onsdag 29 februari 2012

Assange bekämpar besten


"Ena dagen hjälte, den andra martyr. / Titlarna beror på dem som styr." 2010 var Julian Assange hjälte. Det var för att MSM levde högt på att publicera Wikileaks. Nu kör Assange sitt race utan medias hjälp, han samarbetar med hackersnätverket Anonymous. Då är han inte intressant för gammelmedia längre, då ska han smutskastas. dn dn exp svd svd
Fria Tider

Fallet Assange: dels har vi våldtäktsmålet mot honom. Som inte är våldtäkt, bara i en feminazis världsbild = svensk feminist av normaltyp. Sedan har SvD läst hans självbiografi och är, surprise, negativ och överslätande. Och en ledare i DN anmärker på detaljer som att Assange är maktgalen, att han slutat samarbeta med fina tidningar som NYT och The Guardian samt att han obstruerar sitt utlämnande till feminazismens Sverige. Väldigt suspekt.

Men jag gillar Assange. Jag menar, OK, han är inte prickfri. Och jag anser Bradley Manning agerat illojalt som soldat (annat var det med Vietnamkrigets Daniel Ellsberg vilken som fristående kraft avslöjade arméaffärer; Ellsberg var inte edsvuren soldat), men läckorna är ute nu och världen må bäva. Inklusive Carl Bildt.

Assange är hedervärd som symbolgestalt. Det går att skapa sig en dissidentposition utanför media. Det går att bekämpa etablissemanget - och göra det med stil. Jag citerar vad jag skrev i höstas när Assange höll sitt tal på Trafalgar Square. MSM ignorerade det, bloggare som jag återgav denna vältaliga attack på etablissemang i allmänhet och media i synnerhet. Först kommer min introduktion, sedan valda delar av Assange' drapa:

Vi lever inte längre i demokratier, vi lever i demokraturer. Vi styrs av en internationell elit av plutokrater och teknokrater, rädda för respons från folket. Folket ska kontrolleras och reduceras till en ansiktlösa massa av konsumenter, mogna att chippas elektroniskt och föras som får till slaktbänken när de gjort sitt.

När Julian Assange höll ett tal på Trafalgar Square 8 oktober var han inne på samma linje. Det finns inget samhälle längre, inget society som implicerar återkoppling, respons och dialog:
[T]he reality is Margaret Thatcher had it right; there is no society any more. What there is is a transnational security elite that is busy carving up the world using your tax money.

To combat that elite we must not petition; we must take it over.

Assange fortsatte sedan att skildra hur vi måste bilda egna nätverk för att slåss mot denna best, denna elit som krigar för profit:
We must form our own networks of strength and mutual value which can challenge those strengths and self-interested values of the warmongers in this country and in others that have formed hand in hand an alliance to take money from the United States, from every NATO country, from Australia and launder it through Afghanistan, launder it through Iraq, lander it through Somalia , launder it through Yemen, launder it through Pakistan and wash that money in peoples blood.

Man krigar för profit och hemlighåller antalet civila döda (i Irak: 130 000). Man ljuger:
In democracies, or the pseudo-democracies that we are evolving into, wars are a result of lies. The Vietnam War and the push for US involvment was the result of the Gulf of Tonkin incident . . . a lie. The Iraq War famously is the result of lies. Wars in Somalia are a result of lies. The Second World War and the German invasion of Poland was the result of carefully constructed lies.

Man ljuger. Och det är media som ljuger. Media är medskyldigt. Men vårt vapen i det hela kan i så fall bli sanningen:
That is war by media. Let us ask ourselves of the complicit media, which is the majority of the mainstream press, what is the average death count attributed to each journalist?

When we understand that wars come about as a result of lies peddled to the British public and the American public and the publics all over Europe and other countries then who are the war criminals? It is not just leaders, it is not just soldiers, it is journalists; journalists are war criminals. And while one might think that that should lead us to a state of despair, that the reality that is constructed around us is constructed by liars, is constructed by people who are close to those that they are meant to be policing, it should lead us also to an optimistic understanding because if wars can be started by lies, truth can be started, peace can be started by truth.

So that is our task and it is your task, go and get the truth, get into the ballpark and get the ball and give it to us and we'll spread it all over the world.

Detta bloggade jag alltså om i höstas, 2 november för att vara exakt. Så i stillhet hyllar jag Assange och alla andra regimkritiker. Jag tror besten börjar ge vika. Opinionsmässigt har vi vunnit. Makteliten har inga argument längre. I och för sig fortsätter de som om inget hade hänt men folks tålamod med MSM, maktmissbruk och arrogans börjar tryta.

Assange bekämpar media - framgångsrikt. Eller vad sägs om denna rad ur hans självbiografi "Memoarer är prositution" (källa):
En tidningsjournalists högfärd fyller samma funktion som parfymen horor använder: den är ett sätt att slippa känna stanken av sig själv.

Relaterat
Assange på Trafalgar Square
Stridsmiljö 2500, fri pdf
Krigskorrespondent
Arthur C. Clarke
Neuromancer
Thomas Cole: "Lake With Dead Trees/Catskills", 1825

Dagens on dits 1


"On dit" är franska för "man säger". Med "dagens on dits" menas "vad man talar om idag". Härmed mina unika synpunkter på vad som försiggår runt om i världen. svd svd exp exp
Fria Tider Jan Milld

Dagens första on dit: piratpartisten Amelia Andersdotter uttalar sig om Acta-lagen. Jag bryr mig inte om den. Men om Amelia. I alla fall träffade jag henne en gång på 00-talet och gav henne ett ex av "Eld och rörelse". Hon sa sig gilla novellen "Mordet på Olof Palme betraktat som recension av fiktiv kriminalroman". Nåväl, hon har åsikter om Acta och den handlar om fildelning och sådant. Men mina filer är ju gratis, jag uppmuntrar till fildelning. Så detta berörs inte av några lagar. Ta därför del av denna fil och läs min Palmenovell och allt annat.

Vad mer? Romney går fram i primärvalet. Men glöm honom. Obama vinner. Han är ju så charmig. Och del av en minoritet. Det är synd om honom. Hjälp honom att förverkliga sin dröm att köra USA i botten! Han har ju börjat bra. Världsrekord i budgetunderskott, svag krigsmakt och dollarn ett skämt.

Prinsessan Estelle har varit ute och gått med sina föräldrar. Gott så. Jag börjar i och för sig tröttna lite på dessa Pontecorvetter, de är PK-fanatiker som talar om mångkultur så fort de öppnar munnen. Men visst, andra, värre multikultikrafter angriper dem ju (TV4, Expressen, DN, Mille Markovic) så man känner viss sympati för kungahuset. Och de har ett traditionellt arv jag gillar. Och när vi tagit makten är det vi som skriver talen. Då ska vi tvinga dem att hålla tal som hyllar det traditionella Sverige. Då är det slut med mångkulturhyllningarna i "monarkens årliga jultal" kan jag meddela.

För övrigt var det kul att de döpte barnet efter Folke Bernadottes fru. Denne Folke Bernadotte är inte så omtyckt borta i Levanten av någon anledning. Han mördades där. Se Fria Tider. Namnet Estelle: alltid retar det någon. Själv gillar jag det. Det associerar till de stjärnor vi bör blicka upp emot från och med nu. Plejadiska rymdskepp är på väg, jag har sett det i mina drömmar.

Relaterat
Obamas omval ser ut att gå vägen
Fursten av Ponte Corvo
Eld och rörelse
Kung Tjabo den XVI
Anarkismen tycks vakna
Uppsala domkyrka

måndag 27 februari 2012

Dagens affärer: MENA


Syrien är inte som Libyen skriver SvD:s Jenny Nordberg. Kina och Ryssland motsätter sig en FN-resolution. Och USA är för svagt idag, det har Obama själv medgett. Man kan inte kriga fritt längre, man kan inte ostört åka och jävlas med världens länder. C'est fini. svd dn dn dn dn exp
Fria Tider

Syriens läge är oklart. Assad styr, rebeller gör uppror. Det finns inga änglar här. Men jag glädjer mig åt att MSM inte kan jubla över "arabisk vår" den här gången. Det är annorlunda nu. Mellanöstern stöps om och västvärlden kan titta på. Synd bara att flyktingströmmen hit ska öka, från Afghanistan, Libyen, Syrien, ja överallt ifrån. Så är det bara. Så låter det alltid. Massinvandringen måste fortsätta. Men jag motsätter mig den. Den leder ju till saker som denna.

Nu uttalar jag mig inte om det aktuella sprängdådet, det mot frisersalongen. Men generellt vet vi att Malmö är berikat. Kriminaliteten är till övervägande del invandringsrelaterad. MSM tiger om det. Jag och andra talar om det. Kaos i Mellanöstern brukar i slutändan betyda ökad invandring hit. Invandringen har inget med omsorg att göra. Eliten struntar i invandrarna. De använder dem som vapen mot det traditionella Sverige, som ett medel att bryta upp sedvana och fungerande sociala strukturer. När sedan allt är ödelagt går man in och styr med järnhand: chip via injektion, hjärntvätt, världsstat.

Men det ska handla om MENA här. I det Libyen som var i ropet förra året, där är det inte så muntert kan jag meddela. Diktatorn föll, jaha, och sedan? "Svarta massmördas i Libyen" skriver Fria Tider. Araber styr, svartafrikaner behandlas som andra rangens medborgare. Var det den Jasminvår ni drömde om, kära mediaelit? Själv tappade jag mina illusioner fort om Libyen. Se till exempel detta inlägg från 6 november förra året.

- - -

Mellanöstern idag stöps om och det i radikal riktning. Fine, de kan ha sin sharia. Årets Hajj blir också intressant. Nu är det ju jämnt år, i år borde Mahdin visa sig. Gandalf, Aragorn, Jesus och Antikrist, och allt i ett och ett i allt. Hajj, pilgrimsfärden till Mekka, är i höst.

Det är jämnt år i år. 2012. Kinesiska almanackan lovade "stora förändringar och förstörelse av det gamla". Hittills har vi bara sett Ranelid, Hanna Widerstedt och Jacques the Ripper. Bra så men inte vad jag hade väntat mig. Jag trodde "förändringar" betydde peak oil, plejadiska rymdskepp i skyn, gulmyntfot, död dollar och fräsiga tider.


Nåja. Förändringar är på väg. Det kan ske fredligt också. Jag har diskuterat kaos och kris förr i år, se här och här, voilà min balansgång mellan ljus och skugga. Att spå död eller spå liv. Jag väntar på Stormen men man behöver ju inte kasta ut barnet med badvattnet för det.

Relaterat
Reflektioner över Mahdin
Återtåget är inlett
Stormar
Vi har vår tid nu
Mannen vid Västra Kanalen
Övre bilden: Docksta. Undre bilden: Varvsberget, Övik. Linbanan vi ser är skidliften till hoppbacken.

söndag 26 februari 2012

Bildreportage: Ullångers kyrka


Jag är där ute, i verkligheten, spanar, tar bilder och rapporterar. Allt för er skull, kära bloggläsare. Nu handlar det om en kyrka i Norrland.

Förra året vid den här tiden sökte jag ett jobb. Det var på den så kallade "Kustladan restaurang och camping". Jag fick inte jobbet. Men folket som höll i det hela var trevliga. De skjutsade mig till Ullånger efteråt så att jag kunde ta bussen därifrån. Jag bad dem släppa av mig vid kyrkan så att jag kunde kolla in den.

Den var låst. Men exteriören var värd att se den med. Kyrkan är medeltida men renoverades under tidigt 1900-tal.


Jag har inget mer att säga om denna kyrka. Här är ett liknande reportage, från stans kyrkogård. Nu byter jag ämne. Jag tar tillfället i akt och berättar lite om planerna för bloggen.

Serien om Sveriges historia kommer att fortsätta. Senast jag skrev hade jag hunnit fram till Palmes död. Därmed återstår endast 25 år av nutidshistoria för att få tidslinjen komplett. Men det finns ju så mycket att fördjupa sig i. Så det blir nog till att gå tillbaks och belysa dunkla punkter framöver, kolla in intressanta detaljer jag förbigått under krönikeskrivandet. Krönikan har haft sina essäistiska inslag så formen medger att jag skriver om ditt och datt framöver, allt inom ramen för Sveriges historia.



Vad kommer jag mer att blogga om då? Några fler inlägg typ det jag hade igår, med länkar till gamla Breivikare, kan tänkas. Media lär ju skriva massor om honom framöver. Rättegången är i april. Då ska jag nog vara med och dra trafik till bloggen. Och belysa fenomenet Breivik, som jag har 36 inlägg om att citera ur.





För övrigt har jag ingen policy för bloggen. Jag skriver om vad som faller sig. Aktuellt och kontroversiellt. Eller bara välskrivet i största allmänhet. Eller bara texter av typen "nu ska jag gå ner i tvättstugan". Inga regler finns. Detta är min hobby.

Men vad gäller dagens läge så behöver jag nog inte tvätta. Det gjorde jag igår. Jag handlade även. Så jag kan lugnt se dagen an med slösurf i cyberspace. Eller läsande av en bok, kanske "Metaphysics of War" av Julius Evola. Den speglar mycket av den bushido jag vurmar för. Soldaten i strid befinner sig på en högre medvetandenivå, klarvaken och beslutsam. Strid är en andlig disciplin. Den som strider för materiell vinning är en gnidare. Bhagavad-Gîtâ har sagt allt. Evola citerar denna urkund gång efter annan. Det är den ariska krigarstilen helt enkelt, speglad i romersk devotio, fornnordisk krigarsed och den svenska bushido som skrivit historia vid Narva, Breitenfeld och Lund.


Relaterat
Svensk krönika, del 30: efterkrigstiden
Breivik var norrman
Bhagavad-Gîtâ
Härnösands kyrkogård
Konspirativt beteende: det nya normala

torsdag 23 februari 2012

Svensson i Nationell Idag: "Ernst Jünger på svenska"


I nr 1/2012 publicerade Nationell Idag en artikel av mig. Den handlade om Ernst Jüngers böcker på svenska. Se bilder.

Nationell Idag är partitidning för Nationaldemokraterna. Jag är inte med i detta parti. Men nog har de sunda idéer om att värna Sverige och allt vad det står för. Massinvandringen måste få kritiseras och det gör ND, mer koncist än SD. Och tidningen är en tabloid som kommer en gång i veckan. Nr 7 innehåller till exempel nyheten att DN:s motorredaktör Jaques Wallner 1982 knivhögg Magnus Nordenmark till döds. Detta är en sensationell artikel. I en perfekt värld kunde den ge Stora Journalistpriset. Fortsättning utlovas i nr 8. I övrigt kan man om NI:s innehåll nämna att nr 3 innehöll artiklar om beslutet att låta kriminella dela ut posten i Malmös problemområden samt en granskning av läget i Egypten sedan den så kallade Jasminrevolutionen. Den texten är skriven av chefredaktören Vávra Suk.


Man kan säga: NI är som SD-Kuriren fast bättre. NI har mer personlighet, den har mer kultur än SD-Kuriren. Lite mer edge. Förutom mina artiklar har man haft en artikelserie av Jonas de Geer om spanska inbördeskriget, man har publicerat Jan Milld och en rad annat om ideologi, om vårt fädernesarv och vår historia. Bloggosfären åsido: vill man stödja en politisk tidning som säger det få, ja ingen annan publikation gör idag ska man stödja NI. Nyheter, opinion och kultur i en spännande tid, med oändligt mycket mer substans än AB, Exp, SvD och DN. OK, dessa kommer dagligen och har fler sidor. Men NI skriver enligt egen utsago om "mångkulturens haveri, vad som egentligen händer i invandrarförorterna, daltet med kriminella i svenska domstolar, islams utbredning" och detta gör de stora tidningsdrakarna aldrig numera.


Just nu har NI en kampanj om att värva 50 prenumeranter till vilket skulle ge dem ökat presstöd. Slå till vetja, detta kan bli stort. Helår kostar 545 SEK, halvår 285 och kvartal 149. Beställ på pg 52 99 38-3. Hemsidan har du här och nyhetsred Sanna Hills blogg hittar du här. Båda länkarna gäller scoopet som görs i NI 7: DN:s motorredaktör Jacques Wallner är fälld för vållande till annans död. Detta ska ha mörkats i sedvanlig MSM-anda. Men nu har sanningen kommit fram. "DN-mördaren" eller "Jacques the Ripper" kommer att orsaka storm på Flashback och i bloggosfären, sedan kommer media att tvingas haka på. Var så säkra.

I senaste numret av NI finns en talong med erbjudande om två gratis provnummer. Skickar man namn, adress och telefonnummer till Nationell Idag, Box 42021, 126 12 Stockholm kan man tydligen få det. Annars kan man ju maila redaktionen på redaktionATnationellidag.se och fråga om detta.

Relaterat
Jünger och Heinlein: en jämförelse
Jünger: Der Arbeiter
Jüngers liv
"Der Waldgang" (1951)
En minibiografi över Jünger

tisdag 21 februari 2012

Grekiska grillfängerier


Nu ska man besluta om något nytt stöd till Grekland. Jag vet inte vad det är och jag bryr mig inte. Om det moderna Grekland kan jag säga: jaja, betala nu greker, man kan inte leva över sina tillgångar. Jag ogillar i och för sig att plutokrater och finanshajar försöker sko sig på detta, och på att vi i norr måste betala notan, men så värst mycket mer bryr jag mig inte. Jag gillar Grekland för dess antika kulturs skull. Jag har skrivit en hel bok om det, se här. Det är ett blogginlägg med länkar till en viss fil, ja till både en pdf och en e-pub-fil om man ska vara exakt. Allt fritt och gratis och så där. svd

Ur sagda bok tänkte jag citera ett stycke. Det handlar om bevingade ord sagda av greker. Antikens athenare, spartaner och andra hade förmågan att uttrycka sig koncentrerat och vitsigt. I Herodotos' åttonde bok berättas till exempel hur Athen skapat sitt imperium under Perserkrigen; Themistokles seglar då till Andros en gång för att uppbära en viss avgift, pressa staden på pengar helt enkelt.

- Bäst att ni betalar, säger han till staden, för vi athenare har stöd av de mäktiga gudarna Övertygande och Tvång.

- Så bra, säger andrierna. Själva har vi bara två värdelösa gudar, Fattigdom och Oduglighet, så vi kan inte ge er några pengar...

Det var, kan man säga, ett exempel på humorn som den underlägsnes vapen. Vad gäller andra repliker från det klassiska Athen kan man ju nämna politikern Thukydides, ej att förväxla med historikern med samma namn. Denne politiker Thukydides fick en gång frågan vilken av honom och Perikles som var den bäste brottaren, på vilket han svarade:

- Varje gång jag bryter ner honom slår han mig genom att hävda att han aldrig var nere, och han kan till och med få åskådarna att tro det!

Detta kan åskådliggöra grekernas talang för advokatyr, ordvrängeri. Mer i den stilen finner jag i en episod i Alexanders' liv; makedonska armén befann sig i Persien, och en viss Kassander försvarade sig mot några personer som anklagade hans far Antipater för något. Alexander avbröt honom då och sa: "Vad menar du? Säger du att dessa män inte lidit något ont, utan har rest hela vägen hit för att komma med falska anklagelser?" Kassander svarade då att blotta faktum att de rest så långt från dem som skulle kunna motsäga dem, kunde tala för att anklagelserna var falska. Alexander skrattade då och sa att detta påminde honom om vissa av Aristoteles' sofismer vilka kunde användas på endera sidan av en fråga, både för och emot.

Ännu ett exempel i genren är detta, givet av Bjöl/Hjortsö. På 100-talet f Kr hade Rom underkuvat Hellas och inbjöd diverse av dess kulturidkare för att förgylla Rom, bland annat en filosof som hette Karneades, ansedd som tidens skarpaste hjärna och bäste talare:
Han fick företräde för senaten, som han lovade en serie föreläsningar över ämnet rättfärdighet. I den första skildrade han entusiastiskt rättfärdigheten som den enda hållbara grundvalen för staten och lagarna. Därpå bevisade han att rättfärdigheten var en utopi, för om den fanns i verkligheten skulle romarna göra avkall på sina erövringar. Detta skulle visserligen vara rättfärdigt, men också dumt, och något som var dumt kunde inte vara en dygd.

En som på detta sätt kunde göra svart till vitt ansågs farlig av senatorerna; man sände Karneades åter till Athen, "där hans dialektiska färdigheter på sin höjd kunde påverka en samling ofarliga akademiker"...

Nyss talade jag om Perikles som bland mycket annat startade det peloponnesiska kriget, vilket 30 år senare vanns av Sparta. Dess ledande man var vid tiden Lysander som åtnjöt stor beundran Hellas runt; han sägs ha varit den förste levande man man reste statyer över. Men han var ingen idealmänniska, snarare bedrev han sin politik med list och svek, men så var också hans valspråk: "Vad lejonskinnet ej täcker måste lappas över med rävskinnet."


I april 404 hade Lysander satt punkt för peloponnesiska kriget genom att erövra Athen. Det sägs att han då sände ett meddelande till Spartas styresmän med följande lydelse: "Athen är taget." Då kom svaret: "'Taget' hade varit nog." Detta skulle symbolisera spartanernas faibless för korthuggna fraser, lakonismer, så kallade efter landskapet Lakonien där Sparta låg. Men Plutarkos säger för sin del att anekdoten är påhittad; i själva verket fick Lysander svaret vad han skulle göra därnäst, demolera de Långa murarna et cetera.

En lakonism bland många möter oss i Xenofons fjärde bok, då "de tappra 10 000" äntligen nått Svarta havet på sin marsch och ska fira detta med idrottslekar. En spartan får i uppdrag att ordna en brottningsring men han gör det synbarligen halvhjärtat, låter inte röja av platsen från stenar och annat. På frågan om man verkligen kan brottas på en plats med så mycket knölar och buskar, svarar denne: "Dess mindre lust har någon att lägga sig"...

Fler spartanska lakonismer är dels den från Thermopyle, där någon sa att fienden är så talrik att hans pilar kommer att förmörka skyn. "Bra", sa då en viss Stelios, "då får vi strida i skuggan"... Och när någon vid ett annat tillfälle gjorde sig lustig över spartanernas korta svärd, blev svaret: "För oss långa nog att nå fienden".

Detta var ett utdrag ur min bok. Kapitlet heter "Pengar luktar inte" - bevingade ord och berömda repliker. Boken heter "Skallet från den kapitolinska varginnan". Den har funnits som fri pdf sedan hösten 2009. Många har läst och gillat den. Du finner länkar till pdf:en och en e-pub-fil här.

Relaterat
Alexander den store var en makedonsk människa
En spartansk lösning
Fokion var athenare
Grekisk infanterist: korintisk hjälm
Dikotomin Ares-Athena kan lära oss ett och annat
Bilder: Norrland 2011.

fredag 17 februari 2012

Framtidsfrossa


Ny massvaccinering förbereds. Lyckades de inte knäcka oss förra gången så ska de nog lyckas nästa gång. Hur ska man annars tolka detta. Och nästa gång smyger de in ett chip. De går att injicera nu, se här. Visst finns det smittor man behöver skydda sig ifrån. Men detta har nu nått titaniska, paniska dimensioner. ALLA ska ympas, den som skolkar är en folkfiende. Det är tuffa tider. Man ser tecknen överallt: propaganda kavlas ut, samhällsdebatten har upphört. Massinvandringsmotståndare är rasister, feministmotståndare är extremister, homokritiker är värre än Hitler. Och alla är Breiviks barn. Munkavle på alltså, skicka dissidenter på arbetsläger så kan vi inrätta regnbågsvärldens tusenårsrike imorgon. Mainstreammedia blir regeringsorgan, illojala bloggare förbjuds. Jaja försök bara, vi får väl se hur det går. svd

Försök bara, försök tysta folket! Nog kämpar etablissemanget med näbbar och klor för att lägga locket på men nu kokar det över.

Det är spännande tider. 2012 har börjat lugnt men nog blir det lite storm framöver. Vi går mot en megakris. Det bara är så. Det handlar inte om att ångestknarka eller om längtan efter rigorism. Vår civilisation går under för att ersättas av något nytt. Vår kultur, vår tillvaro som den ser ut idag bryter ihop. Nota bene: kris kommer men VÄRLDEN består, vi överlever. Men dagens samhällsform kommer inte att överleva...!

Vi går mot en fetkris, en megakris, en Krisernas Konvergens. Jag bloggade om det 14/12 förra året:
Idén om "kriserna konvergens" har lanserats av den franske filosofen Guillaume Faye. Det hela utgörs, lite förenklat, av dessa punkter. Dessa sju kriser kommer enligt Faye att samverka i en megakris 2010-2020:
1. massinvandring
2. minskad vit nativitet
3. för snabb industrialisering i tredjevärldsländer
4. recession
5. islamism
6. anti-vitt sentiment
7. miljöförstöring

Detaljer åsido tycker jag Faye är något på spåren. Man kan inte som andra debattörer stirra sig blind på EN krisfaktor, peka på dess eventuella lösning och säga "problemet löst". Miljön, massinvandringen och västvärldens oförmåga att försvara sin kultur och sina folk, dessa är kärnan i de utmaningar vi står inför, och det förstärks av sådant som peak oil, hot om recession, ett förgiftat offentligt samtal, rasiststämpel på envar dissident, allmän urartning och fantasilöshet hos våra filmare och författare och så vidare. Det är en krisernas eklut, en megakris, "The Perfect Storm" som laddar upp.

Det är, för att tala med Evola, Kali Yuga som går mot sitt slut. Det är materialismens och nihilist-fanatismen som går in i sin sista, och intensivaste fas. Före Sovjetunionens fall var det till exempel ingen hejd på alla röda fanor de viftade med, där och i västvärldens förstamajtåg. Sedan föll allt ihop. Detsamma kan vi vänta här nu. Och här blir det ingen återkomst som för leninism och marxism, ingen återkomst för materialistfanatiker att pusha sin drog. Materialismen dör och en andligare era tar vid.

Det är vad jag ser i min kristallkula. Hjulen vrider sig, räkneverket börjar om. Människan lever vidare efter en Storm och kris, hon står inför en prövning men hon överlever. Jag menar, säger man sådant här får man veta att man är "ett fyllo i tunnelbanan som yrar om jordens undergång" (citat från kommentar till detta inlägg), men jag har aldrig talat om JORDENS undergång. Det är den nuvarande civilisationen som är på väg i putten. Det är skillnad det. Inte så tacksamt kanske att säga "människan överlever", det hade varit mer svavelosande att säga "allt går under", men ni får inte höra mig säga det. Civilisationen går under men människan överlever och möter en ny tid med andligare förtecken.

Så hur ska jag avrunda det här nu då...? Kanske så här: snack om megakris brukar uppröra vissa. Min pappa säger att jag är svartsynt. Mina dissidentvänner säger att jag är för blåögd. Mitt scenario är i alla fall: på kort sikt blir det fetkris. Men på lång sikt, kanske redan inom fem-tio år, kommer en märkbart annorlunda värld att stiga fram. En antropolitansk värld.

Med andra ord: optimism är feghet. Idag. Idag! Så ta in kalven och stäng för fönsterluckorna. Men det kommer en dag då Stormen passerat och kalven kan beta tryggt igen. "Sheep may safely grace" till tonerna av Bach.

Går det in i era skallar? Kris nu, bättre sedan? Men jag bryr mig inte om ni fattar eller inte. Själv njuter jag av att se Metropolis falla samman till tonerna av Requiem for a Dream.

Relaterat
Massinvandring eller inte
9/11: vad sägs
Norrmannen
Konspirativt beteende
En antropolitansk värld finns att köpa
Thomas Cole: "The Voyage of Life: Manhood", 1840

tisdag 14 februari 2012

Lennart Svensson





Man måste kontrollera sitt narrativ, berättelsen om sig själv. Det gjorde denna affär tydligt. Man måste även kontrollera bilden av sig själv, den ikonografiska framtoningen. Därför detta inlägg. När man googlar mitt namn ska det inte komma en bild på "en gymnaiselärare i Örkelljunga" utan, helst, författaren vid Västra Kanalen i Härnösand.




Jag föddes i Åsele i december 1965. När jag låg i Uppsala läste jag indologi och tog min fil kand. Det var 1995. Sedan slog jag mig på skribentverksamet. Den resulterade i artiklar som denna. Mina första skönlitterära texter publicerades i Magasin Provins 1999: "Åselehaiku".

Sedan gav jag ut en rad böcker. Novellsamlingen "Eld och rörelse" är en personlig favorit. I romanväg har det blivit verken "Antropolis" och "Till Smaragdeburg". Förra året ägnades dels åt bloggandet, dels åt publicering av noveller som denna. Innevarande år har sett den i bloggosfären unika följetongen om svensk historia, del 1 här, del 26 här.

Vad gäller framtiden så är den redan här. Alla mina verk finns som fritt nedladdningsbara pdf:er. Se här. Mer generellt kan man säga att jag är en Norrlandsförfattare och Norrlandsbjörn, en svensk vurmare och svensk idkare. Författare av idag brukar ha beröringsskräck med det traditionellt svenska. Vi kan kalla det svecofobi. Detta begrepp lanserar jag idag. Jag har hittat på det, kungör det över stad och land mina bröder... Jag menar, kallar man islamkritiker för islamofober så ska man nog kunna kalla kritiker av det svenska för svecofober...! Svecofob, svecofobi alltså: det är bildat av det latinska ordet för svensk, sveco. Jfr sveco sum, jag är svensk.


Svecofobi existerar. Svenska författare i gemen är svecofober. De skulle hellre ta gift än att offentligt erkänna att de gillar det traditionellt svenska eller att de vill värna det svenska i form av dess kultur, traditioner och etnicitet. Nåväl, Henrik Johansson och Lars Holger Holm är undantag här, det tror jag mig veta. Samt Herman Lindqvist. Men ta annars vem som helst som kallar sig författare i detta land: alla hatar Sverige. Det är en veritabel nationalsport. Alla avkrävs sitt Sverigehat i gammelmedia. Annars är det slut med kontrakt, cocktailpartyn, tv-soffor och medlemsskap i Författarförbundet. Det kan låta överdrivet men svecofobin råder, den utplånar allt i sin väg.

Allt...? Nej inte mig. Jag är inte svecofobisk. Jag värnar och skildrar det traditionella Sverige i följetongen som löper nu. För övrigt är mina verk präglade av implicit whiteness: när vi ser Jenro Klao gå runt i Antropolis så är det underförstått ett slags västvärld det rör sig om. Inflytanden från annat finns, jag är indolog och har läst om all världens kulturer, men jag värnar mitt västerländska arv och låtsas inte vurma för sådant som är mig likgiltigt.

Den pågående följetongen är min första längre text om det traditionella Sverige. Annars kan min världsbild sammanfattas i ledorden traditionalism, heroism, esoterism.









Relaterat
Dra åstad till SF-Bokhandeln och köp Antropolis
När man hetsade till krig mot Iran
Carlos Castaneda
Camouflage
Stridsmiljö 2500

lördag 11 februari 2012

Stormarnas ursprung


Lavinfaran är stor i de svenska fjällen. Man varnar för snöras, man varnar för ödesdigra händelser. Det kan behövas, i stort som smått: lavin där, storm här, Shivadans i dimensionen. Jag har inget att säga om svenska skidorter och faran för snöras men jag har ett och annat att säga om tidsandan som är lite åt det stormiga hållet. dn

Rubriken till detta inlägg är "Stormarnas ursprung". Det syftar på raden "the origin of storms" som Blue Öyster Cult sjunger i "Astronomy". Låten är en impressionistisk tablå med troper som Call Me Desdinova, The Four Winds Farm. Mycket gåtfullt. Men denna låt sammanfattar tidsandan bra. Det drar ihop sig till storm.

Det drar ihop sig till dans i dimensionen, storm i förstäderna. Det är Shivadans och elektropop, träskodans och eufori. Det blir krebastorm och elektroskott, allmänt kaos och en ny högtidlig yra, en högre energinivå.

Så blir det under året som kommer. Och därefter. Detta är blott en övergånsgfas, lugnet före krebastormen. KRETS = KRE. BANA = BA. Där har ni akronymen för morgondagen. Från kretsbanan drar stormen ihop sig. This summer, watch the skies!

- - -

Nu bloggar jag igen. Bloggen rullar vidare. Trots att landet ligger lugnt. Sån e ja. Så skriver jag ty så roar mig att skriva. Och tål ni inte läsa så sluta. Tål ni inte läsa detta så lämna bloggen. Hatar ni min stil så, vänligen, lämna denna sajt - och smäll inte i dörren när ni går...!

Har ni invändningar så lämna bloggen. Sluta läsa. För i fortsättningen kommer nåd varken att tas eller ges. Det drar ihop sig till Storm, var så säkra, även om året börjat lugnt. Så ta in kalven, tjudra brunnskaret, stäng fönsterluckorna, gör upp en brasa och sätt på kaffe. De följande åren kommer att erbjuda ett och annat.

Det blir skickelsedigra händelser i stil med det krig Camouflage upplever. Gondavien anfaller Mirotanien - är inte det massivt så säg? Är inte bombplan i natten, naftalin i garderoben och bly i luften livets mening? Det kanske det är. Läs pdf:en direkt och inget kommer att bli sig likt. Jag vill informera om detta, fritt ge er hela min livs historia i denna baskurs. Jag kan även berätta för er om fotogen, patrullstigar och gryningen över trädtopparna i en kainitisk skog, en skog som snart kommer att genljuda av järnvägslaster trotyl som landar en kilometer bort.

Vad synes eder? Vet ni nu eller ej? Vågar ni dra i fält med Camouflage och hans bror?

Jag tvivlar.

- - -

Ni vågar inte! Bly, vadmal och hästläder är helt enkelt inte er grej. Nej det ska väl vara folköl och dunka-dunka, då är ni nöjda. Sökarljus mot skyn är nog inte vad ni vill läsa i pauserna mellan Melodifestival och Aktuellt. Men är ni av det sällsammare virket kan ni gå hit och läsa vad F. G. Granlund anser vara viktig läsning. Han har bloggen Marmeladkungen. Han sitter i Mariestad och fördjupar förståelsen för verkligheten genom denna text och andra. Notera namnet: F.G. Denne Granlund har koll, han är en musisk människa.

Relaterat
Stridsmiljö 2500, fri pdf
Epub-fil
Krigskorrespondent
Arthur C. Clarke
Neuromancer

söndag 5 februari 2012

Finland efter 1945


Finland går till val idag. Presidentvalet har sin andra och avgörande omgång. De konservativas Sauli Niinistö är favorit. (Edit 6/2: Niinistö vann som tippat.) Här ska det handla om Finlands moderna historia. Utvecklingen efter 1945 granskas med sedvanlig bravur av Eder utsände i tid och rum, dvs undertecknad. dn dn dn dn dn dn exp exp svd svd

Under efterkrigstiden höll Finland en rätt låg profil utrikespolitiskt. Man bedrev till exempel ingen aktivism så som grannlandet Sverige gjorde. Man låg ju under den ryska stöveln. Finland var i och för sig inte ockuperat av Ryssland men man led under rysk hegemoni. Ryssland hade besegrat landet men Finland hade dock emotstått rysk genombrytning av frontlinjen. Man hejdade rysk framryckning mot landets centrala delar hösten 1944.

Finland kallade sig neutralt och självständigt efter kriget. Det var dock inte så lätt att hävda detta. Ryssland hade till exempel tilltvingat sig en flottbas vid Porkkala inte långt från Helsingfors. Sedan ingick man VSB-avtalet 1948. Den blev inseglet på det finska beroendet av Ryssland.

Förkortningen VSB stod för "Vänskap, samarbete och bistånd". Säkerhetspolitiskt innebar den detta: Finland förbinder sig att försvara sitt territorium "mot Tyskland eller därmed förbunden makt" (vilket kunde ses som Nato). Vid behov skulle Sovjet hjälpa Finland med detta efter konsultationer. Dock förelåg osäkerhet om hjälp skulle begäras ömsesidigt eller om det räckte att den ena staten gjorde detta. Detta var den traktatsmässiga grunden till den så kallade notkrisen 1961. Sovjet tog då ensidigt initiativ till konsultationer vilket närmast var en intervention i Finlands inre angelägenheter, stormaktsfasoner av värsta slag. Den utrikespolitiska katalysatorn till det hela var Berlinkrisen, som av Ryssland utmålades som västtysk aggression. De av Sovjet begärda konsultationerna möttes av Kekkonens krav att Chrustjev skulle återta kravet, vilket lyckades. Resultatet blev att Sovjet erkände att konsultationer skulle begäras ömsesidigt i framtiden.

VSB-avtalet som helhet var dock inte ömsesidigt. Finland var till exempel inte ålagt att hjälpa Sovjet att försvara sig. Avtalet tillkom dock inte för det utan för att Sovjet skulle kunna kontrollera Finland utan att ha det med i Warszawapakten och utan att ockupera landet fysiskt. Underförstått var tanken att om Ryssland kunde lita på att Finland var sovjetvänligt så kunde de i övrigt lämnas i fred. De fick utveckla sitt politiska liv utan att stöpas i den typiska öststatens form med enpartivälde och statskontrollerade media.

På försvarets område begränsades Finlands styrkor. Man fick inte ha ubåtar till exempel. Armén fick ha högst 47 000 man. Lottakåren förbjöds. Flygvapnet bestod av 60 plan; det var Saab Draken samt Mig 21 och annan rysk materiel.

Finland gjorde vad det kunde för att hävda sin självständighet. Man använde dock inte ordet "självständighet", man sa "neutralitet". Var man neutrala då? 1956 fick man i alla fall tillbaka Porkkalabasen. Man gick även med i FN och Nordiska rådet, vilket tidigare inte tilläts dem av Sovjet. Man fick heller inte ta emot Marshallhjälp - nej, man skulle betala hjälp till Sovjet (= krigsskadestånd).

Men nog var man neutrala till slut. 1955 ska Chrustjev ha omtalat Finland som neutralt och vid Kekkonens USA-besök 1962 fick han Kennedys erkännande på neutraliteten.

- - -

VSB-pakten ingicks alltså 1948. Ekonomiskt innebar den att handeln styrdes österut, det blev med tiden ett slags födkrok, men i början hade man det inte så fett. Man måste som sagt betala ett krigsskadestånd till Ryssland. Man gjorde det dock och kunde från 1960-talet och framåt se viss ekonomisk blomstring. Den finska konjunkturen kunde vara rätt stabil tack vare östhandeln. Västvärldens kriser på 70-talet märktes inte lika mycket i Finland.

På 70-talet ökade också den finska utrikespolitiska aktiviteten. Man höll Helsingforskonferensen 1974 som skulle öppna upp låsningen i stormarksdialogen. Men det var till Sovjets förmån: Helsinforsdeklarationen sa att de gränser som drogs upp 1945 gäller. Accepterade man Helsingforsdeklarationen accepterade man till exempel Tysklands delning i Väst- och Östtyskland, BRD och DDR. I samma deklaration sas dock att östländerna skulle tillåta demokratisk utveckling. Detta blev bas för demokratirörelsen Charta 77. "Ni skrev på Helsingforsavtalet, var så god och tillåt fler partier än kommunistpartiet" sa undertecknarna till diktaturregimerna i öst.

På 70-talet gjorde även Finland ett dramatiskt utspel. Det var Kekkonen som sa att Norden borde vara en kärnvapenfri zon. Även detta gynnade Sovjet eftersom de även med detta upplägg kunde ha kärnvapen på sitt territorium hotande väst (och Norden), medan om väst fördrevs från Norden skulle man ha längre till för att hota motsvarande sovjetiska territorier. Kärnvapen är ett gissel men kärnvapenfri zon i Norden var ett uttryck för prosovjetism. Palme tog upp samma zonidé på sin tid, lika sovjetvänligt och lika dödsdömt för ett Norden som ville hålla garden uppe mot ryssen.

Norge-Danmark hade realiter inga kärnvapen på sina territorier. Detta gällde alltsedan man gick med i Nato på 1950-talet, "kärnvapenfritt" som en gest mot Sverige och Finland i nordismens anda sägs det. Så varför ens torgföra idén om kärnvapenfri zon då? Det skulle vara att kodifiera praxis men det hade antagligen försvagat väst och stärkt öst.

- - -

Finland efter 1945 var ett slags monolit vad gäller sentiment och politiskt klimat. Hotet från Ryssland fick alla att ställa sig i ledet. Man hade sin bräckliga neutralitet. Man försvarade sig själva, ingick inte i Warszawapakten, men hade alltså rätt att begära hjälp från Ryssland om man hotades av "Tyskland eller därmed förbunden makt".

Det rådde enighet i landet om att vara neutrala men att respektera närheten till Ryssland. Man har talat om "finlandisering": ett formellt fritt land som ändå tenderar att agera i harmoni med sin stormaktsgranne. Sentimentet var för lugn och ro, status quo och realpolitik. Ideologiskt styrde ofta borgerliga regeringar eller koalitioner borgerliga-socialdemokrater. Det kommunistiska partiet var relativt stort (uppåt 20% vill jag minnas) men inte så inflytelserikt. President Kekkonen som satt länge var centerpartist (agrar).

Kontinuiteten i utrikespolitiken varade till 1989-91, då Sovjetunionen föll samman och östblocket liberaliserades. Då sade Finland upp VSB-avtalet och orienterade sig västerut. Man köpte amerikanska plan till försvaret (FA-18 Hornet) och man gick med i EU. Dessutom införde man euron som valuta, något man idag eventuellt ångrar. Sant är i alla fall att man lämnat den trygga men ofria ryska hamnen för en friare, men möjligen otryggare framtid i västvärldens famn. Grannskapet med Ryssland är och förblir grundbulten i finsk politik. Man har formellt goda kontakter österut. Men nog skulle jag om jag var finne hålla krutet torrt. Vare sig Ryssland bara vill ha sitt försvar i gott skick så måste man ta nyheter om rysk upprustning i Finlands grannskap på allvar.

- - -

Försvar och säkerhet är, i klassisk indoeuropeisk mening, Tors och Indras gebit, krigsgudarnas handfasta politiska domän. Vidare så är ekonomi Frejs och andra fruktbarhetsgudars område. Slutligen är kultur och andlighet Odens, Varunas och Apollons område. Denna tredelning är harmonisk, detta är vad ett samhälle bör bestå av. Politik, ekonomi och kultur. En tudelning "kyrka-stat" räcker för sin del inte. Kyrka, stat och näringsliv är modellen.

Och nu har jag talat om stat och näringsliv i Finland efter 1945. Så vad med det andliga då, kulturen i vid mening? Det finns en finsk författare under denna tid jag gouterar och det är Väinö Linna. Om hans "Okänd soldat" har jag bloggat här. Vem kan slå hans operativa elegans, hans djupa föreståelse för striden, hans osökta skildringar av inringningar och utbrytningar, mottis och Mattis? "Okänd soldat" berättar inte bara om Finlands krig 1941-44, den berättar om SOLDATEN. Linna ser arketypen, han ser likt Goethe idén oförmedlat.

Går vi till tiden före 1945 har vi förstås Bertel Gripenberg, den finlandssvenske skildraren av jakt och årslag, falkögda flygare och krig i Gobiöknen. Gripenberg var Runebergsstipendiat och bodde i diktarvillan i Åbo som pristagare. Annars var det "Aftnar i Tavastland" och "Livets eko" av minnen från inbördeskriget, från Dansen i Dorpat och mellankrigstidens stormiga finska politiska scen.

Linna och Gripenberg. För övrigt är det kilju och puuko, dans i dimensionen och vida moar. Finland är som Norrland fast plattare. "De tusen sjöarnas land" kallas vårt östra grannland. Sverige har dock fler sjöar sägs det. Nåväl, Finland har sin särprägel. Nu ska jag spela "Valse Triste" och dansa ut över öde moar i vemods skymning.

Relaterat
Gripenberg: Rösten i mörkret
Linna: Okänd soldat
Livets eko
Camouflage
Strategiska inlägg
Bild: Tempelplatsens kyrka. Kyrkan är uthuggen ur berggrunden: den ligger under jord och dess väggar är natursten.

onsdag 1 februari 2012

Hommage till Leonard Borgzinner


Häromdagen skrev Oskorei om den norske författaren Stig Saeterbakken. Denne dog nyss, 46 år gammal, och sägs ha varit kontroversiell. Det får mig att tänka på en annan norsk författare: Leonard Borgzinner. Också denne dog ung och hade okonventionella åsikter. Kanske har norrmännen nära till det där anarkiska draget. Jan Kjaerstad var ju till exempel frän i början. Här tänker jag på den än idag läsbara romanen "Homo Falsus". - Jag har länge haft lust att skriva något om Norge. Gotiska Klubben rådde mig också till det i höstas när jag bloggade om Breivik och jag hamnade i Verdens Gang av någon anledning. Kanske gav detta "buzz" mig en del norska läsare. Här ska jag i alla fall skriva om Norge, hylla mitt grannland genom att ta en titt på en kontroversiell, bildad och begåvad figur som tog livet av sig 1990: Leonard Borgzinner.



Jag tillhörde en gång science fiction-rörelsen. Den kallas även "sf-fandom". Jag har varit aktiv som sf-fan sedan början av 80-talet. 1983 gav jag ut mitt debutfanzine, "Åstundande". Jag bytte då detta mot andra fanzines och kunde snart läsa texter av folk som Erik Andersson, David Nessle, Dénis Lindbohm och Ahrvid Engholm. Jag läste även artiklar av en norrman kallad Leonard Borgzinner. Detta var dock en pseudonym. Hans rätta namn var Geir Arne Olsen. Borgzinner var en skarp dj-vel, lite grann av fandomens easy rider: S&M, studs and leather, Iggy and the Stooges, MC5...

Borgzinner var lite eljest. Lite väl "out there" kanske. Men när attityden skalats av så fick man en anarkist och vänstermänniska med sinne även för faustiska tongångar och traditionalism, för Robert Heinlein och rymdkolonier, för John Varley och P. J. Farmer, för Werner Herzog och porr. Nå, stryk det sista, det är varken traditionellt eller gångbart. Men borgzinnerskt. Easy Rider, man, avantgarde och oppositionellt! Kröka och röka och pöka!

Borgzinner var en personlighet. Jag träffade honom aldrig. 1987 var jag i och för sig på sf-festival i Kringsjå, Oslo, men där var inte Borgzinner. Vid denna tid hade han möjligen redan avskärmat sig från samhället. Han bodde mot slutet i en stuga i skogen och skrev sitt sista verk. Sedan tog han livet av sig. Det var 1990.

Men dessförinnan hade han gett ut essäsamlingen "Anarki og adel": "Man må säga adel innan man kan säga anarki." Detta var andemeningen. Det var en systematisering av anarkins frihetsideal, gjord med en koppling till det traditionella, till adel och arv, till privilegiet att vara lite annorlunda. Det var, kan man säga, en heroisk vänsterståndpunkt. Det var ett förakt för småborgerlighet som ledde honom till att på detta sätt omfatta aristokratin.

Borgzinner hade sinne för det färgstarka, det lite lagom häftiga och kontroversiella. Han var en Easy Rider, ett slags Eric Bloom med spegelglasögon föreställer jag mig. Han utvecklade sitt credo i "Anarki og adel", publicerade artiklar i anarkisttidningen Gateavisa och skrev en roman, "Mara i den trojanska hästen". I en nära framtid experimenteras med anarkiska rymdsamhällen, som H'alcyonest, en O'Neillsk inverterad värld där man lever på insidan av ett roterande jättehjul som skapar artificiell gravitation. Det är ingredienser som lönnmord, solenergi, smuggling och dans, gestaltat av personer som Anja Titainen, Brav Guede, Llew Güffos och Brigid Morrigan.




Ett utdrag finns publicerat i Erik Anderssons gamla fanzine Der Leuchtturm nr 8. För övrigt gavs romanen aldrig ut. Men novellsamlingen "Universets varmedöd og andre selvmord" gavs ut av Solum 1982. Allt annat lika kan jag säga: Borgzinner har lämnat intryck. Han hade bredd. Jämte vänsterismen och modernismen hade han sinne för det arkaiska, som Frazers "The Golden Bough" och Robert Graves' "Den vita gudinnan" som han skrev om en gång. Han var präglad av Samuel R. Delaneys språkexperiment, en figur som likt mina husgudar Philip K. Dick och Jim Ballard försökte föra science fiction till en högre nivå med sinnesvidgande stilgrepp.

Så även om jag aldrig träffade Borgzinner, och även om jag kan reservera mig mot vissa nihilismer och vänsterismer i hans credo, så kvarstår han som en ikon. Han förenade motstridiga poler, han kunde ge edge åt teknokratiska framtidsvisioner genom att ge dem en underton av Motörhead. Han var en musisk människa, en ideolog och privatlärd: "9-årig folkeskole. For övrig autodidakt" skrev han i en presentation i Summa 14/15. Han visade på hur man naturligt infogar sf och fantastik i en ideologisk ram; hur framtidsfiktion är idealisk för idédebatt.

- - -

Stämningsfylld slutkläm? Nu när jag skrivit min artikel, baserat på minnen samt mina ömt omhuldade ex av Der Leuchtturm och Summa, ser jag att Wikipedia skriver detta om honom. Det är lite info om hans övriga fanzine- och publiceringsverksamhet. Levnadsåren 1957-1990 står också. Hur han dog står inte. Jag fick dock höra från säker källa att det var självmord.

Säker källa: jag fick veta det i ett nyhetsfanzine på den tid det begav sig. Det var på hösten 1990. Samma tid hade vi en sf-festval i Uppsala, en liten men god samling sf-entusiaster. Efteråt, nere på Vivo Studentvägen, träffade jag en gammal fan, en som inte varit med på just detta event. Jag sa i alla fall att vi haft sf-kongress med norska gäster. Han sa då:

"Var Leonard Borgzinner där?"

"Nej," sa jag. "Han är död." Jag berättade då för min vän om det nyligen timade självmordet.

Denna scen har etsat sig fast. Den var inte märkvärdig men i alla fall lite laddad. Jag menar, att på detta sätt ge ett dödsbud i novembermörkret, förmedla ett sista eko från legendaren från Norge, vidarebefordrat mellan Vivos lilla låda och Studentvägens röda punkthus; de 50-talistiska studenthusen i Uppsalas utkant, ett stenkast från Statoil Enköpingstullen och Luthagesplanadens gula ljus - ett dödsbud yttrat medan dagarna blev allt kortare och allting mörkare:
Novembermörker, dagen krymper,
det ljusnar.
Snön faller sakta -



Man måste vilja något med sina texter. Borgzinners idéer var inte alltid mina men hans texter hade nerv, de hade liv. Och det är vad man kan kräva av ett verk, det är vad som gör att det fortsätter att lysa. Här skriver Thomas Hylland Eriksen sin minnesruna över Borgzinner.




Relaterat
En annan anarkist från andra sidan Kölen
Ej Borgzinners bibliografi
Karaktärsmord
Sf-litteratur
Borgzinner gillade Heinlein
Bilderna i detta inlägg är tecknade av Borgzinner själv. De är avfotade ur fanzinet Summa 14/15 1980, redigerat av Mats D. Linder. Den nedersta bilden föreställer David Bowie.

Etiketter

A-Z (5) abb (4) abbX (1) ahma (6) aktuellare böcker (56) aktufall (10) alga (3) Andersson (2) Antropolis (19) apatia (10) ar (28) att vara Svensson (235) Ballard (11) begr (7) berättelser från Rokkana (18) Bhagavad-gîtâ (6) bilbabbel (20) bild (11) bim (6) bing (287) biografi (16) bloggish (58) Blue Öyster Cult (4) camo (4) Castaneda (22) conspi (4) Den musiske matlagaren (14) Dick (8) dune (8) Eld och rörelse (33) en gatas melankoli (11) En novell om Babylon (4) eng (4) eso (3) esoterica (115) etni (2) fall (4) fantasi-fantaså-fantasy (20) film och TV (42) flytten (3) gambla fiina versepos (3) gld (7) grek (10) Gripenbergs sol (4) heinlein (4) historia in nuce (121) hårdrocken rockar hårt (39) intr. mus (33) inva (1) ipol (47) italia (3) japan (3) Jünger (75) Jüngers liv (10) Kierkegaard (2) konsten att slå en tennisserve (17) Kristus (22) kuro (2) libyen (18) link (31) lite litteratur (97) ljus (6) Lovecraft (15) Maiden (9) Melinas resa (8) memoarer (9) mena (40) multiversums mytolog (5) natio (61) Nietzsche (4) niven (3) nuochda (1) Ohlmarks (5) ondit (15) oneline (1) ori ett lag (53) poesy (47) politikka (170) pr (46) pred (3) Priest (14) prophecy (19) rymd (2) sanskrit (10) sf man minns (98) small candies (137) Smaragdeburg (5) speng (6) stein (4) Stratopias gåta (62) survi (6) svens11 (10) Sveriges störste poet (8) Swedenborg (3) symbol (4) Syrien (17) tempel (26) Tolkien (4) topp5 (8) typer (16) USA (17) uselt (8) van Vogt (9) Vandra mot ljuset (1) vju (4) zeppelin (2)