måndag 24 januari 2011

Nazis tar över USA



Axelmakterna har vunnit andra världskriget och delat USA mellan sig. Japanerna har tagit västra och nazisterna östra USA. Detta är upplägget i "The Man In The High Castle" (1962). Författaren, Phil Dick, har den egenheten att han höjer japanerna till skyarna medan han rackar ner på allt tyskt: japaner är fina bonsaiodlare medan tyskar är barbarer. Samtidigt hade han själv tyskt påbrå, där kan man ju psykologisera en del: tyskt självhat och endogen antigermanism.



Dick ställer tyskar mot japaner i en roman. Denna sport, detta att jämföra tyskar och japaner genom att låta dem uppträda i en och samma bok, utövas även av Alistair MacLean i "South By Java Head". Där jagas flyktingar iväg från Singapore av De Hemska Japanerna, medan en tysk man möter på havet i form av en ubåtskapten är Ädelheten Själv. Kontentan är att skildrandet av nationalkaraktärer är svårt, oavsett genre, man riskerar alltid att hamna i klichéer. Bättre är att skriva metafysisk fiction i okänt land där folk heter sådant som Jenro Klao och Gotsis Fripp.

Dicks bok: scenariot med axelmakter som delar USA mellan sig är för sin del orealistiskt. Detta hade inte hänt ens om Japan och Tyskland vunnit kriget. De hade varit nöjda med att reducera USA till en tredje rangens makt genom att begränsa dess försvar, framför allt dess flotta. De hade inte behövt fysiskt ockupera det. Att skicka dit ockupationstrupp och administratörer hade blivit en orimlig börda.

Men bortsett från det är det en ganska bra bok...! Den har fängslande gestalter. Bland annat en japan i ockupationsmakten är rätt väl fångad, trots tendensen att idealisera japaner som folk. Dessutom infinner sig vid läsandet en surreal känsla av "få se nu, vann verkligen USA kriget...?" Kan man invagga läsaren i en sådan känsla har man som författare lyckats. Intrigen as such är inte så spännande, det är mest en psykologisk långrullare. Men bra. Dick har ett fint handlag här, det är en roman där det inte händer så mycket men där innebörden mellan raderna är tät. Många författare har försökt skriva sådana där "händelselösa men fina" romaner, men för att lyckas med det måste man vara ett geni som Dick.

Romanen finns på svenska som "Mannen i det höga slottet". Jag tror dock detta är en felöversättning: är inte "high castle" lika med "högborg" (= kärntorn, den centrala delen i en medeltida riddarborg)? Jag ska inte satsa min ära på det, ordet är lite svårgooglat, jag bara frågar.



Relaterat
Clark Ashton Smith
Lord Dunsany
J. R. R. Tolkien

3 kommentarer:

Goten sa...

Jag har nästan ingen aning om denna typ av litteratur, därför är det väldigt spännande att läsa detta.

Vet knappas skillnad mellan skräck, fantasi, sciens fiction
skulle det var typ Poe, Tolkin, Verne kanske?

vad är då Ray Bradbury och liftarens väg til galaxen och vad är Samtal med Don Juan?

Läste förresten vad heter han nu från USA...lovekraft...förra året för första gången i mitt liv.

Helt sanslöst bra. Ett språk som nådde ända in under huden, in i hjärtat. Otäckt bra, typ.

Utlandssvensk sa...

"Jag har nästan ingen aning om denna typ av litteratur"

Det kallas alternativ historia och kan vara ganska kul, tycker jag.

Här är ett boktips inom samma område:

http://www.amazon.com/1945-Newt-Gingrich/dp/0671877399

Denna är skriven av Newt Gingrich, en av de mest kända konservativa politikerna i USA. Riktigt bra thriller.

Robert Harris har ni väl läst? Fatherland är väldigt bra annars.

http://en.wikipedia.org/wiki/Fatherland_(novel)

Anonym sa...

@Goten: om du hittar tagmolnet i högerspalten finns det saker för dig, etiketter om Tolkien, Lovecraft och annat, som "sf man minns".

En enkel genrebeteckning för allt detta är "fantastik". Skräck och fantasterier i vår vardag liksom framtidsberättelser och fiktiva forntidsvärldar. Allt det är fantastik. Castaneda är i min bok ett slags "metafysisk litteratur" till vilken man även kan räkna sf, men det är jag rätt ensam om att hävda.

Kolla också länkarna typ överst i bloggens högerspalt. Det är mina roman-pdf:er som "Agajan äventyraren" (fantasy) och "Stridsmiljö 2500" (science fiction).

Men genrer är egentligen oviktiga. Författare är viktigare. Genier transcenderar genregränserna.

/svensson

Etiketter

A-Z (5) abb (84) abbm (6) abbX (4) ahma (6) aktuellare böcker (58) aktufall (17) alga (3) Andersson (2) Antropolis (19) apatia (10) ar (28) att vara Svensson (236) Ballard (11) begr (7) berättelser från Rokkana (14) Bhagavad-gîtâ (6) bilbabbel (20) bild (12) bim (10) bing (287) biografi (16) bloggish (60) Blue Öyster Cult (4) camo (4) Castaneda (22) conspi (5) Den musiske matlagaren (14) Dick (7) dune (8) Eld och rörelse (33) en gatas melankoli (11) En novell om Babylon (4) eng (4) eso (3) esoterica (115) etni (3) fall (4) fantasi-fantaså-fantasy (20) film och TV (42) flytten (3) gambla fiina versepos (4) gld (7) grek (10) Gripenbergs sol (4) heinlein (4) historia in nuce (121) hårdrocken rockar hårt (39) intr. mus (34) inva (1) ipol (48) italia (3) japan (3) Jünger (75) Jüngers liv (10) Kierkegaard (2) konsten att slå en tennisserve (17) Kristus (22) kuro (2) libyen (18) link (30) lite litteratur (97) ljus (6) Lovecraft (15) Maiden (9) mangs (2) Melinas resa (8) memoarer (9) mena (40) multiversums mytolog (5) natio (63) Nietzsche (4) niven (3) nuochda (1) Ohlmarks (5) ondit (15) oneline (1) ori ett lag (53) poesy (47) politikka (177) pr (46) pred (3) Priest (14) prophecy (19) rymd (2) sanskrit (11) sf man minns (98) small candies (141) Smaragdeburg (5) speng (6) stein (4) Stratopias gåta (63) survi (6) svens11 (10) Sveriges störste poet (8) Swedenborg (3) symbol (4) Syrien (17) tempel (27) Tolkien (4) topp5 (9) typer (16) USA (17) uselt (8) van Vogt (9) Vandra mot ljuset (1) vju (4) zeppelin (2)