söndag 7 januari 2018

Praise for Actionism


It's Sunday today.




There's a book called "Actionism -- How to Become a Responsible Man". A book containing my philosophy of life.

You all know about it. It was published last year and presented here.

It's sold on Amazon. On this outlet, the customers can review the books. And here's an Amazon review of "Actionism":
The author takes the perennial wisdom, Traditionalist (capital T), and Identarian movements as a basis for constructing an actionable philosophy of life. In contrast to the complaints that the broader dissident right is mostly a matter of resentment and victimhood morality, the author sets out to offer an approach to living those values in a positive and creative manner. This is a worthwhile book to read that has received too little attention thus far.
The review is to be found on the book's Amazon page.




Related
Buy the Book on Amazon
Actionism Presented on This Blog
Nordic Sphinx

tisdag 2 januari 2018

Nya Tider -- aktuell tidning


In Swedish, about a Swedish weekly. -- Nya Tider förekom ofta i nyheterna i höstas. Innan bokmässan. Sedan dess har det varit rätt tyst om den i media. Men tidningen lever i högönsklig välmåga, kan jag försäkra.




Nya Tider är en vecklig nyhetstidning som startade hösten 2012. Den kallar sig oberoende och rapporterar om nyheter i Sverige och utlandet, nyheter som MSM tenderar att tiga om. Vinkeln är "Sverigevänlig" och anti-PK. Upplagan sägs nu vara kring 7000.

Själv har jag på frilansbasis bidragit sedan 2013. Här är min tråd på nätupplagan. Den innehåller kortare och längre utdrag ur mina artiklar. Såsom recensioner, krönikor och annat. (En och annan text ges i sin helhet; se länkar nedan.)

Berömmet för Nya Tider ska såklart främst gå till chefred Vavra Suk och andreredaktören Sanna Hill. De har byggt upp tidningen, och de driver den dag för dag, ofta i stark motvind från etablissemanget.



Info för hur man prenumererar ges här. Med prenumeration får man både papperstidning och möjlighet att läsa texter på nätupplagan -- hela texter, inte bara utdrag ur dylika som regeln är för random nätsurfare.

Man har många frilansare som jag. Och jag är glad att kunna bidra. Sedan starten har jag haft drygt 50 texter i tidningen, alltifrån debattinlägg och kåserier till recensioner och essäer. Härmed ett urval:

2013
Nr 7. Recension av Thomas Nydahls ’Black Country’ (2012) (”Birmingham – tredje världen i ett västland”)
Nr 47. Recension av Fredrik Reinfeldts ’Det sovande folket’ (1993) (”Ungmoderaten Reinfeldts politiska vision”)

2014
Nr 12. Debatt (”Tidsandan idag är emot krig”) [hela artikeln på nätet]
Nr 21. Recension av Thomas Nydahls ’Identitärt’ (2014) (”Nydahl granskar identitärerna”)
Nr 51. Debatt (”Globalismen och nationalismen”) [hela artikeln på nätet]

2015
Nr 1-2. Recension av David Baas ’Bevara Sverige svenskt’ (2014) (”Baas granskar Sverigedemokraterna”) [artikelns början på nätet]
Nr 8. Recension av Per Svenssons ’Vasakärven och järnröret’ (2014) (”SD:s lundensiska bakgrund”)
Nr 12. 100 år sedan ’The Birth of a Nation’ hade premiär (”Omstridd film fyller 100 år”) [artikelns början på nätet]
Nr 20. Recension av Anders Jallais trilogi ’Spionen på FRA’ (2010), ’Landsförrädaren’ (2011) och ’Natoagenten’ (2012) (”Anders Jallai – en modern äventyrare”)
Nr 26. 125 år sedan Rütger Essén föddes (”Rütger Essén – oförtjänt bortglömd?”)

2016
Nr 42. Recension av August Strindbergs ’Tschandala’ (”Strindbergklassiker i nyutgåva”) [artikelns början på nätet]

2017
Nr 18. Recension av Guillaume Fayes ’Archeofuturism 2.0’ (”Fayes första roman) [artikelns början på nätet]
Nr 40. Baksidesartikel om Härnösands domkyrka (”Sveriges minsta domkyrka”) [artikelns början på nätet]

Nätupplagan:
. 7 november, recension av Juha Snellmans ’Slavarnas tidsålder’ (”Svensk fantasy övertygar”) [artikelns början på nätet]

Det om detta.

Som sagt startade Nya Tider hösten 2012. Det är drygt fem år sedan. Det är själ att fira. Nya Tider är ett smärre fenomen.

Vill ni prenumerera, gå hit. Jag är inte med i varje nummer, långt ifrån, men ett "standardnummer" innehåller iaf nyheter från Sverige och ofta från utlandet, det kan finnas intervjuer med kända internationella figurer, det ges bakgrunder till situationen i världen här och där. Och det är kulturartiklar av typen recensioner samt texter om svensk historia, med eller utan aktuell vinkel (typ, "idag är det X år sedan händelse Y").




Relaterat
Globalismen och nationalismen -- oförkortad debattartikel av mig på nätet
Mina artiklar på NyT:s nätupplaga
Nya Tiders hemsida

fredag 22 december 2017

Good Reads Lately; December


Hereby some books I've just read.




. Vivekananda, Words of Inspiration (vedanta explained in a reasonably popular, "outreach" vein, inspirational indeed; I loved this when reading Indology in the 90s and to read it again was great, giving you a perspective of the western vs. eastern attitude to spirituality). [Here is a post in Swedish about Vivekananda's life and thought.]

. Drunvalo Melchizedek, The Ancient Secret of the Flower of Life (sacred geometry, Egypt, Atlantis, etc, etc, all by a mystery man claiming to have known and spoken to Thoth, nonetheless, this book is a clear and succinct overview).

. John Wyndham, Stowaway to Mars (a balanced, relatable, quaint space adventure; a plus is given for the Martian setting which is alluring and exciting, and at the same time devoid of too many monstrosities and ugly feautures, which otherwise can be common when telling of the Red Planet (q.v. Weinbaum, Gordon, Heinlein)). [This is a revised opinion of mine of Wyndham's book, compared to the verdict in this post.]

. Fredric Brown, What Mad Universe (from 1949, the first space opera parody, kinda elegant as such, the realism of a Joe Schmoe meeting the fantasy of a galactic adventure).




Related (in Swedish)
Vivekanandas liv och budskap
Andersson: Gyllene gåsen (1997)
Ballard: Super-Cannes (2000)
Bertil Malmberg hedras i Härnösand

lördag 9 december 2017

Min svenska historia


In Swedish. -- Tidigare i år gav Logik förlag ut min svenska historia, "Ett rike utan like". Den presenteras utförligt på bloggen här. Och du kan köpa den från förlaget här. Eller från Amazon.co.uk här. -- I detta inlägg ger jag diverse citat och annat ur boken, allt för att övertyga dig som läsare att detta är "boken" helt enkelt -- för dig som är Sverigevän och vill ha en läsbar svensk historia.



Det är en fantastisk bok. -- Den här ska finnas som standardverk hos varje Sverigevän.
Detta sa Magnus Söderman om "Ett rike utan like -- Sveriges historia". Det skedde i Radio Motgift i april i år.

Och mer i synk med årstiden just nu, jul, kan jag nämna att en bekant nyss ansåg att boken vore perfekt som julklapp.

Och det har hon ju rätt i. Boken har den där läsvänliga "glöggkänslan" som en juklappsbok ska ha. Den bjuder på en fascinerande berättelse om Sverige och svenskarna, från Hedenhös till idag. Mer om den grundläggande karaktären hos boken i detta inlägg.

- - -

Boken är läsvänlig och intressant för en vaken svensk. Detta är de etniska svenskarnas historia. Detta är en polemisk historia. I en tid av skriande svenskfientlighet och antivita stämningar står jag upp för det svensk-etniska elementet. Och, ur en etablissemangssynvinkel, är det ingen annan som gör detta i svensk historiediskussion idag.

Man kan säga: vi måste ta tillbaks Sverige. Vi måste återuppliva bilden av det traditionella Sverige. Bilden av Sverige som de etniska svenskarnas land. Och i förordet till "Ett rike utan like" skriver jag bland annat:
Sverige finns. Och etniska svenskar finns.

Traditionen säger att Sverige sedan urminnes tider har funnits som en suverän nation och stat i norra Europa.

Om detta kan du läsa i denna historik över Sverige – en ”radikalt traditionell” historia, en historia som återger både gamla berättelser och legender och senare historiskt bekräftade historier om hur ett litet, segt, uthålligt folk gjort denna centralskandinaviska mark till sin livsmiljö och domän, till sitt fäderneärvda rike. ”Sverige är vårt genom svensk strävan” som Vilhelm Moberg sa.
- - -

Detta sägs i förordet till "Ett rike utan like -- Sveriges historia".

Detta är den konceptuella basen, grundackordet för hela boken.

Och denna etniska synvinkel går som ett diskret ledmotiv genom hela boken. Låt mig till exempel citera kapitel 8:
Fredrik Reinfeldt nämnde svenskar i maj 2012. Inte bara det; han nämnde etniska svenskar som om de existerade. Detta lyfte oss, detta förde oss ur det skuggornas rike vi levat i sedan 1945 då svenskar skulle förtigas och mörkas.

Man frågar sig om Reinfeldt sa detta för att smickra en vaknande nationalistisk opinion eller om han försa sig. Jag börjar luta åt det senare alternativet.

Nu finns den etniske svensken åter. Vi sju miljoner etniska svenskar har officiellt sett dagens ljus ånyo. Vi har förstås alltid funnits. Det var bara Reinfeldts utsaga i maj 2012 som gav ”etniska svenskar” plats i debatten. Att någon debattör i TV sa att "etniska svenskar" är "ett oerhört farligt språkbruk", det ändrar inget.
Etniska svenskar är idag ett begrepp. Det är vi vita nordgermaner som byggt upp detta land. Hela min bok bygger på denna premiss.

Den traditionella realiteten i svenskarnas existens nämns även i kapitel 5:
Så, ärevördiga medieelit och akademiska historiker, finns Sverige eller inte? Har svenskar existerat som en historisk verklighet sedan urminnes tider? Har gult och blått förekommit som nationella vapenfärger sedan medeltiden? Ropade Karl XII vid Poltava ”svenskar, svenskar” eller inte? – Den som betvivlar detta har ett omfattande förnekelsearbete framför sig.
Detta sägs i "Ett rike utan like -- Sveriges historia".

Detta är den enda svenska historiebok idag som säger att svenskar existerar som ett särpräglat folk.

Alla andra samtida historiker förnekar det.

Därför bör du, som är etnisk svensk och vill ha en historik där detta etniska perspektiv ingår, köpa "Ett rike utan like -- Sveriges historia".

- - -

Det är dags för en traditionell svensk historik i den storm av globalism vi lever i.

Mer ur förordet till "Ett rike utan like -- Sveriges historia":
Detta är en traditionell, bejakande svensk historik. Det är en anti-PK, anti-nihilistisk, anti-mångkulturell historisk översikt. Det är berättelsen om de etniska svenskarna som jag, författaren, är en av. Vi svenskar existerar som en specifik grupp inom den germanska stammen och personligen är jag son till svenska bönder, smeder, flottare och snickare. Detta är mitt folk, detta är mitt land; detta är historien om det traditionella Sverige i en tid när varje aspekt av detta förnekas av Makterna.

- - -

Vi svenskar har traditioner. Det skriver jag i förordet till "Ett rike utan like". Och:
Vi har med hantverk och konst, med jordbruk, industri och andlig odling, och med vissa föreställningar, idéer och berättelser skapat ett nätverk av attityder, sinnebilder och narrativ som inte går att utplåna så lätt. Vissa försök har gjorts sedan 1945, och än mer intensivt efter 1968 och under 00-talet. Men att bygga en tradition som den svenska tar hundratals, ja tusentals år. Så den som ogillar det traditionellt svenska, den som vill riva ner vad svenskarna byggt upp under årtusenden, den har en diger uppgift framför sig.
Så är det ju.

Så det är dags att ta tillbaks landet från likspöken och kadaverfrossare.

Dags att återigen säga:

"Flamma stolt, mot dunkla skyar..."

"Sjung, svenska folk..."

"Varer svenske..."

Ja min själ, många nordiska kraftord kommer för mig när jag så här i decembermörkret tänker på mitt älskade Sverige, hånat och släpat i smutsen av ovärdiga makthavare och propagandister. Sverige lider men ännu finns något av den gamla, nationella glöden kvar. Och nu är det nog; nu säger Svea "nej", hon tycks vara på väg att resa sig och skudda stoftet av sig.

Folkets kamp är folkets hopp.

Sverige går ännu att rädda.

För ett fritt Sverige!

- - -

Som sagt har vi svenskar traditioner. Jag tar upp detta tema även på slutet i boken. Då låter det:
Anti-traditionalismen har i sig en kort historia. Den har, som salongsmässigt dominerande fenomen, varit gångbar som längst sedan 1968. Att däremot stå för traditionen, att omhulda den, det är äldre än Hedenhös. Att renovera kyrkor, att odla det svenska landskapet, att gå till gamla skrifter och hämta visdomsord och legender – detta positiva gestaltande är till sin art äldre och mer fruktbart än nihilism, anti-traditionalism och nivellering. Och det gör att traditionens vänner, inte traditionens fiender, kommer att vinna det svenska kulturkriget.

Detta är slutorden i "Ett rike utan like -- Sveriges historia". En radikalkonservativ historiebok om Sverige och svenskarna. Sidantal: 580, hårdpärm.

Mer basfakta om boken i detta inlägg.

Köp boken från förlaget här. Den är i skrivande stund förlagets sjätte mest sålda bok.

Du kan även köpa boken från Amazon.co.uk, här.




Relaterat
Radio Motgift recenserar boken
Ett rike utan like
Verner von Heidenstam -- ett liv

tisdag 5 december 2017

I Declare You the Spiritual Superman


As you all know I have a new book out. It's called "Actionism -- How to Become a Responsible Man".




"Actionism" is about a lot of things. Key words are Responsible Man, Memento Mori, Movement As A State, C3, Action As Being etc.

So, in presenting "Actionism" you can say that Responsible Man uses willpower and Memento Mori in order to reach mental calm – C3, a state of “Calm, Cool and Collected”. This is the way to be under the new, improved sun in the coming golden age.

This I say.

In presenting "Actionism" you can also say the following.

- - -

The Actionist goes with Movement As A State through the Metropolitan decadence, heading for the Antropolitan splendor.

- - -

The Responsible Man embodies Action As Being, lives according to There Is Only Here And Now and performs Movement As A State, as such, a virtual sunshine zeitgeist melting the glacier of reductive materialism.

- - -

By way of will-thought, I exercise supreme power over my being. That’s sovereignty, that’s responsibility, that’s freedom.

- - -

Willpower, zest and faith-in-action is the way ahead.

It’s time for the sunshine zeitgeist to melt the glacier of nihilism.

It’s time for alacrity and drive to sweep away the negativist development in literature, film and the media.

It’s time to stop worship death, time to start worship life and light.

- - -

I declare you the spiritual superman. Superomismo with a spiritual footing. His name is Responsible Man.




Related
Presentation of the Book
Redeeming Lucifer
Ten-Year Jubilee of the Blog
Painting by Robert Svensson: "Till Norrlands ungdom" = "To the Youth of Norrland"

onsdag 29 november 2017

Good Reads Lately; November


Hallelujah.




I sometimes read books. Hereby some of my latest encounters.

. Clifford D. Simak, City: a quiet conservatism, the stability of rural life juxtaposed to high tech futurism.

. Cordwainer Smith, The Rediscovery of Man: sci-fi as fairy tales, stylish and a bit weird but overall impressive.

. H. G. Wells, The Stolen Bacillus: one or two stories OK, overall I'm just not blown away by Wells right now.

. John Wyndham, Stowaway to Mars: a story of a Mars trip, written in 1935, playing in 1980, offering the reader adventure and heroism, kind of "middlebrow": well done but rather meaningless, like all Wyndham stories. It should be noted, though, that it's a bit more upbeat than his postwar fiction where doom and gloom is the order of the day.

. Wolfram von Eschenbach, Parsifal: good to have read the main part of it, however I wasn't blown away, if I may put it that way. I prefer the Mabinogion's Peredur story which might be of a later date but has more of a primordial feel to it.

. Hans Holmér, Loppan: in Swedish only, a fine police procedure story by a guy who was police chief of Stockholm when PM Palme was shot dead in 1986. In the ensuing criminal investigation Holmér's way of conducting it was criticised. So, when Holmér began writing crime fiction in 1990 no one, but no one, believed him in this new role. However, with time it has become evident that he had considerable writing talent, well suited for police fiction. He had a modicum of wit and charm in his (admittedly not uplifting as such) stories of low-lifes, junkies and serial killers. The thing of it is, he knew police work and the "operational jargon" of the book is what makes Loppan into a good read.




Related (in Swedish)
Fler lästips
Vivekânanda
Sverigevänliga historiker var vanligare förr
The picture is showing an early kind of computer.

onsdag 22 november 2017

Svenssongalaxen tioårsjubilerar idag


This is the ten year jubilee of the blog. An English counterpart of this text is given here. -- Denna blogg startades för idag exakt tio år sedan.




Denna blogg startades 22 november 2007.

Och idag är det 22 november 2017.

Det betyder att det idag är tioårsjubileum för bloggen.

Och det tycker jag är ganska trevligt.

Det må vara lite "icke-händelse" över detta. Men ändå. Man kan säga att detta är en betydelsefull händelse i Svensson-världen, en märkeshändelse för envar läsare som vill veta mer om mig och mitt.

Ty denna blogg "är" på sätt och vis jag. Denna blogg är Svensson i nätversion i uppdaterbar form.

Med andra ord: Svenssongalaxen är.

- - -

Bloggen startades hösten 2007. Jag hade då först bloggat lite på en bloggplattform som tidningen Expressen tillhandahöll. Jo, de hade det ett tag: bloggsajt med möjlighet för läsarna att skapa sina egna bloggar. Verktyget avskaffades 2010 eller när det nu var. Och redan 2007 var detta för mig mest ett sätt att känna sig för. Jag insåg snart att en blogger-blogg var grejen för mig.

Så när jag började här 22 november 2007 hade jag fått upp vanan lite. Första inlägget är till exempel än idag fullt läsligt...!

Det är en test och mycket kortfattad. Andra inlägget brer ut sig lite mer, det sonderar marken. Det är inte helt tramsigt, ej heller för långt eller omfattande.

Men att hitta stilen för bloggen tog ändå generellt sin tid. "The media is the messeage" heter det ju, och det gäller i viss mån även för bloggandet. Att lära sig vad bloggande är, vad som går och inte går att säga, måste man lära sig med trial and error.

- - -

Man lär sig med tiden bloggandets konst. Men vad exakt en blogg "är", är svårt att säga.

Det är ett mellanting mellan tidning och dagbok, annonstavla och ego-exponering. Bloggen är en unik form och man måste resptektera den. Den mest grundläggande regeln, som jag ser det, är konstant uppdatering. Mindre än ett inlägg i månaden får det inte vara. Då förlorar sajten energi.

Jag menar, har man kommit till en blogg där senaste inlägget var för ett halvår sedan eller mer lockas man knappast att läsa vidare.

Det måste hela tiden postas nytt. Det är bloggens välsignelse och förbannelse.

- - -

En bekant sa till mig 2010 att min blogg var svårnavigerad. Det kan jag ännu hålla med om till viss del. Hur få överblick över allt som postats?

Men numera gillar jag på sätt och vis denna vaghet i Galaxen. Den är ett land med diffusa gränser. Men när man väl är där vet man var man är. Man är i Svenssongalaxen och ingen annanstans.

Och här har vi bloggens innehållsförteckning. Först listas engelskspråkiga inlägg, sedan svenska. Listan är selektiv men representativ.

- - -

Några ord om språket för denna blogg. Från början var det svenska. Sedan, hösten 2014, blev det blandat engelska och svenska. Det var föranlett av publicerandet av "Ernst Jünger -- A Portrait" som ju var på engelska. En presentation av den på det språk den skrevs måste till.

Sedan dess är "bloggspråk svenska och engelska" Galaxens policy.

Mixen engelska och svenska är inte optimal. Jag medger det. Och det kan vara lite skevt att jag mest bloggar på engelska medan majoriteten läsare kanske är svenskar. Men jag gör vad jag känner för. Denna blogg är min hobby, en "på känn"-aktivitet som bedrivs utan masterplan.

Principen är, "engelskspråkig bok mm. presenterar på engelska". Utöver det får jag ofta lust att även skriva random inlägg på engelska (som dikter). Men inte så sällan postas en rad nya inlägg på svenska.

Så bloggen svävar lite i språktillhörighet. Men ni får vad det beträffar göra som jag, lära er leva i gråzonen. Så länge varje inlägg i sig funkar på sina premisser (allmän språkstandard / informativitet / stilvilja) så kommer mixen engelska och svenska att bestå här på bloggen.

- - -

Ska man berätta lite mer om bloggens historia kan man säga att den fått sitt ämnesområde vidgat genom åren. Från bokrecensioner och reflektioner över prosaskisser och dikter till memoarer och predikan. Och allt med promo för mina böcker som grundackord. När bloggen startades hösten 2007 hade jag till exempel gett ut novellsamlingen Eld och rörelse. Och jag promotade den då. Och nu är den slutsåld = mission accomplished.

Och nu är det några fler av mina andra böcker ute på marknaden. Böcker som jag promotar. På denna blogg.

- - -

Jag är författare och skriver böcker. Det är väl i mitt liv något slags prio på bokskrivandet jämfört med bloggandet. Men bloggandet har förvisso befordrat bokskrivandet. Jüngerboken tog i någon mån form genom Jüngerinläggen på denna blogg. "Ett rike utan like" tog likaså form genom en följetong om Sveriges historia jag postade 2012. Den är borttagen nu. Köp istället boken...!

- - -

Denna blogg har funnits sedan 2007. Tio år, tusentals inlägg. Så, hur bäst presentera den? Kanske genom ett axplock inlägg. Och jag väljer dessa. Det är en viss slagsida åt märkliga aspekter på Sverige, inte kritiska och politiska utan bara intressanta:
. 2007: en titt på TV-huset på Gärdet, inspirerat av bloggaren Hax.
. 2008: en samling stories om typer i vårt land.
. 2009: en hyllning till bilföretaget Koenigsegg.
. 2010: en reflektion över att hantverk inte ska bedrivas för perfekt, perfektionismen får inte härska oinskränkt.
. 2011: reflektioner kring Tranströmers Nobelpris.
. 2012: ett bildreportage från Mannaminne i Nordingrå.
. 2013: ett inlägg om kreativitet, med citat av vad storheter som Baudelaire har att säga i ämnet.
. 2014: det år då engelskspråkiga inlägg hade en högkonjunktur på bloggen: några rader om Clark Ashton Smith.
. 2015: mer på engelska, en "konsumentkortis" om Julius Evolas måleri.
. 2016: en handfull dikter på engelska, som den asbra "Flower in the Desert".
. 2017: ett inlägg där jag drar mig till minnes min tid som sf-fan.

- - -

Det om detta. Men det finns ju fler inlägg att länka till. Tusentals. Så härmed lite fler länkar till inlägg genom åren. Högt och lågt, stort och smått.

Här är till exempel en dröm jag hade 2010. En övervägande positiv dröm, en triumfatorisk dröm. "Heil dir im Siegerkranz" var lösenordet.

Här har vi en snitsig sak i konsten att hålla tal. Det är en instruktion för dig som undrar hur man "håller låda".

Härmed några rockanekdoter. Rockhistoria in nuce via Zeppelin, The Who, Paul McCartney...

Här är ett inlägg om Berlin. Jag besökte staden 1990.

Och här är ett inlägg om att se en "Buick på gatan". Detta betyder föga i sig men är ett exempel på bloggens unika stil. Konsten att blogga om allt och inget.

- - -

Så några politiska inlägg. Inlägg av typen pro-tradition, anti-PK. När bloggen startades 2007 var Galaxen inte så politiskt radikal. Men det tog sig må jag säga.

Till exempel här har vi ett inlägg som krossar myten "Sverige är mångkulturellt, det står i grundlagen". Det står inte alls i grundlagen = Regeringsformen. Denna propagandamyt måste synas i sömmarna.

Och här har vi "Reflektioner på nationaldagen 2017". Pregnant retorik i kultur- och livskampens verklighet.

Och här är en recension av Per Engdahls Fribytare i folkhemmet. Nationalisten Engdahl (1909-1994) hade sina poänger även om jag inte är 100%-ig anhängare av honom.

- - -

Att skriva självbiografi är annars något jag funderat på. Och innan det blir av, härmed några självbiografiska inlägg på bloggen. Det har blivit några genom åren.

Här är mina minnen av att spela spel. Sällskapsspel av typen Tjuv och polis, Monopol mm.

Och här är mina minnen av att bo i Övik 1974-1985.

Det får räcka med specifika minnen. Hela minnestråden finns här.

- - -

Så några utvalda recensioner genom åren.

Här recenseras Fantasi och vetenskap i science fiction, en trevlig essä-antologi om hur sf förhåller sig till vetenskapen.

Här är en recension av Pollacks Arabs at War (2002). En intressant inblick i dynamiken (eller bristen på densamma) i krig i Mellanöstern.

Och här har vi en titt på Castanedas The Power of Silence (1987). Ett av många esoteriska inlägg på bloggen.

- - -

Mer kan sägas om denna blogg, dess historia och dess inlägg. Men detta får räcka. Välkomna att följa bloggen i fortsättningen.




Relaterat
Ett rike utan like
Redeeming Lucifer
Ten-Year Jubilee: In English (a different text altogether)
Prins Eugen: skiss för altartavlan i Kiruna kyrka (1911)

fredag 10 november 2017

Antropolis: säljes


This is a post in Swedish about one of my Swedish novels.




Jag har har ett litet lager av min svenskspråkiga roman, Antropolis. Nu säljer jag exemplar av denna roman till hugade köpare.

Antropolis gavs ut 2009. Det är en utopi utspelande sig 2165. I Antropolis strider progressiva mot reaktionära krafter, det är makt mot ande, esoterism mot teknokrati. Och i allt detta är huvudpersonen Jenro Klao en joker i leken med sin musiska sida. Mer info här. Boken är på 205 sidor. Den är i hårdpärm med grönt klotband med skyddsomslag. Pris 150:- inkl frakt.

Betalning mm. sker så här: meddela mig din adress genom att maila den till lennart.svensson24@comhem.se -- I mitt svarsmail meddelar jag dig det konto du ska sätta in pengarna på. När jag ser att pengarna kommit skickas boken.

Du kan i mailet säga till om du vill ha boken signerad. Samt om du vill köpa mer än ett ex.

Passa på, det finns inte hur många böcker som helst kvar.





Relaterat
Antropolis

Propaganda War as Total War


Propaganda war, media war, astral war... I've spoken about this before. Now for some additional deliberations on the subject.




This is the astral war, the magic war, the spirit war – the invisible war, the secret war – the frequency war, the energy war, the holy war, the total war. Your soul is the battlefield. Anyone endowed with a soul is drawn in, no one is neutral in this virtual war, a war going on from the dawn of time, now and forever – as long as there will be light and dark, God and Demiurge, Devas and Asuras, men and women.

- - -

Hereby a pertinent astral war quote from Yukio Mishima’s novel Runaway Horses (1969):
If we look on idly, heaven and earth will never be joined. To join heaven and earth, some decisive deed of purity is necessary. To accomplish so resolute an action, you have to stake your life, giving no thought to personal gain or loss. You have to turn into a dragon and stir up a whirlwind, tear the dark, brooding clouds asunder and soar up into the azure-blue sky.
And, from the same book: “Perfect purity is possible if you turn your life into a line of poetry, written with a splash of blood.”

That’s the astral war: conceptualizing your whole life into art.

- - -

The astral war is an invisible war, a war for your soul: your soul is the battlefield. And since “the soul is everything” – idam sarvam, yad ayam âtmâ – it is also a total war.

This is the astral war equation. No one is neutral, everyone is taking part in it, whether he knows it or not. The only choice is between being a victim or a victor.

Thus, a scared soul, expecting a global nuclear war, equals “an astral war victim”. A calm soul, having willpower control over his emotions, equals “an astral war winner”.

- - -

The astral war is a total war. Therefore, it must end with unconditional surrender for the losing side. So, you must have no illusions of “communication across the frontlines,” of virtual “football games in no man’s land at Christmas” – for the trenches are dug deep. Instead, prepare for virtual Vernichtungsschlacht.

You mustn’t take this as a carte blanche to become a mindless titan, a laughing demon, a scoundrel. Maintain your humanity. But in all other respects, prepare for psychic war. A long, total one.

- - -

An astral war guru could say: turn away from materialism and start building Antropolis [link in Swedish], the first human civilization, dedicated to art, science and spirituality.

- - -
In the propaganda war raging 24/7, the personal goal is to be “a great general in dreamland,” not a soldier in the trenches.

Of course, trench-fighting is operationally needed for victory – but – take a look at yourself when you're out on the net. Are you always “fighting the troll” or are you taking care of your own soul, operating in a way you like...?

“A good tactic is one that your people enjoy” as it reads in Rules for Radicals.

- - -

The personal reconquista (q.v. Philippe Vardon) demands that you publicly make a stand, if only on social media. You have to make a debating debut. In fighting for freedom, you can’t go on being a conceptual virgin, forever sitting on the fence giving each one his due. You must fight the metapolitical fight. And be prepared for bruises.

- - -

“The inferior man argues about his rights, while the superior man imposes duties on himself.” – Wagner Clemente Soto

- - -

I declare you the spiritual superman. Materialist man is something to be overcome.

- - -

“The future is what is created through the will; only the one who wills has a future.” – Otto Weininger




Related
The Astral War
Richard Wagner -- A Portrait
Redeeming Lucifer
Borderline
Artwork by LS

tisdag 7 november 2017

A Statement by Carl Griffensteen, Hero of "Redeeming Lucifer"

Today it's Tuesday.




Carl Griffensteen is the hero of my novel Redeeming Lucifer. He says:
I saw the city of gold and the city of fools, searched for Buddha's teacup and found the Rose that Never Withers.

I met Ringo Badger in a misty field, Morven in a gnarled oak wood, Parysatis in a bronze castle. I made Eustace le Jeune acting chief of the Army of the Light and I fought Maximilian Körner, the leader of the Army of the Dark.

And also, with God's help, I redeemed Lucifer.
That's what Captain Griffensteen says. More info about his adventures in this post.





Related
The Astral War
Redeeming Lucifer
Short Story: Johnnie Holt

måndag 6 november 2017

Dénis Lindbohm: tre science fiction-romaner


In Swedish, about a Swedish author not translated into English. -- Härmed ett inlägg om några av Dénis Lindbohms sf-romaner.




Är Dénis Lindbohms (1927-2005) sf "levande litteratur"? Kan man ta upp en random Lindbohm-roman och njuta av den som underhållning?

Det är inte lätt att säga. Han skrev inte alltid så njutbart. Men han hade ofta något att berätta så han kan vara värd att kolla in. För den esoteriskt lagde med sinne för sf.

Man kan preliminärt säga: Lindbohm skrev en roman jag kan rekommendera, med vissa reservationer.

Och den romanen är Frostens barn från 1980.

I övrigt är hans romaner ett något betänkligt opus. De kan likt Frostens barn ha ljuspunkter. Men de är generellt inte några konstnärliga eller konceptuella triumfer. Dock hade Lindbohm sina ess i rockärmen.

- - -

Denna titt på tre av Lindbohms romaner omfattar:

. Eden utan Adam. Stockholm: Regal, 1975. 155 s.

. Stjärnpesten. Stockholm: Regal, 1975. 154 s.

. Domens stjärnor. Stockholm: Delta, 1978. [Jag har läst onlineversionen men i bokform kan den ha varit på cirka 170 s.]

- - -

Eden utan Adam. I vid mening är det en OK roman. Dispositionen är vettig, berättelsen har rimligt tempo. Och stilen har viss attityd. Det här är inte "politiskt korrekt". -- En ensam rymdman återkommer till Jorden. Genom någon olycka har hans farkost varit borta längre än väntat så den framtid han möter är speciell, den är gentemot hans referensramar främmande. Ty Jorden befolkas nu av enbart kvinnor.

Det förklaras i romanen varför detta förhållande råder. Men jag är inte intresserad av att redogöra för det här. Sf-texter av typen "män kommer till värld enbart befolkad av kvinnor" (à la "When It Changed" av Joanna Russ och "Houston, Houston, Do You Read" av Alice Sheldon) är inte min kopp te.

Det må vara att upplägget som sådant är sf-mässigt motiverat: man gestaltar en idé i form av en spekulativ berättelse. Här "kampen mellan könen". Men själv skippar jag gärna denna subgenre av sf.

Visst är jag delvis part i målet när jag anser att Sheldons berättelse ifråga är vidrig. Den antyder på slutet att män bör barmhärtighetsmördas. Jag är emot detta för att jag är man. Men även i vid mening är Sheldons berättelse vidrig. Det antydda påståendet à la Sheldon torde nämligen strida mot FN:s konvention mot folkmord (CPPCG, antagen 1948).

Dock: i jämförelse med nyssnämnda författare ("värld utan män = önskvärt") är Lindbohm mer diversifierad. Jag kan relatera till hans man som möter kvinnovärlden. Hans berättelse är rimlig. Och ja, det förekommer en del könsumgänge också. Det är inte mer än rätt givet upplägget. Det piggar onekligen upp. Lindbohm skrev även porr för H:son när det begav sig. Så han ror detta i land. Inte så att Eden utan Adam är någon porrbok men.

Summering: Eden utan Adam är inte en dålig roman. Den kan allmänlitterärt sägas vara "över medel" i Lindbohms författargärning. Den har visst tempo och snits. Dock blir det aldrig en favorit för mig. Temat är inte angeläget. Att notera vad som skiljer män och kvinnor, på ett och annat sätt, är naturligtvis en evig drivkraft för konsten, igår, idag och för alltid. Men sf som explicit tematiserar "könskampen" får mig bara att somna.

Varför köpte jag denna bok då, när jag visste att den handlade om "war between the sexes"...? Svar: jag köper alla 10:- Lindbohm-böcker jag kommer över. Ty i stort är han värd att äga och läsa.

- - -

Stjärnpesten. Liksom med mitt ex av Eden utan Adam köpte jag denna för 10:- nyss. För detta pris kan jag inte motstå böcker av en av Sveriges få esoteriskt lagda författare och legendarer.

Men som berättelse lockar Stjärnpesten mig inte: större delen av mänskligheten har dött i ett gåtfullt virus. En liten grupp överlevare organiserar sig och anträder vägen tillbaka till civilisationen. Som "operativ berättelse" är det väl OK. Lite Frostens barn-vibbar såtillvida. Men pessimistiska romaner är anatema för mig. Jag hatar världsundergång, "doom and gloom".

Att jag inte kastar bort Stjärnpesten beror helt enkelt på att Lindbohm ändå är Lindbohm.

- - -


Domens stjärnor. Denna roman har ett intressant, upplyftande tema rent generellt: rymdforskning, rymdresa, mänsklighetens första möte med aliens. Men i övrigt är den stelt berättad och negativ mot mänsklig strävan. "Alien god, människa ond" för femtielfte gången. Aliens-arten man möter är oss överlägsna i esp-förmågor (telekinesi, telepati). Och den människa som är huvudperson sitter passivt och lyssnar på den alien som undervisar honom. Stel disposition, tondöv prosa, betänklig premiss (människan värdelös, alien överlägsen = hotande nära "passiv nihilism").

Slutet är abrubt: efter en portion s.k "action" och interstellärt ståhej uppstår en ny mänsklighet -- och den blir hermafroditisk. Detta är för sin del en vilsegången, monstruös utveckling som ingen esoteriskt begåvad människa kan stödja. Hermofrod-upplägget är en helt poänglös vidrighet, här och överallt annars.

Men på det esoteriska planet har denna roman sina poänger. Utomjordingarna kan ju psi och det är ett vällovligt tema, ett fruktbart fält att plöja. Som kanske den ende sf-författaren i vår galax skriver nämligen Lindbohm om sådant som "att behärska materien med viljan" (kap 4), ”transmutera grundämnen på psykisk väg” (kap 6) och psionisk kraft = "psykisk makt, inte bara över materien utan även människor".

Förekomsten i romanen av dylik tankekraft är något man måste applådera. Ty tankekraft är enligt mig grunden för en ny vetenskap, besläktad med den som av Serrano omtalades som “a new spiritual science, of the disintegration and reintegration of matter, of levitation, anti-gravity, the vimanas, the dematerialization and materialization of the physical body, making oneself invisible with the Tarnkappe of Siegfried”. [The Ultimate Avatar, s 183, Hermitage Helm 2014]

Domens stjärnor är inte att rekommendera som underhållning för den allmänt intresserade sf-fanen. Men den läsare står ut med den stela dispositionen och undermåliga stilen kan hitta guldkorn här. Det är inslag som de ovannämnda -- psi, mobilisering av tankeviljan -- som får en att aldrig sluta tro på Lindbohm. Om så bara i dessa esoteriska inslag så är hans sf-texter framåtsyftande. Ingen annan sf-författare skriver ju seriöst om tankevilja som grunden för psi. Annars är ju telepati mm. i sf i regel bara teknikaliteter, instrument bland andra, som ett psykiskt teleskop eller mikroskop, frikopplat från mänsklig viljekraft och inlevelse.

Projekt Runeberg har hela texten till Domens stjärnor online.

- - -

Mer finns att säga om Lindbohms sf. Han skrev ju även noveller. 2005 gav till exempel Aleph ut Världar runt hörnet, en vällovlig samling Lindbohmare på 140 s, en smärre kulturgärning. I min samling fanzines har jag genom åren även stött på X antal Lindbohm-noveller, en del riktigt bra. Han var som antytt ojämn men när han var bra var han oslagbar.

Så om Gud vill ska jag återkomma till temat Lindbohm.



Relaterat
Lindbohm: Frostens barn
Bertil Mårtensson
Redeeming Lucifer
Science fiction från höger
Jag och sf-fandom
Lindbohms esoteriska böcker

lördag 4 november 2017

Odic Force: Vital Force


This is a blog post. About the vital force in man.




Intuition, inspiration, inebriation. "Movement as a state," as I speak about in Actionism.

And Aeon Flux: "You're skating the edge." -- "I AM the edge."

This is what I come to think about today regarding "action as being," regarding living, regarding everything.

It's about Od-Svipdag fighting his way to the underworld, returning to Freya in Asgard. As such, this is one of many representations of the “vîra-valkyrie pattern”. And, most fittingly, the Icelandic word “odr” means “divine madness, frantic, furious, vehement, eager” – and also, “mind, feeling” and “song poetry”. That is, a concept for astral war as astral art, “the spirit of song is war” as Södergran said. This is the astral fight as “inspiration and inebriation,” of fighting in a trance, led on by an image of the beloved, as was the driving force of Parsifal.

- - -

Od was Freya’s husband, mentioned in the Edda as a man who left her and then never returned. But, in Our Fathers’ Godsaga, Viktor Rydberg connected Od with another Edda figure, the elf Svipdag, who in the narrative poem “Grougaldr” goes off through the underworld and (in “Fjölsvinnsmal”) reunites with the goddess of love in Asgard-Agarthas sublime pastures. (Of course, the traditional scene of “Od leaving Freya forever” can be read in Rydberg’s version too, where Od after the reunion leaves and eventually becomes a monster at sea.)

Interestingly, Od has been connected to the chief Asa god Odin. And why not. Odin is the god of “art and war,” of shamanic song and the din of battle. And German Scholar, Baron Carl von Reichenbach (1788-1869), conceptualized the vital energy of man as the Odic force. It’s the same as Egyptian Ka, Hindu Prâna and Taoist Chi, though, with a western European slant. As such, the Odic force can be both negative and positive, fruitful as well as damaging. You have to rein it in, take responsibility for its power, a power you as a human being have within. Use it wrongly and be damned, use it properly and be a god-man, a Sonnenmensch vîra.

The Odic force is for real, Odin is for real, Od-Svipdag searching Freya is real. Inspiration, inebriation, initiation, and all in one and one in all.




Related
Astral War
"This Post"
Actionism: The Moral Equivalent of War
Pic: "Rökstenen," a runestone in Östergötland, Sweden.

Etiketter

A-Z (5) abb (84) abbm (6) abbX (4) ahma (6) aktuellare böcker (59) aktufall (21) alga (3) Andersson (2) Antropolis (20) apatia (10) ar (28) att vara Svensson (235) Ballard (11) begr (7) berättelser från Rokkana (14) Bhagavad-gîtâ (6) bilbabbel (20) bild (12) bim (10) bing (286) biografi (16) bloggish (61) Blue Öyster Cult (4) Castaneda (22) conspi (5) Den musiske matlagaren (14) Dick (7) dune (8) Eld och rörelse (32) en gatas melankoli (11) En novell om Babylon (4) eng (4) eso (3) esoterica (116) etni (3) fall (4) fantasi-fantaså-fantasy (20) film och TV (42) flytten (3) gambla fiina versepos (4) gld (7) grek (10) Gripenbergs sol (4) heinlein (4) historia in nuce (121) hårdrocken rockar hårt (39) intr. mus (34) inva (1) ipol (48) italia (3) japan (3) Jünger (75) Jüngers liv (10) Kierkegaard (2) konsten att slå en tennisserve (17) Kristus (22) kuro (2) libyen (18) link (30) lite litteratur (99) ljus (6) Lovecraft (15) Maiden (9) mangs (2) Melinas resa (8) memoarer (9) mena (40) multiversums mytolog (5) natio (63) Nietzsche (4) niven (3) nuochda (1) Ohlmarks (5) ondit (15) oneline (1) ori ett lag (48) poesy (47) politikka (177) pr (47) pred (3) Priest (14) prophecy (19) rymd (2) sanskrit (11) sf man minns (100) small candies (142) Smaragdeburg (5) speng (6) stein (4) Stratopias gåta (62) survi (6) svens11 (10) Sveriges störste poet (8) Swedenborg (3) symbol (4) Syrien (15) tempel (27) Tolkien (4) topp5 (9) typer (16) USA (17) uselt (8) van Vogt (9) Vandra mot ljuset (1) vju (4) zeppelin (2)