onsdag 8 maj 2013

Det svenska kulturkriget: kampläge: maj 2013



Disclaimer 1: när jag kallar den svenska debatten för "kulturkrig" så menar jag en kamp med fredliga, metapolitiska medel. Disclaimer 2: detta är mina bedömningar som privatperson. Jag tillhör inget parti, är inte talesman för någon gruppering.




Vad som styr vårt tänkande är begreppen. Där, kan man notera, har ett sådant begrepp som "massinvandring" sakta börjat etablera sig i samtalet. Termen är inte helt accepterad i MSM, sant. Men generellt finns ju inget annat ord för att beskriva invällandet. 111.000 PUT utfärdades förra året (källa Anna Dahlberg/Expressen).

- - -

Begreppen som styr tänkandet. Hur är det i så fall med ”nationalism”? Jag brukar säga att dess tid är här.

Vad menar jag då med nationalism?

Med "nationalism" menar jag detta: den traditionelle svensken vet numera att han är svensk. Han vet vad etnisk svensk är, han vet vad invandrare med icke-svensk bakgrund är. Det har tills ca 2011-2012 varit tabu för svenskar att hylla sin egen nationalitet. Än idag är det få som gör det. Men svensken i gemen har, tycks det mig, slutat visa pliktskyldig avsky för sig och sitt.

OK, han går inte och viftar med svenska fanan varje dag. Men när svensken i gemen märker att han inte träffas av en blixt från himlen, eller av bannor från staten, när han säger "jag är svensk och stolt över det" -- då är grunden till en rimlig nationalism lagd.

Alla andra folk har, tills nu, fått omhulda sin nationalitet. Men nu vänder det. Man kan, med en geologisk liknelse, säga att vi nu nått peneplanet. Ett peneplan är den onötbara berggrund som återstår efter eroderingar. Och i aktuell kontext kan man se nationalismen som det peneplan som PK-regimens propagandakrafter inte förmår nöta ner. De kan stoppa "rasism", de kan stoppa punschpatriotism, de kan stoppa yverboren chauvinism kring det svenska. Men de kan inte stoppa svenskar från att söka sin identitet som svenskar. De kan förgäves säga att detta är ett cirkelbevis, de kan säga vem är svensk, definiera svensk osv. Men djupare än så lever i folket en nationalistisk ådra. Man är den man är, man söker sin identitet i sina kulturella och etniska rötter. Det är nationalism. Man kan med en modern term kalla den "identitarism" om man tycker det låter mer progressivt.

Nationalism och identitet är dagens agenda. En ny term för det upplevda alternativet, som, säg, "humant samhälle", blir svår att etablera. För ett identitärt samhälle är också humant. Där är samnationalismen underförstådd. Varje folk får i sin naturliga ort frodas och hävda sin särart. Däremot: den aggressiva mångkultur som förvägrar svenskarna sin identitet och sitt land, är passé.

- - -

Jag är svensk, etnisk svensk. Den nation jag tillhör är den svenska. Och jag har bloggat om detta åtskilliga gånger. Bland annat i talet på nationaldagen 2011. Jag tyckte det var nog med kurdisk folkdans och invandrare som läser läxan för oss denna 6 juni. Sveriges nationaldag är till för Sverige. Detta måste sägas igen och igen.

Jag har även bloggat om storsvensk litteratur, som Heidenstams "Karolinerna". Den är egentligen mer än storsvensk: den är mänsklig. Heidenstam hade en förmåga att, parallellt med de heroiska figurerna, foga in punkare och bönder, dårar och hjon. I kontrasten uppstod en stereoskopisk verkan som var lika med livet: generaler och meniga, kvinnor och män, dårar och hjältar, alla spelar med i det heidenstamska dramat.

Jag har på bloggen även postat inlägg om svensk historia. Här kan ni läsa om frihetstiden, här om karolinerna och här om Gustav II Adolf.

Och här är ett inlägg om svensk forntid, om hur Sveriges första uppdykande i källorna ser ut och vad som därefter hände. Det handlar om hur svioner är svear, förnekat av eliten. Så gör en insats för Sverige, omhulda de svioner som sedvanligt ses som svenskarnas ursprung.




Relaterat
Arnäs kyrka
Mannaminne
Wiks slott
Rökstenen och Ramsundsristningen
Svenska Frivilligkåren och F19
Bild: Saab B 18

Inga kommentarer:

Etiketter

A-Z (5) abb (84) abbm (6) abbX (4) ahma (6) aktuellare böcker (57) aktufall (11) alga (3) Andersson (2) Antropolis (19) apatia (10) ar (28) att vara Svensson (236) Ballard (11) begr (7) berättelser från Rokkana (14) Bhagavad-gîtâ (6) bilbabbel (20) bild (11) bim (10) bing (287) biografi (16) bloggish (57) Blue Öyster Cult (4) camo (4) Castaneda (22) conspi (5) Den musiske matlagaren (14) Dick (8) dune (8) Eld och rörelse (33) en gatas melankoli (11) En novell om Babylon (4) eng (4) eso (3) esoterica (115) etni (3) fall (4) fantasi-fantaså-fantasy (20) film och TV (42) flytten (3) gambla fiina versepos (4) gld (7) grek (10) Gripenbergs sol (4) heinlein (4) historia in nuce (121) hårdrocken rockar hårt (39) intr. mus (34) inva (1) ipol (48) italia (3) japan (3) Jünger (75) Jüngers liv (10) Kierkegaard (2) konsten att slå en tennisserve (17) Kristus (22) kuro (2) libyen (18) link (30) lite litteratur (97) ljus (6) Lovecraft (15) Maiden (9) mangs (2) Melinas resa (8) memoarer (9) mena (40) multiversums mytolog (5) natio (63) Nietzsche (4) niven (3) nuochda (1) Ohlmarks (5) ondit (15) oneline (1) ori ett lag (53) poesy (47) politikka (177) pr (46) pred (3) Priest (14) prophecy (19) rymd (2) sanskrit (10) sf man minns (98) small candies (138) Smaragdeburg (5) speng (6) stein (4) Stratopias gåta (62) survi (6) svens11 (10) Sveriges störste poet (8) Swedenborg (3) symbol (4) Syrien (17) tempel (26) Tolkien (4) topp5 (9) typer (16) USA (17) uselt (8) van Vogt (9) Vandra mot ljuset (1) vju (4) zeppelin (2)