söndag 14 februari 2010

Joe Haldeman: The Forever War


Jag har tidigare talat om Heinleins "Starship Troopers". Den kom 1959 och hade en atmosfär som var präglad av andra världskriget och marinkåren, av bravado och gung-ho-mentalitet. 1974 kom så en annan rymdkrigsroman, "The Forever War" av Joe Haldeman. Dess atmosfär var präglad av Vietnamkriget: mer dämpad, mer saklig.




Jag säger inte att Heinleins roman handlade om AVK. Jag snackar feeling och attityd. Och Haldemans roman handlade för sin del inte om Vietnamkriget, men dess stämning var annorlunda och jag gillar denna atmosfär mer än Heinleins gapande.

Haldeman skildrar hur människan i framtiden råkar i krig med taurierna, en främmande art som utplånar ett mänskligt skepp vid första kontakten. Därför bryter krig ut. Man tränar soldater och utrustar en stridsgrupp som ska raida en bas på en djungelplanet. Dessförinnan har 70 sidor gått åt till att skildra utbildning och tillvänjning vid de stridsdräkter man har, hermetiska saker som förstärker bärarens rörelser så att man kan hoppa och skutta i dem. Men några jetmotorer vid anklar och axlar à la Heinleins soldater har man inte. Däremot har man ett laservapen integrerat i handskens pekfinger, en liten LASGUN att stråla sig fram i tillvaron med. I Heinleins roman förekom ingen laser av det skälet att det inte var uppfunnet 1959, gemene man och sedvanliga sf-författare kunde inte föreställa sig dylikt stimulerat ljus då.

Haldemans soldater har även granatkastare (bra med lite traditionell materiell jämte allt nytt), och man har i hjälmvisiret en "image converter" som släpper in mycket eller lite ljus beroende på tycke och smak hos bäraren.

Och alla soldater är, såklart, uppkopplade. Detta är framtidens melodi, något som måste till även här på jorden. Alla som varit gruppchef och försökt hålla reda på en grupp i spridd ordning vet hur svårt det är.

Generellt är Haldemans roman väl researchad och välkonstruerad. Och det händer mycket på en rad olika platser, det är genvägar genom svarta hål och relativitetseffekter, sådant som gör att kulturen åldras mer än vad soldaterna gör; detta kan ses som en extra stilisering av soldatens alienering i samhället. Boken fick Nebulapriset och det var den värd. Det är en klassiker att läsa om för den sedvanlige läsaren, man behöver inte uttryckligen intressera sig för sf-krig för att ha utbyte av den.

Likt Heinleins roman berättas den i jagform, här av en William Mandella som går från menig till major under alla sina kampanjer. Man strider alltså mot sina taurier länge och väl och sedan slutar kriget med status quo ante bellum eftersom man inser att allt varit ett missförstånd. Sannerligen en annorlunda sluttamp än Heinleins, där "there is no substitute for victory" och berättarjaget säger sig vara besluten att bekämpa sina fiender till det bittra slutet. De allra sista orden den i romanen är: DEATH AND DESTRUCTION!

Detta är Heinlein när han är som sämst. Men hans "Starship Troopers" har sina kvaliteter ändå, se här. Men i genren rymdkrigs-sf slås han på fingrarna av Haldeman som trots allt berättar: han har inga lättskrivna kapitel med filosofiföreläsande militär och diskutabla slutsatser, eller inslag i sin framtid som Heinleins egensinniga politik (endast militärer ska ha rösträtt). Haldeman är en sådan person man kan tänka sig att sitta i samma rum som och lyssna till, så att säga.




Relaterat
Heinlein: Starship Troopers
Modern krigs-sf
Adams, Dick, Donaldson...
Bertil Mårtensson

2 kommentarer:

Anonym sa...

Hej! Jag tycker nog att du är lite väl negativ gentemot Heinleins tankesätt i "Starship Troopers". Han fick också mycket kritik för denna framtidsskildring när det begav sig.

Ja, man skiljer i berättelsens framtida samhälle på medborgare (citizens) och civilister (civilians). Endast medborgare har rösträtt, vilket kräver fullgjord krigstjänstgöring. Tanken är att rösträtten egentligen är en sorts delegerad våldshandling, som följaktligen inte bör ges åt kreti och pleti. Jag kan i viss utsträckning sympatisera med den uppfattningen, åtminstone i teorin.

Det gick ju heller inte någon nöd på civilisterna; dessa kunde satsa på karriärer och få det materiellt sätt bättre än en medborgare. Så det är inte något slavsamhälle vi har att göra med.

Vi behöver inte heller backa särskilt många decennier för att se tillbaka på en tid då allmän rösträtt betraktades som en absurditet. /Non serviam!

Svensson sa...

Kanske föreföll jag negativ. Jag har själv på sistone ändrat åsikt om denna romans kontroversiella status. Det samhälle som skildras är egentligen inte så extremt. Våra västdemokratier under andra världskriget var ungefär likadana. Där hade man iofs allmän rösträtt - men sentimentet var hårt, det var "fienden lyssnar, allt för fronten, häng förrädare". Så de var ett slags de facto-diktaturer kan man säga.

Heinlein hade en vana att provocera sina läsare. Denna roman var nog lite åt det hållet, dvs han målade upp ett samhälle som var medvetet extremt. "Endast militärer har rösträtt", den idén torde få fart på läsarna... och kritikerna... kanske han tänkte. I så fall fick han rätt, denna bok fick en sådan där "mörk aura", den fick rykte om sig att vara extrem. Vilket den, som du antyder Non serviam, inte är.

Etiketter

A-Z (5) abb (84) abbm (6) abbX (4) ahma (6) aktuellare böcker (58) aktufall (17) alga (3) Andersson (2) Antropolis (19) apatia (10) ar (28) att vara Svensson (236) Ballard (11) begr (7) berättelser från Rokkana (14) Bhagavad-gîtâ (6) bilbabbel (20) bild (12) bim (10) bing (287) biografi (16) bloggish (60) Blue Öyster Cult (4) camo (4) Castaneda (22) conspi (5) Den musiske matlagaren (14) Dick (7) dune (8) Eld och rörelse (33) en gatas melankoli (11) En novell om Babylon (4) eng (4) eso (3) esoterica (115) etni (3) fall (4) fantasi-fantaså-fantasy (20) film och TV (42) flytten (3) gambla fiina versepos (4) gld (7) grek (10) Gripenbergs sol (4) heinlein (4) historia in nuce (121) hårdrocken rockar hårt (39) intr. mus (34) inva (1) ipol (48) italia (3) japan (3) Jünger (75) Jüngers liv (10) Kierkegaard (2) konsten att slå en tennisserve (17) Kristus (22) kuro (2) libyen (18) link (30) lite litteratur (97) ljus (6) Lovecraft (15) Maiden (9) mangs (2) Melinas resa (8) memoarer (9) mena (40) multiversums mytolog (5) natio (63) Nietzsche (4) niven (3) nuochda (1) Ohlmarks (5) ondit (15) oneline (1) ori ett lag (53) poesy (47) politikka (177) pr (46) pred (3) Priest (14) prophecy (19) rymd (2) sanskrit (11) sf man minns (98) small candies (141) Smaragdeburg (5) speng (6) stein (4) Stratopias gåta (63) survi (6) svens11 (10) Sveriges störste poet (8) Swedenborg (3) symbol (4) Syrien (17) tempel (27) Tolkien (4) topp5 (9) typer (16) USA (17) uselt (8) van Vogt (9) Vandra mot ljuset (1) vju (4) zeppelin (2)