måndagen den 28:e november 2011

Förrädare


Nu skriver jag om förrädare. Aktuella exempel på sådana är Stasisvenskarna. Den svenska eliten har Stasibakgrund, därför skyddas namnen. Det är det enda sätt jag kan tolka Stasiaffären på. Här ska det handla om en gången tids förrädare.

När Sveaborg kapitulerade var detta var ett svårt avbräck för Sverige. 7000 man elittrupper, halva skärgårdsflottan och rikliga förråd föll i fiendens händer. Med skeppen kunde ryssen sedan härja i den svenska skärgården. Att sedan, som någon gjorde [jag kan inte hitta wikikällan nu], nämna att Sveaborgs kapitulation inte var viktig eftersom fästningar börjat spela ut sin roll vid tiden, är vansinnigt. Här blandar man ihop kortsiktiga faktorer med långsiktiga. Långsiktigt må fästningar ha börjat bli passé då; det hindrar inte att färstningens kapitulation, utan att ett skarpt skott avlossats, var ett dråpslag för Sverige. Det var proppen som fick botten att gå ur den svenska krigsinsatsen.

Operativt var Sveaborgs ärelösa kapitulation det värsta som kunde hända. Att överlämna en intakt marinbas med en flotta, bara för att undsättning inte kommit inom ett visst datum, ett datum svenska krigsledningen inte kände till – det är magstarkt. Men Carl-Olof Cronstedt bara skuddade stoftet av sina händer och levde vidare som pensionär i det sedermera ryska Finland. Sina ordnar fortsatte han att bära; han var ju segrare vid Svensksund 1790 gubevars.

Svensksund minsann... ! Denne Cronstedt står alltså både för Sveriges största marina ögonblick och dess värsta. Men det ena rättfärdiggör inte det andra. Sveaborg var en skam, ett trauma. Runebergs ord gäller än:
Tag allt vad mörker finns i grav,
och allt vad kval i liv,
och bilda dig ett namn därav
och det åt honom giv;
det skall dock väcka mindre sorg
än det han bar på Sveaborg.

- - -

Förrädare är ett intressant kapitel, hur ett visst egennamn blir inbegrepp för denna företeelse. I Sverige har vi alltså denne Cronstedt som uppgav Sveaborg utan strid 1809. I USA har man Benedict Arnold som under frihetskriget försökte sälja fortet West Point till fienden. To be an Arnold, to go Arnold är hävdvunnet språkbruk i USA för att bli förrädare.

West Point som det gällde var en fästning vid Hudsonfloden, platsen för den blivande militärakademin. Nu fick den inte så stor betydelse i frihetskriget som Sveaborg hade i finska kriget. Arnolds planer upptäcktes i förtid. Han hann uppfatta detta och flydde, gick i engelsmännens tjänst och dog senare i England, obegråten. Skälet till förräderiet var annars att Arnold ansåg sig förbigången i befordran vilket han i sig kanske var, det låg politiska överväganden bakom befordringarna – som att krigsledningen måste utse ett visst antal generaler från varje delstat för att få kriget förankrat i folkets breda lager. Segern vid Saratoga tillskrevs även en viss general Gates medan Arnold varit den huvudansvarige. Mementot i det hela är så klart att andra som förbigicks i befodran inte för den skull blev förrädare.

Arnold deltog i det misslyckade Kanadafälttåget. Amerikanerna misslyckades med att ta den engelska kolonin Kanada, något som kanadensarna sedan dess varit mäkta stolta över. Arnold sårades i benet under detta fälttåg. I slaget vid Saratoga 1777 skadades samma ben ånyo. Washington gav honom konvalescens som militärbefälhavare i Philadelphia och nu tog Arnold tillfället att slå sig lös en smula, därtill umgås med lojalister. Han varnades för detta men fortsatte på den breda vägen; när han utsetts till befälhavare över West Point skrev han till engelsmännen och bad om 20 000 pund för att förråda posten. Men det hela upptäcktes genom att hans engelske kontaktman, major André, föll i rebellernas händer. Arnold blev emellertid oförhappandes tipsad och kunde därmed fly. Major André hängdes för sin del som spion, och förutom att vara förrädare kom Arnold att föraktas av amerikanerna för att ha lämnat sin kontaktman i sticket på detta sätt.

Varför blev Arnold förrädare? Jag vet inte, jag vet bara att denna utsaga om honom fanns: ”There was a stroke of malice in him”...

Relaterat
Ur svenska flottans minnen
Treholt var skyldig
Stackars man
Bild: förräderiets väg, ledande ut i tomma intet.

10 kommentarer:

Anonym sa...

"Det /.../ förlorade kriget bidrog till att utlösa statskuppen 1809, vilken ledde till att Sverige fick en ny grundlag och att Gustav IV Adolf landsförvisades och efterträddes på tronen av sin farbror" (Wikipedia)

Den rättmätige Prinsen av Wasa blev satt i exil, och till tronen steg sedermera en fransk officer - Bernadotte.
Konspiration I var fullbordad!
Som konung kom Bernadotte införa ett dekret om att liberalisera Hebreers rätt att etablera bla bankrörelser och handel i Sverige. Konspiration II fullbordad.
Mycket händer här i mellan, men
1974 koncilideras Socialdemokratin sin makt genom en ny regeringsform. Konspiration III fullbordad.
etc
etc.

Anonym sa...

Ja, det är klart att förrädare skall offentliggöras.

Det är bara ett litet problem...

Det gäller då att ifrågavarande material håller hög kvalitet. Man måste ha torrt på fötterna. Ty annars kan oskyldiga personer komma att pekas ut. Och dessa kommer att dömas av massmedia, utan möjlighet till upprättelse i domstol.

Det hade varit bättre om man kunnat väcka åtal, så att domstolar kunnat fria eller fälla på basis av bevisningen. /Non serviam!

Svensson sa...

Det var onekligen många kupper och sammansvärjningar där kring 1809. Även före. Gustav III:s kupp 1772 var berättigad men när han vunnit så skämde han bort sina medhjälpare. Adeln blev ett kotteri av stämplare och kuppmän. 1000 personer sägs ha varit införstådda med Pechlins och Anckarströms maskeradmord. 1809:s fortsättning av denna kupptradition kan ju diskuteras.

Pappan sa...

Hur länge kommer vi att lyckas undvika den besvärliga frågan om den kusligt begåvade Vidkun Quisling, undrar en jobbig pappa. Han ansåg sig inte alls ha förrått sitt land, nämligen. Tvärtom. Sin vana trogen agerade han osjälviskt, resolut och med livet som insats. Så hade han gjort sedan femårsåldern och inget annat kunde väntas av den gamle folkhjälten. Hans regering hade hals över huvud flytt till England och lämnat regeringsbyggnaden tom. Antingen skulle tyskarna marschera rakt in och installera sig eller så skulle en norrman hinna före och sätta sig i position att förhandla med Hitler. För att rädda Norge undan Polens öde. Vilket han gjorde. För att en pakt med ett nationalsocialistiskt Stortyskland bedömdes som det minst dåliga alternativet. De andra alternativen var att uppgå i ett kommunistiskt Sovjetunionen eller i ett kapitalistiskt USA (vilket sedermera skedde).

Vågar vi titta på VQ, pojkar?

Anonym sa...

@Pappan,

Jadå, det vågar somliga!

När Quisling hade gjort det du beskriver, i april 1940, blev han tämligen snart medveten om att ingen ville veta av honom. Tyskarna ville inte ha med honom att göra, och norrmännen ville absolut inte ha med honom att göra. Quisling blev tvungen att dra.

Han räddade definitivt inte Norge från att dela Polens öde. Tyskarna betraktade polacker som lägre stående varelser men norrmän var ur-arier och måste därför behandlas med viss respekt.

Quisling tyckte f ö inte att en pakt med Nazityskland var det minst dåliga alternativet. Det var ett bra alternativ.

Den norska regeringen hade inte flytt hals över huvud till Storbritannien, utan uppehöll sig i de delar av Norge som fortfarande hölls av norska trupper. Först flera månader senare lämnade kungen och regeringen Norge.

Varför kallar du Quisling för "den gamle folkhjälten"? För att han administrerade hjälpsändningar till Sovjetunionen på 1920-talet? För att hans parti fick 2% av rösterna i 1934 års val, och därefter sjunkande röstetal i val efter val?

Är du säker på att Quisling var "kusligt begåvad"? Reichskommissar Terboven ansåg ju att han var korkad.

När Quisling faktiskt fick en marionettroll i ledningen 1942, visste initierade tyskar (och många andra) att kriget redan var förlorat. Då kunde man gärna lägga en del av skulden på norrmän. Quisling åtog sig villigt uppgiften.

PB

Pappan sa...

Gott, bäste PB,

I en vanlig wikipediaartikel kan man läsa att den allom förhatlige riksquislingen var nog så erkänd som en både hyperintelligent och hjältemodig norrman som med öppet sinne undersökt alla politiska strömningar från Lenins kommunism, via kristen konservatism till tyskorienterad nationalsocialism. Han hade dessutom utarbetat en egen filosofi och kosmologisk teori och var alltså varken någon vanlig vårkyckling eller knäppgök. Jag säger inte att han var sympatisk och uttalar mig inte om hans eventuella vishet, men avfärdar man honom som nån sorts kuf eller stolle så gör man det väl enkelt för sig. Wikipedia lär oss att:


Vidkun Quisling växte upp i Fyresdal, Telemark och Gjerpen (utanför Skien). I Drammen gick han på Drammens latinskole. Han uppmärksammades av tidningen Drammens Tidende sedan han med risk för eget liv hade räddat en flicka från att drunkna i Drammenälven. Vidkun Quisling tog studenten 1905 efter studier i Skien i Telemark fylke.

Officer, hjälparbetare, militärattaché, försvarsminister

Vidkun Quisling avslutade 1911 sina studier vid den norska krigshögskolans artillerilinje. Hans studieresultat var ypperliga. Ingen hade erhållit så höga betyg sedan skolans grundläggning 1817. Quisling befordrades 1917 till kapten. Åren 1918–1919 var han stationerad i Petrograd (idag Sankt Petersburg) som norsk militärattaché. Åren 1919–1921 innehade han samma post i Helsingfors.

När massvält hotade Armenien och Ukraina igångsatte det nyetaberade Nationernas förbund en internationell hjälpkommitté för samordnade nödinsatser. Fridtjof Nansen, som efter världskriget arbetat med att repatriera krigsfångar, utsågs sommaren 1921 till högkommisarie för den så kallade Rysslandshjälpen. Den norske polarfararen engagerade Quisling för att sköta nödhjälpsinsatserna på plats. Uppdraget satte tills vidare stopp för den militära karriären.

Quisling fick tjänstledigt i sju månader från sin tjänst vid den norska generalstaben och anlände till Ukraina i februari 1922. Där uppskattade han att 8 miljoner av landets 26 miljoner invånare på något sätt var drabbade av katastrofen, att cirka en miljon hade omkommit antingen av på grund av svält eller grasserande sjukdomar, bland annat olika typer av tyfus och kolera.

(forts.)

Pappan sa...

Gott, bäste PB,

I en vanlig wikipediaartikel kan man läsa att den allom förhatlige riksquislingen var nog så erkänd som en både hyperintelligent och hjältemodig norrman som med öppet sinne undersökt alla politiska strömningar från Lenins kommunism, via kristen konservatism till tyskorienterad nationalsocialism. Han hade dessutom utarbetat en egen filosofi och kosmologisk teori och var alltså varken någon vanlig vårkyckling eller knäppgök. Jag säger inte att han var sympatisk och uttalar mig inte om hans eventuella vishet, men avfärdar man honom som nån sorts kuf eller stolle så gör man det väl enkelt för sig. Wikipedia lär oss att:


Vidkun Quisling växte upp i Fyresdal, Telemark och Gjerpen (utanför Skien). I Drammen gick han på Drammens latinskole. Han uppmärksammades av tidningen Drammens Tidende sedan han med risk för eget liv hade räddat en flicka från att drunkna i Drammenälven. Vidkun Quisling tog studenten 1905 efter studier i Skien i Telemark fylke.

Officer, hjälparbetare, militärattaché, försvarsminister

Vidkun Quisling avslutade 1911 sina studier vid den norska krigshögskolans artillerilinje. Hans studieresultat var ypperliga. Ingen hade erhållit så höga betyg sedan skolans grundläggning 1817. Quisling befordrades 1917 till kapten. Åren 1918–1919 var han stationerad i Petrograd (idag Sankt Petersburg) som norsk militärattaché. Åren 1919–1921 innehade han samma post i Helsingfors.

När massvält hotade Armenien och Ukraina igångsatte det nyetaberade Nationernas förbund en internationell hjälpkommitté för samordnade nödinsatser. Fridtjof Nansen, som efter världskriget arbetat med att repatriera krigsfångar, utsågs sommaren 1921 till högkommisarie för den så kallade Rysslandshjälpen. Den norske polarfararen engagerade Quisling för att sköta nödhjälpsinsatserna på plats. Uppdraget satte tills vidare stopp för den militära karriären.

Quisling fick tjänstledigt i sju månader från sin tjänst vid den norska generalstaben och anlände till Ukraina i februari 1922. Där uppskattade han att 8 miljoner av landets 26 miljoner invånare på något sätt var drabbade av katastrofen, att cirka en miljon hade omkommit antingen av på grund av svält eller grasserande sjukdomar, bland annat olika typer av tyfus och kolera.

(forts.)

Pappan sa...

(forts.)



Hjälpsändningarna nådde Ukraina från och med maj 1922. Enligt en bedömare räddade Rysslandshjälpens insatser livet på en miljon människor, varav 200 000 direkt till följd av Quislings ansträngningar. Av Nansen erhöll Quisling strålande vitsord för sitt arbete som avslutades i augusti 1922.

Qusiling ingick samma år äktenskap med Alexandra Andrejevna Voronina.

Åren 1926–1929 var Quisling bosatt i Moskva. Under perioden tillvaratog han brittiska intressen – detta sedan Storbritannien brutit de diplomatiska förbindelserna med Sovjetunionen. För sitt arbete belönades Quisling 1929 med utmärkelsen Brittiska Imperieorden. Britterna återtog emellertid utmärkelsen våren 1944.

Tidig politisk orientering

Under 1923 yrkade Quisling på att Norge skulle erkänna Sovjetunionen. Det har ibland tolkats som att Quisling sympatiserade med Lenins kommunistiska regim. Radikala ledare inom den norska arbetarrörelsen har uppgivit att Quisling 1925 kontaktade dem angående att organisera väpnade styrkor, rödgardister i hemlandet. När Quisling återvände till Norge i december 1929 tog han kraftigt avstånd från kommunismen och varnade för dess utbredning i en rad artiklar i Oslotidningen Tidens Tegn samt i boken Russland og vi (1930).

1931 grundade Quisling tillsammans med Frederik Prytz Nordisk folkereisning i Norge, som var tänkt som en elit-organisation med fascistisk inriktning av personer i företagslivet, försvaret och förvaltning.

Under 1931–1933 var Quisling försvarsminister i två bondepartiregeringar, först under statsminister Peder Kolstad sedan under Jens Hundseid.

Detta och mer lär man sig här: http://sv.wikipedia.org/wiki/Vidkun_Quisling

och vill man gå djupare så finns det ett informativt kompendium på engelska här: http://www.quislingutstillinga.no/dokumenter/exhibition.pdf

Kanske kunde vi använda dessa källor som grund för ett undersökande, civiliserat samtal i Svenssongalaktisk anda?

Pappan

Anonym sa...

Angående temat "förrädare" så diskuteras den definitionen i Norge idag.
Läs ex. denna artikel i VG "Raser mot at venstresiden kalles quislinger i ny bok": http://www.vg.no/nyheter/innenriks/norsk-politikk/artikkel.php?artid=10016403

Givetvis handlar det om Breiviks illdåd och hur det använts politiskt.

Anonym sa...

Hej Pappan,

När Reichskommissar Terboven ansåg att Quisling var korkad, gällde det praktisk politik och administration i det ockuperade Norge. Att Quisling 30 år tidigare hade genomgått officersutbildning med högsta betyg (Norge hade f ö Europas kortaste och enklaste officersutbildning), m m, m m, är inte mycket till motargument.

Du förklarar inte varför du kallar Quisling "folkhjälte".

Faktum är att praktiskt taget allt du skriver om Quisling i ditt första inlägg är fel. Utöver vad jag tidigare nämnt kan tilläggas att han verkligen inte agerade osjälviskt sedan han fått sin marionettpost i regeringen. Han berikade sig rejält, och var mycket förmögen när kriget tog slut.

Dessutom studsar jag till när jag läser att ett alternativ till samarbetet med Nazityskland, 1940, enligt dig, var "att uppgå i ett kommunistiskt Sovjetunionen"!!? Vad har du förväxlat eller missförstått för att kunna påstå det?

Jag tycker att det är viktigt att historiska sakuppgifter är korrekta. Något intresse av att kritisera dig som person eller skribent har jag däremot inte. Jag har uppskattat de flesta av dina inlägg här.

Att försöka starta en "ny" diskussion om Quislings landsförräderi är döfött. Hoppas du ägnar din talang åt andra frågeställningar.

Vänligen,

PB