i Normandie fick fienden total luftöverlägsenhet. Dess bomb- och jaktbombplan trakasserade ständigt de tyska markförbanden. På östfronten var luftverksamheten betydligt mer beskedlig.

Än har jag bara kommit till redogörelsen för invasionens första dag, 6 juni. Här berättar jag om fortsättningen av slaget vid Caen, om tyska motanfall under juni osv. Tredje och sista delen finner du här.




Relaterat
En svensk på östfronten
Invasionen 6 juni 1944
Hans von Lucks memoarer
Erwin Rommel: ett porträtt
Norman Schwarzkopf
Karta över Caen och invasionsstranden, 6 juni 1944. Engelska kanalen anas i kartans övre högra hörn. Den brigad som landstigit är kanadensisk. Invasionsstranden ifråga heter Juno.

söndag 6 juli 2014

If You Want to See Antropolis, Look Around


In 2009 I published a novel in Swedish, "Antropolis".




"Antropolis" has a symbolical quality to it. Like "Metropolis" or "Heliopolis". Literary qualities aside, the title shines like a beacon: Antropolis.

If you read Swedish and want a copy, you can buy it in this bookstore. And here I sell it on my blog, at a slightly different price.

- - -

"Antropolis" relates how a certain Jenro Klao restores the ruins of a city and names it Antropolis, dedicating it to art, science and the humanities. Crystal technology and spirituality are the key words to this new age. When the story begins it's the year of 2165 and the city is thriving, but the forces of esotericism and technology now seem to clash in this utopia. Jenro Klao then decides to leave the city to its own measures for a while, going on a trip to olden times, to Faustian cities and metropolises teeming with combustion cars and scudding clouds. When Klao returns he has the blueprint for the pacification of the antropolitan strife, leading to a lasting spiritual way of life. It's a modern variety of "the mediator between head and hand should be heart".

So much for the plot. The concept of Antropolis is what Guillaume Faye would call an idea thrown in the face of history. It doesn't have to be correct or consistent in every detail; the mere symbolical and poetic qualities of the concept is sufficient to make it a classic. And I have reviews lauding the book, like this one on the Swedish think-tank Motpol.

- - -

Antropolis has, as intimated, a certain Gestaltkvalität. It's archetypal. We're heading for antropolitan times by default. We're heading for times with innate spirituality and a renaissance for art and science. Gone are the times dominated by fear, repression and brainwashing. Antropolis shall triumph. Look around, look out your window: it's there. Antropolis, man.

It's the emerging antropolitan culture you're seeing. If you want to see Antropolis, look around. In latin that would be: si Antropolis requiris, circumspice.

The ISBN code of the book is 978-91-633-3887-8. The number of pages are 205. Buy it here. Or here.

And if you want to look at the pdf of the novel, click here for a free download (Dropbox).




Related
Jünger: Heliopolis
Secular Hymns -- Ordinary Songs With Religious Feel
Who Are the Ascended Masters?
Is Obama the Mahdi?
In Swedish: A Review of Antropolis

onsdag 2 juli 2014

Säljes: två romaner plus "Taktik på östfronten" för 90:-


Härmed ett nytt erbjudande från min bokhandel. För 90:- inklusive frakt får du två romaner plus en bonusbok. Romanerna är mina egna, "Antropolis" och "Till Smaragdeburg". Bonusboken heter "Taktik på östfronten" som kom 1958.




Här säljer jag två av mina romaner plus en faktabok som bonus. För detta betalar du endast 90:-. Porto ingår i priset. Maila mig på lennart.svensson24ATcomhem.se och meddela mig din adress så skickar jag böckerna. Jag meddelar även betalningssättet (internetbank).

Vad gäller bonusboken så heter den som sagt "Taktik på östfronten". Författaren är generalen Eike von Middeldorf (1915-1995). Boken gavs ut på Hörsta förlag 1958. Originalet hade kommit strax före och hette "Taktik im Russlandfeldzug". Boken ger en översikt över de tyska och ryska stridssätten under östfrontsfälttåget 1941-45. På vägen skildras infanteri, pansar och artilleri plus speciella problem som strid i stad och strid i mörker. Kunskapsnivån är relativt hög men boken är välskriven och lätt att komma in i. Sidantal: 248. Boken är illustrerad med snitsiga skisser som bland annat visar olika sätt för infanteri att understödja pansar.

Vad gäller det exemplar jag säljer så är boken något nött i kanterna. Men ryggen är ovikt och boken verkar vara oläst. Detta är ett väldigt bra skick för en bok från 1958, vill jag mena. Boken är i mjukpärm men med trådbindning, så den håller för att läsas.

Igår hade jag en liknande annons. Då var det Jan-Olov Rönns "Utan media kan du inte starta ett krig" som var bonus. Nu har den sålts i ett paket ihop med ett ex vardera av romanerna, som förvisso finns i flera ex. Men bonusboken finns bara i ett ex. Så passa på.

- - -

I paketet jag nu säljer ingår även två romaner av min hand. Det är först ”Antropolis” från 2008 (hårdpärm med skyddsomslag, 205 s), en utopisk roman om en stad i framtiden. I Nova SF nr 20 skrev Mats Linder detta om boken: "Lättläst och personligt språk, massor med tankar och resonemang, sympatiskt innehåll."

Sedan är det "Till Smaragdeburg" som utgavs 2010 (hårdpärm, 136 s). Den handlar om en filosofisk resa genom ett psykologiskt landskap, med mål i det skimrande gröna Smaragdeburg i fjärran. Perra J skrev detta om boken på sin blogg i september 2010:
Man kan se boken som en guide, där man följer en rutt, och där de flesta av tillvarons komplexiteter utpekas kristallklart utan att det gås in i det – då hade denna bok sannolikt blivit väldigt tjock! Men bara för att författaren aldrig fastnar någonstans betyder det inte att han tar lätt på saker och ting – snarare att han har en intuitiv känsla för vad som verkligen är väsentligt.
Här finns mer info om böckerna: om "Antropolis" här och om "Till Smaragdeburg" här. I dessa inlägg finns fler recensioner citerade. Där finns även pdf:erna länkade så att du kan se hur inlagan ser ut. Du kan ladda ner pdf:en gratis om du vill. Men jag har för mig att pappersböcker ännu gillas av bokläsarna. Därför säljer jag dem med detta erbjudande. Som sagt: maila mig på lennart.svensson24ATcomhem.se och meddela mig din adress så skickar jag böckerna. Jag meddelar då även mitt kontonr för nätbetalning. Det är ett personkonto, därför lägger jag inte ut det här.

Ni får alltså två inbundna böcker plus en bonusbok för 90 kronor, portot ingår. Det kallar jag ett hyfsat erbjudande.




Relaterat
Linder läser Svensson
Hela min bibliografi
Svensson: intervju
Memoarer
Verkförteckning
Östfronten 1941-45

tisdag 1 juli 2014

Svensson: Details (flash fiction)


"Flash fiction" -- I like the sound of the word. It means ultra short pieces of fiction, condensed works doing its business in less than 1000 words. In the magazines and e-zines of today it's all the rage and here's my latest take in this format.




Buster Bedell was a lethargic man, mostly lying at home chilling out. One day however he was visited by his friend, the enthusiast Ivo Livi. Livi stormed into his apartment saying:

”Follow me down town and I’ll show you God...!”

Somewhat in two minds Bedell followed his friend out. And they went down town where Livi started to lecture him, showing him details of the surroundings, on houses, in the garments of people and in car design.

The lethargic Bedell started to think it was interesting, having expected a sermon but instead being given tidbits about everything under the sun. He was shown living ideograms you could say, hieroglyphs, shapes that spoke to the imagination. Details. Eventually Bedell said:

”This was all very interesting, but what has it to do with God? You said you were going to show me God.”

”But this concerns God,” Livi said, ”exceedingly so – since God lives in the details...”

- - -

The End. I can add that this story first appeared in Swedish in my collection "Eld och rörelse", a book issued in 2007. It's kinda sold out now. But the pdf is freely available. Here it is, on Dropbox. On page 97 in the file you'll find the story in question under the title "Detaljer".




Related
Information about "Eld och rörelse"
"Eld och rörelse" on Dropbox
In Swedish: Dick Harrison existerar inte
In Swedish: En dag i statsminister Neros liv
In Swedish: Näringsminister Annie L. möter sin överman

onsdag 25 juni 2014

Finns det Sverigevänliga historiker? -- Jodå, Herman Lindqvist. Och jag

Det ges knappt ut några traditionella böcker om Sverige längre. Finförlagen är klart svenskfientliga. Men det finns trots allt Sverigevänliga historiker. Både idag och tidigare har historiker med positiv, nationell attityd verkat i detta land.




Nog finns det nationalistiska historieverk om Sverige. Även i vår tid. Herman Lindqvists "Historien om Sverige" (tio band utgivna på 1990-talet) har det mesta man kan kräva. Detta är kanske det mest nationalistiska historieverket på hundra år i detta land. Lindqvist säger sådant som att Karl XII var modig och att Gustav II Adolf förtjänar att kallas "den store". Lindqvist är ibland "lite lagom mysrojalist" och liberal, men på det stora hela bör han ha cred som nationalist.

Vad finns det mer då? I Sverigevänliga-historiker-genren, om man ser bakåt lite? Ja, vi har ju Alf Henriksons "Svensk historia" (två band, ursprungligen utgivna 1963) som har en antikvarisk approach: allt återges, även "onödiga ting" som fältslag och kunga-anekdoter. Hans verk är tämligen läsbart och bildande. I botten av Henriksons attityd finns dock en kungafientlig ådra. Han var ju liberal DN-skribent och ett slags proto-kulturmarxist.

Ingvar Anderssons "Svensk historia" från 1950-talet är för sin del förhållandevis nationellt sinnad. Den är iaf inte svenskfientlig, så som senare akademiska historiker är. Denna bok var just en akademisk grundbok en gång i tiden men den är fullt läslig, även ur populärsynpunkt.

- - -

Ännu på 1950-talet lästes Carl Grimbergs "Svensk historia för grundskolan" i våra skolor. Originalboken kom i början av seklet men verket stod sig genom flera upplagor. Grimberg hade förmåga att presentera fakta på läsligt sätt. Han är känd för formuleringen "Gustav II Adolf blev med tiden tämligen fet". Detta kanske låter lite raljant men det är ju rätt i sak: Gustav var av den runda typen.

Ännu en klassisk svensk historiker som skrivit handböcker är Claes Theodor Odhner. Odhner är en kritisk historiker, av kulturmarxisterna stämplad som obsolet. Men han är inte obsolet, han är en nationellt sinnad svensk historiker med alla relevanta krav på källkritik tillgodosedda.

En äldre svensk, uppburen historiker som bör undvikas är dock Anders Fryxell. Han lät patriotismen skymma fakta av och till.

- - -

Ämnet för detta inlägg är historieverk med nationalistisk vinkel. Då kan jag även hänvisa till min egen onlineföljetong på temat. I trettio avsnitt berättar jag om Sverige. Och jag börjar med ynglingaätten, går sedan igenom vikingatid och tidig medeltid liksom högmedeltid, stormaktstiden, frihetstiden och allt därefter fram till idag. Och jag är positivt, affirmativt sinnad: jag är svensk och jag skildrar min svenska historia utan sneglingar mot PK-ism, kosmopolitism och mångkulturism. Källkritik idkas men jag är inte, som kulturmarxister, ute för att ta heder och ära av flydda tiders aktörer.

Här är tre smakprov ur min historia:

. Folkliv och seder under vikingatiden
. När Gustav Vasa räddade Sverige
. Gustav III:s statskupp

Det där var lite tips om nationalistiska historieverk. Vilka man än läser så är det en fascinerande historia som rullas upp. Sverige har en lång historia som suverän, självständig aktör, mitt i stormaktspolitikens stormar. Ännu under 1800- och 1900-talet finns det heroiska händelser vi svenskar deltagit i. Jag tänker här på sådant som hjälpen till Finland under andra världskriget. Minns här även kalla kriget, då vi framgångsrikt försvarade oss mot Sovjetsystemets påtryckningar.




Relaterat
Min svenska historia: index
Folkliv och seder under vikingatiden
När Gustav Vasa räddade Sverige
Gustav III:s statskupp
Porträtt: Herman Lindqvist
Uniformer genom tiderna för Svea livgarde.

onsdag 18 juni 2014

Regler för radikaler: hur man agerar effektivt på nätet

Jag tillhör den Sverigevänliga rörelsen. Internethögern. Ibland tycker jag att mina kamrater i denna rörelse beter sig ineffektivt. Liksom bakvänt och reaktivt. -- OK. Det finns mer än en sida av saken. Om till exempel DN ljuger så ska man såklart påtala det. Men att som högerman varje dag leva som ett reaktivt, indignerat bihang till MSM, det kan inte vara målet. Ett aktivt liv är målet. Det är vad jag försöker säga i detta inlägg.




1.

Varför går Sverigevänliga bloggare PK-regimens ärenden? Varför återger Sverigevänliga postare PK-propagandan? Varför agerar internethögern reaktivt och inte aktivt? Varför gestaltar man inte sina åsikter positivt istället för att dag ut och dag in visa på problem?

Detta är de problem jag ska diskutera. Tonvikten ligger på att hantera det personliga psyket, men politiken spelar roll i det hela.

Det finns flera aspekter på detta. En är alltså den politiska, agendamässiga. Jag anser att man bör driva sina egna frågor istället för motståndarens. "Inget ideologiskt läckage" som det heter. Man bör vara uppmärksam på hur inlägg som bara rapporterar en ståndpunkt ändå försåtligt ger denna ståndpunkt cred.

Men jag ska inte behandla den åsiktsmässiga sidan av detta här. Inte bara. Jag tänker bland annat på nätsurfande per se. Varför hänger Sverigevänner på skitmedias sajter? Varför slutar man inte bara läsa MSM, även på nätet? Detta har en gynnsam effekt i ens vardag rent allmänt. Man höjer sin mentala energi och blir därmed friskare generellt.

- - -

Det handlar om att spara mental energi. Det handlar om att leva energismart. Om detta handlar dynontologin, som jag skrev om i detta inlägg. -- Man ödar som medveten nätsurfare inte energi på att racka ner på MSM:s elände. Man ödar inte tid på ironiska eller sarkastiska attityder, utan lever viljestyrt som en differentierad människa. Detta sistnämnda begrepp, ”differentierad människa”, härrör från Julius Evola.

Den mentala energin kan sparas. Man kan hushålla med den. Energin kan också ökas. ”Höj dig mentalt eller gå under” är ett motto jag har. Den som postar positiva, affirmativa inlägg om nymedia, Sverigevänliga händelser och attityder kan sägas bli en Operativ Kunskapare. Som Sverigevänlig internetaktör bedriver man Operationer för att sprida Kunskap.

Här har jag antytt några mentala attityder, brukbara för medvetna nätanvändare. Låt din vilja triumfera och lev energismart.

Ska man formulera detta som ett program blir det så här. -- Steg ett är att i sina inlägg sluta posta länkar till MSM, av vad slag det vara må. Steg två är att helt sluta läsa MSM. Steg tre är att börja driva sin egen ståndpunkt, konsekvent, som Operativ Kunskapare.




2.

Internethögern och de Sverigevänliga måste gaska upp sig. Alltför mycket tid i deras bloggar och sajter ödas åt att kommentera i senaste dumt i MSM, alltför mycket tid ägnas åt att reaktivt klaga på "elitens" uselhet.

Istället måste man som internetaktivist handla aktivt. En modern aktör tar ansvar för sitt liv. Och har man väl gjort det, tagit ansvar för sitt liv, så finns det inga ursäkter: inga om eller men, inget igår, inget imorgon. Ansvarstagandet, gripandet av makten över en själv, måste göras nu eller aldrig. Ty det finns bara här och nu.

- - -

Man måste ta ansvar som individ, ta makten över sig själv. Man måste vilja det. Och viljan är själva kruxet i det medvetna livet. En människa som insett viljans makt är kapabel till mycket. Man måste kunna konsten att med viljan skapa förändringar i medvetandet. Genom att ta viljekontroll över tanken spar man mental energi.

Man måste ta viljekontroll över tanken. Man måste bemästra varje tanke och känsla som förekommer i ens inre. Till det hör detta inläggs topic, att inte låta sig manipuleras av massmedia. MSM är ju mästare på att manipulera känslor.




3.

Man måste bemästra sitt inre. Man måste sträva efter klarhet. ”Kan du hålla ditt huvud klart, när alla omkring dig blott irrar – då är du en man, min son”. Detta sade den engelske författaren Kipling.

Det handlar, kort sagt, om viljans triumf. Man måste, som Nietzsche, släppa fram sin vilja till makt – sin vilja till makt över en själv. Har man väl gjort det ska man märka hur mycket enklare vardagen blir. Det finns ingen att skylla på. Man är själv ansvarig för sina handlingar. Man inser likt Franciskus vad man inte kan, respektive vad man kan påverka i sitt liv.

Med detta i minne blir man en nätsurfare som skippar MSM, lever aktivt och inte låter sig dras ner i ett träsk av negativitet, indignation och bitterhet.

- - -

Internethögern måste gaska upp sig. Svenskar med högeråsikter måste sluta att gnälla reaktivt på varenda dumhet i MSM. De Sverigevänliga måste agera aktivt och positivt, måste lära sig att ta kontrollen över sina liv, måste lära sig vinna.

Allt detta hör ihop anser jag. Vi börjar med att ta kontroll. "Bemästra varje tanke och känsla" skrev jag ovan. Det görs genom att träffa val, aktiva val. Som när man surfar: ska jag, eller ska jag inte gå in på DN.se idag? Jag kan ju gå in på kimmoa.se istället och skita i DN.

Så måste man tänka, jämt och ständigt. Man måste analysera alla de känslor som uppstår inom en inför det man läser på webben.

Vilja sajter ger mig styrka? Vilka sajter gör mig svag och kverulantisk?

Detta måste man fråga sig.

- - -

Det handlar om att övergå till ett segerrikt liv. Även du kan göra det: leva segerrikt. I varje sekund. Komma upp till en högre level liksom.

Detta gäller förstås även definitionen av seger. Vad är en segerrik dag för dig? En där du har tid att ta ett djupt andetag? – Med ett sådant mål är man ständigt segerrik. Och det är själva definitionen på en medveten människa: ”I learned to win when I was young so I’m never ever gonna lose”, som Judas Priest sjöng.




4.

Det handlar om att nå sinnesro, även i vardagen. Det handlar om att spara mental energi. Att läsa en MSM-sajt slösar den mentala energin. Att däremot läsa en mer neutral sajt (väldokumenterad nymedia, kanske en wikisida om något okontroversiellt ämne etc) ökar din mentala energi.

Coolness och apatia, fornindisk samatva – detta är vägar till sinnesro. Det spar mental energi. Det är stoicism. Det är lugnet i vardagen.

Man ska med andra ord vara ”i med- och motgång lika”. Det är som Bhagavad-Gîtâ 2.14: ”Mâtra-spârshas tu, Kaunteya, shîtoshna-sukha-duhkha-dâh, / âgamâpâyino ’nityâs; tâms titikshasva, Bhârata.” – ”O Kuntis son (= Arjuna)! Sinnesförnimmelserna är som lycko- och olycksbringande vinter och sommar, deras kommande och gående är inte eviga. Uthärda dem.”

- - -

Om dagens internethöger tog detta till sig skulle mycket vara vunnet. Vi skulle bland annat slippa se inlägg om hur uselt MSM är.

Det är 2014 nu, inte 2010. Under dessa fyra år tid har internethögern växt från praktiskt taget noll till en halv miljon nätsurfare. Det är sanningen. Den rörelsen behöver inte agera som en ilsken kverulant som automatiskt stör sig på "senaste dumt" i MSM.

Kringgå MSM och låt den vissna på grenen är mitt grundtips. Lev aktivt och segerrikt. Lär dig vinna.




Relaterat
Dynontologi -- ett sätt att leva energismart
Nymedia är en gerilla, och en segerrik sådan
Stilen i morgondagens media
Jordkrönikan
Enhörningens Tid: en fantasy för den nya epoken

måndag 16 juni 2014

Discussion: Witnesses of Alleged Crimes

Some topics for a blogger are on the dark side, sort of. This blog post is. It's about how the illuminati allegedly sacrifices children. In the Vatican, in subterranean dwellings in the Papal State in Rome, Italy. Concerning the Catholic side of this I can say: personally I know many Catholics and they are OK, but as a power institution the Catholic Church needs reformation. The current Pope seems to be bent on that. But it isn't just about letting some Cardinals go. No, the Vatican is a place for horrendous ceremonies, if illuminati defectors Svali and Erin Green Hicks are to be believed. Their testimonies are the subject of this post. And as intimated this is about very dark, frightening matters. I have no proofs. But I have indications. See below. And in facing this evil, call on what spiritual reserves you have because approaching the facts below are a bit trying. I can say: be warned, you who are easily upset. The following are not your ordinary, every-day blogpost. The goal is to spread info on the alleged evil of the illuminati but the way ahead may be emotionally bumpy for some. -- Note: some of the facts presented here are from the site Project Camelot. This resource interviews whistleblowers, researchers and insiders with facts about black projects, secret history and suppressed phenomenae. It used to be run by the venerable Bill Ryan and Kerry Cassidy. Nowadays Mrs Cassidy runs the site by herself.



Around 2000 the esoteric internet buzzed with the revealings of a woman with the cover name Svali. Being then in her 40's she said that she'd been a member of the illuminati, the secret society that runs the western world by manipulations, machinations and control of the media, education, finance and military and judicial branches. That is, everything...!

The illuminati, the military industrial complex and the NWO is an evil cabal planning murder and war on a global scale. According to Svali they strategically deal in drugs, porn and weapons, they have a hand in crime everywhere. As of 2014 they want war with Russia, and they wanted a bloody intervention in Syria to topple Bashar al-Assad. But the last thing faltered because al-Assad still rules, contrary to all western MSM prophecies. And Russia won't be provoked into attacking the Ukraine, no matter what MSM says.

That's how it is today. In 2007 when Svali went public with her testimonies there loomed war with Iran, there was this 2012 scare, the Planet X/Nibiru scare etc. These matters are covered in the Project Camelot summary of her statemenst. I'll go into the better part of that piece later. But first I'll deal with Svali's testimony regarding her participating and witnessing a child being sacrificed in the Vatican when she, Svali, was 12. The source for this is the site Illuminati News. I know nothing about that site really, but I guess it's OK.

Now then. Svali says that she was born into a illuminati family. The children in this cabal are trained to be tough. The goal is to become, in some way or another, political soldiers: full-time operators of the NWO. As kids they are taught not to want, to endure hardships, to betray, endure sexual harrassment etc. If it's true, clearly dark stuff, all things considered.

The last step of the education is an alleged initiation, a coming of age-ceremony. By this they become full members of the elite NWO club. And the ceremony is this: to participate in, i.e. to watch a child sacrifice. Svali says that she did just that: watching a ritual murder of a child. For this ceremony she was taken to a subterranean champer "underneath the Vatican".

- - -

For starters in this case Svali says that she went from the US, where she currently lived with her family as the 12 year old she was, to Germany. And in Germany she was prepared for the Vatican ceremony she was about to participate in: she was told about how important it was. Then she says [in the following "SV" stands for Svali and "GS" for the interviewer Greg Szymanski]:
SV: When we got there, we went through the Vatican. Underneath the Vatican there is a large room that I described to you when we talked before. It has 13 catacomb chambers leading into it. And what they do is as you go down these steps into the room, you can see that it's circular, so they're all rounded. They bring out the mummies from the catacombs. And they set them beside each one [each of the 13 catacomb chambers], and they say "That's the spirit of the Fathers watching over the ceremony."

During the ceremony, there was a large table in the center of the room. It was on top of this huge golden pentagram. They had a ceremony there.

GS: So how many kids, how many other children were with you being inducted into the Family or the Order, as they call it?

SV: There were two other children at that point. But there were several adults too.

GS: Okay.

SV: See, the Church also brings in adults to swear their allegiance, too, just so you know. I was told, and I don't know if this is true, that if you want to rise to a certain position within the Catholic Church hierarchy, you do have to go through that ceremony as well.

GS: Okay, so you're down in this room. Your parents weren't present.

SV: No. No. The German Father and the French Father were. ["German Father", "French Father" means cult leaders of these particular countries.]

GS: Okay, and at that point tell our listeners what you witnessed.

SV: (pause, additional voice stress) Well, there was a table. It looked like dark glass in the center of the room. It was made out of a stone, but it was very shiny and darkened black. It may have been something like obsidian or onyx, I'm not sure. This was the only time I've seen stone like that.

Around the corners it had these gold channels that, you know, collect fluids. A little boy was placed in the center of the table and drugged. I think he was drugged, because he was very quiet. He didn't move or say anything.

GS: This was a little three or four-year-old boy, right?

SV: Yes. Yeah. Yeah.

GS: Then they continued to do a child sacrifice.

[Then Svali gives us details on how horrified she was during it all. Then:]

SV: Afterwards, the man in scarlet, he had a huge golden ring on his hand. He came over to the center of the room. Each of the people that were swearing that day had to go forward and kneel before him and kiss his ring, and swear my allegiance to the New Order, to the New World Order for all... until my death.

GS: Hm. Now at that point you were escorted out.

SV: Yes. Yeah. After the ceremony was all over.
There you have it. I have been rather generous in giving you Svali's details of it all. I dont like to indulge in horrendous dealings but in this case I sort of must reproduce the gist of the narrative. I can't prove that it's true but this all, as it stands, is an indication of something.

- - -

I mentioned Erin Green Hicks in the intro. She's another illuminati defector. Here is the Project Camelot Interview with her. She's fairly open with her identity, not under cover as Svali.

As for the darkness of the Vatican Mrs Cassidy at circa 44.00 asks Mrs Hicks, "Do you remember interactions with the Catholic Church?" To this Mrs Hicks says in no uncertain terms, corroborating the Svali testimony:
Yes. I've seen ritual sacrifices of children in the Vatican, in the bowels of it. It's vile. It's the most vile place on earth. It's the most evilest, darkest.. It is evil personified. There is not... God is not there. God left the building, God never entered that building. And never will. He wants that building gone. He wants all of the popes gone. He's done with those popes. Those... that whole scenario there is nothing but a sacrificial, ehm... ritualistic, evil... I can't even say enough about that place. It's awful, it's the worst place in the world.
Again, this in itself isn't proof of anything, not even to be considered as circumstantial evidence, but Mrs Hicks' convictions in saying this came through strongly. For what it's worth I'd say there's something in this testimony that I, as a sentient human being, can't ignore.

And again, with this I'm not attacking people of Catholic faith, honest believers in God. It's the Vatican as a place for surreptitous doings that's in question here.

- - -

Alleged child sacrifice by the illuminati. Do I have some more sources on this? -- I have been given indications by an article by Stew Webb on Veterans Today, June 22, 2013.

He says that on June 17, 2013 one certain Sammie Lamont Wallace, 37, "walked into the Walmart in Midwest City, Oklahoma and snatched a 2-year-old girl from her mother’s shopping cart and took her hostage." While negotiating with Wallace police shot and killed him. By evidence later found in Wallace' apartment Wallace is said to have kidnapped the 2 year old for a illuminati human sacrifice.

According to Webb the kid was going to be killed at a winter solstice ceremony in Denver:
Denver Colorado on June 21 and December 22 each year at 12:00am-3:00am mountain time known as the “Summer and Winter Solstice” the Illuminati Council of 13 Bankers hold their “Tiffany Lamp meetings”. These known Satanists perform Human Sacrifices as part of their satanic rituals at the Old Navarre a former Whore House and Casino located at 1725-1727 Tremont Pl, Denver, Colorado, across from the Ships Tavern at the Brown Palace Hotel in downtown Denver, Colorado.
This might seem a little sketchy. But in the Veterans Today article Webb gives us links to other pieces he's written about the Denver doings of the illuminati.

As I said about Svali's testimony: I personally can't prove this but this is an indication of something. The theory, "the illuminati are sacrificing children at dark ceremonies", have to be taken seriously.

- - -

There you have it: my theory that the illuminati kills children. It all sort of gives you "that sinking feeling", or downright nausea. Epistemologically = "truthwise", this case might be a bit hard to accept to some. But we have to consider the possibility. In order to take down the NWO cabal we have to seek out the truth about their dealings, even though that truth can seem revolting.

Recently there was the Bilderberger meeting in Copenhagen. This is a NWO stronghold, no doubt about that. The opening speech was made by a certain William C. van Duyn [scroll down to below the top post, which is a Benjamin Fulford report]. Among other things Mr van Duyn said in his speech that "[t]he subject of this Bilderberg meeting is the One World Government". I doubt that this government will come about in the terms of van Duyn's club, but thank you anyway: thanks for the confirmation of where you stand in the conspiracy.

Mr van Duyn also said about the Bilderberger group: "We are not an evil". OK. I don't know this guy but as for the illuminati, who runs this Bilderberger show, you could suspect that they are evil. Judging by the indications in this blogpost I have a theory that the NWO is evil.

So brother and sisters who are of the Light, if this evil is real fight it with all your might. And if you want to, pray with me. We could need some infusion of Light after all this darkness. -- So then: I pray to the Lord Almighty, the creator of everything, the creative primordial Light of which I, by way of my eternal soul, has a part. Lord, help us to see our own Light, help us to defeat the dark cabal that runs this world, and have mercy on the souls killed by the illuminati. With the Light and the Lord we will lead the world to a better future, with the Light the darkness shall be dispersed. And lastly Lord, forgive the individuals part of the NWO conspiracies for they know not what they do. I will fight the NWO collective, but at the same time I pray to the Lord for the strength to forgive the cabal people as individuals. Amen.




External Links
Project Camelot: Svali Summary
Illuminati News: Interview with Svali
Appendix to Fulford report, a Speech by a NWO Insider Held at the Bilderberger Meeting




Related on This Blog
The Ascended Masters
Dynontologi -- en lära för människor i tillvaron
Exopolitisk närvaro
Kopisten i Babylon
Melinas resa
The painting is by Rubens.

lördag 14 juni 2014

"Eliten är som inavlade banjomongon" -- satirisk sång

Den så kallade "samhällseliten" i detta land visar vissa psykopatologiska drag. Toppskiktet i media och politik vägrar diskutera sådant som invandring och mångkultur. De överöser dig med en storm av floskler om frågan kommer på tal: "allas lika värde", "humanism" osv.




Man kan se på denna låsning på olika sätt. I detta inlägg visade jag till exempel att eliten är lika med Stasi i sitt tänk.

Sedan, när jag bläddrade igenom en fil med visdomsord från nätet, fann jag denna rad av gamle flashbackpostaren Phasers on funk. Och han sa allt mycket tydligare: "Hela eliten är som inavlade banjomongon..."

Denna rad har satt sig på hjärnan. This is it liksom. Och jag har nu gjort en sång på temat. Eftersom det hela handlar om banjomongon är melodin såklart en känd banjolåt, "Stewie's Banjo Song" från Family Guy:
Svenska samhällsgänget, dom har det lite bängit,
dom är en enda stor vansinnighet.
Dom tror att dom är lärde, säger ”allas lika värde”,
”vi värnar yttrandefrihet”.

Refr:
Dom är ett banjo-mongo-gäng,
plinkar på sin banjo med banjo-mongo-sväng,
inavlat banjo-mongo-gäng, ett flinande banjo-mongo-gäng...!
Så där ja, en liten "throw-away" i försommarvärmen. Och om någon mot förmodan får lust att spela in denna sång och lägga ut den på nätet, så ger jag härmed grönt ljus för det.




Relaterat
PK-ismens mentalitet är "Stasi"
Melina Starr häktad, misstänkt för allmänfarlig ödeläggelse
Till Smaragdeburg, roman utgiven 2010
Agajan äventyraren
Dynontologi, ett sätt att leva energismart

fredag 13 juni 2014

Secular Hymns -- Everyday Songs With Religious Feeling

Hereby a reflection on music. Are there "common", un-religious songs that have a sort of implicit, spiritual quality to them...?



It's striking how many secular songs are religious in all but name. Take for instance the ten-minute-or-so "A saucerful of secrets" by Pink Floyd (on their eponymous 2nd LP). This psychedelic song ends in a section called "celestial voices", and of course that's what it is, celestial: a mind-rendering, uplifting Bach-style choir piece with organ and all. The Pink Floyd were never known for outright spiritual leanings, but here...

Then there's Judas Priests "Solar Angels" on their "Point Of Entry" album, a hymn about angels in a science fantasy context. Theres no mistaking the spiritual, uplifting quality of the song, the hymnic quality. A religious song by an un-religious group, mainly singing 'bout partying and violence. Hereby a sample of "Solar Angels":
Golden haloes radiating higher,
diamond visions softly breathing fire,
sky processions, we are watching you arrive...
Here's a review of the album in question, "Point of Entry" (in Swedish).

Secular hymns, everyday songs with religious feeling. Here of course you could mention Beatles "Hey Jude": genuinely secular, not spiritual or religious in content, but essentially it's got a religious feel to it.

Then we have Enya's albums ("The Celts", "Shepherd Moons") which to me seems to contain nothing but psalms, secular psalms, beautifully so. And we have the song "Wedding" by The Hep Stars, we have Hendrix' electrical church music and, as some person suggested to me, "A Whiter Shade Of Pale" by Procul Harum. Maybe this last one is genuinely religious with all its "Vestal Virgins" etc but it's hardly sung at church. However, in its essence it is a religious song I would say, a hymn to higher worlds.




Related
Ernst Jünger and Spirituality
Sci-fi and Jünger
Judas Priest: Point of Entry
Eld och rörelse
Novellsamling
The picture is from the site publicdomainpictures.

Etiketter

A-Z (5) abb (89) abbm (6) abbX (4) agajan (5) ahma (6) aktuellare böcker (35) aktufall (5) alga (3) Andersson (2) Antropolis (17) apatia (10) ar (34) att vara Svensson (217) Ballard (11) begr (5) berättelser från Rokkana (19) Bhagavad-gîtâ (6) bilbabbel (19) bild (10) bim (12) bing (298) biografi (22) bloggish (56) Blue Öyster Cult (4) camo (6) Castaneda (21) conspi (20) d-icke (2) Den musiske matlagaren (16) Dick (8) dune (8) Eld och rörelse (39) en gatas melankoli (10) En novell om Babylon (4) eso (4) esoterica (123) etni (13) fall (4) fantasi-fantaså-fantasy (20) film och TV (43) flytten (3) gambla fiina versepos (4) gld (7) grek (10) Gripenbergs sol (4) heinlein (3) historia in nuce (157) hårdrocken rockar hårt (39) intr. mus (33) inva (25) ipol (70) islam (6) italia (3) japan (4) Jünger (79) Jüngers liv (10) Kierkegaard (2) konsten att slå en tennisserve (18) Kristus (25) kuro (2) libyen (19) link (38) lite litteratur (101) ljus (6) Lovecraft (14) Maiden (9) mangs (2) Melinas resa (8) memoarer (10) mena (43) multiversums mytolog (5) natio (64) Nietzsche (4) niven (4) nuochda (1) Ohlmarks (5) ondit (14) oneline (1) ori ett lag (57) pil (5) poesy (31) politikka (199) pr (59) pred (3) Priest (14) prophecy (24) rymd (13) sanskrit (9) sf man minns (97) small candies (124) Smaragdeburg (5) speng (21) stein (5) Stratopias gåta (80) survi (6) sve (31) svens11 (10) Sveriges störste poet (8) Swedenborg (4) symbol (4) Syrien (17) tempel (30) Tolkien (4) topp5 (8) typer (15) USA (19) uselt (8) van Vogt (9) Vandra mot ljuset (3) vju (4) zeppelin (2)