lördag 6 juni 2015

Reflektioner på nationaldagen 2015


In Swedish. -- Det är den 6 juni idag. Det betyder nationaldag. Sveriges nationaldag.




Vi firar idag vår nationaldag. Detta är dagen för oss svenskar att fira oss själva och vårt land, Sverige.

Jag säger som jag brukar vid dessa tillfällen: vi svenskar existerar och har rätt till detta land. Detta är ett revolutionärt påstående i dagens Sverige. Men sanningen är alltid revolutionär.

Vi traditionella, etniska svenskar existerar. Vi har rätt till detta land. Vi har, förutom allt annat, sedvanerätt till detta land. Att ens behöva påpeka dylikt är ett tecken på hur vansinniga dessa tider är. Vi har en regim i krig, virtuellt krig med sin majoritetsbefolkning. Enligt regimen ska etniska svenskar alstras bort. Parallellt med det ska de virtuellt utplånas. Vi ska bortdefinieras. Lyftas ska istället mångkultur och ”det nya Sverige”.

Men det verkar som om regimen misslyckats i sitt uppsåt. Jag menar, det må vara så att massinvandringen fortsätter med oförminskad styrka. Men kulturkriget är essentiellt förlorat för regimen och PK-ismen. Tillräckligt många i folkdjupet har genomskådat lögnerna för att det inte längre är möjligt att asfaltera landet utan motstånd.

- - -

Så att, sett ur ett mycket generellt perspektiv, hyser jag viss optimism – optimism gällande framtiden för svenska värderingar, svensk kultur, Sverige som nation och etnisk realitet. Men jag är inget orakel. Den som säger emot får gärna ge sin syn i kommentarsfältet. Och när ni ändå är igång, passa på att spå lite krig och elände. Det gör ju alla idag. Det till 100% förödande kärnvapenkriget är en absolut realitet i kommande tider, det finns bakom knuten, om man får tro såväl MSM som alternativmedia.

Varsågod, börja dagen med att frossa i pessimism...! Det kan man göra såväl i MSM som i alternativmedia. Personligen skulle jag kalla detta självskadebeteende. Men vem är jag att döma. Säkert är dock att det inte blir något storkrig. Om detta har jag talat förr, ja även tämligen nyligen (som i Nya Tider 19/2015). Uttryckt i ett ord så är tidsandan idag emot krig. Men för att se detta måste man tydligen ha ett sjätte sinne och jag kan inte utbilda er i den aspekten.

Nåväl: krig. Det är förvisso så att Makterna idag gör allt de kan för att starta tredje världskriget. Att studera dessa processer IRL, i form av provokationer i Syrien och Ukraina, är på sätt och vis legitimt. Det är inte helt gripet ur luften som fenomen betraktat. Men Makterna kommer inte att lyckas med denna agenda. De har försökt ihärdigt med sitt krigsprojekt sedan åtminstone 2012. Och jag har lika ihärdigt påpekat, sedan 2012, att de inte kommer att lyckas. Pga tidsanda mm, se ovan.

- - -

Det är nationaldag idag. Jag har publicerat dessa nationaldagsreflektioner sedan 2011. Jag började blogga på Motpol det året. Det har blivit något av en tradition att posta dessa texter den sjätte juni. Så här är det: ingen säger åt mig att göra detta. Jag gör detta på eget initiativ. Och jag brukar samposta dessa nationaldagstexter med min andra blogg. Det är i princip enda gången det görs. Svenssongalaxen är min personliga låda, Motpol är något delvis annat, en mer välbesökt, högprofilerad sajt. En sajt som förpliktar.

Nationaldagstal: den oskrivna regel jag har för dessa texter är att det ska vara lite upplyftande, inte för polemiskt. Men i år har jag antagligen blivit väl polemisk. Men vad annat kan man bli när man ser den Sverigevänliga rörelsen bete sig destruktivt, som att profetera om det tredje världskriget, det där som realiter aldrig kommer att bryta ut.

Nåja. Vad ska jag tala om nu då? För att göra det hela lite mer upplyftande? Jag tror jag ska tala lite om Sveriges natur. Ett ämne som är ständigt aktuellt.

Och jag tror i så fall att jag koncentrerar mig på Norrland. Jag är född här och har bott här större delen av mitt liv. Jag bodde ett tag i Uppsala och det var kul det med. Och även vår huvudstad, Stockholm, är mig en kär plats. Jag har under mina 50 år besökt praktiskt taget hela landet. Men nu ska jag tala lite om charmen med Norrland – mitt Norrland.

- - -

Jag föddes i södra Lappland. Detta är en tämligen särpräglad plats. Byarna och samhällena ligger med kanske tio mils avstånd. I andra delar av Norrland, som i Ådalen och i Norrbotten, ligger byarna mycket tätare. Så man kan säga: södra Lappland är Nordens sista vildmark. Marken må vara indelad i skogsskiften men står man på ett berg och ser sig om så är det väldigt mycket ”Call of the Wild” liksom.

Detta är min hembygd, Åsele vid Ångermanälven. Detta är tusenmilaskogen, detta är Sverige, detta är Nordens hjärtland. Här står jag och bekräftar min etnicitet och min kultur. Alla som strider mot NWO och PK-ism, alla som är emot nivellering, utarmning och asfaltering av landet, bör göra detsamma: att ställa sig upp och säga: ”Detta är jag, detta är mitt folk och mitt land. Jag är etnisk svensk levande i Sverige. Detta är vårt ursprungsområde, vår biotop, vår egenart och vår kultur. ”

För att göra ett sådant påstående krävs en sak: viljestyrka. Man måste uppamma sin vilja för att kunna befria sitt land. Man kan inte bara sitta på gärsgårn och förvänta sig att ”utvecklingen” ska börja gå i den eller den riktningen. Eller att ”någon annan” ska göra allt medan man själv njuter av skådespelet. Då är man ett rö för vinden, man är en dandy som lever på hoppet, en dekadent nolla. Man är ingenting. Istället måste man erkänna sin viljestyrka och göra sig själv till en faktor i spelet. Endast så besegrar man materialismens och nihilismens världsordniong, den som idag är i fart med att slita sönder vårt land.

- - -

Vi har i Sverige idag en regim som styr landet mot kaos. Dvs, den styr inte alls. Den så kallade regering vi har fungerar i en enda dimension, den verkställer en fråga: att maximera förstörelsen av det traditionella Sverige. Denna agenda implementeras i första hand med massinvandring. Massinvandringen får inte ifrågasättas, massinvandringen ligger fast.

Detta är inte politik. Detta är en parodi på politik.

Sverige lider under en till 100% negativ agenda: kaos, förströring och ökad entropi är dess mål. Mot detta måste man ställa krafter inriktade på ordning, sans och måtta. De Sverigevänliga krafterna är förhoppningsvis representanter för en sådan uteckling. Men ”för att skapa ordning omkring sig måste man ha ordning inom sig”, som Ezra Pound sa. Och jag betvivlar att den Sverigevänliga rörelsen som helhet har det. Istället ser jag en ofta cynisk, ironisk, ofta kaos-och-mörker-präglad rörelse som spår kärnvapenkrig i tid och otid. Så befriar man inte landet från nihilismens krafter. Att profetera krig är att spela regimen i händerna.

Att spå kaos sprider fruktan. Och den som är rädd tänker sämre.

Därför, anser jag, bör den Sverigevänliga rörelsen sluta sprida visioner av död, kaos och undergång. Istället är en positiv vision för en ny värld, fri från PK-ism och massinvandring, vad som behövs. En värld där varje folk är tryggat i sitt ursprungsområde, där media inte kavlar ut krigsscenarion och där sans och måtta styr, inte ironi och sarkasm.

- - -

Tänk på det, ni Sverigevänner som tenderar att sprida kaos omkring er. För inte vidare varje lösryckt NWO-scenario. Det är ju bara påhitt, hjärnspöken. Förra hösten skrevs det till exempel massor om Ebolaviruset. Sedan bara upphörde det. Varför? För att det var 99% påhitt.

Sluta agera reaktivt, sluta sprid kaos. Istället, projicera ordning. Källan till denna ordning finns inom er. Och har man inte denna ordning inom sig, ja då går det inte att skapa ordning omkring sig som Pound sa. Därför, meditera, bekämpa rädslan, andas. Så läggs en grund för en varaktig befrielse av dig själv och ditt land.

Tack för ordet. Och trevlig nationaldag.




Relaterat
Ett rike utan like -- Sveriges historia
Nationaldagen 2014
Nationaldagen 2011

2 kommentarer:

Anonym sa...

Har du några synpunkter på SD-kurirens uttalande att man ska föredra "Allsång på Skansen" framför Wagner för att vara socialkonservativ?

Svensson sa...

Min synpunkt...? Man kan säga: detta speglar "sossigheten" hos SD. Och etablissemangs-Sverige, dit SD:s ledning strävar för att höra. I detta svenska etablissemang är Wagner fortfarande kontroversiell.

Men i övriga världen är Wagner inte så omstridd. Han spelas överallt och älskas av de flesta. Bara några surpuppor i Sverige ryar om hans påstådda farlighet.

Nåja, som jag visar i min Wagnerbok var förvisso Wagner kontroversiell, jämfört med, säg, Mozart eller Bach. Men man behöver som konservativ inte påpeka det jämt och ständigt. Man kan som musikälskare på högerkanten även flyta med i den mainstream där Wagner idag existerar. Wagner är generellt mer accepterad idag än på 1970-talet till exempel.