torsdag 30 juni 2011

Lennart Svensson: Vad som hände när George Bush och en alien var på väg till Bohemian Grove (novell)


När man forskar om konspirationer kommer efterhand vissa saker, vissa engram åter. Det är sådant som "George Bush", "aliens" och "Bohemian Grove". Härmed en novell på temat.

Det var en solig dag i en californisk tallskog. Träden reste sig höga och majeståtiska, mossan lyste grön och det var en lust att leva. Längs en stig gick en man klädd i sportjacka och vandrarkängor. Vid sin sida hade han en så kallad grå utomjording, en undersätsig figur med helsvarta ögon i ett stort huvud. Han kunde verka skrämmande men var faktiskt en trevligt liten gynnare. Han kallades Jarod.

De gick där alltså, Jarod och mannen. Mannens namn var för övrigt George Bush den yngre. Ja, det var han, USA:s 43:e president, son till George W. H. Bush.

- Vart ska vi? frågade Jarod sin beledsagare.

- Vi ska till Bohemian Grove.

Bohemian Grove är ett sommarläger för en viss californisk herrklubb, Bohemian Club. Här har det amerikanska samhällets toppar samlats för konspirativa möten sedan 1870-talet. Det hela avslöjades för världen i juli 2000, då journalisten Alex Jones och en kameraman lyckades ta sig in dolt i lägret. Man filmade bland annat deras ockulta ceremoni när man bränner en docka framför en staty av en uggla, Moloch.

- Aha, sa Jarod. Varför heter den så, ”Bohemian"? Är den böhmisk?

- Det vet jag inte, sa Bush. Det bara heter så.

Mystiken tätnar! Bohemian Club är ett mysterium i sig. Men en av de andra frågor ni kanske ställer er torde vara: "Varför var George Bush vän med en alien?" Med detta var det i alla fall så att de två träffats en gång under en hemlig briefing på Area 51. Bush var där i egenskap av president. Han fick veta lite topphemliga saker som en president ska veta, dock bara vissa utvalda fakta; presidenten har inte USA:s högsta säkerhetsklarering. Det var sommaren 2001, alldeles i början av Bushs första presidentperiod. Jarod var en av teknikerna som jobbade där, en utomjordisk tekniker som lärde människan UFO-teknologi. Det var han som höll talet ifråga. Efter briefingen började Bush och Jarod prata lite off the record och på den vägen var det, de tu blev vänner. De spelade biljard ihop, de såg filmer i Vita Husets bio och de hikade i skogen. Som nu. Året var nu 2011 och Bush var pensionär, men både under sitt presidentskap 2000-2008 och senare hade han umgåtts med Jarod ty denne var en hyvens prick. Vänner i vått och torrt, vänner när det gäller.

De gick genom redwoodskogen, en californsik tallskog med jätteträd. Rätt vad det var kom de till en glänta. Det var inte målet i form av ”den böhmiska gläntan” (= Bohemian Grove), det var bara en glänta på vägen. De korsade gläntan, Bush och utomjordingen. Den senare måste knata på ganska bra ty hans ben var väldigt korta.

Komna halvvägs över denna öppna plätt såg de något mystiskt i skyn. Det var en glänsande farkost, formad som en diskus och med en upphöjning i mitten. När föremålet kom närmare såg man fönster på mittpluppen, ventiler.

- Vad är det där? frågade Bush.

- Det är ett Adamski-rymdskepp, sa Jarod i docerande ton. Han kunde sina saker som UFO-expert, ackrediterad på Area 51 som han var.

- Så det betyder...

- Det betyder att det inte är någon av mina bröder som styr det.

Och mycket riktigt: tefatet stannade till och hovrade i luften ovanför. Ut stack ett reptiliskt huvud.

- Hallå, sa den ödlelika, fjälliga varelsen, hur är läget?

- Bra, sa Jarod. Och själv?

- Tja, det knallar.

- Får man fråga vem du är? sa Bush. Själv är jag George Bush, USA:s expresident, hantlangare åt New World Order.

- Aha, är det du? sa ödlan. Trevligt. Själv är jag en nefilim. Jag heter Absu.

- Ohh, sa Bush. Så det innebär...?

- Det betyder att jag är här för att ta över. Jag har i uppgift att reka inför vårt maktövertagande. Det är väl 2012 nu?

- Nej, det är 2011.

- Aj tusan, sa ödlan. Nå, jag får väl åka och göra en walk-in i drottning Elizabeth så länge. Hoppas hon har druckit blod nyss.

- Det hoppas vi med, sa Bush. Du vill inte hänga med till Bohemian Grove? Vi är just på väg dit. Vi har blod i rågade bägare som väntar...

- Har ni? sa Absu. Nå, tackar som frågar men jag tror jag drar till England. Jag hade bespetsat mig på europeiskt jungfrublod.

- OK, sa Bush. Hälsa David Icke om ni råkas.

- Det ska jag göra. Ödlan var väl bekant med denne brittiske regimkritikers avslöjande av hur ödlorna styr världen via "walk-ins" i eliten, via parasiterandet på vissa illuminatiska släktlinjer såsom den engelska kungafamlijen.

- Så farväl då Absu, vi kanske ses.

- Det hoppas jag, sa ödlan. Vi ska ju inrätta New World Order tillsammans. Diktatur under sken av demokrati, chippning av befolkningen i namn av "frihet" och ett internet under stram övervakning.

- Visst, det blir härliga tider, sa Bush. Hej då!

Absu tog också farväl, stängde ventilen och styrde mot öster. Bush och Jarod fortsatte för sin del till Bohemian Grove för att dyrka Moloch, ära Satan och utföra dunkla riter i dagarna tre. Gåendes genom skogen frågade Jarod sin vän:

- Varför heter du samma som din pappa? Hade han ingen fantasi eller?

- Vadå? sa Bush.

- Ni heter ju båda George Walker Bush.

- Men pappa heter George Herbert Walker Bush. Jag är bara George W. Bush.

- Aha.

- Mina vänner kallar min ”Dubiya”, det vet du väl?

- Jo, men jag har aldrig kallat dig det, konstigt nog.

- Men gör det vetja.

- Nja, sa Jarod, det låter lite främmande.

- Men det är slang för ”dubbel W”.

- Aha, är det? Det har jag aldrig fattat. Dubiya! Dubiya!

- Just det, det är mitt namn! sa George. Och så dansade de tu vännerna bort i skogen till sin ockulta fest.

Relaterat
David Icke
Konspirativt beteende

onsdag 29 juni 2011

EuroCon 2011: jag var där


Det var kongress härförleden, sf-kongress. Eller kanske: "festival kring science fiction, fantasy och skräcklitteratur". EuroCon 2011 hette evenemanget. Det hölls på KTH:s kårhus i Stockholm 17-19 juli. Jag var där på lördagen och signerade böcker, se ovan.


Det var den 18 juni. Dagen började med regn och rusk. Jag gick ner på gatan och spanade efter min taxi. Jag väntade ett tag, lagom uppjagad. Antagligen var jag tidigt ute. Jag hade förbeställt den till 0745. Nåväl, den kom vad det led, ganska punktligt, och iväg for vi längs Södra vägen, E4:an söderut från Härnösand. Grått var det, regnigt var det, men i baksätet på en Kia Sedona, på väg till Midlanda med flygbiljett och allt kan man inte klaga.




Vi flög och landade i Stockholm. Här var det inget regn, här anade man solen mellan molnen. Flygbussen var lite försenad. Man skulle ha tagit Arlanda Express istället... Nåja, jag fick ju tid att ta lite bilder medan jag väntade. Ljuva fotogendoft.


Flygbuss, Centralen, T-bana... Röda linjen, avstigning Teknis. Jag gick bort till det stora, vita kongresspalatset, ett värdigt lokalval får man säga. Vad gäller evenemanget i sig så var det rätt så bra drag, mycket folk. Jag checkade in, sökte upp arrangören Thomas Cronholm och fick ett bord för mina böcker. Sweet. Jag satte mig ner, drog igång min "försäljarsvada", typ "kom närmare, var inte blyga"... Jag avyttrade Antropolisar, Till Smaragdeburgar och Eld och rörelser så det stod härliga till. Det var inte så få ex som strök med. Som smör i solsken kan man säga, det var ju sol nu, solen sken. Ett gott omen för denna con. "Solskenskongressen" à la "solskensolympiaden" 1912.

Den grå boken i bakgrunden är Catahyas nya antologi. Ifall ni undrar.


Här nedan ser vi undertecknad vid signeringsbordet, fotograferad av Fredrik F. G. Granlund. Honom själv i keps strax därefter. Den store! Han är en personlighet iaf, så ser en diktare ut. Den musiska människan. Hans egen kongressrapport läser ni här.



FG kom i sällskap med Annika Johansson, författare till "Mörkrets mästare".


En annan bekant jag träffade, Cecilia Wennerström, chef för Wela förlag. Ett av våra mindre förlag, ett genuint sådant, drivet med entusiasm. Hon ger ut de böcker hon gillar. En driven affärskvinna med koll, se bara hur hon här säljer böcker och står i. Hon är även författare själv med en titel som "Sagan om Rand" (2004). Hälften av bokutgivningen i västvärlden utgörs av dessa mindre förlag som Wela plus mikroförlag som mitt (Etherion), resterande hälft av större drakar som Bonniers, Wahlströms osv.


Jag avyttrade som sagt mina medhavda böcker. När de tog slut strövade jag runt lite i lokalerna och hejdade världsvant på folk. Det var lite a walk down memory lane att gå runt dår på Teknis' kårhus. Jag var på min första sf-kongress på samma plats i december 1983. Swecon 83 hette den. Även 1995 var det en con jag bevistade där, Östan om sol. Och så nu denna Eurocon 2011: fandom, fanzines, sf-böcker, fans, det har upptagit en del av min ungdom och vuxna liv. Det har präglat mig kan man säga.


Här ska det bli programpunkt. Det blir väl något i stil med, "Vart är science fiction på väg?" Programpunkter brukar heta så.


Jag träffade diverse människor i lokalerna, gamla bekanta som Jessica Elgenstierna, George Berger, Kaj Harju, Ahrvid Engholm, Peter Öberg, Nicolas Krizan, Wolf von Witting, Stefan Nordin, Johan Jönsson, Brita Planck med flera flera. Jag skymtade även John-Henri Holmberg. Själve Sam J. Lundwall lär ha droppat förbi för att hämta ett pris.


Detta är "Expeditionis Planeta Teitus", ett konceptkonstverk som såldes på conen. Det handlar om en svensk vetenskapsman som i början av 1900-talet ser en ny planet segla in i blickfånget, "planeta Teitus". Så bygger han en cosmobil och bereder sig att besöka planeten. Det hela är ingen bok utan mer ett koncept; det är fråga om boxar utgivna av Anomali förlag, innehållande skisser, brev i faksimil osv, fragment med vilka läsaren ska skapa sig en bild av det hela. I sanning det mest originella sf-verk jag sett säljas på en kongress. Väldigt snyggt. Det sa jag även till konstnärsteamet, Lovisa Henoch och Lotta Oudhuis, som satt där och sålde boxarna. Kanske lät jag alltför entusiastisk men så är det att vara konstnär, man är som ett barn när man går igång på något.

Hemsida för projektet finns här. Gå in där och kolla bilden på cosmobilen till exempel. Steampunk på svenska som konceptkonst, det ser man inte varje dag.


Det var lördageftermiddag. Jag hade gjort mig av med mina böcker och träffat folk. En känsla av mättnad började infinna sig. Så jag tänkte, "Jag skiter i det här och åker och fikar istället." Sagt och gjort, jag for ner på Centralen och tog en kaffe. Sedan satte jag mig på en buss som just skulle gå norrut. Strax rullade vi ut ur staden, längs E4:an och hem. Roll on down the highway...!

Det blev en lyckad kongress.

Relaterat
Rapport från Kontext 2008
Rapport från Imagicon2 2009

tisdag 28 juni 2011

Antiken kallar


Hur var det egentligen med det här vi kallar antiken? Vad är att säga om den athenska demokratin och den romerska imperialismen, om Alexander den store och Caesar, om grekiska hopliter och romerska legioner? "Skallet från den kapitolinska varginnan" är en fritt nedladdningsbar pdf om allt detta. Ladda ner från dropbox här. Och här är samma verk som epub-fil, läsbar på ipad, i Blackberry, i mobiltelefon osv.


Vad är att säga om den antika mytologin och religionen, om Prometheus och Ares, om Diana och Zeus och alla de andra? Vad är att säga om antika historiker som Herodotos, Plutarkos, Tacitus och Arrianos? Vad är att säga om the glory that was Rome, the splendour that was Greece...?

Ja -- en hel del faktiskt. Och jag säger det i "Skallet från den kapitolinska varginnan". Det är en 139-sidig PDF-bok som fått en del läsare sedan jag la upp den 2009. Bland annat sa Bertil Mårtensson ("Maktens vägar", "Vingmästarens dotter"): "Lovely helt enkelt, en oerhört kunnig essäsamling!"

Här är pdf:en. Och här är epub-filen. Båda formaten är fritt nedladdningsbara. Vad innehåller de då ? Man kan säga: jag skriver om kungar och krig, om konst och poesi, om klassisk kultur och populärkultur i sammanhanget, som Asterix och annat. Själv har jag varit publicerad i fackpress och gett ut böcker så jag kan nog säga att kvaliteten är garanterad i denna bok...!


Relaterat
Smakprov ur boken: kapitlet "Antikens kvinnor"
Om Hadrianus' Tivolivilla
Bysantinsk roman

Toi hebraioi


Det finns ett folk. Jag kallar dem toi hebraioi. De skrev Bibeln, vad vi kallar Gamla Testamentet.

Toi hebraioi är ett fascinerande släkte. Deras representanter är lysande, briljanta, begåvade. Det kan jag delvis hålla med om. Inga namn men nog har man sett, läst och roats av en del verk av judiska regissörer, kompositörer och författare. Detta får man gärna säga. Motsatsen går dock inte för sig.

Är Frankfurtskolan att betrakta som judisk? Är Walter Benjamins tänkande att se som influerat av judisk mystik eller bara allmänspekulativt och historiemetafysiskt? Benjamin brukar förvisso räknas till Frankfurtskolan men han var i så fall en perifer gestalt i denna.

Judiskhet åsido, nog kan jag roas av Benjamins Passagearbete, av hans vandringar i 1800-talets Paris. Frankfurtskolan i övrigt kan jag dock vara utan. Den känns lite väl negativ för min smak. Benjamin åter, han målade ju upp en positiv bild av det gamla Paris, han analyserade Paris och 1800-talet och gav läsaren impulser till myt, esoterism och dans. Mer om Benjamins tänkande här.

- - -

Jag har läst Gamla Testamentet med viss, ja rätt stor behållning. Gudsdyrkan är central för mig och GT handlar om detta. Dock dyrkar jag inte någon judisk Gud, jag dyrkar Gud över alla uppdelningar. Och jag erkänner Kristus som Frälsaren; Kristi lära och dåd är historiens centrala händelse. Nya Testamentet är min tekopp. Utöver det har jag respekt för judisk tradition som dess mystik med sina sefiroter, ”Livets träd” med mera. Detta är åt mitt håll som esoteriker. Men i dessa tider är kristendomen ideellt på reträtt gentemot judendomen, de kristna måste alltid be om ursäkt. Det måste bli ett slut på detta.

Vad med Israel då? Vad med staten Israel och dess förehavanden? Om detta skriver jag i nyssgivna länk. Jag har viss sympati för detta land. Att som judarna hänvisa till mångtusenårig rätt till ett land - javisst, gör det ni, där, så gör jag det här, som svensk. "Sverige år vårt genom svensk strävan" sa Moberg. Staten Israels tillkomst var realpolitik men man kan inte helt ignorera judarnas i Bibeln dokumenterade arvsrätt till denna del av Levanten, på samma sätt som man inte kan ignorera svenskarnas historiska rätt till Sverige.

Relaterat
Israels geopolitik
Svensk strävan
Södra sundet

måndag 27 juni 2011

Indignerade listor jag kokat ihop


Jag sitter och gör listor. I min förbittring gör jag listor över sådant jag ogillar, retar mig på. En förgrämd man sitter och hatar världen, det är jag. Ibland.

Jag satt i mars och listade TYPER jag ogillar. Folk, typer av folk. Här är vad jag kom fram med, "Typer det blir skönt att slippa när civilisationen brakat samman":
facebookfeminister
HBT-konsulter
genuspedagoger
värdegrundsofficerare
Darwindyrkare
hatbrottsadvokater

Listan talar för sig själv. En samling yrken och sysslor som inte kommer att finnas om något eller några år. För då lever vi ju i EN FÖRÄNDRAD VÄRLD, se här.

Nu går jag vidare i listandet av fjolliga ting i vår kultur. Och om nu allt går söderut och världen förändras, härmed några saker det blir skönt att slippa:
SvD testar årets semlor
PK-fanatiker som håller varandra om ryggen i TV:s debattprogram
burkor på gatan
invandrare som anklagar svenskar för att vara rasister
recensenter som bara ser till om böckerna är PK eller inte

Jaha, nu blev det visst lite fler "typer" där... jaha. Men ska man hitta saker att reta sig på får man, glad som jag är, ibland skrapa på botten av kistorna!

Slutligen en önskelista. Detta är saker jag vill ha, förhållanden jag brinner för:
. Avskaffa dödsstraffet för att gå klädd i folkdräkt
. Jag vill i offentlig regi på nationaldagen se SVENSK folkdans istället för som alltid kurdisk, zigensk osv
. Skolavslutning i kyrkan är en fin tradition, inget för ateister och muslimer att hänga upp sig på
. Sverige åt svenskarna
. Det traditionella svenska kulturarvet är värt att bevara
. Det måste få vara tillåtet att kalla en neger för "idiot" utan att det hamnar under hetsparagrafen
. Sveriges regering ska värna svenska intressen, inte hundaktigt springa Imperiets intressen i krig över hela världen, inte sälja ut Riksbankens guld för den internationella finansmaffians skull, inte tillåta massinvandring för att man hatar svenskar som folk
. Jag vill ha ett stopp för svenskfientlighet, germanhat och antinordism
. Jag skulle någon gång i livet vilja se en MENA-person be om ursäkt för något

Well, det får räcka med listor för idag. Nu ska jag gå ut i köket och sjunga "Duke of Earl".

Relaterat på min Motpolsblogg
Front mot islamism
Reductio ad Hitlertum

söndag 26 juni 2011

Smakprov ur "Stridsmiljö 2500"


Härmed ett utsnitt ur min roman "Stridsmiljö 2500". Boken handlar om ett framtida rymdkrig och en viss Yoshi Medons bravader i detta. Det vi ser nedan är från kapitel 28 när hjälten befinner sig hemma på permission men en dag återkallas till verkligheten. Totalt har boken 40 kapitel.

Så en vacker dag revs deras dröm itu till ljudet av en kapsel som damp ner i rörpostmottagaren. Medon vaknade ur sin dröm, famlade efter kvinnan som låg vid hans sida, snubblade över resterna av gårdagens drömmar, fick tag på kapseln och lösgjorde innehållet ur sitt konvolut.

Han försökte tyda meddelandet men blicken ville inte fokusera, han var för trött. Han sträckte sig efter en cigarrett på ett soffbord, tände den och drog girigt ner röken i sina lungor.

Ett kallt gryningsljus silade in genom persiennen. Florina sov alltjämt. Medon rökte sakta upp sin cigarrett, fimpade den, vecklade ut papperet och läste:
ORDER
Förbandskod Befattningsnummer Gäller fr o m
227768 932 2567-11-24
Order för
2546-04-07 Medon, Yoshi
98864, Destobryl, Distrikt 43, Trypsium
Du beordras inställa dig till tjänstgöring vid 3:e divisionen,
stridsgrupp M, 2:a bat, 4:e komp. Placerad i befattning
som KOMPANICHEF. Du befordras härmed till löjtnant.

Stridsgrupp M, alltså Magirania livgarde tänkte Medon. Fast en annan bat än den förra. Och kompanichef, det var som fan... Det har jag ju varit förr men under lite andra former, självutnämnd så att säga; skönt att nu ta det hela mer från grunden, lugnt och fint, allt enligt boken. Och befodran, bra. Nyss var jag fänrik och nu några dagar senare är jag löjtnant; här går det undan må jag säga, fortsätter det så här är jag general om en månad...!

Han memorerade meddelandet, slängde det i disinton och började packa.
Det är allt ni får nu. Men hela boken finns att ladda ner gratis, både som PDF och e-bok med variabla rader. Mer info här.

Relaterat
Det röda massanfallet
Kaninbibeln
Ännu ett smakprov från romanen: "Avmarsch"

lördag 25 juni 2011

"Anckarström var ett ankarbarn" och andra dikter


Lite dikter på bloggen lättar alltid upp. Hur seriösa dessa dikter är vet jag inte, döm själva. Men kanske passar de i det allmänna ruset och dåset på midsommardagen som ju är idag.

Jag läser dessa dagar böcker om Sveriges historia. Bland annat har jag läst om uslingen Anckarström och hans löjliga skara konspiratörer - Pechlin, Ribbing, Horn och en hel radda adelsmän, ja det var inte så få ur den svenska adeln som ville ha bort Gustav III. Han motarbetade dem ju, ville ta bort adelsprivilegier som upphört vara kopplade till tjänst. Gustav ville rikets bästa, alltså måste adeln döda honom; så går det alltid när adeln kör sitt rejs, de tänker bara på sig själva. "Folkets väl högsta lag" står det på Riddarhuset, jojo.

Alltnog. Jag läste om Anckarström. Och en vacker dag poppade raden "Anckarström var ett ankarbarn" upp i skallen. Det var ingen tanke bakom men det hela utvecklades snart till denna drapa:
Lille Anckarström var ett ankarbarn,
han drev all världen kring.

Men så kom han fram till Sveriges land
och här släpptes han in.

Och allt folk kom fram och sa, "Ba-ram-bam,
har ni sett vad han är fin!

Han kan leva här som kyrassiär,
han är fin som en lupin!"

Och lille Anckarström, vårat ankarbarn,
han drog åstad och sköt vår kung.

Sedan hyllades han av (nästan) alla,
ty hor och mord

är något fint här i landet, att döma
av de låga straffen.

Dikten urartar på slutet, rim och meter far all världens väg. Allt blir prosaiskt och polemiskt. Men jag skriver aktuellt och kontroversiellt, det är mitt dagliga mantra, och här fick jag ju in både ankarbarn, hor och mord.

Nästa dikt är också kontroversiell! Den skildrar radikalens vardag i en tid av polarisering och strid om virtuella bastioner.
Att tampas med populasen,
afrikaner och levantiner, HBT-folk och liberaler,
sån är radikalens dag!
Har du retat en PK-fanatiker idag...?
Har du retat en AFA:it, en muslim,
en vänsterist, en multikultist...?
Då är din dag icke förspilld,
då har du lagt ännu en sten
i bygget av nationen, av Svea det kära.

Ja, sådan är radikalens dag. Ras-radikalens kanske...? Nja, ras var inte temat här. Inte direkt. Men det här med ras börjar alltmer verka lockande. Etnicitet är viktigt.

Sist en dikt som hyllar NEGERBOLLEN, denna svenska klassiker. Man har försökt revidera beteckningen men det går inte, negerboll ska heta negerboll. Nu tar vi tillbaka vårt land:
Negerbollar, negerbollar –
de är delikata dom, de görs av Delicato dom
Negerbollar, negerbollar –
görs av havregryn och smör, och lite kakaolikör
Negerbollar, negerbollar –
ta och ät en bäste bror, läckrare än du tror!

Varje dag en negerboll man äta bör,
den görs på kakao och smör,
ta havregryn, socker och rör,
rulla den i pärlsocker och kör
satsen in i kylen, den blir mör...!

Negerbollar är fint det:
matiga läckerheter med
fett och fiber, socker och choklad,
sho-ko-läääde som dansken säger.
Vad kan gå fel? Rulla den i pärlsocker
eller kokos och bjud in Kokkor
Hekkus, det blir festligt det, sitt på
altanen och tala om Cambridgeplatonism
och jordens beredning för sådd,
om precessionen och recessionen, om
Tji och Tre, Hi och Flippo, allt medan ni
äter bollarna, dricker Cuba Cola och sjunger:

Negerbollar, negerbollar –
de är delikata dom, de görs av Delicato dom
Negerbollar, negerbollar –
görs av havregryn och smör, och lite kakaolikör
Negerbollar, negerbollar –
ta och ät en bäste bror, läckrare än du tror!

Även i denna dikt rasar rim och reson samman efterhand. Men det tar sig på slutet igen och så kan alla stämma in i omkvädet. Nu ska jag gå och handla och köpa lite shokolääde att snaska på. Lev väl.

Relaterat
Diktsamlingen "Tempel och trädgårdar"
Lovsång i alla tonarter
Pingstkyrkan vid Västra kanalen, i fonden Nattviken

fredag 24 juni 2011

Den kungliga svenska maten


Jag är en fri man som omhuldar Sverige. Jag vandrar som barn i huset i den svenska historien och umgås som du och bror med grevar och änkenåder, gesäller och bönder, indelta soldater och generaler. Och de svenska kungarna har sitt intresse för mig; jag gillar att läsa om dem, meditera över dem, föreställa mig hur de såg ut och vad de gjorde. Så härmed en text om vad vissa svenska kungar ätit.




1.

Vad kungar ätit är alltid intressant, men inte mindre intressant är vad de ätit och dött av. Här kan man ju nämna en sådan som shogun Ieyasu som lär ha ätit ihjäl sig på tempura (friterade skaldjur), samt Henrik I av England ("the Lion of Justice", en av de sista normanderna) som föråt sig på nejonögon, en delikatess i stil med ål. I Sverige är vi inte sämre, här har vi ju både Erik XIV och Adolf Fredrik som stupade vid matbordet.

Vad gäller Erik så förgiftades han; i hans ärtsoppa injicerades antingen arsenik, opium eller kvicksilver. En källa talar om "toxicum ignarus in pisorum":toxicum är som alla förstår "gift" och ignarus betyder "okänd", pisorum är "ärtor" (jfr eng. "peas", it. "bisi"). Antagligen var det arsenik; när man undersökte kungens lik en gång i modern tid fann man höga halter av detta ämne.

Ärtsoppa då? Den görs genom att man blötlägger torra, gula ärter kvällen före; kokdagen slås blötläggningsvattnet bort och man kokar ärterna med tärnat rökt sidfläsk och finhackad lök. Det tar väl sin tid att koka det hela, "men inte fan står jag och stirrar på ärterna hela tiden" som Marit Paulsen sa en gång. Det var då en besökare frågade hur hon orkade med att koka ärtsoppan själv.




2.

Som Erik XIV-anekdoten ger vid handen har ärtsoppa funnits länge i Sverige. Ärter odlades här redan på medeltiden, kanske ännu tidigare. När vi fick ärtsoppa på torsdagar i lumpen sa grabbarna alltid "veckans överraskning", men det var en onödig sarkasm tycker jag. Vad gäller Erik XIV så hade han varit kung, blev galen, spärrades in och dödades i fångenskapen på ett slott, Örbyhus i norra Uppland. När detta skedde var brodern Johan redan kung, och denne misstänks ha haft ett finger med i dådet. Det hela skedde år 1577.

Hos Henrikson kan man även läsa om hur Adolf Fredrik åt ihjäl sig på semlor. Bakverket ifråga tycks endast ha varit droppen som fick ägaren att rinna över, för kungens sista måltid innehöll förutom semlor även surkål (Sauerkraut, Adolf Fredrik kom ju från Holstein-Gottorp), kött med rovor (potatis hade ännu inte slagit igenom), hummer, kaviar, böckling och champagne. Källan för detta är poeten Johan Gabriel Oxenstiernas dagbok. Dödsfallet ägde rum i fastlagen år 1771; närmare bestämt hade majestätet just slagit sig ner vid spelbordet efter taffeln då han avled "under matsmältningens fasor".

Gamla tiders semla eller "hetvägg" var inte fylld med mandelmassa och vispad grädde som idag, utan med en blandning av semlans eget inkråm, smör, hackad mandel, russin och suckat, det sista lika med kanderade skal av olika citrusfrukter. Man åt semlan i djuptallrik överöst med varm mjölk. För övrigt var Adolf Fredrik en usel monark. Landet styrdes under denna "frihetstid" av olika riksdagsfraktioner, mutade av respektive Ryssland och England. Hade inte sonen Gustaf gjort sin statskupp sedan han tillträtt, hade landet nog gått Polens väg och blivit uppdelat. Frihetstiden var förvisso en förskola i parlamentarism, men vi var inte mogna för så avancerat styre då. Någon demokrati var det inte, det var ett adelsvälde utan någon samlande gestalt. Möjligen då Arvid Horn i början.




3.

Så över till krigarkungarna Gustav II Adolf och Karl XII. I Hagdahl kan man om den förre se vad han bjöd på den 9 februari 1623. Det är bland annat stekt fågel ("fjäderhan"), ren, kalv, hare, lamm, oxe och kramsfågel, vidare körsbärssoppa, höns med muskotblomma, lammkött med korinter, päron med vin, manna med mjölk, kräftor och ostron, gädda och gös och diverse pastejer. Som dessert mandelbakelse, mandelkrokan och stekt äpple. En överdådig måltid, något tung och medeltida med allt kött i början, men trots detta och kryddor som muskot och korinter så ger den ett ska vi säga halvmodernt intryck. Ett rejält bord med viss variation.

Vad gäller Karl XII:s bord säger Sven Grauers efter Henrikson följande:
Hans dagliga frukost brukade bestå av får- eller lammstek, kyckling samt vinsoppa med vispade äggulor, vartill dracks en halv kanna vin jämte en kanna öl. Vid sin kungliga taffel serverades han såväl middag som kväll sju kraftiga rätter förutom ett antal assietter med ostron, nejonögon, ål, rökt lax, kräftor, hummer, oliver, holländsk ost, citroner, valnötter, konfekt och bakverk. Därefter drack han till natten en kvarts kanna rhenvin och en kanna öl.

Detta skulle motbevisa den gamla tesen att Karl varit asketisk i sin mathållning. Men av allt att döma så var han, eller blev med tiden som monark i fält, blygsam vad gäller bordets håvor.

Som alla andra har jag åsikter om Karl XII, men de får stå över. Bra material för stories är han i alla fall; förr skrev man dikter och romaner om honom, idag skriver man tegelstensbiografier. Det tar aldrig slut.





Relaterat
Motpol: Globalismens natur
NWO:s elitklubb
Stilen i morgondagens media
Jordkrönikan
Enhörningens Tid: en fantasy för den nya epoken
Max Handrick, "Stilleben mit Krug und Früchten"

torsdag 23 juni 2011

USA slår till reträtt


USA ska inleda en reträtt från Afghanistan. Det sa president Obama i ett tal på onsdagskvällen. 10 000 ska hem före årsskiftet och 23 000 nästa höst. Kvar i landet blir 70 000 man plus civil personal. Obama vill dock ha det till att nu är det dags att fokusera på USA: "Det är dags att sikta på nationsbyggande här hemma." svd

Han gör vad han kan, den gode Obama. Han styr ett konkursbo - ett hotande konkursbo. Då tar man hem lite soldater från fjärran land för att stilla opinionen. Att det på sikt är kört med USA:s imperiala politik håller jag dock för sannolikt. Man kan inte ha baser i varje värdsdel, i otaliga länder, baserat på en pappersvaluta. Allt bygger på att folk accepterar dollarn som värdefull. Det är den inte. Den saknar täckning i både guld och amerikansk produktivitet. Landet producerar ju inget, man bara konsumerar.

USA är i slutet av en cykel. Det såg bättre ut strax efter andra världskriget. Den amerikanska hegemonin var då stabil med dollarn som officiellt accepterad reservvaluta och amerikanska militärbaser (flyg, flotta, armé) i Japan, på Filippinerna, i England, i Italien och i Tyskland med mera. Det var dollarimperialism, uppbackad av ett produktivt USA med militär trovärdighet.

Gällande dollarimperialismen så föll det sig rätt enkelt att etablera den. Konferensen i Bretton Woods 1944 bestämde till exempel att alla internationella lån skulle ske i dollar. Olja handlades rutinmässigt i dollar. Detta blev ett permanent system på 1970-talet genom en deal Nixon (läs: Kissinger) gjorde med Saudi-Arabien, OPEC:s hegemon. För att kompensera att dollarn 1971 inte längre var guldbaserad lovade USA att skydda Saudi-Arabien militärt mot att alla olja skule handlas i dollar. Saudi-Arabien gick med på det och därefter antog hela OPEC samma policy. Detta stärkte dollarn och gav USA väldiga finansiella fördelar.

Dollarn blev efter 1945 världens standardvaluia, dess reservvaluta. Vad betyder det? Jo, USA behöver till exempel till skillnad från andra länder inte ha någon valutareserv med vilken det kan köpa tillbaks egen valuta i tider av skakig sådan. Nej, man trycker bara mer egna pengar. Detsamma gäller stadsskulden. Alla länder inklusive USA har denna världerad i dollar. Genom att ha stadsskulden i egen valuta har USA en stor finansiell fördel. Man behöver inte bry sig om valutafluktuationer, man utgör norm och normalmeter.

USA utövar idag militär och finansiell hegemoni över världen. Och glöm det där med "USA garanterar världens fred och frihet". Man krigar för att hålla sitt näringsliv igång, hålla valutan uppe. Därför krigar man i Irak, Afghanistan och Libyen. Således har det militärindustriella komplexet, avslöjat för omvärlden i Eisenhowers avskedstal som president 1961, USA och världen i sin hand. Än så länge. Men vitaliteten är det lite si och så med. Få såg sprickorna i det sovjetiska bygget innan fallet 1989 och jag tror det är samma sak med dagens amerikanska imperium.

- - -

Så hur blir det då? Jag sa ju i början att USA är i slutet av en cykel. Dess imperium går mot sitt slut. Min vision är att man hamnar inför en kulturell-nationell storm, en religiös levée en masse i Mellanöstern, när den synbarligen sekulära Jasminrevolutionen byter skepnad efterhand och blir en fundamentalistisk, islamdominerad rörelse. Detta torde USA:s plutokrater ha anat, ja redan när man (som många påstår) triggade Jasminrevolutionen i december 2010-våren 2011.

Men om de nu anar det, vill de verkligen ha världskrig, vill de att USA ska åka på spö i Mellanöstern, bli jagade bort från Irak, Libyen, Afghanistan och inte minst Bahrein med sin fina flottbas...? Kanske inte direkt. Men när det gäller världspolitiska intriger kan vad som helst hända. Världskrig för att sedan, efter några års kaos som eliten väntar ut i välutrustade skyddsrum i Coloradobergen, ta över i namn av NWO...? Jag vet inte. Mitt grundtips är dock att USA:s hegemoni går mot sitt slut. Inget varar för evigt. Post-1945-ordningen med dollar som reservvaluta och tusentals USA-baser världen över kan inte vara för evigt. Man kan inte bygga ett imperium på luft. För det är ju vad deras valuta består av, luft. Den saknar täckning, är bara en papperslapp med godtyckligt värde. Dollarn har värde bara för att vi anser att den har det. Så den dag dollarn dör dör även USA:s krigsmakt.

Dollarn hålls uppe av fenomen som petrodollar, främmande länders valutareserver i dollar, kärnvapenhot (”kärnvapenmyntfot”) och allmänt förtroende. Det är kruxet med alla fiatvalutor, alla konstgjorda pappersvalutor inklusive den svenska kronan. De har värde för att folk anser dem ha värde. När sedan detta intryck upphör att gälla, när folk inte längre har förtroende för valutan som i Tyskland 1923 eller Zimbabwe 2003-09, då rasar allt. Så när dollarn dör kan vi sjunga, "Fallet, fallet är Det Stora Babylon"... Frågan är bara när det kommer att ske. Federal Reserves fribrev att trycka pengar upphör 31/12 2012 så det tar väl slut senast då. Annars har experter spått en dollarkrasch sedan början av 2000-talet. Problemet är väl att dessa experter sett det hela ensidigt ekonomiskt. Men internationell ekonomi består inte av balansräkningar enbart, det består av realpolitik samt imagefrågor och intryck, vad man tror respektive inte tror. Idag är förtroendet för USA och dess dollar på nedgång, visst, men när botten går ur påsen, när proppen går ur flaskan på riktigt är svårt att sia om.

Relaterat
USA och Mellanöstern
Det Stora Babylon krigar vidare
dn svd sr exp exp

onsdag 22 juni 2011

Det här är sjukt


Du som läser Galaxen för att den bjuder på lättsamt material, på recensioner, krönikor och noveller, du kan sluta läsa nu. Nu ska jag tala om En Obehaglig Verklighet.

Det här är helt sjukt. En afrikan kommer till Sverige, begår en våldtäkt, döms och ska sedan utvisas. Men då träder Makterna in och säger nej, det går inte, Eritrea är för farligt. Så han får stanna. Och begår snart en våldtäkt till!!!

Jag är mållös. Jag kan inte vara cool inför det här. Jag är indignerad. Det är sjukt!!!

Vi måste reagera på det här. Du som läser detta måste reagera PÅ NÅGOT SÄTT. Och om inte genom att gå ut på gatan och göra uppror så genom att blogga, eller åtminstone sätta dig in i frågorna. Läs Politiskt Inkorrekt, läs Affes statistikblogg, läs något annat än DN och SvD.

Du måste sätta dig in i frågorna. Du måste ta ställning. Neutralitet är inte längre möjlig. Eliten mörkar sanningen, fakta som:
. Av de 1,3 miljoner som fått PUT sedan 1980 är bara 5% flyktingar enligt Genèvekonventionens definition. Övriga 95% är välfärdsinvandrare. (Källa Julia Caesar, "Världsmästarna")
. 1990 fanns det 3 (tre) ghetton/utanförskapsområden i Sverige, mot 139 (etthundratrettionio) stycken 2002. (Källa: signaturen Reine på Krigsforum 7/9 2010 i tråden ”Valet 2010”.)
. Under regeringen Reinfeldt har antalet PUT legat över 76 000 personer varje år, det är över 70% högre än genomsnittet under S-regeringen 1995-2006
. Sverige har flest asylsökande per capita i Europa enligt UNHCR
. Migrationsverkets egna siffror: 1,1 miljoner personer har beviljats PUT sedan 1990. Befolkningstillväxten var under samma tid 800 000 (till 9,4 miljoner personer netto). Ergo: befolkningstillväxtens lejonpart består av invandring.

Där har ni lite siffror. Lägg till detta allt som inte syns: medias vinkling och tystnad, dess beredvillighet att publicera namn och bild på vita förövare medan kriminella med MENA-bakgrund får anonymitet. Konsensus är att allt är bra, att massinvandring är normalt och att minsta minskning av invandringen är uttryck för extremism. Det är så mycket som är fel med Sverige idag: Sverigehat anses normalt, den som älskar sitt land brännmärks som suspekt. Sverige sjunker som en sten men alla - eliten och Medelsvenssons - låtsas som att det regnar.

Vakna säger jag. Det gamla fina Sverige, det som byddge på tolerans och förståelse, är dött. Det dog i december 2010 när Taimour Abdulwahab sprängde sig till döds i centrala Stockholm. Hans dåd föregicks av hot mot Sverige på arabiska internetforum. Vår närvaro i Afghanistan, Vilks och den Kina-statliga kritiken av den kinesiske nobelpristagaren samt behandlingen av Assange sas vara skäl för att straffa Sverige. ”Hämnd, hämnd, Allah är den störste”…

Detta tystades ner så gott det gick av massmedia. Det rapporterades, visst, men efteråt var det som om det inte hade hänt. Men jag har inte glömt. Och du som läser detta bör inte ha glömt det heller. Du måste ta ställning till det här, till massinvandringen och ärendet med våldtäktsmannen Henok i länken i början. "Allt är politik" hette det på 70-talet. Detsamma gäller idag. Varje liten grej du tar ställning i blir idag politiskt. Och detta att vara opolitisk och neutral är också ett val, ett ohållbart val.

Ta ställning, utbilda dig via Politiskt Inkorrekt, Fria Tider och andra sajter. Du har en intressant resa framför dig.

Relaterade inlägg på min Motpolsblogg
Etnicitet är viktigt
Front mot islamismen

tisdag 21 juni 2011

I denna bok medverkar jag med novellen "Swedenborgmaskinen"


Ni ser här en grå bok med ockult design. Jag medverkar i denna bok med novellen "Swedenborgmaskinen". Den handlar om en man som reser i tiden och träffar Swedenborg, den gamle mystikern och assessorn vid bergskollegium.

Det rör sig om en antologi, närmare bestämt Catahyas antologi 2011. "Vansinnesverk" heter boken. Novellerna har valts ut av litteraturrådet för fantasycommunityt Catahya. För redigeringen svarar Elin Holmerin. F. G. Granlund har skrivit ett förord.



Temat är "galenskap". Min berättelse handlar om en vetenskapsman som ses över axeln av sina kolleger. Han är för esoterisk, för "galen". Men han tar revansch genom att bygga en dimensionsmaskin som leder honom till ett möte med Emanuel Swedenborg. Vill ni läsa hela novellen, gå hit och köp. Priset är 95:-.

Boken innehåller även noveller av Mattias Haukland, Jonas Wessel, Pia Lindenstrand, Lars Carlberg, Jonas Enarsson, Andrea Grave-Müller, Charlotta Jonasson, Camilla Jönsson, Anders Nilsson, Malin Rydén, Sarah Saville, Maria Helena Stanke, Gabriella Stenberg och Thomas Waldenryd. Sidantalet är 158. Boken är helt nyutgiven, den är vällayoutad och välbunden. Boktekniskt är det kvalitet rakt igenom. Rekommenderas.



Boken innehåller som synes en hel del. Egentligen känner jag bara till min novell, jag har inte hunnit läsa de andra än. Så om ni tvekar att köpa boken, gå då istället till länkarna nedan med mina texter som finns online. De är iaf gratis så ni kan inte känna er lurade på pengar om ni kollar upp dem.

Relaterat
Min bibliografi
Mina bloggnoveller

måndag 20 juni 2011

Om jag skulle säga: "Jag är nationalist"


Jag är en svensk nordgerman boendes i Sverige. Jag bejakar detta. Jag gillar Sverige. Härmed ett inlägg om vad jag skrivit om Sverige på denna blogg och andra.

Vi tänker oss att jag ställer mig upp och säger: "Jag är nationalist". Vad har jag i så fall att stödja detta uttalande på?

Om jag är nationalist, på vilket sätt bedriver jag nationalismen? Vilka kontroversiella inlägg har jag att komma med? För kontroversiellt är det. Dagens kulturelit gör allt den kan för att motarbeta svenskhet och förneka att "Sverige" existerat före 1800-talet som historisk realitet. Man motarbetar svenskarna och anser att denna folkgrupp inte har rätt att existera.

Men jag är nationalist. Jag älskar det här landet och vurmar för Sverige: landet, folket, historien, naturen.

Så vad har jag skrivit i ämnet? En hel del faktiskt. Här på Galaxen har jag bloggat till Sveriges ära ett flertal gånger. Senast var det i talet på nationaldagen. Jag tyckte det var nog med kurdisk folkdans och invandrare som läser läxan för oss denna 6 juni. Sveriges nationaldag är till för Sverige. Detta måste sägas igen och igen.

Jag har även recenserat böcker som denna och denna. Det är tunga, gedigna verk, läsvärda på litterära premisser men även med ideologisk, nationell vinkling. Den senare länken handlar om Gripenberg som tekniskt sett var finländare, men han var svensk till etniciteten och hans "Aftnar i Tavastland" föranledde mig till reflektioner över hembygd och detta att slå rot.

Jag har alltid gillat Sverige traditionellt sett men nog radikaliserades jag förra året. Detta inlägg var det första synliga uttrycket för denna kursändring. Det las upp i augusti förra hösten. Det har novellform: jag går ut och går i en skog där jag möter en fågel som jag börjar språka med. Inlindat gav jag här mitt stöd för SD. Det var ju val på gång. Well, där har ni det: jag stödde SD före valet. Det kostade på lite att "komma ut" som nationell på detta vis, medges. Alla läsare gillade det inte. Men det var ett nödvändigt steg i ett läge där SD brännmärktes av alla. Öppet stöd gav jag för partiet i detta inlägg. Det kostade mig några vänner till.

- - -

Jag bloggar inte bara här på Galaxen. Jag är med på Motpol också. Detta är ett traditionalistiskt, radikalt nätverk av bloggare. Man har även en resurs för gästskribenter. Maila infoATmotpol.nu om du vill skriva en gästkrönika - om du har något radikalt, kontroversiellt ämne du vill dela med dig av och få respons på. Motpolarna är aktiva typer, de läser inläggen noggrant. Jag började själv som gästskribent genom att berätta om min politiska resa.

Men nu har jag en Motpolsblogg också. Den heter Rent Principiellt. Den har varit igång sedan i januari i år. Jag nämnde bloggstarten här på Galaxen 19 januari. Drygt 50 RP-inlägg har det blivit, med tonvikt på kontroversiella ämnen med högerprofil. Ser vi till de rent nationella, Sverigerinriktade inläggen kan nämnas dessa:
Detta om hur Sverige ska definieras: etniskt, geografiskt och kulturellt.

Detta om vad jag specifikt gillar med Sverige. Som svenska dygder, flit och lugn, anspråkslöshet och chosefrihet.

Detta om hur asatroende och kristna kunde samarbeta mot islamism.

Detta om "etnofeminism" eller "kvinnonationalism", hur kvinnliga frågor har en given plats i nationalismen.

Jag har även skrivit om svensk historia och litteratur på Rent Principiellt: om Bondetåget 1914, om Tegnérs "Svea" och om Snoilskys "Svenska bilder".

- - -

Men detta är inte allt. I vår har jag även skrivit en del krönikor på Gotiska Klubben, en välläst, aktuell och kontroversiell blogg, driven av den snitsige Goten. Här hyvlade jag till exempel av Dick Harrisons förnekande att Sverige existerar och här skildrade jag med polemisk udd ett besök vid Uppsala Högar.

Ett populärt inlägg av mig på GK var "Negrifieringens tidsålder". Där skildrar jag hur afrikaner, negrer och allt det där höjs till skyarna idag, ofta med historeförfalskning som följd. DERAS etnicitet får hyllas medan vår svenska inte får nämnas. Det är sådant jag reagerar emot som nationalist.


Så där har ni min agenda. Jag röstade som sagt på SD 2010 men jag är för den skull inte SD:are. Jag är antagligen för radikal. Det sägs ju att de inte vill ha folk i sina led som bloggat på Motpol till exempel. Detta är diskvalificerande. Jag kan förstå dem. Man kämpar för att bli accepterade, man vill kunna påverka politiken mer än man gör idag. Då får vi radikaler stryka på foten. Jag klagar inte på detta. Jag är gärna en fristående kraft. Men jag tycker SD gör ett bra jobb. De motarbetas av de övriga partierna men influerar ändå agendan. Man för till exempel in ord som "svenskfientlighet" och "massinvandring" i det politiska samtalet.

Massinvandring: Sverige har hög invandring. Det vet alla. Och det måste bli tillåtet att diskutera ämnen som dessa utan att bli brännmärkt. Det måste bli slut på slentrianmässigt svenskhat och lika slentrianmässigt upphöjande av främmande folk och kulturer. Därför är jag nationalist, därför bloggar jag som jag gör.

Relaterat
Dick Harrison är en hedervärd man
Jag går ut och går
Moder Svea, draperad i flaggan, sitter och skriver i sina hävder. Bilden är präglad på omslaget till en bok, "Sveriges namnkunnigaste män och kvinnor" från 1901. Klicka på bilderna för större upplösning.

söndag 19 juni 2011

Ett besök på kyrkogården


Jag har varit ute och gått på stadens kyrkogård, tagit bilder och reflekterat. Överst ser vi en privat krypta. Det finns en krypta till, en vit, se nedan.

Det var en dag i början av juni. Solen gassade. Det var varmt, sommarvarmt. Jag var snarast vinterklädd.

Jag skulle till Ica. På vägen dit kom jag till kyrkogården. Jag hade kameran med. Baktanken var att ta en bild på den vita kryptan, en fin, religiös byggnad. Men jag fann mycket annat på kyrkogården också: diverse vackra gravstenar, en portal och en privat krypta. Det är vad ni får se i detta reportage.


Detta är en sten à la runsten. Den sneda linjen överst torde vara inspirerad av Rökstenen i Östergötland. Den talar för sin del om Teoderik den store, Reidgotaland och en del annat som är lite dunkelt. Dock är det en svensk sten från tidig järnålder som visar att vi inte var någon primitv, isolerad enklav på den tiden. Kunskap fanns om andra germaner, om goten Teoderik som härskade över Rom. Kommunikationen Sverige-Europa fungerade, vi var del i en större kontinental kultur. Det var så kallad folkvandringstid då germanska stammar från Sverige och andra platser gjorde sig bemärkta i Europas historia.



Skeppet på denna sten visar på att detta är en stad vid kusten. Härnösand har en liten men naggande god hamn. Tänk också på Malmbergs "Åke och hans värld" (1924) som utspelas här. På slutet är det en scen med en dam som lever på ett skepp som ankrat. Hon får heta "Fru India" eftersom skeppet heter så. Allra sist i boken får man veta att detta skepp gått i kvav, sjunkit till havs. "India, drömmarnas skepp, hade förlist...!" Det blir en lite övertydlig slutscen: barndomen är slut, all things must pass. Allan Edwalls filmversion (1984) har ett bättre kalibrerat slut, fint tonläge där. Åke går där med sorgband på ärmen och sörjer sin döde kamrat Kalle Nubb. "Jag har sorg" säger han. Men samtidigt leker några barn intill, Åke dras dit och snart är han med i leken. Sådan är barndomen: det är snabba kast mellan känslorna utan att det är maniskt.




Vad sörjer du, stengestalt? Du sörjer den döde. Men gråt inte, hennes själ har vandrat vidare till Himlen. Och där, ja där sker debrief inför Gud, där går hennes jordiska liv igenom. Sedan får själen vila, återhämta sig från jordelivets mödor. Sedan blir det dags för en ny vända i samsâra. -- Jag kan förstå sorgen, jag har nyss gått igenom det hela. Var sak har sin tid. I så fall: gråt ut, det lättar. Men evig sorg är fel, själen går ju vidare. Gå vidare med ditt liv själv, tids nog står du själv vid övergången.





De gravstenar ni ser här är avancerat stenhuggeri. Bildhuggeri. Man kostar på fina artefakter för att ära dödens majestät.



Detta är portalen. "Tänk på döden" står det. Det har jag, vad det beträffar, gjort sedan jag läste Castanedas "A Separate Reality" i början av 90-talet. Det gjorde att jag var emotionellt förberedd när min mamma dog i januari. Hennes sjukdom och död kom överraskande, en månad tog det från insjuknande till död, men jag "freakade inte ut" om man får säga så. Det var en tung tid men jag klarade det.

Sörjer gör man nog vid varje dödskris men lite "memento mori" skadar inte.




Här visas lite olika former av gravstenar. Ståtliga monument över dödens höghet och värdighet.




Relaterat
Carlos Castaneda: "A Separate Reality"
Bertil Malmberg och Härnösand

fredag 17 juni 2011

Ibland kan det vara trevligt att länka till slumpvisa inlägg här på bloggen


Jag får idag lust att länka till några slumpvisa inlägg här på bloggen. Som detta, "Phil Lynotts sista dagar och död". Det handlar om Phil Lynotts sista dagar och död. Vet du inte vem Phil Lynott var? Läs inlägget.

Nästa inlägg heter "Romantik". Det handlar om litterär romantik.

Sedan har vi ett inlägg om Fredrik Reinfeldts doktrinära maktlöshet. En salt grej från 2010, väl värd att läsa.

Där har ni 3 av tusen inlägg här på bloggen. Vill ni ha fler länkar? Visst, varsågoda, här är lite sf-saker:

Vi börjar med Jüngers "Der Arbeiter" och dess kyliga teknovärld. Sedan kan vi ta ett inlägg om Campbell-skolan inom science fiction med Heinlein, Asimov, Niven och andra.

När det gäller fantastik har jag även skrivit om arkaiska andar som Clark Ashton Smith och Frank Herbert.

Här är ett inlägg om diktformen transpiranto, ett av bloggens populäraste inlägg.

Sist ger jag er tre spridda inlägg. Detta är från 2007 och handlar om ICA, om att vara en "ICA-människa", föranlett av den kris företaget upplevde då. Det gällde gammal (eller inte så gammal) köttfärs.

Här recenseras "Karolinerna" av Heidenstam. Den är koncis och ganska lagom. En klassiker.

Och för att balansera den hårdrockare jag inledde med (Lynott), härmed en recension av Jimi Hendrix "Axis Bold As Love". Mycket nöje.
Bilden föreställer en kanal, någonstans i Sverige.

Etiketter

A-Z (5) abb (89) abbm (6) abbX (4) agajan (5) ahma (6) aktuellare böcker (38) aktufall (5) alga (3) Andersson (2) Antropolis (17) apatia (10) ar (34) att vara Svensson (221) Ballard (11) begr (5) berättelser från Rokkana (19) Bhagavad-gîtâ (6) bilbabbel (19) bild (10) bim (12) bing (299) biografi (22) bloggish (57) Blue Öyster Cult (4) camo (6) Castaneda (21) conspi (20) d-icke (2) Den musiske matlagaren (14) Dick (8) dune (8) Eld och rörelse (32) en gatas melankoli (10) En novell om Babylon (4) eng (4) eso (4) esoterica (123) etni (13) fall (4) fantasi-fantaså-fantasy (20) film och TV (42) flytten (3) gambla fiina versepos (4) gld (7) grek (10) Gripenbergs sol (4) heinlein (3) historia in nuce (157) hårdrocken rockar hårt (39) intr. mus (33) inva (25) ipol (70) islam (6) italia (3) japan (4) Jünger (75) Jüngers liv (10) Kierkegaard (2) konsten att slå en tennisserve (18) Kristus (25) kuro (2) libyen (19) link (38) lite litteratur (100) ljus (6) Lovecraft (14) Maiden (9) mangs (2) Melinas resa (8) memoarer (10) mena (43) multiversums mytolog (5) natio (64) Nietzsche (4) niven (4) nuochda (1) Ohlmarks (5) ondit (14) oneline (1) ori ett lag (57) pil (5) poesy (37) politikka (199) pr (59) pred (3) Priest (14) prophecy (24) rymd (13) sanskrit (9) sf man minns (99) small candies (124) Smaragdeburg (5) speng (6) stein (5) Stratopias gåta (70) survi (6) svens11 (10) Sveriges störste poet (8) Swedenborg (4) symbol (4) Syrien (17) tempel (30) Tolkien (4) topp5 (9) typer (15) USA (19) uselt (8) van Vogt (9) Vandra mot ljuset (3) vju (4) zeppelin (2)