lördag 2 juli 2011

För att möta KUNSKAPEN måste man bli en KRIGARE


Om Castaneda skriver jag ibland här på bloggen. Här recenserade jag till exempel den första boken i serien. Idag ska det handla om krigaren, om hur mötet med den hårda visdomen är som att gå ut i krig.




1.

”Du ska vara en krigare. Du ska ha samma attityd som en soldat som går ut i krig: med rädsla, respekt, ödmjukhet och total beslutsamhet.”

Vem är det som säger det där? Soldaten i fält? De la Chapelles instruktion för den karolinske soldaten? Hagakure? – Nej, det är don Juan, gurun i Castanedas böcker. För att möta Kunskapen ska man ha samma attityd som en soldat i krig.

Det är tuffa ord. Och sanna. Att möta de ontologiska realiteterna, att ge sig metafysiken i våld, att existensiellt inse sin dödlighet och lära sig vad det handlar om här i livet, det är litegrann av ett äventyr. Ett äventyr med livet som insats. Man måste veta att man är dödlig, att man ska dö. Man ska vara som en krigare i sitt sinnelag, ödmjuk och beredd på att dö.

Det står en del om detta i Castanedas böcker. I "Journey to Ixtlan” säger don Juan till exempel det följande, rader för en äventyrlig ande. Det handlar om förundran, att upptäcka nya världar, om frihet:
To seek freedom is the only driving force I know. Freedom to fly off into that infinity out there. Freedom to dissolve; to lift off; to be like the flame of a candle, which, in spite of being up against the light of a billion stars, remains intact, because it never pretended to be more than what it is: a mere candle.

Det är tänkvärt. - Följande citat ur samma bok fortsätter på krigartemat. När man dö ska man som shaman utföra en viss dans. Detta är att leva i elementen, att avsluta ett heroiskt liv i samklang med Alltet:
The dying sun will glow on you without burning, as it has done today. The wind will be soft and mellow and your hilltop will tremble. As you reach the end of your dance you will look at the sun, for you will never see it again in waking or in dreaming, and then your death will point to the south. To the vastness. ["Journey to Ixtlan"]

Detta är oerhört slående. Shamanism kommer jag aldrig att syssla med. Men man förstår ju känslan bakom det hela. Detta är esoterismens högsta stadium: att dö i den nedgående solens sken och gå vidare med bevarat medvetande.




2.

Mer eller mindre strukturerat ska jag här fortsätta citera Castaneda. Temat är ”krigare som kunskapare” men gränserna till allmän visdom är ibland vag. Nåväl, två exempel på sådan visdom finns i samma bok jag citerade ur nyss, ”Journey to Ixtlan”: "Life in itself is sufficient, self-explanatory and complete." Det kallar jag en hjärtevärmande holism. Vidare: "Nobody knows who I am or what I do. Not even I.” Denna drastiska stil lär man sig gilla som Castanedaläsare. Don Juan, vad eller vem han än är, är en personlighet, en vis man med humor, vilket inte är alltför vanligt. Man kanske kan säga: sann visdom kännetecknas av att den har plats för humor.

Temat var alltså krigaren-som-kunskapare. Här följer lite sådant. Exakt vilka Castanedaböcker det är hämtat ur vet jag inte alltid, jag fann dem på nätet, även om jag själv läst alla böcker. - Detta handlar om hur krigaren lever sitt liv strategiskt. Han ser allt som UTMANINGAR:
The basic difference between an ordinary man and a warrior is that a warrior takes everything as a challenge while an ordinary man takes everything as a blessing or a curse.
Vidare heter det i samma anda, i samma aktivistiska, gestaltande anda: "A man of knowledge lives by acting, not by thinking about acting." Det är ett hårt liv! Men det är också ett autentiskt liv, ett riktigt liv med kniven mot strupen: "In a world where death is the hunter, my friend, there is no time for regrets or doubts. There is only time for decisions."




3.

Ett ypperligt citat är detta: "The aim is to balance the terror of being alive with the wonder of being alive." Det kan få en att tänka på "Dune"-böckernas Litany of Fear. I Dune ska man låta rädslan passera - men enligt don Juan ska man göra mer än så, man ska balansera rädslan med förundran - inte inför skräcken i sig men inför det liv som tillåter en att både skrämmas och förundras.




4.

Nu ska jag tala om idén ”a cubic centimeter of change”. Det handlar om att ta vara på tillfällena och få dem att verka i din favör, potentiera dem så att de blir upphöjda till två:
All of us, whether or not we are warriors, have a cubic centimeter of chance that pops out in front of our eyes from time to time. The difference between an average man and a warrior is that the warrior is aware of this, and one of his tasks is to be alert, deliberately waiting, so that when his cubic centimeter pops out he has the necessary speed, the prowess, to pick it up.
Det om detta. Följande citat är alla heroiska och aktivistiska, de handlar om oändliga utmaningar och att lära sig leva med det. Man lär sig leva på en högre nivå, man lär sig (som jag brukar säga) SÖKA VILA I HANDLING:
. Only as a warrior can one withstand the path of knowledge. A warrior cannot complain or regret anything. His life is an endless challenge, and challenges cannot possibly be good or bad. Challenges are simply challenges.
. You have little time left, and none of it for crap. A fine state. I would say that the best of us always comes out when we are against the wall, when we feel the sword dangling overhead. Personally, I wouldn't have it any other way.
["Tales of Power"]
. The average man is hooked to his fellow men, while the warrior is hooked only to infinity.
Det sista citatet knyter snyggt ihop krigarlivet med metafysiken. Det handlar om att leva i elementen, vara i Varat. Och detta associerar till det citat jag antydde i början, om hur man möter Kunskap på samma sätt som en soldat i krig: "A man goes to knowledge as he goes to war, wide awake, with fear, with respect, and with absolute assurance. Going to knowledge or going to war in any other manner is a mistake, and whoever makes it might never live to regret it."

I krig möter man döden och härmed ett citat om döden från ”Journey to Ixtlan”. Att vara medveten om döden, att ständigt ha sitt memento mori för ögonen, det är även mitt privata ledmotiv. Det har jag fått från Castanedas andra bok, "A Separate Reality" samt från sentenser som denna ur tredje boken, "Journey to Ixtlan":
Death is the only wise advisor that we have. Whenever you feel, as you always do, that everything is going wrong and you're about to be annihilated, turn to your death and ask if that is so. Your death will tell you that you're wrong; that nothing really matters outside its touch. Your death will tell you, 'I haven't touched you yet.'




5.

Castaneda gav ut tio (eller tolv) böcker om sin magiska resa. Den fjärde boken i serien hette för sin del ”Tales of Power”. Även här talas om det heroiska i att leva det liv man lever, acceptera utmaningarna: "A warrior, or any man for that matter, cannot possibly wish he were somewhere else; a warrior because he lives by challenge, an ordinary man because he doesn't know where his death is going to find him."




6.

Här ska jag ge er tre citat på raken, alla på temat stoiskt krigarliv. Det första handlar om att leva liknöjd, fri från indignation och upprördhet. Det andra handlar om vad som skiljer krigarattityden från vardagsattityden. Det är ur ”The Fire From Within”, bok 7. Det sista handlar om hur ”krigare” agerar för andliga principer, för ”the spirit”.
. Think about it: what weakens us is feeling offended by the deeds and misdeeds of our fellow men. Our self-importance requires that we spend most of our lives offended by someone.
. My benefactor told me that my father and mother had lived and died just to have me, and that their own parents had done the same for them. He said that warriors were different in that they shift their assemblage points enough to realize the tremendous price that has been paid for their lives. This shift gives them the respect and awe that their parents never felt for life in general, or for being alive in particular.
. Malicious acts are performed by people for personal gain... Sorcerers, though, have an ulterior purpose for their acts, which has nothing to do with personal gain. The fact that they enjoy their acts does not count as gain. Rather, it is a condition of their character. The average man acts only if there is a chance for profit. Warriors say they act not for profit but for the spirit.




7.

Don Juans liv är ett heroiskt liv, ett äventyrligt liv, ett romantiskt liv – om man är beredd att betala priset. Hör bara vad han säger om att finna ”a path with a heart” i första boken, ”The Teachings of Don Juan”:
Look at every path closely and deliberately. Try it as many times as you think necessary. Then ask yourself alone, one question... Does this path have a heart? If it does, the path is good; if it doesn't it is of no use. - - - For me there is only the traveling on paths that have heart, on any path that may have heart, and the only worthwhile challenge is to traverse its full length -- and there I travel looking, looking breathlessly.

Samma äventyrliga anda speglas i andra boken, ”A Separate Reality”. Detta får bilda slutvinjett till denna exposé över kunskapen som äventyr: "We are men and our lot in life is to learn and to be hurled into inconceivable new worlds."




Relaterat
Castaneda: A Separate Reality (1971)
Castaneda: The Eagle's Gift (1981)
Intressant artikel som tolkar Castaneda i vediska termer
Recension av första Castanedaboken

10 kommentarer:

Perra J sa...

Det här gillar jag.
Om man med Kunskap menar Upplysning, att höja sitt medvetandetillstånd, måste man ovillkorligen dö. Men när vi talar om ”man”, ”du”, ”jag”, menar vi identiteter, det som ska ”dö”. Och vi kan identifera oss med i stort sett vad som helst. Vi måste dö för att pånyttfödas, in i upplysning. Uppvaknadet är att dö, och det medför alltid ett lidande. Men det är en skönhet i det lidandet.
All identitet i synnerhet FALSK identitet (ego-identiteten), har en överlevnadsinstinkt som är stark och förslagen.
Petrus sa: ”Jag dör varje dag”. Jag tror han menade detta.
Jag tror inte Don Juans soldat är vilken soldat som helst. Jag tror det är soldaten som är redo att kapitulera. Inte av feghet utan för att han sett igenom och bortom kriget, och inte längre identifierar sig i konflikten, inte längre är beroende av hur det går i konflikten.
Rädslan för Döden är aldrig något mera än en identitets rädlsa för att upphöra att existera. Men du kan låta denna identet dö medan du är kvar i din kropp. Detta är oerhört intressant och kanske det mest angelägna.

Anonym sa...

Perra J, det du skrev i slutet där får mig att tänka på Arjunas tvekande i Bhagavad Gita! Väldigt talande.

Fint inlägg av Svensson också förresten. Det får bli till att kolla upp denne Castenada mer djupgående inom en snar framtid, men först ska jag sova ruset av mig. Fred.

/Björn

Svensson sa...

@PerraJ: visst är detta med "döden" mångfacetterat. Det kan vara en metafor. Men för mig betydde det framför allt den fysiska döden. När man insett att man måste dö, upphöra leva som den varelse man är, då blev man lugnare. Som jag skrev i länken till "A Separate Reality".

Man får inte glömma bort det då man talar om Castaneda. Det är inte någon metafor primärt detta med Memento Mori. Det är iaf mitt budskap, det är den väg jag vandrat.

Perra J sa...

@Björn: Bhagavad Gita, ja! Nu ska jag äntligen försöka komma mig för att läsa den. Jag har hört så mycket fantastiskt om den, och det är ju skandalöst att jag inte läst den än!

@Lennart (Och Björn med för den delen): För mig kommer lugnet ur insikten att jag faktiskt inte ÄR den identitet som ska dö. Insikten att man inte är det man tror man är. Vår sanna identitet är andlig, och mycket verkligare än ego-identiteten. I västerlandet har begreppet ”identitet” (VAD du är)grovt eftersatts! Vi identiferar oss i yttre ting!

Perra J sa...

Memento Mori..
Här en video med Jed MacKenna som handlar precis om det här.

Detta är från en av hans audiobooks, uppläsaren gör ett superbt jobb, och jag vill passa på att rekommendera Jed McKennas alla böcker!

Perra J sa...

Ja, man får ju komma ihåg att lägga in länken oxå:

http://www.youtube.com/watch?v=tzXkYGeYFOo

Anonym sa...

Fast mina ytliga bekantskaper med Jeds verk har gett mig intrycket av att han är en cynisk nihilist, men jag kan givetvis ha väldigt, väldigt fel.

Då litar jag hellre till min intuition och tar intryck av det som talar till mitt hjärta. Sedan får herr Jed tycka att jag är en icke-upplyst lermänniska som klamrar sig fast vid romantiska visioner bäst han vill ;)

(Däremot rekommenderar jag folk att kolla in Jeds namne, Terence McKenna)

/Björn

Perra J sa...

McKenna är ingen nihilst, det tycker jag inte. Men det säger inte att han inte kan skrämma skiten ur folk. För somliga är McKenna exakt rätt. För andra är Eckhart Tolle mera rätt. Han upplevs snällare. Jag lyssnar själv på bägge.

Vad som gör Jed så unik är hans användande av litterära referenser till sin andliga åskådning, och han gör det så att det engagerar, t ex talar han också om Arjuna, länge och lidelsefullt.

Nu ska jag kolla opp Terence, tack för tipset!

Anonym sa...

Jag har läst Evola den senaste tiden, nytt för mig. Hittar en hel del paralleller med Castaneda.
rim

Svensson sa...

@anonym: intressant. Jag kanske får ta och kolla upp den där Evola själv någon gång, hans nämns ju så ofta nuförtiden.