In Swedish: some off-the-cuff prose poetry.
I höstas var jag i Åsele. Jag lånade ett hus av en bekant, ett snyggt gammalt trähus ett stenkast från stadshuset. Där bodde jag, där levde jag, där donade jag i kreativ yra. Dagarna spenderades med att göra fotomontage.
Jag var också ute och gick. En dag knallade jag ner till Trillen, den gamla nöjesparken nere vid flodkröken.
- - -
Det var en dag i oktober, mild och mulen. Väl nere på detta övergivna nöjesfält, Trillen, gick jag ner till dansbanan. Jag såg på dess öppna utrymme med pyramidformat tak, där inne kan man dansa, det finns till och med en liten scen för musiker. Men jag gick inte in på dansbanan, jag fortsatte ner till stranden. Jag lutade handen mot en tall, skådade ut mot vattnet och såg dess lugna yta -- lugn om än strömmande, sakta flytande fram i sin majestätiska krök. Ångermanälven.
Jag såg tvärs över älven mot ridåer av tallar och framskymtande hus. Jag såg mot norr, följde älvens lopp norrut och anade bron där borta, landsvägsbron.
- - -
Något senare: hemma igen, hemma i mitt lånade hus där i Åsele. Jag irrade genom rum, jag drogs mot ett fönster, såg en gyllene gryning. Jag ställde mig vid fönstret, försökte som i ett töcken gripa ljuset, supa in solstrålarna, dagens första. Och där, över bergen, såg jag den bryta fram, solen, dess gyllene skiva. Den belyste mig, bländade mig. Jag insöp solljuset, närde mig av energin direkt.
Relaterat
Jag föddes i Åsele
Svenska stories
På Tempelberget
Melina Starr, 35, kriminalpolis
Åselemålning av Robert Svensson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar