onsdag 24 oktober 2012

Ernst Jünger: "Subtile Jagden" och annat


Ernst Jünger hann med att skriva en hel del under sitt liv. Och Galaxen har recenserat hans centrala verk. Länkar finns här, dvs i bloggens innehållsförteckning. Scrolla fram till rubriken "Ernst Jünger" och kolla. Men förutom dessa romaner, memoarer och monografier skrev han diverse annat som kan vara intressant att titta på, småskrifter och smärre studier, ja även ambitiösa verk som rubrikens "Subtile Jagden". Om dem ska det handla här.

Jag ska alltså ta en titt på diverse verk av Jünger. Det är inte små verk, men delvis smärre verk kan vi säga. Jag går igenom dem i tidsordning. Det enda av dessa opus som finns på svenska är romanen "Farligt möte" som jag talar om mot slutet. Men jag har översatt alla titlar som en service till er kära läsare. Annars har vi här en genomgång av Jüngers svenska utgåvor.



”Blätter und Steine” (Blad och stenar, 1934)

Denna essäsamling innehöll en rad texter, bland annat ”Über den Schmerz” (”Om smärta”) som var en kontroversiell sak. Här anser Jünger att till exempel att ”... förmågan att uthärda smärta är ett adligt kännetecken; att försöka minska det mänskliga lidandet är bara utslag av en liberal fördom. Att han här går i Nietzsches och Novalis’ fotspår är ingen ursäkt” (Jonasson). Heidegren är för sin del inte lika avvisande till denna text; han anser att i smärtan hade Jünger funnit en probersten, en måttstock, något man kunde bedöma sina medmänniskor efter, väga deras credo med: ”säg mig vad du anser om smärta och jag ska säga dig vem du är”. Det ligger något i det. För visst vill vi alla undfly smärta, men att uthärda olika former av smärta, såväl fysisk och psykisk, måste väl ändå varje människa lära sig...?

”Blätter und Steine” innehöll även ”Lob der Vokale” (”Vokalernas lov”), om vad vokalerna på ett djupare plan associerar till, betecknar och motsvarar. Härmed ett citat utan kommentarer, bara som exempel på Jüngers originella sätt att tänka. Invändningsfria är inte hans resonemang, men spännande (håll dock i minnet att ”o” på tyska uttalas som ”å”, och ”u” som ”o”).
A:et betyder det höga och vida, O:et det höga och djupa, E:et det tomma och upphöjda, I:et livet och förruttnelsen, U:et alstringen och döden. I A:et anropar vi makten, i O:et ljuset, i E:et anden, i I:et köttet och i U:et den moderliga jorden. Genom dessa fem ljud, i deras renhet och grumlanden, blandningar och genomsippringar, bringar medljuden fram materiens mångfald. Genom ett fåtal nycklar utvecklar sig så världens fullhet, såvitt språket uppenbarar den genom örat!



”Der Friede” (Freden, 1943)

I sin allmänna framtoning är denna fredsskrift sympatisk. Här finns tankar som detta att tekniken inte får utbreda sig på bekostnad av lycka, kärlek och hälsa, samt detta att människor och gudar måste stå över det titaniska. Hjärtevärmande och enkla, men inte simpla påståenden; Jünger är fast förankrad i människornas värld, han har inte försvunnit ut i tangentens riktning.

En originell tanke i ”Der Friede” är annars denna: hur undvika nytt Versailles? Jo, alla länder måste få glädje av freden, det måste till en jämnare fördelning av den moraliska krigsskulden: ”Vi har sett krigets offer. Till deras dystra led måste varje land sända sin kontingent. Alla deltog i lidandet och därför måste freden bära frukt åt dem alla. Således, kriget måste vinnas av alla.” Bortsett från att kriget startades av Hitler och nazisterna, något som inte kan gå spårlöst förbi i efterräkningarnas tid, så andas dessa rader något stort och magnifikt, något ”kristet” – men detta kristna är däremot något ”Der Friede” inte riktigt går i land med, sett till formell kristendom vilket Jünger förvisso förespråkar. Att läsa Bibeln från pärm till pärm och tala om fromhet och kyrkor som tidens lösen, det är inte riktigt trovärdigt. Bättre låter det när det hålls allmänesoteriskt, som Jüngers tal om nödvändigheten att bekämpa nihilismen i vårt inre (grek. eso-), ”i hjärtat på var och en av oss”.

Gud och Kristus nämns visserligen inte i ”Der Friede”, men som antytt har denna skrift sina kristna drag, som talet att teologi ska åter bli en central vetenskap, talet om värdet av fromhet och uppmaningen att återvända till kyrkans hägn. Det är välment men låter lite tomt, lite soffhörnskristet; bättre blir då det abstraheras som detta att vi alla bär skuld till kriget och om behovet av helande krafter. Förekomsten av kristna termer i denna bok, liksom det att han i krigsdagboken omnämner sin Bibelläsning, fick folk att tro att Jünger konverterat. Nu kom förvisso ingen formell jüngersk omvändelse (den kom på 90-talet, i hemlighet, vilket torde antyda vissa förbehåll) – men det är inget vi bör kritisera för det är helt enkelt så att vissa inte är lämpade för omvändelse, för denna esoteriska fördjupning; de vill men kan inte tro. Allt avgörs i det inre, och om man i sitt inre inte vill ta emot Kristus så får det bli så. Men då ska man också avstå från att predika kristendom.

Men visst är Jünger esoteriker, en gnostisk systematiker, ”gnostisk” i den meningen att han möter gudomen på kunskapsmässig väg. Detta förmärks såväl i ”Der Friede” som annorstädes. I aktuell skrift säger han bland annat att vi måste sluta fred inom oss, stå starka i vårt inre väsen innan det kan bli världsfred. Nihilismen måste bekämpas inom oss. Det är gott nog, det är esoteriskt så det räcker.

För övrigt säger Jünger detta i krigsdagboken: ”(Det är) fel att vänta sig att religion och religiositet kommer att återställa ordningen (efter nihilismens härjningar).” (29 september 1942) Detta kunde vara ett omedvetet memento till fredsskriften, i linje med kritiken ovan – nämligen att konventionell religiositet inte behöver vara vägen för alla, utan en fördjupad andlighet överhuvud, en allmän esoterisk omvälvning där new age och sedvanliga religioner kan samverka, gammalt med nytt.



”Rivarol” (1956)

Antoine Comte de Rivarol levde 1753-1801. Beträffande titeln ”comte” var han bara en falsk greve; släkten kom från Italien där den hette Rivaroli, förfranskat till Rivarol, och slutligen förädlat av Antione himself. – Han var en moraliste, en fransk tradition detta att i essäns eller aforismens form iaktta sin omvärld; han var konservativ och svuren fiende till revolutionen. Jünger citerar honom ofta och i denna bok har han låtit översätta vissa av hans aforismer till tyska.



Antaios (tidskrift, 1959-71)

Tidskriften Antaios utgavs av Klett förlag. Redaktörer var Mircea Eliade och Ernst Jünger. Den behandlade mytologiska och religions- och kulturhistoriska frågor. En tanke som vägledde tidskriften var: myter går bortom historia och ratio, de inmutar en tidlös region där legender, hjältar och gudar styr (Neaman).

Antaios rubricerades vidare som ”tidskrift för en fri värld”. I förordet till första numret sa Jünger att en fri värld är lika med en andlig värld, och detta tal om frihet i andliga sammanhang kan få en att tänka på Chândogya Upanishads ”bara i det oändliga finns frihet; försök att lära känna detta oändliga”. (Ch. Up 7.23) – Jünger sa vidare i detta förord (efter Paetel): ”Friheten tillväxer med den andliga överblicken, med uppnåendet av fasta, högre nivåer.” Där finner man utblick och överblick och därmed trygghet: ”Friheten följer inte tryggheten, den går före den som andlig makt.”

Det skulle bli en ny värld med kosmisk medvetenhet – tillväxt i makt och rum – och det kosmiska skulle balanseras av en jordens son, en som i de gamla heliga djupen bildar en motvikt mot dem. Antaios, son till jordemodern, fick ju sin kraft från henne. Denne mytiske, jordbundne Antaios var för sin del en ny sinnebild för Jünger istället för den titaniske, nihilistiske Arbetaren har det sagts.



”Sgraffiti” (Graffiti, 1960)

Enligt Paetel talar Jünger i denna ”diversebok” bland annat om ståndpunkt versus ståndyta. Han försvarar sig varför han ej har en viss ståndpunkt – ty han har mer än så, han har en ståndyta. Och vidare, varför visar han inte ungdomen vägen, stakar ut marschriktningen? Men då säger han: hellre än att vara en vägkarta är han en terrängkarta, en helhetslösning bortom enkla pilar och färdriktningar.



”Typus, Name, Gestalt” (Typ, namn, gestalt, 1963)

Denna skrift tycks röra sig på ett synnerligen abstrakt plan om man får tro Schwilk. Jünger lockar fram essensen ur det han ser, sållar fram den eviga idén, modellen, urbilden och mönstret ur fenomenens värld. Det endagsartade och efemära skys till förmån för det återkommande och typiska; med andra ord, en studie med rötterna i klassisk idealism. Vad som räddar honom från hotande akademism är hans lapidariska stil, de korta meningarna; här finns föga av tysk akademijargong.



”Subtile Jagden” (Subtila jakter, 1967)

I denna bok berättar Jünger om sina två hobbies, insekter och växter. Dels att samla insekter och då i synnerhet skalbaggar, dels intresset för flora i stort, blommor och blad och allt som gror.

Vad gäller entomologin så har Jünger omnämnt den på fler ställen än i denna bok, som i krigsdagboken där han frågar sig varför han egentligen har denna hobby. Det må delvis vara förborgat säger han, men det låter trovärdigt när han säger att han behövde fler tecken än dem alfabetet erbjöd:
Jag behöver en skrift som liknar den egyptiska eller den kinesiska med dess hundra tusen ideogram. Därför adopterade jag denna skrift som tillåter mig att frossa på hela bikupor av två århundradens lärdom, vilka har fyllts till min fägnad... Man kommer därmed tingen närmare in på livet än med ord... (Bourges, 25 juni 1940)
Men det hela förblir ett privatnöje, en hobby som är svår att dela med icke invigda – men ”... som en avväg kan jag emellertid inte betrakta det hela” (ibid).

Med åren fick Jüngers subtila jakter ”en allt mer metafysisk innebörd” framhöll Jonasson. Och vad Jünger menar med insekten som ett ideogram får vi veta i detta ryska inlägg:
På subtil jakt i Psjisjs dalgång. I en murken stubbe hittade jag en Diaperis boleti med röda ben – det är den kaukasiska varianten. Studiet av insekter har slukat mycket av min tid genom åren – men sådant måste man betrakta som en arena där man övar sig i konsten att göra de finaste distinktioner. Man får inblickar i naturens sprödaste detaljer. Efter fyrtio år läser man texten på vingarna som en kines som kan hundra tusen ideogram. (Kurinskij, 25 december 1942)
Summa summarum: Jünger samlar insekter som hobby och som den borne filosof han är spekulerar han över innebörderna i det hela. Men han torde ha kunnat göra metafysiska lärdomar om han så samlade tennsoldater, ölburkar eller frimärken istället. Tvillingssjälen Walter Benjamin har för övrigt en intressant text om frimärkenas djupare innebörd i ”Enkelriktad gata” slår det mig, en liknande subtil jakt.

I sena dagboken säger Jünger detta om entomologin: hur den tjänar honom som stöd för minnet, som ett ramverk att ordna in dagboksmässiga data i:
De entomologiska notiserna må vara obegripliga för tredje man, men de tjänar mig som erinring inte bara på klimatiska detaljer utan framför allt för stämningar. Världen utvidgar sig genom en ny dimension. Dels lyckade engram vid omläsningen, dels överraskningar. (Agadir, 29 mars 1974)

Att iaktta insekter, fåglar, natur blir ett pussel genom livet över flera kontinenter, ”behjälpt av en associativ eller kombinatorisk hunger. Anden vill hela tiden vara sysselsatt; finns inget annat räknar man passerande bilar” (vilket Jünger medger att han också gör ibland...) (Agadir, 4 april 1974).

Schwilk säger för sin del detta om innebörden i insektsstudiet: ”Formerna i mikrokosmos visar tillbaka på det meningsfulla mönster hos den kraft som alstrar det. I dess gestalt uppenbarar sig den gudomliga Planen.” Och en synnerligen talande, synnerligen elegant summering över vad Jüngers entomologi kunde innebära formulerades av en Jürgen Rausch:
Jünger upphörde aldrig att se världen som gåtfull... Anblicken av växter och djur drev fram tårar i hans ögon, han överfölls av svindel över de synliga djupen i denna värld... Själva de entomologiska jakterna var ett slags hieroglyffångst av en ande som trånade efter urtexten. (”Ernst Jüngers Optik”, 1950)


”Eine gefährliche Begegnung” (Farligt möte, 1983)

Detta är en roman som utspelar sig i Paris i slutet av 1800-talet. En viss inspektör Dobrowsky ska lösa ett mord på en skådespelerska. Jünger påbörjade för sin del denna roman redan 1949 men la den sedan åt sidan. Vad gäller intrigen så löses mordgåtan omsider, som sig bör i kriminalromaner, och på vägen dit har man fått ta del av resonemang om det perfekta brottet, om Paris och om tyskar versus fransmän. Att Jünger kunde sin miljö (Paris) är givet, han besökte ju staden redan på 30-talet, tjänstgjorde där 1941-44 och besökte den återigen under efterkrigstiden ett flertal gånger; den var en andlig fristad, en plats där han kände sig hemma helt enkelt. Man märker att staden är byggd på ett Venusaltare sa han bland annat i krigsdagboken när han ville fånga dess särart.

Jämför här utsagan "In Paris lovers everywhere stop to kiss", som det hette i Robert Duisneaus bilder av staden. I romanen "Eumeswil" citerar Jünger även denna dikt utan att ange källan, en kongenial dikt om att gå ensam i Parisnatten:
Tout, jusqu’au souvenir,
tout s’envole, tout s’enfuit,
et on est seul avec Paris, l’onde et la nuit.

[Allt, till och med minnet / flyr och försvinner / och man är ensam med Paris, skuggorna och natten.]



”Zwei Mal Halley” (Två gånger Halley, 1986)

1986 åkte Jünger till Kuala Lumpur för att få den bästa blicken på Halleys komet. Han hade som femtonåring även sett kometen vid dess förra besök, 1910. I sin bok från 1986 berättar Jünger både om detta samt om den asiatiska resa där han hoppas få att återse sin gamle vän på himlavalvet. Schwilk:
Återseendet lyckas; samtidigt kommer från Sovjet nyheten att ett kärnkraftverk exploderat i Tjernobyl. Fädragenerationens optimism, under vars inflytande Jünger växte upp, har brutit samman. Men ännu tröstar den underbara harmoni som kommer till uttryck i satelliten Halley. I den visar sig en kosmisk massa som överträffar alla jordiska beräkningar och förhoppningar.

Det är inte minst i denna orubbliga tillförsikt som hemligheten i Jüngers
författarskap och dragningskraften i hans under sjuttio år framvuxna verk finns.
Så avslutar Heimo Schwilk sin biografiska essä över Jünger, i sitt bildverk över författaren från 1988.



Litteratur
. Heidegren, Carl-Göran: Preussiska Anarkister – Ernst Jünger och hans krets under
Weimarrepublikens krisår. Symposion, Stehag 1997
. Jonasson, Stig (red, övers och förord): Dagböcker från Tyskland och Frankrike under krig och ockupation (urval ur Jüngers dagböcker Gärter und Strassen, Strahlungen och Jahre der Okkupation). Cavefors, Lund 1975
. Neaman, Elliot Y: A Dubious Past – Ernst Jünger And The Politics Of Literature After Nazism. University of California Press, Berkeley 1999
. Paetel, Karl O: Ernst Jünger in Selbstzeugnissen und Bilddokumenten. Rowohlt Verlag, Hamburg 1962
. Schwilk, Heimo: Ernst Jünger – Leben und Werk in Bildern und Texten. Ernst Klett Verlag, Stuttgart 1988



Relaterat
Eumeswil
Der Arbeiter (1932)
Jünger på svenska
Walter Benjamin: Passager
Jünger och konst
Östra Kanalen i Härnösand, oktober. Fler varianter på samma motiv finns här, här, här och här samt här. Dessa bilder på Östra Kanalen är, som synes, ett slags ikonografiskt subtema här på bloggen.

Inga kommentarer:

Etiketter

A-Z (5) abb (84) abbm (6) abbX (4) ahma (6) aktuellare böcker (57) aktufall (11) alga (3) Andersson (2) Antropolis (19) apatia (10) ar (28) att vara Svensson (236) Ballard (11) begr (7) berättelser från Rokkana (14) Bhagavad-gîtâ (6) bilbabbel (20) bild (11) bim (10) bing (287) biografi (16) bloggish (57) Blue Öyster Cult (4) camo (4) Castaneda (22) conspi (5) Den musiske matlagaren (14) Dick (8) dune (8) Eld och rörelse (33) en gatas melankoli (11) En novell om Babylon (4) eng (4) eso (3) esoterica (115) etni (3) fall (4) fantasi-fantaså-fantasy (20) film och TV (42) flytten (3) gambla fiina versepos (4) gld (7) grek (10) Gripenbergs sol (4) heinlein (4) historia in nuce (121) hårdrocken rockar hårt (39) intr. mus (34) inva (1) ipol (48) italia (3) japan (3) Jünger (75) Jüngers liv (10) Kierkegaard (2) konsten att slå en tennisserve (17) Kristus (22) kuro (2) libyen (18) link (30) lite litteratur (97) ljus (6) Lovecraft (15) Maiden (9) mangs (2) Melinas resa (8) memoarer (9) mena (40) multiversums mytolog (5) natio (63) Nietzsche (4) niven (3) nuochda (1) Ohlmarks (5) ondit (15) oneline (1) ori ett lag (53) poesy (47) politikka (177) pr (46) pred (3) Priest (14) prophecy (19) rymd (2) sanskrit (10) sf man minns (98) small candies (138) Smaragdeburg (5) speng (6) stein (4) Stratopias gåta (62) survi (6) svens11 (10) Sveriges störste poet (8) Swedenborg (3) symbol (4) Syrien (17) tempel (26) Tolkien (4) topp5 (9) typer (16) USA (17) uselt (8) van Vogt (9) Vandra mot ljuset (1) vju (4) zeppelin (2)