fredag 3 augusti 2012

Stå fast, håll ut: strid i stad


I Syrien strider man om en stad: Aleppo. dn dn dn svd svd

Syriska armén hävdar sitt territorium mot ett uppror. Man strider i Aleppo och i Hama. Aleppostriden sägs gå mot ett avgörande. Omvärlden blandar sig på olika sätt i: Israel och USA med underrättelsestöd till rebellerna, Saudiarabien med vapenhjälp och Ryssland med vapenleverans och driftsstöd till Assads regim. Och därtill FN som vädjar om en fredlig lösning. Igår avgick emellertid Kofi Annan som medlare i konflikten.

Rebellerna får dolt stöd av Makterna. Jag har skrivit om det här. Konflikten har trappats upp från i våras verkar det. Striderna i Aleppo är rätt intensiva. Här intervjuas Bo Pellnäs av SvD om strid i bebyggelse som taktisk verklighet.

Vad har jag att tillägga om allt detta idag då? Inget per se. Jag tänkte istället fortsätta vad jag påbörjade igår, mitt citerande ur en roman som handlar om strid i stad. Det är "Stridsmiljö 2500" som jag nätpublicerade 2009.

År 2568. Galaktiska federationen strider mot saurierna, en imperialistisk livsform som berövat människan hennes interstellära välde. Men med understöd från andra främmande arter bildar människan en federation och tar tillbaka sitt välde. Eftersom fienden vägrar sitta ner och förhandla efter detta ser man sig nödgade att anfalla dennes hemvärld. Nu strider man om den sauriska planeten Duriko-Da och dess huvudstad Rato.

Man strider i stad. Det är som Aleppo: samma principer, samma verklighet med hus och gaturum, om än vapnen i min roman är modernare med laser, fotonpjäser och svävare. Igår berättades hur 4:e kompaniet tog sina anfallsmål, ett visst Synkronhus. Kvar är Aluminiumhuset, som ska användas som obsplats för eldledning. Och där kan vi fortsätta återgivandet, med kapitel 43 ur filen "Stridsmiljö 2500"

- - -

Man hade tagit Synkronhuset. Då fick Medon ett anrop från Shaibya:

- Hur går det?

- Bra, sa Medon. Vi har tagit Synkronhuset, täcker Undercentralen och har
Aluminiumhuset kvar.

- Uppfattat. Ni kan få understöd av en svävare.

- Det tackar vi för!

Medon bröt förbindelsen, övergick till kompaninätet och anropade folk; han tog ut en
patrull för att ta Aluminiumhuset. Fasaden var blålackerad, färgen lyste i sober
metallglans; huset var 20 meter högt, hade fem våningar och skulle användas av
stridsgruppen som eldledningsplats. Medon samlade tio man för uppgiften och delade in
dem i två omgångar. Caernavons folk placerades ut som säkring. Därefter gav man sig av, ut på gården med sina rasmassor.

Man tog skydd bakom en hög med kolfiberrör. Medon sa:

- Vi får understöd av en svävare som grillar huset med sin fotonkanon. Därefter
framrycker vi på två täter med 100 meters lucka. Första omgången i den vänstra, andra
omgången i den andra. Jag framrycker i täten för högra kolonnen. Frågor?

Man väntade ett par minuter. Så susade det till i skyn, svävaren kom och besköt
huset med tung laser; målet badade i sjukligt gröna flammor. När farkosten så gett sig av ryckte man fram mot huset i omgångar, slog sig in i den maskinhall som var husets bottenvåning; det gick lätt eftersom huset var obesatt. Det var en sal för jättar, och Medon tittade förundrat på några stora generatorer i blänkande vevhus.

- Såna maskiner, sa Medon, vilka ingenjörer dessa saurier måste vara...

- Ja, minst lika bra som vi, sa Gugari som råkade vara med i styrkan. Han la en hand
på ett av de blanksvarta vevhusen och smekte det.

Medon lämnade åt Kowloon att sköta ruljangsen. Själv gick han förbi de stora
maskinerna och såg som i trans på generatorhus, pendelaxlar och kristallmagneter. Rätt vad det var kom han till en fiskbensmönstrad korridor. Bortom denna öppnade sig rummet till en pelarförsedd rotunda. Ljus sipprade in från höga fönster.

På en läderkudde på golvet satt ingen mindre än Dioramion, klädd i vit overall med
guldstickningar. Guldet bildade hieroglyfer, sällsamma tecken. Dioramion var Medons guru. Han hade tidigare mött denne under trans, i koma och i virtuella världar. Nu befann sig denne tydligen mitt i stridszonen. Hur var det möjligt...?

- Välkommen, min son, sa gurun och log.

Medon nickade, tog av sig hjälmen och satte sig på golvet, som en skräddare. Han
slogs av det vänliga tilltalet; under deras andra möte, det i datasimuleringen, hade till exempel gurun varit lite avvisande, hade sagt att han var likgiltig för Medons närvaro. Nu däremot var det stora famnen.

Medon log tillbaka men behöll sitt sang froid, annars skulle han väl få bannor. Samtidigt for en och annan fråga genom hans sinne, som denna: varför var hans andlige mästare här, i stridszonen...? Hade man hamnat i en annan dimension medan man stred, utan att märka det...? Var Aluminiumhuset en port till en annan värld...? Mötena med Dioramion brukade ju försiggå i andra dimensioner, på andra medvetandenivåer - och ändå bar han själv, Medon, i detta möte med gurun, fortfarande uniform och allt. Allt verkade synnerligen världsligt.

- Så du är här igen..., sa soldaten.

- Ja, men bara i översinnlig form.

- Det var tur det. Man vill ju inte att du ska hamna i en korseld.

- Ingen fara.

- Kommer du att fortsätta din undervisning? frågade Medon. Det vore trevligt, jag vill höra mer.

- Visst gör jag det, sa den andre. Vid vårt första möte berättade för dig om tidernas
begynnelse, om hur Gud uppstod och så vidare. Denna gång tänkte jag återvända till
dessa elementa.

- Gärna för mig, sa Medon.

- Gott. Jag ska tala om tid och rum. Vad är rum? Materia. Vad är tid? Förändring.
Låter det överraskande tycker du? Är det för enkelt?

Medon drog sig till minnes en lärdom och sa:

- Nej då. Jag säger som Clausewitz: "Det enkla är svårt."

- Och det svåra enkelt, återupptog Dioramion. Nåväl, ett annat sätt att uttrycka det
jag talar om är: tid är förändringar i materien. Så enkelt är det. Tiden är alltså ingen dimension som Einstein postulerade, det var ju bara en modell. Nej, tid är förändring och rum är materia.

Medon drog sig här till minnes vad den gåtfulla katten sagt, den som han träffat på
efter första mötet med Dioramion. "Vägen är målet, rörelsen är ett tillstånd. Man kan
inte mäta ett tillstånd, tiden är en illusion."

Medon yppade detta för Dioramion, som sa:

- Utmärkt! Den katten måste ha gått i samma skola som jag. För det är ju så att ett
tillstånd råder, en varaktighet bortom allt uppdelat. Varken tiden eller rummet är
egentligen uppdelade, det är bara en mänsklig konvention. Det finns nämligen bara en tid, lika med nu, och ett rum, här.

Medon besinnade detta. Dioramion fortsatte:

- Rum och tid är kontinuerliga, inte uppdelade. Till exempel har ju tankeleken med
Akilles och sköldpaddan skapat mycken bortkastad möda. Det hela bygger på just
denna illusion, att tiden skulle vara uppdelad. Sköldpaddan springer en bit, Akilles likaså men för varje ögonblick tar sig sköldpaddan ytterligare en liten bit. Men intuitivt fattar ju alla att mannen springer om sköldpaddan...

- ... eftersom tiden inte är uppdelad, insköt Medon.

- Ackurat. Nå, vidare bland filosofins spånor. Vid vårt första möte talade jag om ljus och mörker, och det är så att det finns astralt ljus och mörker också. En del av det människan ser som ljus, till exempel elektriskt ljus, är egentligen astralt mörker. Svårt att förstå kanske, men så är det. Och bortom detta finns andligt ljus, oändligt små partiklar, andliga partiklar som inte kan påvisas experimentellt, eftersom den materia människan består av är för grov; vi ser bara materia av samma våglängd som den vi är byggda av. Men vad gäller det nämnda andliga ljuset, så är dess partiklar mindre än de minsta mörkerpartiklarna. Och det är därför som ljuset kommer att depolarisera mörkret.

- Jaha..., sa Medon utan att förstå särskilt mycket.

- Det talade jag om på första mötet: Guds flammande väsen kommer att depolarisera
mörkret. Ljuset kommer att övervinna mörkret.

- Visst ja, sa Medon.

- Slutligen en allmänt användbar visdom. Den anknyter till det jag talat om tidigare.
Det var ju så att Gud gav sina änglabarn fri vilja, de fick följa ljus eller mörker hur mycket de ville. Detsamma kom att gälla för människan, Guds adopterade skapelse.
Guds önskan är att alla människor vandrar mot ljuset, men han kan inte tvinga någon att göra detta. Ty människan har en fri vilja, och hon har den för att kunna utvecklas andligt. Gud har frivilligt avstått från en del av sin makt för detta. Man har en fri vilja; man kan se på sin verklighet och avgöra vad man kan påverka respektive inte påverka.

- "Gud, vissa saker står i din makt, vissa i min; ge mig förmågan att skilja mellan de två"...

- Franciscus av Assisi, bra. Du vet vad det handlar om. Man måste skilja på vad man
kan respektive inte kan påverka. Det ger sig ganska snart att känslor som vrede, avund, ilska, otålighet et cetera lätt kan motas i grind. Man kan påverka sin situation vad gäller dylikt, man kan tänka efter före. Man kan påverka sitt liv med hur man tänker; vara och tänka är samma sak. Temata chremata: vi blir sådana vi tänker oss.

Paus. Så gurun igen:

- Minns även det jag sa förra gången: apatia. Att stå likgiltig för lycka och olycka.
Sukha-dukha-samâ, som det heter i en urkund. Eller: "Lyckan kommer, lyckan går, du
förbliver, Fader vår."

- Hmm, ska man vara likgiltig? sa Medon. Det förstår jag inte.

- Likgiltig för lyckans svängningar, sa gurun, men hängiven livet, tillvaron och allt
som kretsar och snurrar. Var cool, ha sang-froid. La force tranquille. Idka désinvolture, eller not-doing om du så vill. Gör allt detta, så ska du känna att du hemsöks av en varaktig lycka - varaktigare än vardagslyckan, som ju alltid går över efter ett tag.

- Jag förstår, sa Medon. Kanske något att prova.

- Visst är det det. Stå trygg i varat, i dig själv; hitta friheten i ditt eget väsen, kasta ankar där. Man kan inte komma längre än till mitten. Bli dig själv: wie man wird, was man ist, som Nietzsche sa. "Bli någon annan: dig själv." Det låter som en plattityd och det är det kanske, men även plattityder är sanna. "Bara det enkla fungerar, men det enkla är svårt"...

- ... som Clausewitz sa. Återigen!

Plötsligt värvdes salen in i purpurfärgat skimmer. Dioramion reste sig och tog farväl, allt blev diffust - och i nästa sekund var Medon tillbaka i generatorhallen i
Aluminiumhuset, bland pendelaxlar och kristallmagneter. Men han fick inte lång tid på
sig att beundra utsikten, ty snart kom ett anrop från Caernavon, chefen tredje pluton
som säkrade från Synkronhuset.

- Medon här, kom.

- Saurierna rör på sig. De har fått upp ögonen för Aluminiumhuset. Ni är omringade.

- Uppfattat...

Medon lät sända ut folk för att utspana läget. Man rapporterade strax att
saurierpatruller verkligen strömmade ner längs husets båda sidor för att inringa det.

Medon frågade sig vad han skulle göra. Sekunderna tickade iväg, tiden rann ut. Men
han visste ingen råd, kom inte på något annat att göra än att bereda sig att dö, stupa i strid, sälja sig och avantgardet så dyrt som möjligt, bli ett manande exempel för kommande släkten. Han kollade indikatorlampan på lk:n; jodå, nog fanns det kräm kvar.

Då kom en soldat och sa att man hittat dunkar med fotogen i ett förråd. Jaså
minsann? sa Medon. Han fick en idé.

Nyss var läget desperat, men nu fanns det en chans: kommer tid, kommer råd.
Medon satte sin plan i verket: fotogenen spilldes ut på golvet och fienden släpptes in i ena änden av huset. Därefter retirerade man till den andra, och här tog Medon fram sin cigarrettändare. Under bråkdelen av en sekund tvekade han; han hade ju mött Dioramion i huset, men denne sa ju att han bara var där i översinnlig form så...

Medon tände, förde lågan till en fotogensträng, och allt blev ett formligt eldhav. Med understöd från de egna kunde man så retirera över gården med rasmassorna; man nådde helbrägda Synkronhuset och de egna linjerna. Sedan elden härjat färdigt i
Aluminiumhuset ryckte man fram och rensade spillrorna.

Kompaniet hade tagit sina mål: Synkronhuset, Undercentralen och Aluminiumhuset,
eller resterna därav. Och de som säkrat flanken i korsningen hade gjort sitt jobb, hade avvärjt saurierns anfall; tur det, annars hade man kanske skurits av, hamnat mellan två eldar.

Bataljonen i övrigt hade tagit de kvarter man skulle ta. Men varför hade Medon inte
kunnat få tag på Bengtsson under striden? Det visade sig senare att denne blivit sårad i början av anfallet och måste dra sig ur, och han hade då råkat stänga av sin radio.

I och med att det höga, präktiga Aluminiumhuset nu var eldhärjat och raserat kunde
man inte använda det som eldledningstorn. Man fick leda elden från svävare istället.

Och därmed slut. Hela romanen finner du länkad i detta inlägg. Välj mellan epub och pdf, båda gratis.

Relaterat
Stridsmiljö 2500
I Aleppo strider man
Camouflage
Krigaren i Bhagavad-gîtâ
The Guardian om Syrienkriget

Inga kommentarer:

Etiketter

A-Z (5) abb (89) abbm (6) abbX (4) agajan (5) ahma (6) aktuellare böcker (36) aktufall (5) alga (3) Andersson (2) Antropolis (17) apatia (10) ar (34) att vara Svensson (221) Ballard (11) begr (5) berättelser från Rokkana (19) Bhagavad-gîtâ (6) bilbabbel (19) bild (10) bim (12) bing (300) biografi (22) bloggish (55) Blue Öyster Cult (4) camo (6) Castaneda (21) conspi (20) d-icke (2) Den musiske matlagaren (14) Dick (8) dune (8) Eld och rörelse (32) en gatas melankoli (10) En novell om Babylon (4) eng (4) eso (4) esoterica (123) etni (13) fall (4) fantasi-fantaså-fantasy (20) film och TV (42) flytten (3) gambla fiina versepos (4) gld (7) grek (10) Gripenbergs sol (4) heinlein (3) historia in nuce (157) hårdrocken rockar hårt (39) intr. mus (33) inva (25) ipol (70) islam (6) italia (3) japan (4) Jünger (75) Jüngers liv (10) Kierkegaard (2) konsten att slå en tennisserve (18) Kristus (25) kuro (2) libyen (19) link (38) lite litteratur (100) ljus (6) Lovecraft (14) Maiden (9) mangs (2) Melinas resa (8) memoarer (10) mena (43) multiversums mytolog (5) natio (64) Nietzsche (4) niven (4) nuochda (1) Ohlmarks (5) ondit (14) oneline (1) ori ett lag (57) pil (5) poesy (34) politikka (199) pr (59) pred (3) Priest (14) prophecy (24) rymd (13) sanskrit (9) sf man minns (99) small candies (123) Smaragdeburg (5) speng (6) stein (5) Stratopias gåta (70) survi (6) svens11 (10) Sveriges störste poet (8) Swedenborg (4) symbol (4) Syrien (17) tempel (30) Tolkien (4) topp5 (9) typer (15) USA (19) uselt (8) van Vogt (9) Vandra mot ljuset (3) vju (4) zeppelin (2)