lördag 19 december 2015

Son of Sweden (poem)



I'm a poet. I sing for my existence as a white man in a time of PC decay.




I live in the Swedish county of Angermanland, by the Bothnian Sea. I haven't always lived here; some 50 years ago I was born in the county of Lapland, situated inland and to the north-west of Angermanland.

Both Lapland and Angermanland are northern provinces. They are part of NORRLAND as we call it, a mythical part of Sweden just like Scotland of the Bristish Isles or, say, Texas or some other rough-hewn part of the US.

I'm a Northlander. "En norrlänning" as we say. The following poem tells about my northern heritage.

My voyage began in the heart of Lapland
as a Son of Arya, son of log-floaters and farmers,
eyes blue as the blue sky above,
hair yellow as the fields of rye.

I listened to the myths, sang to the northern light,
praised my creator and began my journey.
I lived among the flowers and the trees,
I read about events past and present,
praising my Nordic heritage as a man of the Svea tribe.

This is my land, this is my people; this is
Norrland, part of Sweden. And Norrlanders
are part of the Svea tribe. The Swedes
were Asatru believers in the past, now
sacrificing on other altars,
always affirming their being,
always proud of their heritage --

a small, striving, hardened people
currently under the thumb of The Powers
That Be -- Swedes, a people hectored
and harrassed, a people crying out for
Freedom -- freedom from the irresponsible
punks ruling them, freedom from debauchery
and treason, freedom from indulgence and
idiocy. Freedom to be what they are:
Swedish, and proud of it.




Related
Nordic Sphinx: A Svensson Poem
My presentation of "Ernst Jünger -- A Portrait" on this blog
Living Traditions' (Australia) review of the Jünger book

måndag 14 december 2015

December


This blog is called Svenssongalaxen = the Svensson Galaxy.




It's Christmas time and I'm dancing like a rhinoceros through the streets. I cry like a bird, I swim like a fish. I thrive. So what better time to post some links, links to this selfsame blog of course. There's a lot of good stuff here.

Sure. Like this post about old media going down. It's a summary of a Jeff Berwick post from 2014 and it's still viable.

Here's a short story of mine, about a modern man in a living hell.

And here's a post about "secular hymns," about ordinary songs having a certain religious feel.

That's it. Merry Christmas! Now back to business. I'm not leaving for a holiday or anything like that. I seek rest in action.

(Pic M. C. Escher)

torsdag 10 december 2015

Idag


Summary in English: some gibberish in my native tongue, Swedish.




Vi måste skapa ett tryggare och mänskligare samhälle. Vi måste skapa en god utbildning för människorna i det här landet. Utvecklingens framsteg måste prioriteras. Vi måste trygga vår livsmedelsförsörjning enligt gängse praxis.

Ett fint liv åstadkoms med gemensamma ansträngningar.

Generell information gynnas av utvecklingen.

- - -

Landets vandel bedrivs i allmänna samhällskategorier.

Relevanta händelser speglas i media.

Allmänna sammanställningar informerar medborgarna.




Relaterat
Ballard: Solens rike (1984)
Borges: Ficciones (1945)
Coleridge: The Rime of the Ancient Mariner (1798)
Ernst Jünger: På marmorklipporna (1939)
Ballard: Miracles of Life: Shanghai to Shepperton (2008)
Bilden föreställer ett sceneri från Härnösand.

torsdag 26 november 2015

Romanen "Till Smaragdeburg" till salu för 140:-


Summary in English: this is info about a novel I've written, available only in Swedish.



Här ska jag berätta om min roman "Till Smaragdeburg". Den gavs ut 2010. Den är på 136 sidor i hårdpärm och kostar 140:- inkl frakt.

Handlingen: Pilgrim är ute och går, färdas genom ett psykologiskt landskap. Han traskar ständigt mot öster, mot ljuset, mot soluppgången och den mytologiska Smaragdstaden, det gåtfulla Smaragdeburg som radierar verklighet, sanning och godhet över nejden. I sin Metallstad hade nämligen Pilgrim hört om denna fabulösa Smaragd där allt skulle vara frid och ro, så han lämnade sin stad av brons och järn och begav sig österut. Vägen blir lång och på vägen möter Pilgrim möter både kloka gubbar och mindre kloka sådana.

Detta är upplägget i min roman "Till Smaragdeburg". När den kom 2010 recenserades den av Perra J. på hans blogg. Han skrev bland annat:
Man kan se boken som en guide, där man följer en rutt, och där de flesta av tillvarons komplexiteter utpekas kristallklart utan att det gås in i det – då hade denna bok sannolikt blivit väldigt tjock! Men bara för att författaren aldrig fastnar någonstans betyder det inte att han tar lätt på saker och ting – snarare att han har en intuitiv känsla för vad som verkligen är väsentligt. Han har kommit över mycket av sådant som de flesta av oss är totalt identifierade i.
Ska man ge några fler smakprov ur romanen kan man väl nämna Pilgrims möte med Johann Wolfgang von Goethe. Denne kallas i romanen "Jowo". Alla kända figurer som förekommer har täcknamn på detta vis. Det blir liksom roligare så. Förklaring till alla namn ges på slutet i boken.

På sin väg till Smaragdstaden har Pilgrim gjort ett uppehåll i Jowos trädgård. Han bjuds in i dennes gröna salong för en konversation om väsentligheter.

Jowo talar bland annat om HELHETER. Precis så som den riktige Goethe gjorde. Man måste se helheten, man kan inte frysa allt i ögonblicket. En fjäril uppträdd på en nål är ett klent substitut för en vaken iakttagare:
Jowo tog fram ett herbarium. Fascinerad bläddrade jag där bland växter jag aldrig hört talas om. Jag frågade om inte min värd samlade insekter också...?

– Nja, sa Jowo, jag tycker bättre om levande fjärilar. Färgerna är mer levande i naturligt skick; dödar man den bleknar de.

– Förvisso.

Detta hade jag ju sagt Silverräven; jag kände redan till min värds åsikt i frågan. Han fortsatte:

– Det är hemligheten med allt naturskådande: man måste förhålla sig levande till den levande naturen, rörlig till det rörliga livet. Att bara sätta allt under skalpellen räcker inte.

– Holism, att se helheten...? föreslog jag.

– Ackurat, där slog du huvudet på spiken. Se fjärilen på ängen, under solen, flygandes bort över blå himmel. Detta är naturvetenskapens början.

– Eller konstens...?

– Konstens början och slut, men vetenskapens början. Sedan må man fånga fjärilen och – ja – döda den om man nu anser sig vinna något på det. Men vetenskap kan inte bara vara subjektiv, den må börja där men något slags strävan mot objektivitet och exakthet måste finnas.

– Att både ha intuitionens stav och förnuftets svärd.

[s 81]
Pilgrim möter även andra figurer på vägen: Ernst Jünger, Nietzsche, Simone Weil, Fixaren, Resenär osv osv. Färdsätten varierar: till fots, med flygplan, i bil och med järnvägslok. Det hela blir en exposé av perennialt förankrade världsåskådningar. Och i fjärran står målet, det hägrande Smaragdeburg.

Boken är på 136 sidor i hårdpärm. Priset är 140:- inkl frakt.




Relaterat
En annan bok som jag säljer
Castanedas värld: en ordlista
Chartres
Den sjungande sjustjärnan
Den stora konspirationen
Evola: The Doctrine of Awakening (1943)
Bildkälla: Galactic Free Press

lördag 21 november 2015

Åttaårsjubileum

Summary in English: this is the eighth anniversary of this blog.




Jag minns det som igår. Det var en kulen höstdag. Jag bodde i Eriksberg i Uppsala, en fulfager betongförort. Men denna dag, den 22 november 2007, såg jag varken betong eller tallar, himmel eller helvete -- för jag satt vid datorn och hade äntligen nått fram till Bloggers inloggningssida. Och efter ett tag var BLOGGEN skapad, och den skulle såklart heta SVENSSONGALAXEN. Jag skrev ett testinlägg och efter det en hel radda till, just denna dag.

Det var ett uppdämt behov kan man säga. Drömmen att kunna skriva artiklar och få dem publicerade direkt, online, var förverkligad. Jag hade redan då många idéer om vad man kan skriva om: reflektioner och dikter och dagboksrelaterat, politiska inlägg och bokrecensioner, noveller och annonser för mina böcker och vad mer.

- - -

Så var det ju.

Men att blogga då, hur är det rent allmänt? -- Viss emfas på olika typer av inlägg kan finnas vid olika tider. 2008 skrev jag till exempel mycket om sf, sedan skrev jag mycket dikter, sedan blev det politik. Men i allo är Galaxen en mix av allt detta, av fakta och fiktion, högt och lågt, nu som i begynnelsen.

Och begynnelsen var som sagt den 22 november 2007. Det är nu åtta år sedan. Så idag (OK, i morgon då, den 22), cirka tusen inlägg senare och med operationsbasen flyttad till det sant fagra Härnösand, kan jag fira åttaårsjubileum. Så det blir de ordspråkliga pukorna och trumpeterna, triumftåg genom stan, tal till massorna från residensets balkong med mera med mera...

Så hur känns det då...? Jag kan säga att det känns OK. OK att ha bloggen, intressant att driva den. Men istället för att orda om hur fantastisk denna blogg är tänkte jag här länka till diverse artiklar och trådar, till något av det som gör bloggen till det den är, till det svåröverskådliga arkiv som är Galaxens historia. Väl bekomme.

Min favorittråd, den om Åke Ohlmarks. Jag brukar klicka på den här när jag behöver muntra upp mig.

En tråd med mina memoarer.

En tråd om epos som "Beowulf" och "The Rime Of The Ancient Mariner", exempel på bloggens kulturella djup.

Det om detta. Väl bekomme som sagt.

lördag 14 november 2015

Hubbard Anecdotes


L. Ron Hubbard wrote the SF novel "To the Stars" (magazine published 1950; book version 1954). It's a succinct, convincing tale of space travel, of being in the merchant marine of an interstellar future. It's about Assuming Responsibility, taking charge, becoming a man. The novel is a wonder of artistry and glory, compared to, say, Heinlein's "Starman Jones" which has a similar outline. Heinlein, God bless him, was a draughtsman; Hubbard was a painter. -- Disclaimer: I don't support Hubbard's philosophy of Scientology.




A rather fine portrait of L. Ron Hubbard is given in Russell Miller’s "Bare-faced Messiah" (1987). Again, I'm no Hubbard-follower or supporter of Scientology. But as Miller shows, Hubbard was no maniac, he had his moments. And as for anecdotes from the bio, hereby a handful.

Hubbard once said that in a past life he had lived on the planet Zircon, being occupied as a racing driver. He was called ”the Green Dragon” and beat all speed records. One day, however, he crashed and died but he was reincarnated and returned as the driver ”the Red Demon,” and as such he beat all his previous records.

Again he crashed, again he reincarnated, now as ”the Blue Flame”. He beat his record for a third time but he quit when he realized how pointless it all was – to beat himself. Reportedly, the planet Zircon looked like the US in the 50s except that it had space travel.

Hubbard once gave the background to a philosophy he created as follows: a king gathered the world’s 500 wise to collect all wisdom in 500 books. When they had made these 500 books they were reduced to 100 to further concentrate the knowledge and in turn, these were reduced into 10 books and this, finally, was reduced into one book – and this in turn to a single word, and the word was ”survival”.

Final anecdote: Hubbard once (when he would communicate with plants) was asked whether he was insane. To this he replied:

”Of course. Only the man who denies that he’s crazy, is really crazy.”




Related
Swedish Mystique
The Poetry and Purple Prose of Clark Ashton Smith
Ascended Masters: Some Info
Caza: The Ark
More Poems on This Blog
The cover of Astounding for the first installment of "To the Stars," when serialized in 1950. The name of the hero of Hubbard's story, depicted, was Alan Corday.

onsdag 11 november 2015

Evolian Art

Hereby an outing into the world of art.


Personally, I both like (1) abstract art and (2) art depicting everyday reality. As for abstract art Julius Evola made some memorable pictures in this vein.

In his youth up and until 1921 Evola was active as a painter, as an abstract artist. He’s not a major figure of this art movement (that of Kandinsky, Klee, Balla, Picabia) but he was indeed a part of it, making some noteable contribitions. My personal favorite Evola paintings are ”Paesaggio interiore, apertura del diaframma,” ”Five o’clock tea” (see pic) and ”La libra s’infiamma e le piramidi”. Evola meant that ”art is egoism and freedom,” a spiritual way of expressing yourself, a way of going into a trance and transcend the limitations of the individual.




Related (in Swedish)
Evola: Ride the Tiger
Evola: Metaphysics of War
Hassel: Döden på larvfötter

fredag 30 oktober 2015

The Ice Shield (poem)


I live where I live: in mythical surroundings. I've written a poem about it to sum it all up. The poem follows below.

I live on The High Coast,
Sweden's middle-northern
rocky coastline, with
quaint harbours surrounded
by steep mountains: bays and
inlets, islands and canals,
everything framed by forrested
mountains. So why all these
steep cliffs bordering on the
sea, why this High Coast?

They say that in olden times,
prediluvian times, the ice-shield over
Scandinavia had its centre right
here, over today's Angermannia -
and when the ice melted and the shield
disappeared, the recoiling crust shot
ever so high, giving birth to these
steep mountains, these coastal
inclines and promontories.

And you could say: when the ice melted
over Scandinavia, when this ice-shield
finally gave away there was THE DELUGE,
the flood, drenching the last remains
of Atlantis and letting Noah's nave
float away on the waves.

The ice-shield over Angermannia,
yea, ALL the remaining ice in
the world melted away suddenly,
in one stroke, at some moment,
say about 10 000 B.C., resulting in
the Deluge. And the traces of that
flood can be seen everywhere, just
look around, see the lakes, see
the sights, ask any geologist:
"a drainage pattern from the last
ice age" he will call it.

Makes you wonder... Wonderous to
live in these Titanic surroundings,
among these steep cliffs by the sea.
The High Coast. So come and see it, surely
some tourist attraction: Skule Mountain,
Nordingrå, Skule forest, Trysunda Island...


I live in this landscape, I live this
myth -- the past myth of the ice age,
the coming myth of wonder and glory;
I embody these mythical days, a legend
living in a legendary landscape, waiting for
a Coming Golden Age, The Midsummer Century.




Related
Another Poem: The New Improved Sun
In Swedish: Samnationalism
Is Obama the Mahdi?
Svensson: Bibliography
Pic Nordingrå, Ångermanland county

torsdag 22 oktober 2015

Antropolis finns nu att köpa: 150:- inkl porto


Summary in English: this is info about a Swedish novel I've written.



Nu finns min roman "Antropolis" åter att köpa. Priset är 150:- inklusive frakt.

"Antropolis" skildrar en maktkamp i en stad i framtiden. Jenro Klao har byggt upp Antropolis från ruinerna. Men allt är inte frid och fröjd. Staden slits itu av idéer om teknokrati kontra andlighet. Ska Jenro Klao lyckas ena fraktionerna, ska Antropolis kunna leva som en kultur byggd på konst, vetenskap och kristallteknik?

"Antropolis" har gillats av sina läsare. I maj 2014 skrev till exempel Joakim Andersen detta om boken på Motpol:
Sammantaget är det alltså en fascinerande och läsvärd roman, en kombination av idéroman och framtidsvision. (...) Författarens bildning lyser igenom i romanen, och bidrar till upplevelsen. Den centrala roll mat, dryck och rökning spelar är gissningsvis också kopplat till författarens personlighet, liksom den betydelse det musiska har. Så är det ingen slump att Antropolis grundas efter att Klao börjar spela på en gammal orgel i kyrkoruinen. de Maistre menade att varhelst man finner ett altare, där finns civilisation, men där det finns en orgel finns förmodligen också Antropolis. -- Antropolis rekommenderas i varje fall varmt, det är en läsupplevelse på flera plan och en unik sådan.
Och i mars 2014 skrev Thomas Nydahl detta om "Antropolis" på sin blogg:
I Lennart Svenssons roman glider verkligheten och drömmarna in i varandra, utopierna och idealen blir ett med den skröpligaste tillvaro. Känslan av att inte stå på fast mark håller kvar mig i läsningen. Jag tycker mycket om detta, kanske mest av allt för att det är något för mig helt nytt och främmande. Ett spår i läsningen som jag aldrig tidigare befunnit mig i. Så det är klart att jag rekommenderar Antropolis!
Men inte nog med det, för i november 2011 skrev Peter Öberg detta om "Antropolis" på bloggen Spektakulärt (bloggen tycks numera vara raderad):
I boktitelns stad befinner sej den filosoferande Jenro Klao, stadens grundare, eller återupptäckare om man så vill. Han blir vittne först till stadens förvandling till "städernas stad", sen till kampen mellan teknik och ande representerade av två fraktioner i staden. (...) Språket är skönt, präglat av ett behagligt om än kanske för jämnt tempo, och fyllt med allehanda funderingar samt referenser och fina ord som undertecknad inte är bekant med men som vittnar om författarens bildning.
Boken är i hårdpärm med skyddsomslag. Se bilderna nedan för den fiffiga layouten och det läckra, gröna klotbandet. Sidantal 205. ISBN-nr 978-91-633-3887-8.

Vill du ha en roman som sammanfattar människans ödesfrågor idag, köp och läs "Antropolis". Sedan romanen skrevs 2009 har den bara blivit mer aktuell. Det handlar om idealism kontra nihilism, kultur kontra titanism.





Relaterat
Mer info om romanen
Antropolitansk profil 1: Hadar Lacq
Antropolitansk profil 2: Elander Lysion
Antropolitansk profil 3: Gotsis Fripp

måndag 19 oktober 2015

The New Improved Sun (poem)

Today it's Monday.




I'm a poet of sorts. How about these deathless lines:

I'm in love with her and I feel fine --
living in this midsummer century --
praying at the watering place of good peace --
under the new improved sun.


Far-out words, eh, awe-inspiring poesy of the melodical sort, eternally swinging-singing lines for a new era of humanity? Oh, the humanity... Other than that it's a poem about faith and hope, Svensson style. It expresses what I feel today, very much so.

There are some readers to this blog. And if you happen to be one, a visitor from Never-Neverland to the Non-Event of this blog, I can only say: howdy.




Related
Buy My Jünger Bio on Amazon
Buy It on Adlibris
More Info About the Book
Living Traditions Review
Junge Freiheit Review

onsdag 7 oktober 2015

A Poem: Palaces, Once Grand



Hereby a poem. It's about decay. I got the inspiration for it after reading Clark Ashton Smith. Personally, I don't believe in decay and destruction. This is just a literary outing into rotting, decaying landscapes.




Decay, decay, rotting decay;
I stumble 'round in rotting decay...

Among laughing gnomes and skulls on poles,
and stagnant pools and Hadean flowers,
and ruins of temples and palaces grand --
I stumble 'round in rotting decay.

Decay, decay, rotting decay,
I stumble 'round in rotting decay.




Related
Counter-Currents: My Notes on Heinlein
Jünger and the Craft of Science Fiction
In Swedish: Översikt över Heinlein
In Swedish: Clark Ashton Smith

tisdag 15 september 2015

Three Songs I Happen To Like


I like music. And I like linking favourite music in posts like this. I consult them myself sometimes to listen to my Youtube gems.




1. Elegy

When I think of "elegy" I think of a wailing song, a song of lament. However, there can also be a undercurrent of joy in lament. This paradoxical, oxymoronical feeling I personally get from Queen, from a Roger Taylor song vaguely reminiscent of his more famous hit "I'm in Love With My Car". This one however is more complex: "Tenement Funster" from the album "Sheer Heart Attack". It's got that wailing quality to it while at the same time being a song of pride, joy and youth:

Queen: "Tenement Funster"



2. Cosmos

In the early 1980's I saw a TV series called "Cosmos", hosted by astronomer Carl Sagan. The current, newmade version hosted by Neil de Grasse Tyson is a pallid successor indeed. -- The accompanying music to Sagan's series was exquisite, ranging from modern instrumentals to classics. Here I've stuck with the moderns and choosen Synergy's "Legacy". On the soundtrack album there was only a short version; here is a ten-minute take of this vaguely Bachian synth piece. So step aboard your spaceship and roam impossible vistas to these celestial harmonies:

Synergy: "Legacy"



3. Progressive

Van der Graaf Generator were pretty heavy. I must admit that I don't like their longer parts so very much. But "Theme One" is fairly short, only 4.09. And here we can, in nuce, enjoy the group's unique setting of organ, sax and drums -- and no guitars. Especially the sax player Steve Jackson is worth looking at: an English eccentric, intently occupied with blowing his strange pipes:

Van der Graaf Generator: "Theme One"




Related
Jünger and the Craft of Science Fiction
A Post About Pink Floyd in Swedish, With A Link To A Youtube Video From Live8
Angus McKie: Emerald City

onsdag 9 september 2015

Borgward


Howdy.



I recently had a desolate walk in Never-Never land. "Empty spaces, what are we living for" and all that. Still, I Iike to roam the land in the early morning. And here's what I saw the other day, a car wreck / glorified renovation object.

It's a Borgward, a German 1950s car make. For instance, note the unbroken glass and the air in the tyres. So it wasn't a complete wreck. Rather quaint.




Related
Samnationalism
Is Obama the Mahdi?
Svensson: Bibliography

lördag 22 augusti 2015

Modern Classic: The 2014 Jünger Bio


"Ernst Jünger -- A Portrait" was published in 2014. Many of you know this. And if you've forgotten, here's a reminder.




I just spoke with a guy. We came to talk about my Jünger biography. He asked me if it had a lot about Ernst Jünger's war experiences.

After some check-up I could tell him that the book as a whole has 288 pages. Of these, about 35 consist of a straightforward bio, a curriculum vitae. And of these 35 pages 7 pages are dedicated to Jünger's career in WWI, 12 to his career in WWII.

Further, chapter 2 is about Jünger and Nazism. Chapter 3 plus 5-7 treat Jünger's war-and-warrior-aspects during all of his career, like the element of the soldier archetype in his fiction. Then there's examinations of books like "Storm of Steel," "Der Kampf als inneres Erlebnis," "Sturm" and the WWII diary. In these passages I went all the way, saying things As They Are, like telling of the battle as catharsis = the battle as an inner experience. Not a subject allowed to be discussed in "polite society", as far as I know.

Thus, Jünger the Soldier characterizes about 1/3 of "Ernst Jünger -- A Portrait". The rest delves on his roles as esotericist, novelist, political outsider in the postwar era, traveler and collector of insects and plants. The book has been reviewed by Living Traditions Magazine ("a biography of the very highest calibre") and Junge Freiheit ("weckt Lust"). And on Amazon this customer review can be found: "A must-read for fans of Junger."




Related
Buy the Book on Amazon
Buy the Book on Adlibris
More Info About the Book
Living Traditions Review
Junge Freiheit Review

tisdag 11 augusti 2015

Rejoice, If You Know What That Is


War is over -- if you want it.




Ever heard about "a war trend going down"...? Of "no risk of nuclear war, no risk of major war"...?

Well, you will hear about it in this article. It's my latest on the think-tank Motpol.

It's about the war trend going down, about the Sat Yuga of peace, and stuff.

So all you war-mongers out there, all you who indulge in prophesying war -- avoid this article. Because it tells about the peaceful megatrend on the planet we live on.




Related
No Risk of Major War
Modern Classic: My Ernst Jünger Bio
Nordic Sphinx

fredag 7 augusti 2015

Fusioner


Summary in English: here I deliberate on corporate mergers, occasioned by the rumors of the Swedish daily Expressen planning to buy Aftonbladet.




Det har ryktats. Att Expressen vill köpa Aftonbladet (= AB).

På lång sikt är kanske inte AB någon vinstmaskin. Men Bonniers kanske ser att på kort sikt går det att mjölka ur en del vinst ur det hela.

Bonniers har förvisso gjort felsatsningar på sistone. Men då har det gällt nätverksamheter. AB ser jag i huvudsak en printaffär och print "kan" de ju. Man kan säga att detta är en verksamhet som befinner sig inom Bonniers kompetens- och komfortzon så ur den synvinkeln är denna affär logisk.

Eller så köper de AB för att få tillgång till kompetens för hur man ställer om en printblaska till mobil och nät och i så fall kanske det är ännu mer logiskt, kanske inte. Enligt uppgift är AB:s omtalade mobil- och nätsuccé mycket en fråga om "corporate bullshit," retorik som förgyller en verksamhet av idel abstraktioner. 2010-talets variant av IT-bubblan på 1990-talet.

- - -

För att se filosofiskt på denna eventuella fusion, så tar jag till min favoritliknelse: restauranger. Verksamheterna print och restaurang är inte helt jämförbara men i stort sett. -- Om två gourmetrestauranger i en stad konkurrerar, så är det såklart inte dumt av restaurang A att köpa restaurang B. Och då lär det ju inte bli så att folk slutar läsa/besöka AB bara för att den köps upp av Bonniers/Expressen. AB kommer att få behålla sin särart = det som attraherar läsare. Precis som om man vid modellen med två krogar inte går in och likriktar krog B till att likna krog A vid uppköpet.

Man likriktar inte. Man låter de två businessarna fortleva som förr i var sin nisch för att dra maximalt med kunder. Sedan kan man få lite samordningsvinster på gemensamma uppköp (som sprit) men alltså, de respektive köken med respektive köksmästare kvarstår, liksom salongsinredningen med allt vad det innebär (profil, egenart). Att däremot likrikta två tidigare separata restauranger till MacGourmet är vansinne.

Ur den synvinkeln är det orimligt att Bonniers skulle "städa upp" i AB:s skribentflora och ta bort de mest högprofilerade, som Swedin och Lindberg. Radikala må de vara men just det är ju det som benchmarkar en på åsiktsmarknaden.

Linderborg, Swedin och Lindberg är inte precis i takt med tiden. Och jag delar inte deras åsiker. Men radikalitet säljer -- en radikalitet som kan formulera sig klatschigt. Man måste kunna skriva och den egenskapen betalar sig än, iaf på kort sig i denna MSM-synvinkel.

- - -

Kanske är denna fusion utmärkt. Kanske är det som jag skissar ovan, ungefär som "två separata gourmetkrogar i en stad med varsin kundkrets, om de båda förenas under en ägare kan deras särart behållas men ändå blir det hela en ny kraft, ett större krogföretag".

Eller så går allt åt andra hållet. Det kan då bli som när i USA:s bilbransch Studebaker köpte Packard 1954. På papperet skulle detta skapa en ny koncern men inget gick som tänkt. Både Studebaker och Packard var blysänken, stolta företag som vilade på forna framgångar. Man hade ingen koll på 50-talets bilmarknad där 40 modellvarianter och ett snyggt yttre var viktigare än ingenjörsmässigt finlir.

Studebaker-Packard gjorde skitfula bilar ingen ville ha. Och Studebaker var i finansiellt sämre skick än Packard anade. Kanske är detta OT-citat upplysande i sammanhanget, the decline and fall of Studebaker-Packard after the merger:
Packard executives soon discovered that Studebaker had been less than forthcoming in all of its financial and sales records. The situation was considerably more dire than Nance and his team were led to believe; Studebaker's break-even point was an unreachable 282,000 cars at a time when the company had barely sold 82,000 cars in 1954. Furthering the new company's problems was the loss of about 30% of Studebaker's dealer network by 1956.

Studebaker-Packard tried a company reorganization in which Studebaker took the part of the volume and commercial car and truck seller from South Bend while Packard was to re-occupy the luxury market - one of Nance's targets since he took over Packard's presidency in 1952. The gap in between was filled by a new make, the Clipper. Technically, it was a lighter Packard, built in Detroit alongside the senior cars. The next generation of cars would have to be concentrated on one location, and there was a detailed program for sharing as much sheet metal as possible. Although Nance was presumably right, dealer resistance against the Clipper as a new entry in the intermediate field was big. Dealers complained that the only thing that allowed them to sell Clippers was the prestige, though declining, of the Packard name on the car itself.

Following a disastrous sales year in 1956, Nance resigned and Studebaker-Packard entered a management agreement with the Curtiss-Wright Corporation. Curtiss, led by Roy T. Hurley, insisted on major changes. All of Studebaker-Packard's defense contracts and plants where defense work was carried out were picked up by Curtiss, Packard production in Detroit was stopped and all remaining automotive efforts were shifted to South Bend.
-- Källa.

Snart las Packard ner helt och hållet. Och 1963 slutade Studebaker tillverka bilar i USA. Som en skenmanöver flyttade man tillverkningen till Canada. Där las all biltillverkning av Studebaker ner 1966. [Källa.]

Nu är inte alla drag jämförbara här (som AB-Exp blir dominerande på kvällstidningsmarknaden medan Studebaker-Packard hade att slåss mot Ford, GM och Chrysler). Men alltså, kanske ger detta ett perspektiv i sammanhanget. Fusioner som ser bra ut på ytan kan bli annat i verkligheten.




Relaterat
Nationaldagen 2014
Nationaldagen 2011
Mina lumparminnen
Jag är fil kand
Nationalism -- ett sätt att bekämpa Imperiet

tisdag 21 juli 2015

Strategisk analys juli 2015


Summary in English: this is a strategic overview of what's happening in the world and in Sweden right now. Nationalism goes forth, there will peace in the Middle East and Sat Yuga is here.




I mars 2013 skrev jag detta på Flashback. Jag analyserade det så kallade läget.

Det handlar om hur SD gick fram 2013 trots "järnrörsfilmen". SD:s avancemang var svårt att stoppa, då som nu. SD är nu inte ett perfekt parti, man har för hård partipiska och man är ett slags "PK-ister mot invandring". Man saknar fantasi i sin formella approach.

Men med det sagt, SD går fram och "eliten" hatar det. Valet gav SD 13%, senhöstens opinionssiffor gav 15, nu nosar man upp mot 20%-siffror. Motståndarna till SD har det svårt.

Man kan säga: PK-ismen nådde kulminationspunkten 2012-2013. Allt de har kvar är "sound and fury, smoke and mirrors". Allt de har kvar är symbolhandlingar som skäggdam vinner Eurovision, Stars&Bars tas ner och Adam Tensta lämnar TV-soffa.

Globalt går utvecklingen emot NWO-PK-ism och för frihet och samnationalism. Vi ser det i US-EU-Kina-Ryssland-avtalet med Iran, som isolerar neocons och Israel/Saudi-Arabien/Militärindustriella komplexet, vi ser det i Syrien och Ukraina där inget uppseendeväckande hänt på sistone trots yrande från domedagsprofeter om tredje världskriget. Och vi ser det i dödsryckningarna hos svensk PK-ism som inte går segrande fram längre. Det är bara taktiskt finlir och automatiska motanfall.

- - -

Frihets- och Sverigevänner har medvind, nationalismen går fram i hela Europa och krigen i världen varvas ner. Kâli Yuga av död och dualism är över, Sat Yuga av fred är här. På sikt kommer detta att leda till allmänt omhuldande av andlighet och erkännade av varje folks rätt att existera i sitt ursprungsområde. Dvs: samnationalism.

PK-fraktionens puffande för ensamkommande flyktigbarns uppehälle i privata hem känns inte förankrat i något just nu. Detta är ett av många tecken på en fraktion, PK-ism, som tappat kontakten med verkligheten.

- - -

Apropå Iran. Och det där avtalet om att de lovar att de inte ska skaffa kärnvapen. Vissa tror här att Iran, trots det nyligen slutna avtalet, kommer att djäklas i smyg och sedan anfaller US-Israel dem ändå. Men jag bedömer detta som tämligen orealistiskt. "Window of opportunity" för att handgripligt anfalla Iran är stängt sedan 10 år tillbaka.

Bortsett från det: presidentkandidaten Jeb Bush har sagt att han ska riva upp avtalet om han blir president. Men EU-US-Iran-avtalet av den 14/7 i år är solitt och kommer inte att rivas upp. Att som Jeb Bush säga sig vara emot det är bara tomma ord.

Summa summarum: Iran har inga kärnvapen och har aldrig haft det. Man gav enligt uppgift upp försöken 2003. Nu har man alltså lovat att inte skaffa det man aldrig haft. Garantierna kan inte realiter inte bli grundligare; det blir inget kärnvapenkrig i Mellanöstern eller någon annan stans. Vägen är öppen för peace and prosperity liksom.

- - -

Så glädjens, mina systrar och bröder. Det blir fred i Mellanöstern, nationalismen går framåt och Sat Yuga är här.




Relaterat
Flashback-inlägg av mig från våren 2013
Samnationalism
Denna blogg 2011: Iran har inga kärnvapen
Bild: får som betar på Arnäsbacken, Öviks kommun.

tisdag 14 juli 2015

July


It's July. July is a month.




Here's a post about all and nothing. I'll structure it in points.

. I turn 50 this year. As regards this event I'm 51% positively disposed.

. ”Mussolini is a man, Hitler is a myth,” Carl Jung said. The same pattern applies today: ”Putin is a man; Obama is a myth."

. Read on my Facebook-flow in January: "The clearest way into the Universe is through a forest wilderness.” (John Muir). Illustrated with a pic of a coniferous forest. Indeed, the myth lives around the corner.

. Remember G. B. Shaw: "People who say it cannot be done should not interrupt those who are doing it." – And, in the same vein, Buckminster Fuller: ”You never change things by fighting the existing reality. To change something, build a new model that makes the existing model obsolete.”

. In sanskrit, ”tathâpi” means ”even then”. With negation: ”not even then”.




Related
Is Obama the Mahdi?
Svensson: Bibliography


onsdag 24 juni 2015

Book News: Richard Wagner -- A Portrait (Lennart Svensson 2015)


Manticore Books has published yet another book by me. Last year it was the book about Ernst Jünger. Now it's a biography on Richard Wagner (1813-1883), the German composer.




"Richard Wagner -- A Portrait" is a book about a genius composer. A book like this, about Richard Wagner, is sorely needed. Today Wagner is performed everywhere, all around the world. Reportedly, the mere purpose of building opera houses is to stage Wagner's Ring, the greatest opera ever composed, this 15 hours long, captivating and complex opus.

So you can say: Richard Wagner has triumphed. In the 2010’s Westworld, indeed over the whole world, Wagner operas are played and admired by all and sundry. Today Wagner is mainstream, you could say. And yet, he will always be considered controversial.

More than any other composer before and after, Wagner wrote pamphlets and engaged himself in politics. For instance, he took part in the 1848-49 populist rebellion in Germany. Then, at long last, he became a conservative. This is mirrored in the current book – "Richard Wagner – A Portrait" – along with other aspects of the man and his works. The main Wagner operas are surveyed in some detail, a bio of Wagner’s life is given and different aspects of his oeuvre are discussed, such as Wagner and popular culture, Wagner and literature, the scenography of the operas and, of course, the specificity of Wagner’s music.

The book is on 198 pages. You can see the design and layout in the pictures of this post. It's a softcover with perfect binding. According to the publishing house the book gives a fully-rounded picture of Wagner, the man and his music.




Related
Sample Chapter: Wagner and Popular Culture
Buy the Book on Amazon
Buy the Book on Adlibris
My Jünger Bio





A Chapter From my Wagner Bio: Wagner and Popular Culture


I have written a biography on Richard Wagner. He was a classical composer living in the 19th century. He composed operas about heroes and villains, traditional music dramas showcasing the wonders of the western cultural heritage. Today, Wagner's music is loved by both opera fans and movie-goers. Below are some lines from my Wagner bio, an excerpt of chapter 17: "Wagner and Popular Culture". It's about the Wagner Leitmotif technique used in film scores, and the Wagner music employed in "Excalibur". And about a certain CD having helicopters on the cover.




Helicopters on the Cover

Sometimes record companies compilate ”best of”-collections with Wagner ouvertures and orchestral pieces. For example, today on the internet you can buy a compilation of Wagner orchestral pieces and ouvertures on CD, called Twilight of the Gods: The Essential Wagner Collection. The subtitle is: ”Music of Terrifying Power and Transcending Beauty”. It was originally issued in 1998 by Deutsche Grammophon, a venerable label for classic music. Here we get standards such as ”The Ride of the Valkyries”, ”Siegfried’s Funeral March”, ”Siegfried’s Rhine Journey”, overtures to The Flying Dutchman, Tannhäuser and The Master-Singers, ”Good Friday Music from Parsifal” and many more.

This all is very fine and proper. But the cover image might seem strange, sporting as it does American Bell UH-1 ”Hueys” coming at you, the combat transport helicopter employed by US Army in Vietnam. However, the connection is apt; Francis Coppola’s movie about the Vietnam War, Apocalypse Now (1979), in a scene uses ”The Ride of the Valkyries” as a soundtrack. Technically this is not incidental, atmosphere-creating music but so called source, music actually played in the cinematic action itself, since the major in charge of the cavalry battalion in question has equipped his helicopters with loudspeakers that play the actual melody during assaults. This in order to scare the enemy.

When seeing the actual film I didn’t quite like that scene, it gets a little over the top, something of an overstatement: ”Look at the militarist Wagner’s music being used in the most awful of all wars, how fitting...!” That said, now the connection is done – Vietnam War and ”The Ride of the Valkyries” – so I have to admit that the CD in question having that film image of the helis, silhouetted against the sun, is very efficient. It’s got edge, being a smart way of selling classical music to youngsters of today: ”Wagner, terryfying power, awesome man...” I might cater to ulterior needs in saying this. But Wagner’s music is rich and deep and it can withstand a lot, from stagings with modern props to CD covers with the war machines of the NWO.




Excalibur

Richard Wagner's opus lived on, even in the 20th century, even beyond the opera stage. As for Wagner music used in soundtracks my best example is John Boorman’s Excalibur (1981). True, this film also employs music from another classical composer, Carl Orff and his ”O Fortunata” from Carmina Burana, since then a staple in circumstances like these. But the mainstay of the soundtrack is from Wagner. In scenes with Lancelot and Guinevere we hear the Tristan ouverture, and in sir Perceval’s search for the Grail we hear, what else, the prelude to Parsifal.

Then there is the main theme, with parts of ”Siegfried’s Funeral March” from Twilight of the Gods. This music is heard at the beginning, with a text plate saying ”The Dark Ages... The Land was divided and without a king”, followed by rhapsodic scenes of fighting, of Merlin etc. The soundtrack to all this is Wagner and it’s congenial. The same Wagner piece – the funeral march – is there at the end of the film, during the battle in which Arthur is killed by Mordred. Just before he dies Arthur tells Perceval to take Excalibur and throw it into the lake – the lake from which it once was given by the hand of the Lady of the Lake.

Eventually Perceval finds the lake and gets ready to throw the sword. At the same time, in anticipation, the hand of the Lady rises from the surface – and then we hear Wagner’s ”sword” leitmotif, flashing forth simultaneously as a light is reflected in the shiny blade during the throwing. It’s almost better than a Wagner opera. Anyhow, Boorman succeeded in taking old music and having it fit like a glove to this scene, the sword leitmotif sounding out exacly when the hand of the Lady catches the hilt of the sword and then sinks with it, never to be seen again.

All this is very much in the spirit of Wagner. The music isn’t ironically employed as in Apocalypse Now. This is the Wagnerian spirit, translated onto the screen, in a story that coheres. Then there is the employment of the leimotif itself, Excalibur being a sword showcased with Wagner’s sword theme: there is a chance of it getting too clever-clever, too contrived, but no, this just nails it, if I may say so. The use of classical music in Excalibur is on par with what Kubrick did in 2001.

Boorman’s Excalibur, by being produced in the pallid era of the early 1980’s, with cold war, recession and unemployment, could have been a dour, anti-heroic, anti-romantic tale. But true artistry was about in writing the script, in producing and filming it so if you want to ”get that Wagner feeling” on screen, in a non-operatic, modern, cinematographic way, go see Excalibur.




Film Music

Leitmotif, in case you didn’t know already, is a musical phrase that symbolizes a person, a thing, a place or a feeling. Wagner didn’t use the term itself but ever since the premiere of The Ring it’s been widely used to characterize this Wagnerian effect. Musical phrases such as leitmotifs led an embryonic existence before Wagner but he made it into a modus operandi, slightly overemploying it, like in The Ring.

However, after Wagner the leitmotif technique found its way into other musical areas than opera, preferably film music. To have a musical phrase repeating itself in the theme song (the, if you will, ”overture”) as well as here and there in the film score proper, became common practice after sound film came of age. For example the composer Bernard Herrmann (1911-1975), with film scores such as Psycho (1960) and Vertigo (1958), knew the Wagner way of making music. For instance, in the latter film there’s echoes of ”The Love-Death of Isolde” from Tristan and Isolde.

Wikipedia [entry: Leitmotif] says that leitmotifs, in one sense or the other, have occured since the advent of sound film:
Erich Wolfgang Korngold's 1938 score for The Adventures of Robin Hood, for example, can be heard to attach particular themes and harmonies to individual characters: Robin, Will, Much, and Gisbourne are all accompanied by distinctive musical material. A more modern example is the Star Wars series, in which composer John Williams uses a large number of themes specifically associated with people and concepts (for example, a particular motif attaches to the presence of Darth Vader and another to the idea of the Force). In the film trilogy Lord of the Rings the dramatic orchestral score has hundreds of Leitmotifs recurring throughout.




Related
About the Book
In Swedish: Wagner's Ring
Buy the Book on Amazon
Buy the Book on Ablibris (Swedish Net Book Store)
Pic: The Lady of the Lake from Boorman's "Excalibur"

lördag 6 juni 2015

Reflektioner på nationaldagen 2015


Summary in English: Today, June 6, is Sweden's National Day. Below are some deliberations on this. In Swedish only.




Vi firar idag vår nationaldag. Detta är dagen för oss svenskar att fira oss själva och vårt land, Sverige.

Jag säger som jag brukar vid dessa tillfällen: vi svenskar existerar och har rätt till detta land. Detta är ett revolutionärt påstående i dagens Sverige. Men sanningen är alltid revolutionär.

Vi traditionella, etniska svenskar existerar. Vi har rätt till detta land. Vi har, förutom allt annat, sedvanerätt till detta land. Att ens behöva påpeka dylikt är ett tecken på hur vansinniga dessa tider är. Vi har en regim i krig, virtuellt krig med sin majoritetsbefolkning. Enligt regimen ska etniska svenskar alstras bort. Parallellt med det ska de virtuellt utplånas. Vi ska bortdefinieras. Lyftas ska istället mångkultur och ”det nya Sverige”.

Men det verkar som om regimen misslyckats i sitt uppsåt. Jag menar, det må vara så att massinvandringen fortsätter med oförminskad styrka. Men kulturkriget är essentiellt förlorat för regimen och PK-ismen. Tillräckligt många i folkdjupet har genomskådat lögnerna för att det inte längre är möjligt att asfaltera landet utan motstånd.

- - -

Så att, sett ur ett mycket generellt perspektiv, hyser jag viss optimism – optimism gällande framtiden för svenska värderingar, svensk kultur, Sverige som nation och etnisk realitet. Men jag är inget orakel. Den som säger emot får gärna ge sin syn i kommentarsfältet. Och när ni ändå är igång, passa på att spå lite krig och elände. Det gör ju alla idag. Det till 100% förödande kärnvapenkriget är en absolut realitet i kommande tider, det finns bakom knuten, om man får tro såväl MSM som alternativmedia.

Varsågod, börja dagen med att frossa i pessimism...! Det kan man göra såväl i MSM som i alternativmedia. Personligen skulle jag kalla detta självskadebeteende. Men vem är jag att döma. Säkert är dock att det inte blir något storkrig. Om detta har jag talat förr, ja även tämligen nyligen (som i Nya Tider 19/2015). Uttryckt i ett ord så är tidsandan idag emot krig. Men för att se detta måste man tydligen ha ett sjätte sinne och jag kan inte utbilda er i den aspekten.

Nåväl: krig. Det är förvisso så att Makterna idag gör allt de kan för att starta tredje världskriget. Att studera dessa processer IRL, i form av provokationer i Syrien och Ukraina, är på sätt och vis legitimt. Det är inte helt gripet ur luften som fenomen betraktat. Men Makterna kommer inte att lyckas med denna agenda. De har försökt ihärdigt med sitt krigsprojekt sedan åtminstone 2012. Och jag har lika ihärdigt påpekat, sedan 2012, att de inte kommer att lyckas. Pga tidsanda mm, se ovan.

- - -

Det är nationaldag idag. Jag har publicerat dessa nationaldagsreflektioner sedan 2011. Jag började blogga på Motpol det året. Det har blivit något av en tradition att posta dessa texter den sjätte juni. Så här är det: ingen säger åt mig att göra detta. Jag gör detta på eget initiativ. Och jag brukar samposta dessa nationaldagstexter med min andra blogg. Det är i princip enda gången det görs. Svenssongalaxen är min personliga låda, Motpol är något delvis annat, en mer välbesökt, högprofilerad sajt. En sajt som förpliktar.

Nationaldagstal: den oskrivna regel jag har för dessa texter är att det ska vara lite upplyftande, inte för polemiskt. Men i år har jag antagligen blivit väl polemisk. Men vad annat kan man bli när man ser den Sverigevänliga rörelsen bete sig destruktivt, som att profetera om det tredje världskriget, det där som realiter aldrig kommer att bryta ut.

Nåja. Vad ska jag tala om nu då? För att göra det hela lite mer upplyftande? Jag tror jag ska tala lite om Sveriges natur. Ett ämne som är ständigt aktuellt.

Och jag tror i så fall att jag koncentrerar mig på Norrland. Jag är född här och har bott här större delen av mitt liv. Jag bodde ett tag i Uppsala och det var kul det med. Och även vår huvudstad, Stockholm, är mig en kär plats. Jag har under mina 50 år besökt praktiskt taget hela landet. Men nu ska jag tala lite om charmen med Norrland – mitt Norrland.

- - -

Jag föddes i södra Lappland. Detta är en tämligen särpräglad plats. Byarna och samhällena ligger med kanske tio mils avstånd. I andra delar av Norrland, som i Ådalen och i Norrbotten, ligger byarna mycket tätare. Så man kan säga: södra Lappland är Nordens sista vildmark. Marken må vara indelad i skogsskiften men står man på ett berg och ser sig om så är det väldigt mycket ”Call of the Wild” liksom.

Detta är min hembygd, Åsele vid Ångermanälven. Detta är tusenmilaskogen, detta är Sverige, detta är Nordens hjärtland. Här står jag och bekräftar min etnicitet och min kultur. Alla som strider mot NWO och PK-ism, alla som är emot nivellering, utarmning och asfaltering av landet, bör göra detsamma: att ställa sig upp och säga: ”Detta är jag, detta är mitt folk och mitt land. Jag är etnisk svensk levande i Sverige. Detta är vårt ursprungsområde, vår biotop, vår egenart och vår kultur. ”

För att göra ett sådant påstående krävs en sak: viljestyrka. Man måste uppamma sin vilja för att kunna befria sitt land. Man kan inte bara sitta på gärsgårn och förvänta sig att ”utvecklingen” ska börja gå i den eller den riktningen. Eller att ”någon annan” ska göra allt medan man själv njuter av skådespelet. Då är man ett rö för vinden, man är en dandy som lever på hoppet, en dekadent nolla. Man är ingenting. Istället måste man erkänna sin viljestyrka och göra sig själv till en faktor i spelet. Endast så besegrar man materialismens och nihilismens världsordniong, den som idag är i fart med att slita sönder vårt land.

- - -

Vi har i Sverige idag en regim som styr landet mot kaos. Dvs, den styr inte alls. Den så kallade regering vi har fungerar i en enda dimension, den verkställer en fråga: att maximera förstörelsen av det traditionella Sverige. Denna agenda implementeras i första hand med massinvandring. Massinvandringen får inte ifrågasättas, massinvandringen ligger fast.

Detta är inte politik. Detta är en parodi på politik.

Sverige lider under en till 100% negativ agenda: kaos, förströring och ökad entropi är dess mål. Mot detta måste man ställa krafter inriktade på ordning, sans och måtta. De Sverigevänliga krafterna är förhoppningsvis representanter för en sådan uteckling. Men ”för att skapa ordning omkring sig måste man ha ordning inom sig”, som Ezra Pound sa. Och jag betvivlar att den Sverigevänliga rörelsen som helhet har det. Istället ser jag en ofta cynisk, ironisk, ofta kaos-och-mörker-präglad rörelse som spår kärnvapenkrig i tid och otid. Så befriar man inte landet från nihilismens krafter. Att profetera krig är att spela regimen i händerna.

Att spå kaos sprider fruktan. Och den som är rädd tänker sämre.

Därför, anser jag, bör den Sverigevänliga rörelsen sluta sprida visioner av död, kaos och undergång. Istället är en positiv vision för en ny värld, fri från PK-ism och massinvandring, vad som behövs. En värld där varje folk är tryggat i sitt ursprungsområde, där media inte kavlar ut krigsscenarion och där sans och måtta styr, inte ironi och sarkasm.

- - -

Tänk på det, ni Sverigevänner som tenderar att sprida kaos omkring er. För inte vidare varje lösryckt NWO-scenario. Det är ju bara påhitt, hjärnspöken. Förra hösten skrevs det till exempel massor om Ebolaviruset. Sedan bara upphörde det. Varför? För att det var 99% påhitt.

Sluta agera reaktivt, sluta sprid kaos. Istället, projicera ordning. Källan till denna ordning finns inom er. Och har man inte denna ordning inom sig, ja då går det inte att skapa ordning omkring sig som Pound sa. Därför, meditera, bekämpa rädslan, andas. Så läggs en grund för en varaktig befrielse av dig själv och ditt land.

Tack för ordet. Och trevlig nationaldag.




Relaterat
Ett rike utan like -- Sveriges historia
Nationaldagen 2014
Nationaldagen 2011

torsdag 28 maj 2015

Interesting Stuff on Counter-Currents


Good evening. I'm Lennart Svensson. Now for some news.




We have a phenomenon called The New Right. This is the self-styled "real right" of today, not expressly ultra-radical but still more radical than Tories and Republicans.

In America this right has an internet focus in the form of Counter-Currents. Along with being a publishing house it's a site with often updated entries, such as reviews, essays and articles on culture and politics.

A new entry on Counter-Currents is an article on American author Robert A. Heinlein (1907-1987). In later years and in the public mind he's become some sort of liberal atavist, which I can partly understand. But in essence Heinlein was no liberal, he was a staunch conservative and anti-communist. In the article "Heinlein for Right-Wingers" I elaborate on this.




Related
Counter-Currents: My Notes on Heinlein
Jünger and the Craft of Science Fiction
In Swedish: Översikt över Heinlein
Pic: a Signet Book issue from the 1970's of a Heinlein novel

fredag 8 maj 2015

Castaneda: Words and Concepts: A List


Carlos Castaneda was a man. Now he is no more. He died in 1998. Before he left this world he wrote some 12 books on shamanism, magic, flying like a crow and speaking to lizards, about meeting Mescalito high on psychotropic cacti and a metaphysical view of the world. That view was fascinating as it used concepts mostly alien to western esotericism, so to decode Castaneda's concepts this overview might be of some help.




As intimated, the Castaneda creed is a bit odd. A bit insular, a bit specific. It employs a specific vocabulary, not encountered anywhere else. But in essence, the ontological truth Castaneda divulges is the same as that of The Perennial Tradition. And below, in this Castaneda Wordlist, I try to be intelligible for the reader steeped in Perennialism, in the Esoteric Tradition of the Old World.

- - -

Assemblage point -- encasing our physical body is an aura and on that aura (Castaneda says) there's a certain assemblage point, assembling our perceptions. The place of this point decides what we see and how we see it, in other words how the world appears to us. If the assemblage point is moved then we see "something else" and Castaneda experiences this many times with his guru don Juan.

Assuming responsibility -- "Assuming responsibility for your actions means that you are ready to die for them." -- don Juan

Awareness -- consciousness, mindfulness. A glorified, clairvoyant state of mind.

Breaking routines -- in order to release energy you can break everyday routines. You are forced to look at things differently, thus becoming more spiritually limber and agile.

Controlled folly -- consciously acting the fool, taking things seriously only "as if" they were important. For example, to go after things in everyday life such as status and material success but only using the experience as a means to spiritual fulfillment. This technique of gaining Knowledge (q v) is depicted in "A Separate Reality", book 2 in the series.

Death as an adviser -- we're all going to die and by realizing that (= memento mori) you are being taught the essence of being, i e that your physical existence is limited while your spiritual, post-mortal life is infinite. Book 2 in the series, "A Separate Reality", has a lot on this.

Dreaming, the art of dreaming -- how to steer your dreams by will. For starters, try to get sight of your hands when dreaming. Castaneda himself learns this technique. Three other techniques to help you in dreaming are (q v) breaking routines, power gait/gait of power and not-doing. Book 9, "The Art of Dreaming" specializes on dreaming but the concept is mentioned throughout the series.

Dreaming body -- a special body that emerges when you dream, maybe the same as the astral body you read about in western esoteric literature. This astral body, maybe equal to "the soul", is out flying in impossible worlds while the physical body lies sleeping, protected by the coil of the etheric body.

Earth's boost, the -- the power from the earth. Mother Earth is always there to nurture us, protect us and give us energy, "imperceptible jolts of invigourating energy" (book 8, "The Power of Silence"). Earth is a sentient being endowed with an aura. (Book 7, "The Fire From Within", p 222). See also book 8, p 100: the earth is spiritually alive, its mind kan affect the mind of a person. Like Plotinos said: "The earth hears our prayers; she has no organs but she's got senses."

Erasing personal history -- toning down the role of the ego by eradicating your existential footprints and becoming someone else -- yourself.

First attention -- normal consciousness, everyday consciousness, "right side awareness". It belongs to the physical body (while "second attention/left side awareness" belongs to the aura).

Gazing -- to fixedly look at some natural phenomenae like clouds, smoke or running water. Thereby you saturate your first attention giving room for your second attention, and thus for a trip out into the Wild Blue Yonder.

Having to believe -- well, you have to believe...! Like someone said: "Stick to your illusions. There might come a day when they're all that you have left."

Impeccability -- being beyond reproach, sinless. A kind of quietist moral with lodestars like modesty, thoughtfulness, simplicity, lack of pride and self-reflectiveness. Instead of endlessly going over personal problems you rise yourself to the level of impeccability.

Inner silence -- with inner silence you reach silent knowledge. See "The Power of Silence", book 8 in the series. It's a way of finding calm, silencing your inner monologue. Thereby you activate the higher levels of your mind (q v nagual, second attention).

Intent -- "the Spirit", Tao, God, divine energy. Naming God "the Spirit" is fairly common among North American Indians. Castaneda's "intent" is not primarily a being, it's a force you can learn how to use, divine energy as mentioned.



Knowledge -- don Juan's way is called "acquiring Knowledge", "becoming a man of Knowledge". The means for this are (q v) stalking, awareness, intent and dreaming.

Left side awareness -- the other world, the unknown, the separate reality. See also second attention and nagual.

Losing the human form -- when your tonal and nagual minds are united you reach the totality of oneself.

Losing self-importance - to realize your limitations, toning down your sense of importance. You have to be able to take a joke, withstand ridicule, all in order to release energy to reach Knowledge. Cf what's said in book 5, "The Second Ring of Power", chapter 8: you have to break the mirror of self-reflection. "I used to live in a room full of mirrors / all I could see was me" like Hendrix said.

Nagual -- (pronounced nah-wal), the unknown, das Unbedingte, the virgin lands of the metaphysical realm. It reminds you of Tao: "the Tao that can be named is not the True Tao" (Lao Tse). To nagual you can be led by psychotropic drugs (mushrooms, peyote, Jimson Weed, q v book 1, "The Teachings of Don Juan") but this is a somewhat primitive technique, don Juan says. It's better to go the spiritual way, using strategies like (q v) erasing personal history, losing self-importance, assuming responsibility and death as an adviser. -- Nagual (capital N) is also the title of the head magician in the circles that Castaneda depicts: "the Nagual don Juan" and, from the fifth book on, "the Nagual Carlos Castaneda".

Not-doings - freeing yourself of everyday doings, executed with strategies like (q v) erasing personal history, losing self-importance, breaking routines. Book 3, "Journey to Ixtlan" treats not-doing rather extensively.

Places of power -- places of energy. Certain spots in the landscape bring you energy, energetic zones helping you to focus and meditate. In all times churches and temples have been built on such places; Christianity raised its temples on heathen temple grounds, not only to stamp out the old religion but to gain access to these energetic sweet spots.

Power -- energy, probably equal to God and divine energy (q v "intent"). The book "Tales of Power" might then be considered as "Tales of God"...! Don Juan says: "Power provides according to our impeccability." In other words, if we purge our minds of greed and fear then we can more easliy approach God. -- Don Juan also says that this and that is "a sign form Power", "Power pointed it out" etc. Good portents are seen as given by Power. A Christian, a Hindu, a Jew or a Muslim might for their part say that this is a work of God, a sign of God etc.

Power gait -- an occult technique whereby your way of walking might take you to other worlds. How...? Beats me. But Castaneda's world is full of mysteries and shamanic doings. I don't reject their plausibility, I'm just saying that I'm no magician, just an adept and a scholar.

Recapitulation -- to scrutinize your past life in the uttermost detail, noting all mistakes done, admitting the faults and thereby releasing energy for new ventures, new vistas. It's the same as penitence, confessing your sins and repenting but Castaneda never expresses his system in such Christan terms -- almost never.

Right side awareness -- normal consciousness linked to this world, the everyday world. See also first attention and tonal.

Second attention -- the supernatural, higher consciousness, "left side awareness". Second attention belongs to the aura, "the luminous body"; first attention (q v) for its part belongs to the physical body. - There is also third attention which is the highest you can get: seeing God (or seeing "the Eagle's emanations" as don Juan would put it.)

Seeing -- clairvoyance. Emerges when you've (q v) stopped the world by not-doing.

Stalking, the art of stalking -- to mysteriously reach (q v) Knowledge by sneaking around in metaphysical hunting grounds.

Stopping the world -- to realize à la zen that "it's the mind that moves, not the world". Having reached total inner calm then you've "stopped the world". Book 3 ("Journey to Ixtlan") is about don Juan's concept of "stopping the world" which is done by venturing out on a vision quest, a traditional one-man journey into the wild when you shall meditate, fast and wait for the ensuing visions. Castaneda duly obeys and goes out into the wild, eventually striking up a conversation with a coyote. This is ably parodied in a certain "Simpson's" episode with Johnny Cash doing the coyote's lines, but the truth is fascinating also: the original scene in "Journey to Ixtlan". In Swedish I've blogged about it here.




Related
Ascended Masters -- Some Notes
In Swedish: Hur det började
In Swedish: Castaneda = kastanj
In Swedish: Review of "The Eagle's Gift"

onsdag 29 april 2015

Lästips: antiken


Summary in English: these are some reading tips on ancient history. -- Härmed några lästips. De rör antiken, Grekland, Rom och Indien i forn tid. Samt lite arisk historia för svenska nejder.




För att få ett grepp om antiken rekommenderar jag två böcker i Bonniers Världshistoria från 1980-talet. De slår mig som, med dagens mått, rätt konservativa. Det är "Grekernas värld" av Hans Furuhagen samt "Romarriket" av Erling Bjöl och Leo Hjortsö.

När jag läste på universitetet hette basboken om antiken "Medelhavsvärldens historia till 476 e Kr" av Hugo Montgomery. Torr, men korrekt och utan bilder (Bonnierböckerna har bilder vilket kanske är störande).

När man läst dem kan man läsa biografier. Bäst är greken Plutarchos, som nog finns på svenska, men jag läste honom på engelska i Penguin Pocket i "Makers of Rome", "Fall of the Roman Republic" (läs om Caesar, Marius, Sulla, Cicero), "The Rise and Fall of Athens" (Themistokles, Alkibiades, spartanen Leonidas) och "The Age of Alexander" (med bland annat Alexanderbiografin). Plutarchos är lättläst och koncis. Andra bra antika historiker är Caesar själv (Om det galliska kriget), Polybios (mycket krigshistoria) samt Tacitus om man gillar intriger i den tidiga kejsartiden. Herodotos ("Historia") skildrar både det antika Grekland och Persien. Även Plutarchos gjorde intjack i Persien, som i Crassusbiografin.

- - -

För antiken kan även moderna biografier rekommenderas. Som J. F. C. Fullers Caesarbiografi och diverse andras över Alexander (som den av Arrianos, en helt nöjaktig antik boklängds-biografi). Poängen är att biografier ger en bra bild av en epok. Alltså: även mer nutida sådana kan nog läsas. Folk vill ju läsa om krig och fälttåg och då tror jag inte författaren ids komma med pekpinnar jämt.

Vad gäller indoeuropéer rekommenderar jag en antologi med Marija Gimbutas texter från 1997: "The Kurgan culture and the Indo-Europeanization of Europe". Annars kan man läsa om båtyxefolket, som var de första indoeuropéerna i Norden, i till exempel "Svensk historia 1" av Jerker Rosén eller 1980-talsboken "Den svenska historien 1". Det står väldigt lite om arier i dem, uttryckligen inget alls egentligen, men båtyxefolket var arier och de behandlas kort där. Alltid något.

- - -

Fältet det gäller, antiken, är stort. Vill man ha allmän introduktion i till exempel Mesopotamiens äldsta tid tror jag random översiktsbok kan duga. Det står ungefär samma saker i dem. Även lite äldre böcker (allt från 1800-talet till idag) kan ge basfakta. Så värst mycket nya rön kommer egentligen inte fram genom åren.

Med andra ord: den konservativa synen har dominerat i all andlig odling i västerlandet från begynnelsen till cirka år 2000. Så ta dig an handböcker och biografier från klassisk tid och allt ska gå dig väl i livet, min son.




Relaterat
Fler lästips
Tänk på döden
Bilden har inget med inlägget att göra. Men den föreställer Lidingö, Stockholm.

måndag 6 april 2015

Radikalkonservativ litteratur


Summary in English: this post gives you links to some reviews etc on this blog, entries with a radical conservative slant. -- Den här bloggen har funnits i drygt sju år. Den startades i november 2007. Här ska jag berätta om denna bloggs politiska sida. För att vara exakt ska det handla om länkar till diverse högerpräglad, radikalkonservativ litteratur jag behandlat genom åren. I vid mening högerradikala böcker ska jag avhandla nedan.




Denna blogg är ingen nischblogg. Den innehåller inte bara politik.

Svenssongalaxen innehåller ett och annat. Gå till denna innehållsförteckning och botanisera. Först listar den engelska inlägg, därefter svenska. I förteckningen ges länkar till artiklar om bilar, om politik, om science fiction och annat. Ni finner inlägg om filosofi, esoterism, historia och mitt liv. Och ni finner noveller och poesi.

Men om vi nu pratar politik, vad har jag då att komma med där? Om vi, som utlovat, talar högermässig litteratur, vad kan jag bjuda på?

- - -

Till vad kan jag guida er inom radikalkonservativ litteratur? Jo, detta.

Om vi börjar med högervinklad science fiction kan jag ge dessa tre länkar:

. Robert Heinleins "Starship Troopers" var en kontroversiell bok när den kom 1959, ja även senare. Den gav inblick i det operativa, viljedrivna sinnelaget. Mer här.
. Frank Herberts "Dune" kan sägas vara "arkeofuturism i aktion". Boken skildrar en ålderdomlig framtid, en framtid där det nya och skenbart ålderdomliga samsas. Här är texten som tolkar det hela.
. Min essä "Science Fiction Seen from the Right" (2016) diskuteras här. Varför skrevs den, vad är syftet?

Det om sf. Om vi ser till politiska essäer, vad har jag då recenserat? Jo, till exempel detta:

. Julius Evolas "Ride the Tiger" (1961). Det är en bok om att, som radikalkonservativ, i viss mening bejaka den moderna tidens nihilism och materialism. Förutsatt att man har ordning inom sig, och har en tro på högre värden, kan nihilismen vara en renande kraft. Mer här.
. Oswald Spenglers "Västerlandets undergång". Spengler såg, till skillnad från liberaler, inga "eviga framsteg". Nej han ansåg att kulturer lever upp, blomstrar och går under i ett fast mönster. Även om jag är mer av optimist än pessimist så är Spenglers syn berikande. Den är ett rungande alternativ till förnumstiga liberalers framstegstro. Gå hit.
. Friedrich Nietzsche var, utåt sett, en ateist-nihilist. Men under ytan fanns en tro på något högre, det fanns "gudomliga begär", "evig återkomst" och annat esoteriskt. Se här.

Nietzsche påverkade för sin del både Spengler och Evola. Och han påverkade Ernst Jünger, som jag skrivit en del om. Ett axplock ur mina Jüngerartiklar är dessa:

. En biografisk skiss över Jüngers bravader tiden 1945-1998. (Han levde 1895-1998.)
. En recension av romanen "Heliopolis" från 1949.
. En recension av "Das abenteuerliche Herz" från 1938.

Det var några länkar till högerradikala texter på denna blogg. Väl bekomme.




Relaterat
Ernst Jünger -- A Portrait
Ambrose: Eisenhower -- Soldier and President (1991)
Arméstaben: SoldF 1957
Göteborgs konstmuseum

söndag 8 mars 2015

Science fiction: på denna blogg: länkar


Jag gillar science fiction. Denna genre har alltid varit en ledstjärna för mig. Man kan även kalla den "fantastik". Hur som helst har jag recenserat min beskärda del av fantastiska böcker här på bloggen. Genom åren har det blivit en del: man ser i andanom framför sig ett veritabelt länkbibliotek. Här ska jag försöka guida er genom detta bibliotek.




1. Teknokrater

För moderna, tekniskt sinnade sf-författare kommer jag osökt att tänka på en sådan som Frederik Pohl. Dennes berättelser är mycket rymd, högteknik och utomjordingar, ofta med en tanke på att det ska vara drabbande och episkt. Han lyckas inte alltid med det, som jag påstår i länken.

En mer helgjuren sf-man, en som är mer medveten om sina begränsningar än Pohl, är Larry Niven. Med dessa begränsningar skapar han ändå odödlig symbolism som den artificiella jättevärlden Ringworld. Mer om detta i länken.

En finurlig teknokrat synes mig Arthur C. Clarke vara. Han hade alltid en öppning mot esoterism och det gudomliga, samtidigt som hans berättelser var nyktra och strikt vetenskapliga. Slå det om ni kan.

En höjdpunkt i modern sf är i mina ögon "Neuromancer" av William Gibson. Den så kallade cyberpunkrörelsen var egentligen bara denna enda roman: Gibsons övriga romaner var lite lama och övriga författare i denna rörelse var inte lika stilmedvetna och gosiga som Gibson.




2. Stilen

En remarkabel krigsbok är Robert Heinleins "Starship Troopers". Nog sagt.

Heinleins polare Isaac Asimov hade likt Clarke en viss majestätitsk lyftning trots nykterheten och den enkla prosan. Och likt Clarke och Niven var Asimov medveten om sina begränsningar som stilist.

A. E. van Vogt var generationskamrat med Asimov och Heinlein. Alla debuterade i decembernumret av Astounding. van Vogt var dock en mer gåtfull, mer stilmedveten författare, även om han inte var någon James Joyce eller Ernst Jünger. Men van Vogts berättelser tenderar att stanna i minnet.

När det gäller stilmedveten sf så hände det en del på 60-talet. Michael Moorcock redigerade tidskriften New Worlds och sprängde gränser. (Länken ifråga handlar dock mer om hans fantasyromaner, som är goda de med.) Jim Ballard förekom ofta i New Worlds och tog sf till tidigare osedda marker, dock samtidigt mer vardagliga eftersom han bara skrev om människor här och nu. Det märkliga finns mitt ibland oss, det är Ballards budskap från industriområden, forskningsstationer, motorvägar och flygplansvrak.




3. Allting finns

Än mer än Ballard framstår Philip K. Dick som en genuint stor författare, en författare med en speciell röst. En författare som också förmedlar lite godhet bland alla cynismer och eländen som 1900-talsprosaister tenderade att skildra i denna Kali Yugas sista tid. På en lägre stilistisk nivå, men samtidigt på en högre mytisk, befinner sig Frank Herberts "Dune". Jag upphör aldrig att fascineras över sandmaskar, drogen melange och religiösa sekter i hans avlägsna, galaktiska framtid.

Därmed är vi inne på arkaiska tongångar. Robert Holdstocks "Mythago Wood" skildrar hur en forskare dras in i en skog inpå knuten, ett tillhåll för mytiska varelser, tomtar och huldror: the deeper you look into it, the deeper it looks into you. Denna recension rekommenderas starkt, denna bok är unik: en fantasyroman med ett bärande idéinnehåll, Jung och arketyper och skogsäventyr. Det kan inte bli bättre än så här.




4. Egendomligt

Amerikansk weird fantasy har alltid fascinerat mig. Tidigt läste jag Edgar Allan Poes sällsamma berättelser. "Det här är sällsamt" sa jag till mig själv efter att ha läst om den svarta katten, det skvallrande hjärtat och Huset Ushers fall. "Detta är egendomligt, gåtfullt och tankeväckande!" Jag kunde inte för mitt liv förstå hur Poes hjärna var konstruerad. Hur kunde han komma på dessa bisarrerier?

Och det var ändå inget mot för hur jag något senare reagerade på H. P. Lovecrafts noveller. Lovecraft var amerikan likt Poe men tog skräcken och fantasyn till en högre nivå. Samtida med Lovecraft var Clark Ashton Smith som vistades i mer skimrande städer. Båda var inspirerade av engelsmannen Lord Dunsany som helt enkelt är förtjusande, dock med vissa underströmmar av fasa.

Vi närmar oss slutet på denna exposé över Galaxens bokrecensioner, fantastikdelen. J. R. R. Tolkien är förstås central när det gäller meningsfull fantasy. Tolkien är idealist, inte nihilist, och det är viktigt.




5. Svensk fantastik

Åke Ohlmarks var den förste svenske översättaren av Tolkien. Han var den störste! Och den förste -- och den siste. Han var den siste swashbucklern, en fejdande man, en resande man. Han visade mer än någon annan vad det är att ha personlighet och förmedla den i sina texter.

En svensk fantasyroman som ännu lever är annars "Maktens vägar" av Bertil Mårtensson. Den är en trilogi med heroiska förtecken men skiljer sig ändå från Tolkien i sitt direktare tilltal, sin svenskhet och elegans. Kolla upp!

Mårtensson för mig osökt in på ämnet svensk fantastik idag. Vill ni veta något om Granström, Alf Yngve och Bjällerstedt-Mickos ska ni klicka på den länken. Det skrivs mycket fantasy och framtidsaktigt i detta land. Kultursnobbarna ignorerar det dock. Tidigare i höst kunde till exempel Horace och Stig Larsson sitta i TV:s Babel och säga, "det finns ingen svensk sf idag"...! Det kan man förstås säga om man är ignorant, blind och döv för Wela förlag, för Alf Yngves och mina texter, för Anders Fager och hela fantasygänget.

Horace och Larsson är obildade. Det beror på att de inte läser denna blogg och därmed inte får tillgång till alla länkar till fantastik som finns här. Vilka länkar? Ja, dessa har jag ägnat detta inlägg att berätta om. Läs om från början ifall ni missat dem.




Relaterat
Katedralbyggare och kritiker
Adams, Dick, Donaldson...
Illustration Esteban Maroto

Etiketter

A-Z (5) abb (4) abbX (1) ahma (6) aktuellare böcker (56) aktufall (10) alga (3) Andersson (2) Antropolis (19) apatia (10) ar (28) att vara Svensson (236) Ballard (11) begr (7) berättelser från Rokkana (14) Bhagavad-gîtâ (6) bilbabbel (20) bild (11) bim (6) bing (287) biografi (16) bloggish (57) Blue Öyster Cult (4) camo (4) Castaneda (22) conspi (4) Den musiske matlagaren (14) Dick (8) dune (8) Eld och rörelse (33) en gatas melankoli (11) En novell om Babylon (4) eng (4) eso (3) esoterica (115) etni (2) fall (4) fantasi-fantaså-fantasy (20) film och TV (42) flytten (3) gambla fiina versepos (3) gld (7) grek (10) Gripenbergs sol (4) heinlein (4) historia in nuce (121) hårdrocken rockar hårt (39) intr. mus (33) inva (1) ipol (47) italia (3) japan (3) Jünger (75) Jüngers liv (10) Kierkegaard (2) konsten att slå en tennisserve (17) Kristus (22) kuro (2) libyen (18) link (30) lite litteratur (97) ljus (6) Lovecraft (15) Maiden (9) Melinas resa (8) memoarer (9) mena (40) multiversums mytolog (5) natio (61) Nietzsche (4) niven (3) nuochda (1) Ohlmarks (5) ondit (15) oneline (1) ori ett lag (53) poesy (47) politikka (171) pr (46) pred (3) Priest (14) prophecy (19) rymd (2) sanskrit (10) sf man minns (99) small candies (137) Smaragdeburg (5) speng (6) stein (4) Stratopias gåta (62) survi (6) svens11 (10) Sveriges störste poet (8) Swedenborg (3) symbol (4) Syrien (17) tempel (26) Tolkien (4) topp5 (8) typer (16) USA (17) uselt (8) van Vogt (9) Vandra mot ljuset (1) vju (4) zeppelin (2)