tisdag 30 augusti 2011

Bertil Malmberg och antiken


Bertil Malmberg föddes i Härnösand 1889 och dog 1958. Han skrev "Åkes värld" och "Dårarna", var poet, en av de största - kanske den allra största.

Jag har bloggat om Malmberg förr. En biografi finns här och anteckningar om hans anknytning till Härnösand finns här.

Ett genomgående drag i Malmbergs diktning är annars antiken, antika teman och ting. Som "Jag vill drömma" från samlingen "Atlantis", 1916:
Jag vill drömma, att vi drömma
i en grekisk elegi.
Där en källas böljor strömma
sorlande förbi
slumra vi.

- Över källans mörker luta
vita klasar av syren.
Ljusets trötta händer gjuta
över gräs och gren
sorgens sken.

Mellan trädens dunkla stammar
guldbeskuggad afton står.
Herden högt på bergens kammar
vallar sina får:
år från år.

Det där "Över källans mörker luta / vita klasar av syrén. / Ljusets trötta händer..." låter som Ekelundpåverkan. Malmberg träffade denne Vilhelm Ekelund i Berlin en gång och behandlades rätt kort av den store. Men Malmberg kontrade och hade Ekelund som förebild för ett av porträtten i "Dårarna":
Och han som är en kostbar vas,
ett ädelt ting av genomskinligt glas,

gick bort från henne som han hållit av.
För litet skär var gåvan, som hon gav,

och hennes kyssar - hennes varma ord
för mycket fläckade av synd och jord.

(Ur ”Vinden”, 1929)

Ekelund var alltså även han poet och författare. Och han ska som barn ha varit en stel, skör typ som inte ens mamman fick krama. Dessutom hade han en gång åkt dit för misshandel av en polis - och då, ja då kan man inte anses riktigt hel. Vad är det för en bindgalning som anfaller en polis? Han måste för detta gå i landsflykt och hamnade i Berlin.

Men nu gällde det Malmberg och antiken. Mot slutet kunde Malmberg vara lätt spexig, han var inte så högtravande som förr. Här rimmar han till exempel "Zeus" med "gläfs":
Hundens drömbundna skällande vid sin herres fot,
i små och vanmäktiga ekon sönderfallet,
var för min sovande hörsel som ett mäktigt hot.
- Vad var här verkligt? - Detta svagt gnällande glävs
eller det vilda, mörka, tvehövdade skallet
ur svindlande avgrunder hos den stygiske Zeus?

("Eftermiddagsslummer" ur "Lek med belysningar", 1953)

Och nog finns det antikinfluens både här och där hos Malmberg: "Niobes smärta / och de som födde i Belsen", "Skrivaren i Hades", "Du Faidon och ni andra". Samt:
Det snöar över mig: thessalisk snö.

Omkring mig har jag ett hov
av vargskuggor. Dunkla ögon brinna.
Och detta hände under det jag sov.

Jag hette Artemis. Jag var gudinna.

Detta är "Slagrörd" från 1948, rader som försöker efterbilda sinneskaoset efter den hjärnblödning han fick. Det är gåtfullt, suggestivt och sparsmakat: thessalisk snö och Artemis fogas lekande lätt in bland minnen av domkyrkan i Härnösand, isbjörnar på en tapet och ett bröllopsfoto av far och mor.

Slutligen i detta antiktema: ett paradnummer om mellanösterns keruber, djurgestaltade väsen som har föga att göra med de gullungar rokokon gav oss. "Det är som hade vi intet, intet att skaffa med dem, / som nådde ej ens deras skugga Jerusalem" sägs det i första strofen. Men de närmar sig, de approcherar, ger oss en fläkt av det arkaiska i vår moderna förblindning - för i den andra och avslutande strofen heter det:
Och gå vi genom marken denna förtrollningens natt,
då gräset dryper av silver och ryser matt
- och speja mot den synrand där människostaden tar vid,
underligt förvandlad, slöjad av månetid
- då se vi hur de landa - hur de överskygga allt,
heligt fruktansvärda i vingad tjurgestalt,
bakom de sovande kuberna
av bleka människohus:
de dunkla keruberna
i månens vilda ljus.

("Keruberna" ur "Flöjter ur ödsligheten", 1941)

Relaterat
En bok om antiken
Biografi
Thomas Cole, "Dream of Arcadia"

2 kommentarer:

Anonym sa...

Sven Stolpe berättar om Malmberg i någon av sina minnesböcker. Han uppehåller sig också vid skaldens spritmissbruk och att han dog (av köld?)när han förgäves försökte få eld i värmepannan. Malmberg sade att han ibland måste gödsla hjärnan genom att umgås med prostituerade och supa sig full. "Nog har Du gödslat", svarade Stolpe.

Svensson sa...

Tack för det. Jag har läst andra anekdoter av Stolpe om Malmberg. Jag tror det var i "Låt mig berätta". Kunde vara ämne för ett helt inlägg.

Detta att Malmberg dog av köld minns jag inte att jag läst. Intressant.

Etiketter

A-Z (5) abb (84) abbm (6) abbX (4) ahma (6) aktuellare böcker (57) aktufall (11) alga (3) Andersson (2) Antropolis (19) apatia (10) ar (28) att vara Svensson (236) Ballard (11) begr (7) berättelser från Rokkana (14) Bhagavad-gîtâ (6) bilbabbel (20) bild (11) bim (10) bing (287) biografi (16) bloggish (57) Blue Öyster Cult (4) camo (4) Castaneda (22) conspi (5) Den musiske matlagaren (14) Dick (8) dune (8) Eld och rörelse (33) en gatas melankoli (11) En novell om Babylon (4) eng (4) eso (3) esoterica (115) etni (3) fall (4) fantasi-fantaså-fantasy (20) film och TV (42) flytten (3) gambla fiina versepos (4) gld (7) grek (10) Gripenbergs sol (4) heinlein (4) historia in nuce (121) hårdrocken rockar hårt (39) intr. mus (34) inva (1) ipol (48) italia (3) japan (3) Jünger (75) Jüngers liv (10) Kierkegaard (2) konsten att slå en tennisserve (17) Kristus (22) kuro (2) libyen (18) link (30) lite litteratur (97) ljus (6) Lovecraft (15) Maiden (9) mangs (2) Melinas resa (8) memoarer (9) mena (40) multiversums mytolog (5) natio (63) Nietzsche (4) niven (3) nuochda (1) Ohlmarks (5) ondit (15) oneline (1) ori ett lag (53) poesy (47) politikka (177) pr (46) pred (3) Priest (14) prophecy (19) rymd (2) sanskrit (10) sf man minns (98) small candies (138) Smaragdeburg (5) speng (6) stein (4) Stratopias gåta (62) survi (6) svens11 (10) Sveriges störste poet (8) Swedenborg (3) symbol (4) Syrien (17) tempel (26) Tolkien (4) topp5 (9) typer (16) USA (17) uselt (8) van Vogt (9) Vandra mot ljuset (1) vju (4) zeppelin (2)