söndag 29 april 2012

Detta kommer att hända


Stefan Löfvén? Oh please. Ska han styra landet framöver får han komma upp till bevis. Men OK, allt kan hända. En viss norrman är en fotnot i vad som ska komma. Vi snackar nu massiva världsförändringar. DN.se tiger om detta, man skriver idag endast om bisarra piller och om småbrott här och där. OK, det sista var ett mord i USA. Men USA är viktigt i vad som ska komma. Vi kan kalla det Händelsen. Jag har skrivit om det här. Nu läser jag på bloggen 2012 Portal om tågordningen för det hela - för "The Event" - Händelsen. -- Edit 27 augusti 2012: som synes har inget av nedanstående hänt. Jag återgav denna Cobras förutsägelse utan så värst mycket förbehåll, jag har den stöddiga rubriken "Detta kommer att hända" osv... Men inlägget får kvarstå för att visa 1) jag är inte ofelbar 2) jag tror ändå att något kommer att hända framöver och denna tågordning är en bra sammanfattning av vad som behöver göras. Slut edit.

Det handlar om ekonomisk omdaning, slut på fraktionell bankverksamhet, slut på papperspengar och bedrägeri. Fokus ligger på USA som är världens hegemon. Det hela lär dra igång efter 5 maj någon gång. Den första dagen, säger Cobra som driver denna 2012 Portal, kommer detta att hända:
When the critical mass of pressure is exerted upon the Federal Reserve it will be forced to repay debt that it owes to people due to its fraudulent operations. Since Fed does not have money to repay that debt, it will go bankrupt. This will trigger a chain reaction of BIS, IMF, World Bank and all central banks worldwide going bankrupt also.

Extreme volatility in markets will result in a worldwide stock market crash. Stock exchanges will close, including NYSE. All financial instruments such as options and credit default swaps will be zeroed out.

All shadow accounts will be closed and zeroed out. All public bank accounts of the Cabal will be seized. All foreclosures will be frozen, as well as all public and private debt (mortgages, loans, credit card debt).
De följande veckorna bjuder för sin del på detta:
Multinationals will be obliged to buy back their shares and this will effectively force them to go bankrupt. They will be split and healthy portions of those companies will be nationalized in their own countries.

(...)

Global Settlement funds will be used for many purposes. First, all national, public and private debt will be paid off worldwide. After that, all people will receive restitution for all theft and criminal activity against them by the former Cabal. Then prosperity funds will be released and humanitarian, environmental and new advanced technology projects funded. Part of the money from Saint Germain Trust will go directly to Lightworkers, the rest of it will fund projects connected to the introduction of the First Contact.
"Positive Military" som nämndes nyss är goda krafter i USA:s väpnade styrkor. Och "First Contact": det innebär astrala dimensioner, avslöjanden om UFO:s och möten med Uppstigna Mästare. Ni är väl med? Om inte, vill ni hellre försvara Bernanke & c:o...? Rothschild och Kissinger...? Bush och Clinton...? Det är bara att välja, det är ett fritt land. Själv kommer jag att bejaka Händelsen. Jag välkomnar detta slut på materialism, slut på nihilism. Och slut på PK!

Nu blir det räfst och rättarting för bedragare och plutokrater. Man kan säga: hela världen kommer att förändras till det bättre. Lite friktion kommer att uppträda, lite skakningar, men det är ett rimligt pris för sanning och frihet.

Relaterat
Ascension: metafysiska aspekter
Exopolitisk närvaro
Galactic Superwave
Indicier på ascensions realitet
Timewave Zero
Dresden i månljus

Wagner: Nibelungens ring: hela storyn


Jag är möjligen en av landets ledande Wagnerexperter. Jag har i alla fall skrivit en biografi över honom. -- Denne Richard Wagners magnum opus är operan "Nibelungens ring". Den har fyra delar: "Rhenguldet", "Valkyrian", "Siegfried" och "Ragnarök". Här tänkte jag berätta om dem, om alla delar i detta grandiosa operaverk.




Richard Wagner

Han hette Richard Wagner och levde 1813-1883. Med musikverket ”Nibelungens ring” skapade han ett storverk i flera bemärkelser: det är fyra helaftonsföreställningar. Och det har levat vidare alltsedan uruppförandet i Bayreuth 1876; operorna sätts idag upp över hela världen, den är varje operaregissörs dröm. Varje operahus med självaktning vill ha sin egen ”Ring”. Göteborgsoperan satte upp en förkortad version år 2000, till exempel.

Det är stort i bemärkelsen brett: både musik och dikt, både toner och ord, både symfoni och epik. Vad gäller tonerna har enstaka musikstycken blivit klassiska som ”Sorgemarsch” ur "Ragnarök" och ”Waldweben” ur "Siegfried”. Just detta Skogsliv älskar jag: här finner man i ett nötskal den nordiska sagokänslan, den germanska skogen som tidlös arketyp. Vi vet alla vad en nordisk barrskog är och efter att ha hört ”Waldweben” vet vi än mer.

Men jag ska inte behandla Ringen som musikverk här. Jag ska se till dikten, själva berättelsen. Wagner har här sammanfört Eddans Sigurdcykel med Völsungasagan och den sydtyska Nibelungenlied. Dessa är ju redan besläktade, Wagner utgick från ett existerande, sammanlänkat sagostoff, men hans syntes har gett nya dimensioner åt det hela. Porträtten av den grubblande härskaren Wotan, den äventyrliga dottern Brynhilde och rebellen Siegfried är fyndiga nytolkningar av traditionella gestalter.

Det finns vissa luckor och onödigheter i Wagners Ring men det är randanmärkningar. Wagner ger oss en vision av hur Wotan styr världen i relation till jordgudinnan, asagudar, människor, dvärgar och valkyrior. Nietzsche blev t.ex ganska gripen av Gaias uppträdande. Allt är arkaiskt och fornt, Wagner var ingen modernistisk ödeläggare så som hans sentida tolkare och regissörer. De kan gestalta det i moderna kläder och i glas och krom om de vill; verkets kärna är sund och den kan inte fuskas bort. Vi får hela det mänskliga spektrat med kamp, äventyr, kärlek, grubbel över världsläget, uppror och naturvistelse. Skogen spelar stor roll: det är den germanska sagoskogen, den tidlösa spelplatsen för alla våra drömmar och arketyper.




1. Rhenguldet

Den första delen av fyra i denna operacykel heter som sagt ”Rhenguldet”. Berättelsen om denna guldskatt är tetralogins röda tråd. Det är förbannat: den som äger det måste frånsäga sig kärlek och leva i girighet. Men det gör inte dvärgen Alberich något: i första akten av ”Rhenguldet” stjäl han det från Rhendöttrarna och gör en hjälm och ring av det. Han härskar i Nifelhem och styr över dess dvärgar, Nibelungarna. Därav verkets titel: ”Nibelungens ring”, tyska ”Der Ring des Niebelungen”. Nifelhem är dimmornas värld, jfr ty. Nebel, dimma.

Med sin magiska hjälm och ring är Alberich oövervinnelig: han kan bli osynlig och förvandla sig till en drake. Det sista gör han för att skrämma Loke och Wotan. Dessa har en dag kommit på besök i hans klyfta. Den listige Loke säger sig vara imponerad. Men kan inte Alberich förvandla sig till något riktigt litet också...? Det kan dvärgen. Han förvandlar sig till en groda. Då håller Wotan fast grodan. Denna återtar mänsklig gestalt men tvingas, kopplad av Wotan, att ge ifrån sig hjälmen och ringen. Dvärgen ger gudarna föremålen men ropar en förbannelse efter dem att Rhenguldet bara ska bringa elände över dem som äger det.

Men Wotan och Loke hör inte på det örat. De beger sig norrut till en viss Fafner för att köpa gudinnan Freja fri med guldet. Det var för detta de kom till dvärgens tillhåll: de har fått sig gudasätet Valhall byggt av två jättar, Fafner och Fasolt. Men dessa har lurats på belöningen av den svekfulle Loke och tagit Freja som gisslan. För att lösa henne vill jättarna ha Rhenguldet. Väl framme i frostjättarnas karga nord överlämnar så Wotan ringen och hjälmen till Fafner och Fasolt. De bländas av klenodernas skimmer och börjar strida om det. Fafner dödar omsider sin bror och drar till skogs med guldet. Men gudarna har fått sin Freja och de beger sig nu till Valhall som de äntligen kan flytta in i, alla asagudar som Wotan och Frigga, Loke och Sigyn, Tor och Siv och alla andra. Men Wotan kan inte riktigt vara glad, han grubblar över guldets makt. Han måste söka upp någon som kan skydda honom mot de faror som torde vänta honom eftersom han en gång ägt det förbannade Rhenguldet och därtill fått det genom svek. Han tar avsked av drottning Frigga och ger sig ut att vandra, ensam på jakt efter ett skydd mot guldets förbannelse.




2. Valkyrian

Fafner fick som sagt guldskatten och förde den till en grotta. Han förvandlade sig till en eldsprutande drake som ingen vågar komma nära. Jo, något senare kommer en gudaättling och hjälte, en människa att våga sig dit men det händer senare i eposet, i den tredje operan kallad ”Siegfried”. Nu förestår del två, ”Valkyrian”.

Wotan har sedan sist hittat väktare för Valhall, valkyriorna, kvinnliga gudaväsen som även får i uppgift att hämta fallna kämpar till Valhall. Wotan behöver nu någon som kan besegra Fafner och återta skatten. Med en jordisk kvinna får Wotan sonen Siegmund som verkar lovande. Han får växa upp ovetande om sitt gudalika ursprung hos en skogvaktare och dennes dotter, Sieglinde.

Siegmund får i unga år maktlös åse hur Sieglinde rövas bort av jägaren Hunding. Han svär att när han blir vuxen ska han befria systern. En dag får han så hjälp från gudarna. Det är Wotan som lämnat ett papper på vilket det står att han ska sända honom ett mäktigt svärd till hjälp den dag han behöver det. När Siegmund vuxit upp beger han sig ut på sitt sökande. I en hydda djupt i skogen finner han omsider en blond kvinna och en kraftig jägare. Det är Sieglinde och Hunding. Men han känner inte igen dem utan berättar för dem om sitt sökande.

Då förstår Hunding vem Siegmund är. Men han får märkligt nog stanna ty sådan är den germanska gästfriheten. Men i gryningen ska de kämpa!

Siegmund går och lägger sig. På natten får han besök av Sieglinde som tipsar honom om ett svärd som finns i hyddan. Likt Excalibur sitter det fast och går inte att rubba, detta svärd sitter dock instucket i den ek runt vilken hyddan är byggd. Bara den rätte kan dra loss svärdet säger kvinnan. Men Siegmund fattar hjaltet och börjar dra och han lyckas få loss vapnet. Det är Wotans svärd Nothung, det förstår han.

Han beslutar sig för att fly med Sieglinde, det skulle bli mindre blodigt så. Hon kan nämligen nu anses tillhöra Hunding, det anser även gudinnan Frigga som hindrar Wotan att sända en valkyria till de unga tus hjälp. Denna valkyria, Brynhilde, ger sig ut i sitt lovliga värv att hämta fallna krigare till Valhall. På vägen får hon dock se Siegmund och Sieglinde i en bergstrakt dit de flytt. De är nu upptäckta av Hunding som tänker döda dem. Brynhilde känner sympati med paret. Hon ska till att hjälpa Siegmund i duellen mot jägaren då Wotan uppenbarar sig; han lägger sitt spjut över hjältens klinga varmed jägaren fritt kan döda Siegmund.

Detta var för att upprätthålla rättvisan. Sieglinde ansågs tillhöra jägaren efter alla år hon bott med honom. Men Wotan är ångerfull och hans vrede går ut över Hunding, som faller död till marken efter att ha nåtts av gudens ljungande blick. Brynhilde vet att även hon är illa ute, hon har brutit mot Wotans order genom att närvara och känna sympati för Siegmund och Sieglinde. Så hon tar hjältens lik, lyfter upp det på sin häst och flyr. På en enslig plats begraver hon Siegmund. Men Wotan är henne på spåren. Denne är vred på detta lydnadsbrott och vill bestraffa Brynhilde med att sova en förtrollad sömn. Den som kan väcka henne kan ta henne till brud.

Men Brynhilde är en stolt krigarnatur och ber om detta: hon vill bli väckt av den tappraste mannen. Wotan nickar och ser till att den förtrollade sömnen sker inom en cirkel av höga flammor. Bara den modigaste krigaren kan våga sig in i denna ring. Med hjälp av Loke, en asagud med ett nära förhållande till elden, slår han eld ur berget. En ring av flammor uppstår som omger den redan sovande Brynhilde.




3. Siegfried

Opera nummer tre i denna svit heter ”Siegfried”. Här kommer en ny person in i handlingen: Mime, bror till den Alberich som fann Rhenguldet och bringade det in i dvärgars, gudars och människors värld. Som den smideskunnige dvärg han är bygger Mime en smedja i skogens djup där han börjar smida ett svärd med vilket Fafner ska kunna dödas. Mime tänker även värva en hjälte att strida för honom med löfte att få svärdet, men sedan ska Mime döda hjälten och ta guldet. Varifrån ska han få sin kämpe då? Av en händelse kommer en dag en medtagen kvinna med ett spädbarn på armen till smedjan. Det är Sieglinde. Valkyrian Brynhilde hjälpte henne fly i samband med slutuppgörelsen i ”Valkyrian”. Sieglinde blev gravid sedan hon och Siegmund legat med varandra, alltså begått incest. I skogshyddan säger nu Sieglinde om sitt barn att detta är Siegfried, han är av hjältars ätt, sonson till Wotan. Hon antyder att då hon dött kommer denne hjälte att göra Mime stora tjänster.

Så blir det: kvinnan dör och barnet växer upp hos dvärgen. Mime smider svärd men Siegfried får dem alla att brista när han prövar dem. Mime ger dock inte upp och till slut har han fått fram svärdet med stort S. När det provas mot städet klyvs detta i två delar. Detta och det följande är direkt ur Eddans Sigurdssaga. Därnäst gäller det alltså att ge sig bort i bergen och döda Fafner. Man beger sig dit och en heroisk duell människa-drake äger rum. Till slut har dock Siegfried begravt svärdet i drakens kropp. Denne hinner varna honom för Rhenguldets förbannelse innan han dör.

Siegfried får även rådet av draken att rosta och äta dennes hjärta. När han gjort det förstår han fåglalåt. Det är bra för nu föräras han av Mime en bägare gift. Han ska till att släcka törsten då en fågel i ett träd varnar honom för brygden: ”Mime vill döda dig och ta hela skatten själv” säger fågeln. Siegfried gör då processen kort med sin fosterfar. Han dödar honom. Fågeln å sin sida vill belöna hjälten för att ha befriat världen från en ond varelse. Som belöning för han honom genom länderna till en fager mö, omvärvd av flammor. Det är alltså valkyrian Brynhilde.

Men vi är inte där än. För på vägen möts Siegfried av Wotan som vill fråga ut honom. Siegfried känner dock inte igen sin farfar utan säger, ”Undan gamling!” Wotan korsar då hans väg med sitt spjut. Men Siegfried hugger sönder det med svärdet. Wotan ser sig då besegrad, en gud av en människa. Siegfried har utmanat ödet – och vunnit...? Han kommer i alla fall till Brynhildes sovplats därnäst, den med ringen av flammor. Han går orädd in i flammorna, kysser Brynhilde och väcker henne. De fattar tycke för varandra. Brynhilde, redan utstött ur gudarnas värld, vill nu leva som människa med Siegfried.




4. Ragnarök

Siegfried och Brynhilde har spenderat natten i en grotta. Man kan anta att Brynhilde nu blivit havande med Aslaug, en figur som inte nämns här men som förekommer i sagan om Ragnar Lodbrok. Siegfried ger Brynhilde ringen som tecken på deras kärlek. Han tar hennes sköld och sin häst, Grane. På en flotte på Rhen beger han sig mot nya äventyr, egentligen mot nya eländen. Det sker till tonerna av ”Siegfrieds Rhenfärd”, ett ljust och heroiskt stycke. Wagner lär efter detta ha lämnat komponerandet av sitt verk ett tag, han visste inte hur det skulle fortsätta. Men snart tog sig kompositören samman igen och kopplade eposet till Nibelungenlied. Nu blir det hovintriger och världsundergång, skildrade i operans del fyra som heter ”Ragnarök”.

Kung Günther styr Gibichungerna vid floden Rhen. Halvbrodern Hagen Gronje, son till den onde Alberich, får reda på Siegfrieds läge. Han vill ha guldskatten och får en idé: han råder Günther att finna en maka för sig och en make för deras syster Gudrun. Brynhilde kunde bli Günthers fru och Siegfried Gudruns make. Gudrun får en glömskedryck hon kan ge Siegfried så att denne glömmer Brynhilde. Under inflytande av samma drog kan Siegfried ordna så att Brynhilde ges åt Günther. Gudrun och Günther går med på denna plan.

Siegfried anländer till Gibichungernas rike. Han tas emot av kung Günther och möter även Gudrun, som ger honom kärleksdrycken. Han glömmer då Brynhilde helt. Så när Günther berättar om denna kvinna lovar Siegfried att vinna henne för Günther, som nu även är hans blodsbroder.

Som ni minns smiddes trollhjälmen Tarnhelm av Alberich och rövades av Siegfried sedan Fafner dödats. Tarnhelm brukar översättas med ”trollhjälm”. Den kan förvandla bäraren, som när Alberich förvandlade sig till drake inför de Nifelhemsbesökande Wotan och Loke, men tycks i den äldsta sagan enbart ha varit en osynlighetshjälm. Tarnung är tyska för ”skydd, kamouflage”; en kamouflagerock är till exempel en Tarnkappe och ett fartyg med Stealth-teknik är ett Tarnkappenschiff. Nåväl: Siegfried äger denna hjälm. Och för att hjälpa sin blodsbroder Günter tar han nu på sig hjälmen och antar Günthers gestalt, anländer till Brynhildes grotta och tar hennes guldring. Han för henne till den riktige Günther för att bli dennes maka och antar sedan sin rätta gestalt som Siegfried. När Brynhilde nu ser ringen på Siegfrieds hand förstår hon sveket: hon har lurats av sin forna älskade. Sorglöst beger sig Siegfried till hovet med Gudrun.

Väl i slottet håller kung Günther en fest för att fira det stundande bröllopet med Brynhilde. Hon hatar Siegfried och blir ett lätt byte för Hagen som planerar att komma åt ringen. Han lurar Brynhilde att Siegfried bedragit henne. En liten olycka skulle kunna ordnas under nästa dags jaktutflykt. Brynhilde är helt införstådd med detta.

När jakten börjar nästa dag skiljs Siegfried från de andra. Jagandet efter en björn för honom bort i skogens djup och vidare till Rhenstranden. Där möter han de tre Rhendöttrarna. De vet att Siegfried bär ringen. Nu vill de ha den tillbaka.

Siegfried vägrar dock. Ringen sägs av döttrarna vara förbannad och leda till undergång. Hjälten skrattar åt detta och går vidare. Men hjälten har förföljts av Hagen Gronje. I ett obevakat ögonblick kastar han ett spjut som fäller Siegfried. Hagen ska just fram och ta ringen av den döde då han i skogsbrynet ser kung Günther med följe. Upptäckt och avslöjad...!

Brynhilde å sin sida inser nu Hagens komplott. Det är ringens förbannelse som är skuld till allt. Kung Günther lovar att straffa Hagen. Siegfried läggs på en sköld och bärs ner till stranden. Där läggs han på ett bål. Sedan Brynhilde tänt likbålet förenar hon sig med sin älskade i lågorna. Allt slutar där det började, med floden Rhen: de tre vattennymferna rider på en våg som tar med sig Siegfried och Brynhildes kroppar. Guldringen återtas av nymferna. Hagen kan dock inte motstå åsynen av den glimrande klenoden utan försöker slita åt sig ringen. Men då dras han ner i djupet av jungfrurna. Sedan sjunker allt ner i Rhen, skatten återtas av flodens nymfer, dess rättmätige ägare och sedan dess har Nibelungens ring aldrig setts till i människans länder.

Samtidigt som Siegfrieds bål flammar ser man hur Valhall antänds i bakgrunden. Det är Wotan som inte ser något annat slut för sig och gudarna. På så sätt kopplar Wagner i sin final ihop gudavärlden med människornas värld. Om det är motiverat vet jag inte, det blir lite väl teatraliskt och teleskoperat: världens slut sker i anslutning till att Rhenguldsberättelsen slutar. Men det måste väl till eftersom Wagner kopplat eposets begynnelse, Rhenguldets upptäckande, med gudavärldens begynnelse och byggandet av Valhall i svitens del 1. Berättelsen kräver en dylik grand finale oavsett om den mytiska grunden medger det eller inte. Eddan, en av Wagners källor, har onekligen sin ragnarök men den torde komma senare, vid tidens slut.

Nåväl. Med ett Valhall som går upp i lågor kunde man ge eposets sista del en rungande titel, ”Ragnarök”, lika med världsundergång. Som helhet är det ett mäktigt verk som lever vidare i nya tolkningar för varje tid. Wagners verk lever; på 70-talet ansågs det till exempel högst kontroversiellt att gilla Wagner. Idag är han dock accepterad som mainstream. Om vi bara kunde slippa överdrivna modernismer och ironiska tolkningar. Det är åter dags för en traditionellt kostymerad Ring med skogsdekor, borgar och medeltida kläder. Så såg operorna också ut i början. Men den den traditionella, 1800-talsaktiga dekor man dittills använt i Bayreuth plundrades ju av amerikanska soldater vid offensiven in i Tyskland 1945.

De gamla kostymförråden spreds för vinden. Brynhilde med flätor och hjälm skattades åt förgängelsen. Det var kanske lika bra. Då uppstod i alla fall en ny trend i operan, lanserad av 1950-talets Werkstatt Bayreuth: scendekor och kostymer skulle vara sparsmakade, ljuseffekter ersatte kulisser. Det blev ganska lyckat ibland. På 1980-talet kom så den postmoderna vågen med dekor i form av nedgången industri, moderna husinteriörer och en Wotan i vardagskläder. Var sak har sin tid. Men nu har spelet gått varvet runt och det är åter dags för en traditionellt kostymerad Ring, en Ring för rollspels- och fantasy-generationen. En Ring med koltar och brokor, vinghjälmar och särkar, mantlar och livgehäng. Bara vi slipper en Brynhilde i flätor så ska det nog gå bra.

Jag menar, allt behöver inte se ut som förr. Det ska kännas gammeldags, det är det viktiga. Sagan om Ringen-filmerna gav ju den medeltidsaktiga världen en fräsch framtoning, man gav oss en varsamt uppdaterad medeltidslook, och det borde även en modern operaregissör kunna ge.




Relaterat
Ett rike utan like: Sveriges historia
In English: My Wagner Biography
Gustaf Tenggren målade bakgrunderna till Snövit
Holdstock: "Mythago Wood"
Illustration: Mime smider sitt svärd

lördag 28 april 2012

Dagens on dits 4


Det har åter blivit dags att göra ett nyhetssvep. Eller rättare sagt, ett svep med länkbara nyheter jag kan spåna om.

Vi går först till DN.se. Clas Barkman skriver om Raoul Wallenberg och dennes ställning som hjälte. Han erkäns inte officiellt, Alfred Nobel är mer erkänd. Och Barkman säger då, kanske finns det inte plats för svenska krigshjältar. Industriman eller dylikt ska man vara. Må så vara. Men jag hyllar en svensk krigshjälte: Orvar Nilsson. Jag gjorde det på min motpolsblogg förra året. Jag sammanfattade där Nilssons gärning:
Män som Nilsson har formellt räddat den svenska AVK-äran. Han har symboliskt visat att när det gäller kan nordmannablodet brusa, dock inte högljutt utan i ordnade, fältmässiga former. När det gäller kan en svensk man dra ut i striden och säkert lösa de uppgifter han får sig förlagda. Nilsson är ett prov på detta och hans bok, ”Finlands sak blev min”, är en svensk ”I stålstormen”.

Nilsson föddes 1919 och deltog som frivillig i finska vinterkriget och fortsättningskriget.

En annan sak jag läser i DN är denna: privatperson köpte kyrka. Det är den övergivna Örja kyrka i Landskrona som sålts. Läget är intill en motorväg. Och den används inte. Jag säger inget om det. Det är som en annan Skånekyrka: Maglarp. Den revs. Men den var också oanvänd. Också det en nygotisk kyrka för övrigt. Nåväl, hoppas Örja kan bli bostad för den som köpt den. Jag är troende och gillar att gå i tempel, uppleva stillheten och Gudsnärvaron, men man får vara pragmatisk. Står tempel oanvända ska de kunna avhelgas och bli bostad för den som så önskar. Själv skulle jag älska att bo i en kyrka. Jag skrev ju om det i "Antropolis", där i början när huvudpersonen kommer till sin ruinstad. Han tar boning i kyrkan:
Templet hade för sin del stora hål i taket och tjocka spindelvävar i hörnen. Där fanns sprucket trä, spruckna fönster, mögeldoft och vattenpölar. Men det stod ännu, för det skulle mycket till innan ett sådant hus brakade samman, byggt i grå sandsten och med strävbågar och strävpelare som det var. Jag lyckades lappa lite hål i taket, städade ur den värsta bråten och tog mig min boning i sakristian vid norra sidoskeppet, ett grönt rum utan inredning, utplundrat. Från vaktmästeriet bar jag dit en säng och ett bord, och det blev med tiden rätt hemtrevligt.

Jag tog min boning i kyrkan, levde där; jag gjorde långskeppen och sidoskeppen till mitt hem, vandrade under ribbvalven, kröp i kryptan och satt vid orgeln och spelade.

Slutligen en titt på Svd.se. Där skrivs om fynd av vin från skeppsvrak. Att ha flaskorna liggande i vatten är tydligen bra. Det hela får mig att associera till vrak i stort, detta med skeppsvrak och skattbärgning. Jag var nämligen lärarassistent tidigare i år (inte längre dock, nu har jag ett annat jobb). Ett barn som var elev på aktuell skola var mycket inne på detta med skepp, vrak och allt. Det var filmen "Pirates of the Caribbean" som var populär hos honom och hans kompisar (barnförbjuden film!!!) Och när han blev stor skulle han skaffa ett skepp och segla runt sa han. Han skulle 1) haffa pirater och 2) bärga skatter. Skatterna skulle han skänka till muséer. Han frågade mig om t.ex böcker håller sig i vatten; om han fann gamla värdefulla böcker, skulle de hålla sig i vattnet? Jag sa ja, om de var skrivna på pergament = skinn, så kanske de höll.

Han hade koll för att vara sjuåring. Han kände även till "skeppet Gustav" som han sa. Jag korrigerade och sa: "Skeppet Vasa hette det". Just så.... kul. Om Vasa mer här, dock om personen och inte skeppet.

Relaterat
Stridsmiljö 2500, fri pdf
Epub-fil
Krigskorrespondent
Arthur C. Clarke
Neuromancer
Örja kyrka, Lunds stift

måndag 16 april 2012

Genombrott nära


Det rör på sig i världen. Något är på gång. Något stort.

Något är på väg att hända i världen. Något bra.

Som detta. Sedan 1 september förra året har 594 bankchefer, plutokrater och storskojare avgått. Deras agenda har nått vägs ände.

Och mer är att vänta. Gräsrötterna säger nej, som den 12-åriga kanadensiska flickan Victoria Grant. Inspirerad av sin faders forskning har hon börjat tala på möten och i radio om sitt lands centralbank, Bank of Canada. Den är tydligen ett konsortium av privata banker likt Federal Reserve: absurt. Mer här. En 12-årig flicka som kommer med intelligent kritik mot banksystemet... Jag gillar den bilden.

Men det är inte allt vi ser idag. För i USA har David Wilcock stämt denna hydra, alla de 12 privata banker som bildar Fed. Detta är massivt.

Man kan säga: Fed har gjort sitt. Plutokrater och bankirer, illuminater och Bilderbergare, CFR:are och kabalen kan hälsa hem. Rättssystemet har hunnit ikapp dem.

Jag har bloggat om detta en tid. Världen omdanas. Fraktionell bankverksamhet, girighet och materialism är passé. Nu kommer en ny tid med impulser från högre dimensioner. Se här:
. Kâli Yûga, David Wilcock, ljusa tider: här.
. Andliga perspektiv på 2012, länkar till mina tidigare esoterismer: här.
. Kristi återkomst, eller "Sananda Imanuel" som han kallar sig nu: ici.
. Inga fler krig: läs här.
. Gräsrötter i Israel och Iran säger ifrån, vi vill inte ha krig: här.
. Nationalism i den nya eran, PK-ismen faller med bankväldet: här.
. Obama kanske klarar skivan: här.
. Är de andliga krafterna verkligen goda? Ja.
Där har ni lite att läsa.

Relaterat
Ascension: metafysiska aspekter
Exopolitisk närvaro
Indicier på ascensions realitet
Timewave Zero
Terminering av tidslinjer

söndag 15 april 2012

Sången i drömmen


Idag tänkte jag lägga upp en dikt. Den heter "Sången i drömmen". Den finns utgiven i pdf:en "Tempel och trädgårdar" från 2011. Denna fil kan tankas ner gratis här.

Det är dags för en dikt. En poetisk utflykt i väntan på den storm som ska komma: en storm av glada världshändelser. Mer här. Men nu alltså poesidags. Det handlar om att minnas en sång man just drömt om och att försöka fånga denna sång i diktform, innan den rinner mellan fingrarna som fiskar man fångat med drömmens nät.
Tänk så märkligt att sjunga en sång i drömmen
och sedan vakna med samma sång:
att fortsätta sjunga samma sång
som man nyss sjöng i sin dröm.

Jag drömde i natt att jag sjöng en sång
och den gick, ja den gick så här...
Rytmen den var som denna dikt,
den var rytmisk, ni fattar nog...

Ja jag sjöng denna sång i min dröm
fast med lite annan text;
det var intoning på Herren Gud,
det var kosmisk energi.

Jag har bevarat drömmen här,
den lever i denna dikt.
Melodin och rytmen, allting jag fann
finns nu att läsa för varje man...!

Relaterat
"Tempel och trädgårdar" är en diktsamling
David Icke har något att säga
Världen förändras
Clear Air Turbulence
Skallet från den kapitolinska varginnan

lördag 14 april 2012

Ett massivt livssammanhang


Världen förändras. Krigen är slut. Vad vi ser i Sudan är bara en skärmytsling. Island skriver av folks skulder, Burma demokratiseras, FN:s fredsplan gäller i Syrien. Så sluta lyssna på MSM:s negativismer. Världen förändras till det bättre.

Jag skriver min värld, skriver min tid. Jag påverkar denna tid med ord och toner. Jag sjunger i skon: "When the moon is in the seventh house / and Jupiter aligns with Mars, / then peace will guide the planets / and love will steer the stars!"

O vilka toner mellan bergen, Sissido. Men jag är inte bara musisk, jag är bildad också. Klok som få. Vad sägs t.ex om dessa aforismer:
Det finns bara här och nu: ett oändligt här, ett evigt nu.

Hjärnan skapar inga tankar - men tanken skapar hjärnan.

När man dör säger vissa att allt blir mörkt, andra säger att man möter en ljusvarelse. För vissa ljusnar det, för andra mörknar det.

Det är aldrig så bråttom att man inte har tid att hämta andan. Ett liv, ett andetag.

När allting förklarats återstår ett, och det är Gud, och det går inte att förklara. "Credo quia impossibile": eftersom jag inte kan förklara, tror jag.

Evighet varar längst.

Lucifer skapade människan, men Gud adopterade henne och gav henne evigt liv. Det är därför som "vi alla ligger i rännstenen, men vissa av oss har blicken mot stjärnorna".

Inget existerar - och allt.

Allt hänger ihop och hänger ändå inte ihop.

- - -

Som ni ser berör dessa aforismer ett och annat. Men exakt vad? De rör gåtor, drömmar och dans. Därför får ni i det följande lite länkar till dylikt på denna blogg.

Här kan ni läsa om "Drömmarnas bro" som var en japansk film.

Här kan ni läsa om Blue Öyster Cult som var en gåtfull grupp.

Och vill ni ha lite aktuella esoterismer, gå hit. Det handlar om samtidens litteratur som är space fiction, att dinera med Ashtar Command samt att välkomna Förändring.

- - -

De länkar jag nyss gett har gått till sakprosainlägg. Men jag har även skrivit fiktion på temat gåtfulla skeenden. Som denna novell. Den handlar om världens omdaning med eld och svärd. Men det blir inga krig säger jag ju? Men det kanske flyger lite gnistor ändå.

För mer skönlitterär andlighet, gå hit och läs en novell som heter just det: "Den sjungande sjustjärnan". Ett sällskap adepter är i färd med att gå in i Det Stora Bortom men en trio rebeller slår bakut och planerar istället att ta över världen...

En krappad följetong är "Kopisten i Babylon" (ej att läsas som "k-pisten i babylon"...). Vid tiden för Kyros approch mot Babylon möter vi en kopist och dennes gudeliga funderingar, hans pennvässanden och fågelfängeri. Ännu en följetong på Galaxen är "Melinas resa", om en identitär kvinnas öden och äventyr.

Återgår vi till de sakligare inläggen har vi här en tråd om Swedenborg med biografi och annat. Och här kan man, vad det beträffar, läsa om Paul Bruntons Egyptenresa, "Vandra mot ljuset" och om katedralen i Chartres, som var ett brohuvud för gotiken.

- - -

Det centrala i mitt credo är kristendomen. Se detta inlägg som säger att Kristi nya namn är Sananda. Se även denna tråd som berättar om en pilgrimsresa jag gjorde förra året. Den ställdes till Stockholm och bestod i att gå runt till olika kyrkor och gå in i dem, ägna sig åt privat meditation i deras stilla, manande rum.

Som ni ser är jag en bred adept: jag tar både in kristendom och new age-aspekter. Här har jag t.ex en tråd om "Samtal med Gud" av Neale Donald Walsh. Han är kompatibel med kristendomen, men han och den Gud han talar med nämner föga om Kristus märkligt nog. Men detta sägs bero på att det är Buddha han kanaliserar; det ryktet har jag hört. Ni som vill läsa en kanalisering, som vill ha grepp om vad detta är, kan läsa Walsh' bok. Det talas ju mycket om kanaliseringar idag.

Relaterat
Världen förändras
Smurfturfare
Bilens aura
Det är slutkrigat
Neale Donald Walsh: Samtal med Gud
Caspar David Friedrich, "Der Abend", 1820

torsdag 12 april 2012

Larry Niven: space fiction


Dagens understreckare ger strukturella förklaringar till att det krigas allt mindre. Själv har jag andliga förklaringar på det. Se här. För det går en del rykten på internet idag. Om plejadisk approch. Med ett ord: rymdinvasion. Men det blir inte svarta naziskepp som i "Iron Sky". Det blir vita skepp. Plejadiska skepp, en rymdflotta från Plejaderna av andlig makt och styrka. Se här och här. Det är aliens som säger: "Greetings, earthlings! We come in peace!"

Sänk garden nu, det här kan bli skoj. För kanske säger de även något om energihöjning och förvandling av jorden, en ascension som innebär att de som inte förvandlas med Moder Jord hamnar utanför. Synd! Men de som protesterar och säger, "Vad är detta, vi har inte fått någon information", lär väl få höra av utomjordingarna: "Klaga inte, info om detta har funnits anslaget på kommunkontoret på Arcturus IV i 1000 år"... Och sedan höjs jorden till fjärde dimensionen och de som lever kvar i 3D hamnar på pottkanten.

Mer om detta med 3D osv i länkarna jag gav i början. Själv oroar jag mig inte. Allt detta är som mammas gata för mig: rymd, aliens och dimensionsportar. Jag har ju gillat science fiction sedan jag var ett litet barn. Jag har även skrivit odödliga sf-epos som "Stridsmiljö 2500" och "Antropolis".

Men nog om mig nu. Jag ska kolla in en annan författares bok. En sf-bok. En rymdbok. Det är Larry Nivens roman "Ringworld". Den handlar om aliens, en gåtfull rymdresa och annat. Det är en berättelse för vår tid. Läs den, vi kan behöva lite rymdfeeling för den utveckling som stundar. "Ringworld" är nämligen en arketypisk story om färden till ett fjärran Shang-ri-la, stöpt i rymdfrom. Mången amerikansk sf sägs gestalta dylika paradismyter, drömmen om bättre världar Där Ute: "West of Eden", "Farmer in the Sky", "The Highest Dive" osv osv. Och gärna det: det finns paradisiska världar där ute, befolkade av mänskliga aliens: våra bröder.

Vad vet Niven om detta? Säg det. Men visionen av hans Ringworld kommer att leva för evigt, den talar till ens undermedvetna på sant symboliskt vis. Detta artificiella paradis, denna konstgjorda satellit formad som ett tunnband och med en diameter på miljontals kilometer, kommer för alltid att kretsa sin sol Någonstans Där Ute.

- - -

"Ringworld" kom 1970. En annan bok av Larry Niven är "Tales of Known Space" från 1975. Det är noveller från samma universum som Ringworld: växelverkan med aliens, esoterism och dans. Här finns godbitar, här finns texter med en gnutta patos ("How the Heroes Die"), smarta idébubblor ("Eye of an Octopus"), Shakespeare-citat-i-rubriken ("There is a Tide") och snygga gitarrgrejer, sköna pusselbitar-som-läggs-på-plats. Man kan säga: diverse element presenteras, rörs ihop och får en elegant upplösning: "a good story, well told". Jag tvivlar dock på att någon kommer att läsa denna bok om 50 år, Niven är inte en sån visionär, han är nog rätt präglad av vad som för ögonblicket är ortodox vetenskap. Men han gör sina eleganta parader, man måste beundra fotarbetet.

"Cloak of Anarchy" är för sin del smart. Och den utspelas på jorden. Den skildrar en sedvanligt najs framtid, bland annat med motorvägar som blivit obsoleta och därför förvandlade till parker. Anarki-parker. Man får göra vad man vill där ty allt övervakas ändå av svävande övervakningskameror. Men vad om någon slår ut kamerorna då? En idyll förvandlas till en hotande matdröm. En dockskåpsversion av "civilisationens sammanbrott"; visst djup har han ändå, den gode Laurence van Cott Niven!

Och vem kan stå likgiltig inför slutet i "All the Myriad Ways" (ej med i aktuell samling). Det är ännu en framtid-på-jorden-novell, ej space fiction. Den börjar med en polis sittande på sitt kontor, görandes vapenvård. Han måste lösa gåtan kring oförklarliga självmord, och börjar ana att det beror på den strunt samma-attityd som utvecklats när man lyckats ordna resor till alternativa världar. Allting går, inget spelar någon roll - och i novellen grenar allting samtidigt ut sig i möjliga alternativa världar, en där polisen lägger ifrån sig pistolen och meddelar stationen att han kommit på lösningen, en annan där han trött sitter kvar och tänker att det spelar ingen roll, en tredje där han tar upp pistolen och blindavfyrar, en fjärde där han sätter den mot tinningen... och så vidare. Själva narrativet åskådliggör detta parallellvärldsförgrenande, detta spegel-mot-oändligheten-men-med-subtila-skillnader-i-varje-värld - och detta visat utan stora gester, nej det är väldigt matter of factly.

Relaterat
Stridsmiljö 2500, fri pdf
Arthur C. Clarke
Paranoid science fiction
Katedralbyggare och kritiker
Adams, Dick, Donaldson...

onsdag 11 april 2012

Bilder på bilar



Jag skrev om bilar igår. Det gör jag idag också.

Det händer att man surfar runt på nätet och hittar roliga saker. Bilderna i detta inlägg hittade jag någonstans i cyberrymden, jag minns inte var. Men jag älskar dem, både för deras tjusiga perspektiv och för de vitsiga aforismerna. Speciellt gillar jag "It was the roar of your engine, not the ring of your cell phone": detta kan sägas skildra övergången från en maskinell, brutal kultur till en mer diskret, plipp-ploppande sådan. Vilken är bäst? Det vet jag inte men nog gillar jag designen på dessa bilar.



Relaterat
Ur Safranski: Nietzsche och religionen
"Jag älskar dig, O evighet"
Kerubernas svärd
Människan och tekniken
Ernst Jünger: An der Zeitmauer

tisdag 10 april 2012

Japansk bilindustri


Det verkar vara nyhetstorka idag. Så jag väljer att skriva om bilar istället. Jag gillar nämligen det här med bilar: Detroitjärn och tysk precision, Volvos och Saabar, lätta och tunga lastbilar: JAG KAN DET DÄR. Bensinmackar, diamantkorsningar och motorleder, vägkrogar och motorhotell, det är mina jaktmarker. "I live for a life on the road." Så vad är då naturligare än att ge ett inlägg om BILINDUSTRI, och inte vilken som helst utan JAPANSK BILINDUSTRI. Texten är hämtad ur en essäsamling jag gav ut 2009. Du hämtar pdf:en gratis här.

En bra historia förtjänar alltid att berättas igen, som detta med de japanska bilarnas segertåg över världen. Så nu ska jag berätta denna historia.

Det var så här: andra världskriget var slut och den japanska industrin kom så sakteliga på fötter. Bilar började lämna tillverkningsbanden hos Nissan, Mazda och Toyota. Men vem ville köpa dessa små bilar förutom japanerna själva? Man försökte sig på export till USA, men amerikanerna skämtade och sa att om man skrapar på plåten ska man se att där står "Made in USA"...

Men skrattet fastande snart i halsen. Det blev 70-tal och oljekris och efterfrågan på små bilar steg i väst. Försäljningen av japanska bilar ökade. Västfirmorna kunde även de tillverka små bilar, men nu hade kunderna börjat upptäcka den höga kvaliteten på Japanbilarna.

Detta kvalitetstänkande hade japanerna lärt sig av en amerikan vid namn Deming. Denne hade varit verksam i USA-industrin under kriget. Man märkte att alltför mycket av produktionen krigsmateriel hade för låg kvalitet, mycket fick ställas åt sidan och efterarbetas. Då lanserade Deming tanken på kvalitetskontroll inlemmad i produktionen: arbetaren som tillverkade sakerna skulle även kolla deras kvalitet innan han släppte iväg dem. Procenten produkter som inte klarade slutkollen sjönk därmed; det mesta hade hög kvalitet redan efter montering.

Så slutade kriget, USA:s industri började tillverka för konsumentmarknaden och kraven sjönk. Det var säljarens marknad, det mesta gick åt och kvalitetskollen sackade efter. Inom USA:s bilindustri vande man sig vid att en stor procent bilar måste efterarbetas sedan de var färdiga; det rörde sig nu om småfel så fabrikanterna tänkte inte så mycket på det, men med "många bäckar små" steg kostnaderna. Dessutom tenderade bilar med skavanker slippa igenom trots detta efterarbete. USA- och västbilar i stort fick rykte om sig att ha dålig finish jämfört med de japanska.

Hur kom då det sig? Jo, japanerna hade tagit Demings lärdomar till sig, kvalitetskollen som del av produktionen. Varje bilarbetare fick på sin lott att kolla kvaliteten förutom detta att svetsa, nita, skruva och kitta.

- - -

De japanska bilarna var bra. Och till slut nådde kunskapen om deras höga kvalitet biltillverkarna i väst. En belysande anekdot ges om Chrylser, ett företag med allehanda problem i slutet av 70-talet. En chef lät rulla in en Toyota i monteringshallen, arbetarna sattes att ta isär den och till slut utbrast en: "Herregud, de bilar vi bygger är faktiskt inte bra!"

Kunderna började omvärdera Japanbilar, från rullande skämt till bra, ibland ypperliga produkter. Några amerikanska bildirektörer nåddes av en röst ur konsumentdjupet, en kvinna som sa: "Blir jag utbjuden av en snubbe i en amerikansk bil åker vi kanske till en hamburgerbar, blir jag däremot utbjuden av en snubbe med en japansk bil blir det ett besök på en fin restaurang!"

Imagehöjningen var i full gång: "My Toyota is fantastic"...

De japanska biltillverkarna hade fler äss i rockärmen än kvaliteten; man rationaliserade bland annat sättet att konstruera bilarna. I väst körde man enligt stafettprincipen: först designades bilen, sedan konstruerades det tekniska, sedan räknade man ut hur det hela skulle produceras och slutligen monteras. I Japan integrerades alla led från början; det sparade tid och tid är som bekant pengar. Men väst sackade efter; ännu på 80-talet kunde exempelvis Saab använda staffettprincipen vid konstruktion.

Vidare kom någon i Japan på att lagerhållning av komponenter är dyrt, sådana man köper från underleverantörer, alltså borde dessa anlända till fabriken först när man behöver dem. Dylik "just in time"-leverans är nu standard i bilindustrin världen över.

Om japansk driftighet kan man tala länge: om den japanska industrins höga produktivitet, personalens lojalitet, deras relativt låga lönekrav osv. I vart fall blev allt detta en varningsklocka för väst, ett incitament för bland annat bilindustrin att skärpa sig - och man gjorde det, man tog till sig de japanska lärdomarna. På 80-talet trodde man till och med att de japanska bilfabrikerna skulle slå ut alla andra - men så började västfabriker köpa andelar i dem och vice versa (korsägande), så någon Japandominans är väl inte att befara längre. Men de japanska bilarna hann kapa åt sig en rejäl nisch innan dess, de var här för att stanna.

I andra sektorer blev japanerna nästan dominerande, som mc-branschen. Europeiska tillverkare tycks ha strukit med en masse (Norton, BSA, Triumph, Husquarna...) och amerikanska Harley-Davidson blev rejält nockat. De japanska motorcyklarna dominerar idag (år 2002) på den svenska marknaden; Yamaha, Honda och Suzuki har bortåt hälften av marknaden. Japanska industriprodukter är alltjämt attraktiva hos oss, trots allt tal om Japan av idag som krisland. Men denna kris är av finansiell och industripolitisk natur, inte produktionsrelaterad.

Så visst regerar japansk industri, visst gör de fantastiska bilar. Synd bara att de är så fula... Av och till kommer en snygg design, men det tycks mest vara lyckträffar. Någon japansk bil kommer aldrig att nå status av arketyp, av ikon, à la Mustang, Folkabubbla, Hundkoja, Jaguar E-Type och Saab Turbo. Bildesign ligger västerlänningen i blodet, det är dödligt allvar för henne; japanen däremot gör bilar mest som teknisk utmaning eller som födkrok. Skulle de tjäna mer pengar på tvättmaskiner skulle de övergå till det, hux flux och utan att fälla en tår.

Relaterat
Drakens spegelbild, fri pdf
Essäsamling om Japan
Miyamoto Musashi
Krigskorrespondent
Stridsmiljö 2500, fri epub
Bilden visar en Toyota 2000 i Corgi Toys' version. Lacken är elektropläterad: verkligen spegelblank.

måndag 9 april 2012

Jag dinerar hellre med Ashtar Command än finanseliten i New York


Nu sjunker ni i min aktning SvD, detta var inte mitt i prick. "Käka som finanseliten i New York"...? Det var i och för sig bara ett krogreportage. Men vadå "finanseliten i New York", jag menar, ingen ser upp till dessa bankirer och plutokrater längre. Och med tanke på detta så blir det väl snarast vatten och bröd för Goldman Sachs, JP Morgan och alla de andra snart. Och nej SvD, Hillary Clinton är inte cool. Hon har åtskilligt kvar att lära om det nya kapitel som nu skrivs i världshistorien. För i samma anda som plutokraternas tid är över så blir det inga krig med Korea eller Iran. Trots att DN gör allt för att piska upp ett krigssentiment. Glöm det. Read my lips: det blir inga fler krig! Krigspratet är bara snack - snack från statschefer, i ohelig allians med redaktörer som vill hålla folket i schack med bojor av rädsla. svd

Förändringar väntar, nyordning och omdaning. Se här till exempel. Det är slutkrigat! Vill ni veta mer så kolla här. Men folk kanske inte hänger med, folk kanske tror att den nyordning som väntar är skum på något sätt. De kanske tror att Ashtar och gänget är Antikrist...? Frågan ställdes på Flashback nyligen. Är det vi hör om annalkande guldålder och slut på krig för bra för att vara sanna?

Då kan jag bara säga: de andliga krafter de gäller är underställda Sananda Imanuel, den själ som var Jesus Kristus. Se här:
The terms "Commander" and "Command" refer to tasks self elected by them, to be in charge of themselves and be responsible of their position of confidence and observance of the orders of their Commander In-Chief, the Prince Sananda, Jesus, The Christ.

Resten är lite OT men jag tar med det ändå:
In any case these terms do not imply a military sense. A true commander acts always in accordance to Divine Laws, walks in the spirit of humility and service, in the most pure observance to the divine directives. The Commander ASHTAR SHERAN, that in galactic Irdim language means 'Holy Chief", is the Leader of the Cosmic Plan of these crucial times of the Planet Earth in her transition to higher level of life. Commander of ten million of thinking beings highly spiritually evolved, scientific and technologically, that surround this quadrant of our galaxy, in an protective electronic circle within the Alliances for peace in the Intergalactic Council. The main ship of the ASHTAR COMMAND is THE EAGLE.

Man är underställda Kristus och Gud. I övrigt får jag goda vibbar av det hela men det kanske bara är jag.

Och man är frikostig med I AM-uttrycket, en genuin Kristussak. T.ex: "My dear ones I AM Gaia, speaking to you!" Källa. Se Johannesevangeliet för de sju Jag Är-yttrandena av Jesus: Jag är världens ljus, Jag är livets bröd, Jag är porten, Jag är uppståndelsen och livet, Jag är den sanna vinrankan, Jag är vägen, sanningen och livet, Jag är den gode herden. Se här hur de upphöjda mästarna brukar detta JAG ÄR. Det är knappast ett uttryckssätt hos en Antikrist. Tvärtom! Prokristliga krafter är frikostiga med I AM-tropen.

Vidare sägs ju Antikrist vilja att man ska dyrka honom och glömma Gud. Men Ashtar Command är underställt Gud. Jag har antytt det nyss, här är ett indicium till: "Our motto is: Union, Service, Love, Humility and we only accept as norm of conduct the laws ruling Cosmos, the will of the One unknown whom you call “God”"

- - -

Men ni kanske fortfarande tvekar. Men jag säger: bekämpa rädslan, den hör till den gamla energin. Den är mörker. Och nu är det ljus som gäller. Och fri vilja att ta emot detta ljus. Se bara vad man kunde läsa på Ashtar Command 14/3 i år. Det är en kanalisering av ärkeängeln Metatron. Mäktigt namn det där, det låter något va...? Ett numen tremendum et fascinosum. En helig närvaro som kan få en att både bäva och bli fascinerad. Jag säger: bli fascinerad, bli en smula rädd. Gripenhet är tecken på att man i alla fall känner något. Men här följer inga basuner och trumpeter, det följer en sansad utläggning om vad som är att vänta. Inledningen handlar bl.a om att domedagsprofetior är old school:
We will begin this assay [sic, ska vara essay] regarding 2012, a truly auspicious year, by addressing the fears some of you may have. We will first tell you the Ascension is on track, and will in fact occur. You have made it so. In many aspects, the Ascension has already taken place. What remains however, is tantamount to the completion of the Crystalline Grid, and the final activations of the Crystalline Transition.

Now, regarding the fears, we gently ask all of you to look at the world around you for just a moment. What do you see ?

Your media outlooks are reporting war, famine, disasters and economic collapse. And what is broadcast is what is seen in 3d. It is oft full of gloom and doom, is it not?

The doomsday prophets are especially in high gear on this topic, are they not? Some of the doom speculators are on particularly fertile ground in this arena, generating fear followings around collisions of comets, asteroids, cataclysmic polar reversals and economic collapse. Whether these naysayers recognize it or not, they feed on the fear the generate.
Dear Ones, we tell you again the Ascension will occur, and humanity have made it so. It is time to let go of old energy, of FEAR. The doom prophecy, the Global Cataclysmic disasters will NOT take place.

Var inte rädda. Var glada. Goda nyheter är på väg, förmedlade av de krafter som agerar i harmoni med Kristus och Gud (Ashtar Command, Ascended Masters och den Planetära Hierarkin):
We tell you there is a new sun dawning, and it is indeed the sun of change. It brings the light of the magnificent New Earth. And Dear Ones, we do mean magnificent.

Masters, there have always been the naysayers on the planet, those who predict gloom and doom and warnings of fear. And these serve a purpose in duality, and certainly a quick glance around the globe would seem to justify their stance. But we tell you it is old energy. And it is not the role of Spirit to ever tell you to give up hope, or to let go of your free will. Our message is to tell you of your Divinity, and to tell you as a matter of fact, as a point of truth, that the planet and indeed humanity will Ascend....and are absolutely on track for that to happen.

Resten av inlägget handlar om året som kommer, viktiga datum, profetior och rundsnack. Det hela är ganska faktarikt, det är inte bara en abstrakt predikan som dessa kanaliseringar ofta är.

Relaterat
Ascension: metafysiska aspekter
Exopolitisk närvaro
Galactic Superwave
Indicier på ascensions realitet
Timewave Zero

lördag 7 april 2012

Esoterisk bakgrund: I begynnelsen


Världen håller på att omdanas. Vissa förändringar till det bättre har skett. Det blir inga fler krig: inga fler Irak, inga fler Libyen, inga alls...! Läs här för att få veta vad som gäller. Plutokrater och bankirer avpolletteras, media kan inte ljuga längre, gräsrötterna säger ifrån. Och allt har esoterisk bakgrund. Som gudstroende är detta mammas gata för mig. Jag har genom åren fått min beskärda del av esoterica. Märkliga händelser och högre verkligheter är vardagsmat för mig. Och nu ska jag presentera min hypotes om hur det var i begynnelsen.

Alla vill veta hur det var i begynnelsen. Varje filosof med självakting måste besvara denna fråga. Gör man det inte är man en fanflykting från sanningen.

Jag är Gudstroende. Men det räcker inte med att säga "i begynnelsen var Gud", för det vet alla. Så vad var före Gud?

Om detta finns det en hypotes i en bok som heter "Vandra mot ljuset". Det är en kanalisering från 1900-talets början. Adlibris har den. I denna bok får vi på ren svenska förklarat hur allt började; Rigveda och gnostiska urkunder i all ära, de behövs också för en mystiker, men följande utläggning, baserad på VML, är den bästa heltäckande förklaringen på tillvarons ursprung jag läst.

Hur var det då? Hur var det i begynnelsen? Jo, enligt VML ska det ha varit som så att i begynnelsen fanns fyra ting: ljus och mörker samt vilja och tanke.

Ljuset doldes i början av mörkret. Och mellan ljus och mörker fanns tanken och viljan - eller ska vi säga Urtanken och Urviljan, eller Tanken och Viljan. Ni fattar: elementära krafter.

Av oförklarliga skäl drogs tanken och viljan mot varandra. De valde omsider att bege sig mot ljuset. Slutligen nådde man målet varmed ljuset ökade i styrka och spred sig. Vilja och tanke var nu förenade och ett gåtfullt väsen uppstod, ett väsen som vi kan kalla Gud. "Gud danades av tankeviljans kraft", det är en originell trop eller hur, det har ni aldrig hört förr... men nu har ni gjort det.

Gud ska sedan ha skapat tolv hjälpare skriver VML, vilket jag tolkar som überänglarna serafer, troner och keruber.

Men hur var det med mörkret då? Jo, Gud drog in det i sitt kretslopp "för att låta det genomströmmas av sitt flammande väsen". Mörkret besegrades därmed, men bara initialt. Ty för att allt mörker ska förintas måste vi vänta till tidens ände. Men vi kan bidra till segern genom att tänka ljus...

Sedan skapades fler änglaklasser. Boningar danades åt dem i himmelska nejder. Byggmästaren var Tanken och byggmaterialet var Ljuset. Vi fick flera himlar som det talas om i urkunderna. I den åttonde gjorde Gud ett fäste åt sig själv.

- - -

Var det mycket på en gång det där? Nåväl, härmed några utläggningar av temat.

Ljus och mörker fanns alltså i begynnelsen och de var lika starka. De utövade vardera lika stor verkan på viljan och tanken som dvaldes mellan dem. Dock valde viljan och tanken ljus före mörker. Därmed började tiden, detta var den första händelsen i varat.

Vilja och Tanke strävade mot ljuset, rörde sig mot detta i oräkneliga evigheter. Ljuset ökade i styrka i processen. När tankeviljan approcherade blev ljuset aktivt och tanke och vilja blev medvetna.

Det må vara lite dunkelt allt detta - men förklara själv då hur allt var i begynnelsen...

Ledd av viljan kämpade sig tanken fram, ljuset ökade, och tanken och viljan möttes och förenades. Ljuset bröt fram och omslöt mörkret; detta drog ihop sig till en kärna, en mörk kärna i ljushavet.

- - -

Men vad är då vilja och tanke, vad har de för kännetecken?

Tanken är lika med bibelns Logos, ordet, visdomen och den tysta närvaron. Den kan även liknas med indiernas shûnyatâ, det tysta världsalltet och den ruvande livmodern. Den är en kvinnlig kraft. Viljan åter befruktar och ger liv. Den är en riktad energi som är manlig och manifest, som ger Gud hans gestalt, medan Gud som tanke är osynlig. Tanken är Urvarat medan viljan är den synliga existensen, men båda är ömsesidigt beroende av varandra.

Mörkret då?

Urmörkret var kaos och förvirring, en blind och stum kraft, utan vilja och tanke. Och eftersom dessa valde ljuset måste mörkret slutligen besegras. Gud bestämde sig för att eliminera mörkret, låta det genomströmmas av sitt väsen - och detta kretslopp kan aldrig hejdas, eftersom Gud fullföljer sina beslut. "God keeps his promises" som gospellåten lyder.

Enligt VML är Gud är i kraft av sin vilja ett personligt, begränsat väsen, men i kraft av sin tankes obegränsning, av Logos allnärvaro, är han alltid mittpunkten för all skapelse. Han är universums centrum, både personlig och opersonlig på en gång: "personlig och begränsad genom sin vilja, opersonlig och oändlig genom sin tanke."

Därmed är en klassisk frågeställning löst: är Gud ett personligt väsen eller ett allnärvarande något? Svar: han är båda. Uppdelningen i "panteism" och "tron på en personlig Gud" är onödig, båda dessa är aspekter av en och samma Gud. Gud är som gnostikerna säger ett dubbelväsen, en dyad av tanke och vilja.

Men det betyder förstås inte att han är splittrad, dualistisk eller annat trams. Gud är En.

Relaterat
Chartres har en katedral
Rudolf Steiner
Pilgrim
Samtal med Gud
Castaneda hade sina ess i rockärmen

fredag 6 april 2012

Förändringar


19 mars kom nyheten att JP Morgan avslutar det konto Vatikanen haft hos dem. Detta visar enligt Freer Spirit på konflikt i eliten. Inte ens de giriga JP Morgan vill associeras med Vatikanen som sägs vara ännu mörkare. Och några dagar senare anklagades drottning Elizabeth för knarkhandel. Nu får den ödlan stå till svars.

Förändringar är på väg. Enligt vissa har de redan hänt. Indicier är händelser som de jag nyss nämnt. I övrigt har kriminella bankirer och plutokrater avpolletterats i stor skala. Och det blir inga fler krig. Någonsin. Inte på jorden i alla fall...

Vad talar jag om? Jag talar om detta som jag bloggat om i en månads tid.
. Kâli Yûga, David Wilcock, ljusa tider: här.
. Rymdskepp i skyn, ascension, slut på PK: gå hit.
. Andliga perspektiv på 2012, länkar till mina tidigare esoterismer: här.
. En av hundratals bankchefer som avgått talar ut: här.
. Kristi återkomst, eller "Sananda Imanuel" som han kallar sig nu: ici.
. Inga fler krig: läs här.
. Gräsrötter i Israel och Iran säger ifrån. vi vill inte ha krig: här.
. Nationalism i den nya eran, PK-ismen faller med bankväldet: här.
. Legala aktioner mot plutokrater och bankirer: mer här.
. Jag har sedan länge diktat om förändringen: här.
. Obama kanske klarar skivan: här.
. Världens omdaning, ett utkast till en dagordning: här.

Glad påsk!

Relaterat
Plejadisk approach i mina drömmar
Uppenbarelseboken
David Icke
Kerubernas Svärd
Författaren vid Västra Kanalen
F4:s gamla uppställningsplats för flygplansvrak, Östersund. Detta inspirerade mig till denna novell där handlingen förlades till F16 i Uppsala.

tisdag 3 april 2012

Vi svenskar existerar


Nu drar SvD igång en artikelserie om svenskhet. På programmet står förnekelse och relativisering, kryddat med mångkultur. Själv säger jag: OK, viss invandring kan tolereras. Dock ej massinvandring. Och Sverige existerar, vi traditionella svenskar existerar. Det förnekas dock på officiellt håll. svd
En Flashback-tråd om SvD:s artikel

Varför förneka etnicitet? Varför förneka svensk etnicitet? Varför hylla, svart, gul och röd etnicitet men inte vit? Svara mig det.

Etnicitet spelar roll. Det skrev jag på bloggen i september förra året:
[E]tnicitet är viktigt. Jag är i och för sig ingen biologist och jag vill inte reducera saker som kultur, tradition och tro till materiella, rasliga faktorer. Men etnicitet spelar roll, den är del av ett helhetsfenomen. I fallet ”svenskhet” så är det ett holistiskt konglomerat av kultur, språk, tro, landskap och det etniska elementet.

Jag menar: tror ni Sveriges historia, dess kulturella arv hade sett likadant ut om vi varit en mestisbefolkning? Dylika ”kontrafaktiska” resonemang är svåra att motbevisa men ”färgblindheten” har spelat ut sin roll och vi måste alla inse att etnicitet spelar en viktig roll i vårt tänkande, kännande och handlande. Erkänner vi det öppet kommer vi till rätta med ”rasismen”, det vill säga de sämre sidorna av etnicitetsvurm som fördomar, hat och okunskap.

Sverige existerar, vi svenskar existerar. Vi har en historia - se bara vad jag skrivit om Ynglingaätten, om Sverige i urtiden, om Fyrisvalls säd samt om gamla platser och knutpunkter.

Så lägg ner denna förnekelse, den är old school, gammal energi. Nu växer sig samnationalismen stark. Nationalismen, förstådd som att vurma för det egna folket och kulturen, innebär inget hot. Sverige och svenskar finns på samma sätt som Kina och kineser, Indien och indier, Afrika och afrikaner finns.

Relaterat
Sverige existerar: 40 kommentarer
Anti-vitt sentiment
Det är lugnt idag
Reinfeldt är ljum
Vilhelm Moberg: Svensk strävan
Motiv från Västerbotten. Målning av Robert Svensson

måndag 2 april 2012

Ajöss maktgalningar: domstolen väntar


SEB:s Annika Falkengren tror hon är en ängel. "Banker gör gott" tycks hon mena. Vet hon inte att de, dvs hon och alla andra banker, suger ut? Ni skapar pengar ur ingenting, "lånar ut" dem och tvingar oss att arbeta för att betala tillbaks - med riktiga pengar. Snacka om bedrägeri. Kriminellt är vad det är. Men nu går det inte längre. Domstolen väntar. Som för de räntefifflande storbankerna jag skrev om här. dn dn svd

Bankerna möter motstånd, högdjur avgår, Burma demokratiseras.

Man kan säga: världen håller på att förändras. Det blir bättre. Ekonomismen dör, materialism och girighet har nått vägs ände. Bankirer och plutokrater har gjort sitt. Legala aktioner är på väg mot storbankernas manipulationer. Se här.

Brottslingar måste haffas. En ny ordning ska införas. Och USA:s militär är på den goda sidan. Det finns krafter i Pentagon som sällat sig till Ljuset i kampen mot Mörkret. Detta kan vara svårt att greppa för folk som associerar Pentagon med maktmissbruk, nävrätt och bombning av oskyldiga länder. Men det kan vara så att där finns goda krafter. Enligt David Wilcock uppstod en motrörelse i detta USA:s militärkomplex efter 9/11. Vanliga officerare märkte att dolda krafter var i spel, manipulationer pågick, man ställdes utanför de normala ordervägarna. Då ska dessa åsidosatta militärer ha startat en subtil motståndsrörelse som arbetar för det goda, för den konstitution man är svuren att försvara och mot de plutokrater och maktgalningar som tog över USA efter 9/11.

Jag är med på detta scenario. Jag har sedan länge ställt mig skeptisk till det officiella 9/11-narrativet. Skyskrapor som bringas att ramponera av flygfotogen, eh...?

- - -

Världen gick in i en mörk fas efter 11 september 2001. Krig, massinvandring till väst, terrorhot, lamslaget kulturliv, omöjligt att diskutera vissa frågor. Nu, efter drygt tio år, börjar det ljusna lite. Folk säger ifrån, folk vågar tänka själv. Massinvandring ifrågasätts, bombvänstern har gjort sitt, identitärer och traditionalister får ökat spelrum jämte esoteriker och gräsrötter. Maktpositivismen är på väg ut, en ny anda av samarbete och samnationalism sprider sig. Nihilism och materialism ger vika för en andligare tolkning av världen. Darwinismen fasas ut, en mer kosmisk världsbild ser dagens ljus. Ett större paradigm:
I'm in love with her and I feel fine
living in this midsummer century
praying at the watering place of good peace
under the new improved sun -

Detta diktade jag i december 2010. Det sammanfattar den nya värld vi ser stiga inför vår blick.

- - -

Jag har sagt mer om den nya ordningen. I juli 2008 bloggade jag om vad vår tid, 2012, skulle medföra. "Du bestämmer" var driften. Fri vilja är avgörande:
Bortom drakens år
den magiska nollpunkten
dödsskuggans dal
- vad väntar oss där?

Bortom "stora förändringar"
den storm som ska komma
en öken att korsa
- vad finner vi då?

En vattenrik dal, en idyll
en måltid i skuggan
en vandring i solen
- du bestämmer, min vän...

Gyllene vin i den doftande pergolan
en bägare svämmar över
jag bringar druvor, jag bringar rosor
- som vi är, så ser vi.

Så skrev jag 2008. Och jag gav några noter till dikten. Jag återger dem även här, se slutet av inlägget.

- - -

För övrigt har jag inget annat att säga än sweet music, smil, det er skjul kamera och spänn av, världen förändras till bättre. Som antytt. Jag säger som "Samtal med Gud": "Vi behöver inte göra något. Det finns tillräckligt." Kom ihåg det när ni ser årets dramatiska händelser rullas upp: i grunden är allt bra, hitta friläget, du bestämmer din verklighet. Använd intuitionen och bejaka förändringen.

För att runda av detta inlägg tänkte jag bjuda på en dikt till. Den finns i "Tempel och trädgårdar" från 2011 och är helgosig tycker jag. Liksom den första jag citerade är den på engelska och den summerar sentimentet av idag. En guldålder är på väg:
I’m a flower of society,
a golden child:
come rule the golden age with me –

Noter till Drakens År-dikten
1. Drakens år i den kinesiska kalendern infaller 2012, då det utlovas "stora förändringar" (andra strofen).
2. Den magiska nollpunkten: "Vi rör oss sedan länge mot en magisk nollpunkt. Endast den som förfogar över annorlunda, osynliga kraftkällor kan ta sig igenom dem." Ernst Jünger, "Das Abenteuerliche Herz", 1929
3. Som vi är, så ser vi: betyder att vi ytterst skapar vår egen verklighet, projicerar vårt inre på omgivningen. Den som har ett harmoniskt inre ser harmoni omkring sig; den som däremot har ett kaotiskt inre, som lever i ångest och förtvivlan, denne ser bara kaos och elände omkring sig.

Relaterat
Uppenbarelseboken: en modern tolkning
Konspirativt beteende
Kerubernas svärd
Bortom Drakens År
Legala processer väntar
Målning: Luigi Russolo

Etiketter

A-Z (5) abb (4) ahma (6) aktuellare böcker (56) aktufall (7) alga (3) Andersson (2) Antropolis (19) apatia (10) ar (28) att vara Svensson (234) Ballard (11) begr (7) berättelser från Rokkana (18) Bhagavad-gîtâ (6) bilbabbel (20) bild (11) bim (6) bing (286) biografi (16) bloggish (58) Blue Öyster Cult (4) camo (4) Castaneda (22) conspi (4) Den musiske matlagaren (14) Dick (8) dune (8) Eld och rörelse (33) en gatas melankoli (11) En novell om Babylon (4) eng (4) eso (3) esoterica (115) etni (2) fall (4) fantasi-fantaså-fantasy (20) film och TV (42) flytten (3) gambla fiina versepos (3) gld (7) grek (10) Gripenbergs sol (4) heinlein (4) historia in nuce (121) hårdrocken rockar hårt (39) intr. mus (33) inva (1) ipol (47) italia (3) japan (3) Jünger (75) Jüngers liv (10) Kierkegaard (2) konsten att slå en tennisserve (17) Kristus (22) kuro (2) libyen (18) link (31) lite litteratur (97) ljus (6) Lovecraft (15) Maiden (9) Melinas resa (8) memoarer (9) mena (40) multiversums mytolog (5) natio (60) Nietzsche (4) niven (3) nuochda (1) Ohlmarks (5) ondit (15) oneline (1) ori ett lag (52) poesy (47) politikka (170) pr (44) pred (3) Priest (14) prophecy (19) rymd (2) sanskrit (10) sf man minns (97) small candies (137) Smaragdeburg (5) speng (6) stein (4) Stratopias gåta (62) survi (6) svens11 (10) Sveriges störste poet (8) Swedenborg (3) symbol (4) Syrien (17) tempel (26) Tolkien (4) topp5 (8) typer (16) USA (17) uselt (8) van Vogt (9) Vandra mot ljuset (1) vju (4) zeppelin (2)