måndag 12 augusti 2013

Porträtt: Herman Lindqvist


Härmed ett porträtt av en central aktör i svensk debatt. Man kan nästan kalla honom oppositionell nationalist.


Herman Lindqvist (1943-) är en journalist och författare. Han torde kunna kallas populärhistoriker. Framför allt hans verk om Sveriges historia i tio band, utgivna på 1990-talet, är en bedrift. De är väldokumenterade, är klart och redigt skrivna och har en patriotisk vinkel.

Dessa verk yttrar en modern, progressiv nationalism, ställvis lite urvattnad. Men jämfört med andra populärhistoriker som Alf Henrikson och Alf Åberg säger Lindqvist rätt ut att kungar som Gustav Vasa, Gustav II Adolf och Gustav III var gedigna monarker vars gärningar var bra för Sverige. Lindqvist har även hyllat Karl XII som en modig krigarkung och det är berömvärt. Karl XII:s eftermäle är komplext, han var kanske inte vår bäste kung, men svartmålandet av denne har pågått för länge. Att som Herman Lindqvist, på 90-talet, uttala sig gillande om Karl XII, var inte rumsrent.

- - -

Lindqvist har sedan 60-talet jobbat på en rad tidningar. Han har även varit utrikeskorrespondent i TV. Hans åsikter är klart borgerliga. Han uppges vara rojalist. Allt annat lika är detta inte åsikter som går hem hos eliten, hos vänstermedias småpåvar.

I juni 2012 skrev Lindqvist en krönika i Aftonbladet. Den sa: ”Sluta kräkas på vår nationaldag”. Sedan intervjuades han av sajten Nationell.nu. På frågan, ”existerar etniska svenskar”, gav Lindqvist ett klart ja. ”Eliten” gillade inte detta. Men Lindqvist gjorde inte avbön. Detta var en seger för svensk nationalism och för svenskars existens som ett folk. Om detta bloggade jag på Motpol i april i år.

I september 2012 skulle Viktorias och Daniels dotter döpas. Det blev ”Estelle”. Lindqvist sa då att han ogillade detta Estelle. Men detta var en storm i ett vattenglas. Själv gillar jag Estelle som prinsessnamn.

Lindqvist är annars uppvuxen i Helsingfors i Finland. Man kan ännu ana en viss finlandssvensk diktion i hans uttal. Han bor numera utanför Paris i Frankrike. Han har bara bott i Sverige sju år av sitt liv.

- - -

Lindqvist brukar skriva krönikor i Aftonbladet. När han sommaren 2012 röt till om vår nationaldag hade det ju viss effekt. Men jag väntar mig inte fler dylika texter. Aftonbladet tar in honom endast för att han säljer lösnummer. Men kan knappast sägas vara i linje med deras ideologi.

Nåväl, vi får se. Men även om Lindqvist inte gjorde något mer offentligt, även om han bara slog sig till ro där i sin franska exil, så är han en hedervärd man. Hans svenska historia från 1990-talet är en massiv uppvisning i nationalism och rojalism. Det må ofta vara en försiktig borgerlig nationalism och ett slags "mysrojalism", som någon sa. Men Lindqvists verk har gjort stor marginalnytta och jag hedrar honom för det.


Relaterat
Motpol: Herman Lindqvist om Sverige
Gustav Vasa
Heinlein: A Man and His Music
Smith: The Skylark of Space (1915)
Treholtaffären
Svenska bombplan

1 kommentar:

Bert sa...

Jag har läst långt ifrån allt av Lindqvist, men det jag läst tycker jag dryper av svenskförakt. (Lindqvist beskrev sig en gång i en tidningsintervju som "svensktalande europé": liksom alla typiska svenskar vill han inte kännas vid att vara svensk.)

Hans vurmande för Karl Johan Bernadotte tycks ha att göra med att denne 1) var sofistikerad europé - rentav fransman, den finaste sorten - som 2) såg att vara kung av Sverige som en reträttposition och 3) uttryckte öppet förakt för det land han satts att styra (bara äggkoppen på matbordet: var inte det en demonstrativ gest av ringaktning?).

Jag blev förvånad när jag såg att Lindqvist var mot massinvandringen. Tydligen har han kommit fram till att det finns ännu lägre stående varelser än svenskar. Utgjordes invandringen av 100 000 fransmän per år, hade han nog inte haft några invändningar. (Det hade förstås varit mindre illa än dagens situation, men de flesta av oss hade knappast upskattat det.)

Etiketter

A-Z (5) abb (84) abbm (6) abbX (4) ahma (6) aktuellare böcker (60) aktufall (20) alga (3) Andersson (2) Antropolis (20) apatia (10) ar (28) att vara Svensson (236) Ballard (11) begr (7) berättelser från Rokkana (14) Bhagavad-gîtâ (6) bilbabbel (20) bild (12) bim (10) bing (287) biografi (16) bloggish (61) Blue Öyster Cult (4) camo (4) Castaneda (22) conspi (5) Den musiske matlagaren (14) Dick (7) dune (8) Eld och rörelse (33) en gatas melankoli (11) En novell om Babylon (4) eng (4) eso (3) esoterica (116) etni (3) fall (4) fantasi-fantaså-fantasy (20) film och TV (42) flytten (3) gambla fiina versepos (4) gld (7) grek (10) Gripenbergs sol (4) heinlein (4) historia in nuce (121) hårdrocken rockar hårt (39) intr. mus (34) inva (1) ipol (48) italia (3) japan (3) Jünger (75) Jüngers liv (10) Kierkegaard (2) konsten att slå en tennisserve (17) Kristus (22) kuro (2) libyen (18) link (30) lite litteratur (98) ljus (6) Lovecraft (15) Maiden (9) mangs (2) Melinas resa (8) memoarer (9) mena (40) multiversums mytolog (5) natio (63) Nietzsche (4) niven (3) nuochda (1) Ohlmarks (5) ondit (15) oneline (1) ori ett lag (53) poesy (47) politikka (177) pr (46) pred (3) Priest (14) prophecy (19) rymd (2) sanskrit (11) sf man minns (100) small candies (142) Smaragdeburg (5) speng (6) stein (4) Stratopias gåta (63) survi (6) svens11 (10) Sveriges störste poet (8) Swedenborg (3) symbol (4) Syrien (17) tempel (27) Tolkien (4) topp5 (9) typer (16) USA (17) uselt (8) van Vogt (9) Vandra mot ljuset (1) vju (4) zeppelin (2)