onsdag 21 oktober 2009

Kurosawafilmer


Jag sitter här och tänker på Akira Kurosawa.

Han har alltid varit uppburen i väst, ingen tvekan om det. Därför tog det ett tag innan jag insåg hans storhet - för alltså, ni fattar, man ska alltid vara kärringen mot strömmen och det där. Säger alla att NN är bäst då vägrar jag tror det.

Anyhoo: Kurosawa. Född 1910.

En av Kurosawas filmer är "Sju samurajer". Den handlar om sju samurajer som ska rädda en by som hemsöks av banditer. Nattscenen där skaran vakar inför slutstriden är kongenial, den drar ner tempot i lagom mån inför finalen. Så kommer attacken, man försvarar sig mot de beridna banditerna som stormar in i byn under ett regnväder; bygatan förvandlas till lera och striden blir ett kontrollerat kaos.

Banditerna besegras, byn räddas och nästa dag skiner solen; byborna firar med sång och dans medan samurajerna packar ihop och går. En av dem vänder sig om, ser på byborna och säger: "Så har vi då förlorat igen." Detta har tolkats som att samurajen i detta Tokugawajapan höll på att marginaliseras, framtiden tillhörde fredliga näringar – men nog kan känslan av förlust hos denne samuraj även bestå i något annat, som att han inte dog i den nyss timade striden? En näraliggande tolkning för den som vet något om samurajmentalitet.

En av de sju spelades av Toshiro Mifune som några år senare åter var Kurosawasamuraj, i "Livvakten". Här är det mytskapande, screen-presence och andakt för hela slanten: den samuraj han spelar kommer gåendes till en by, tar in på ett värdshus och serveras av värden. Denne går krumböjd och tjattrar ständigt, en kontrast till den högreste, tigande Mifune. Trots tigandet, frånvaron av repliker förstår man precis vad han är för en typ: en ödets man, en hjälte. En bild som säger mer än tusen ord.

Ännu en ordlös episod finner vi mot slutet. Det är den där Mifune laddar inför slutduellen och sitter i ett rum där några löv fladdrar in; han fixerar blicken på ett löv, kastar sin kniv och naglar fast det: a defining moment.

"Livvakten" inspirerade annars europén Sergio Leone som överförde storyn till westernmiljö och spelade in den i Italien och Spanien. Det lät verkligen inte lovande, det luktade lågbudget och kommersialism lång väg – men Leone var inte vem som helst, han var ett geni som Kurosawa. Idag är Leone ett etablerat namn men visst förekommer nedsättande kommentarer än idag om hans tilltag i denna första film, "För en handfull dollar", att det hela var plagiat av Kurosawa och så vidare. Låt oss snarare kalla det ett begåvat lån. Dessutom var Leones story, med hjälte som kommer till stad och spelar ut två grupperingar mot varandra, också baserad på en italiensk 1700-talsnovell, "Två herrars tjänare".

Leone gick sedan vidare och gjorde en rad westerns som med rätta blivit klassiska, en vitalisering av genren: eleven slår läromästaren, Europa slår USA på dess hemmaplan. På tal om westerns så har Kurosawa själv inspirerats av filmer av John Ford och Howard Hawks.

Ännu en Kurosawafilm är "Kagemusha - spökgeneralen". Den handlar om en man som blir stand-in till daimyon Takeda Shingen sedan denne avlidit; man vill bevara Shingens aura som politiskt vapen. Jag håller med den som sa att Tatsuya Nakadai är fel i huvudrollen, det borde ha varit Toshiro Mifune istället. Det var det där med screen-presence.

Kurosawas "Ran" är för sin del löst, mycket löst baserad på Shakespeares "King Lear". En påvisbar koppling till japansk historia finns också i den, i form av släkten Mori som hade tre punkter under en bjälke som vapen. Bakgrunden till detta emblem illustreras i filmen där fadern säger sina tre söner att en ensam pil kan brytas men inte tre ihop. Filmens brödratrio följer nu inte rådet utan börjar fejda. Verklighetens Morisöner åter var mer hörsamma, höll ihop och blev en mäktig klan. Nämnvärd är annars stridsscenen på slutet av "Ran" där man inte spar på blod (det är annars ovanligt att överhuvud visa blod i sedvanligt filmvåld), med mollstämd musik av Takemitsu.

"Augustirapsodi" är vad den beträffar baserad på en roman. Några barn spenderar sommaren på landsbygden utanför Nagasaki hos sin farmor som berättar för dem om atombomben som dödade hennes man. Så förgår filmen med diverse intressanta, gestaltande scener, laddade med innebörder; det är hieroglyfskrift och ideogram i rörelse, med bilder som talar och inte ack-så-väluttänkta repliker. Som när farmodern får besök av en bekant; de pratar inte, bara sitter mittemot varandra med nedböjda huvuden och mediterar.

Mot slutet kommer farmoderns brorson på besök; denne är etniskt sett halvjapan, bosatt i USA sedan länge och därmed helt amerikaniserad. En kulturkrock befaras men när han väl kommer uppstår förståelse. Mannen spelas för övrigt av Richard Gere som i verkliga livet är praktiserande buddhist så han passar ju bra i sammanhanget. Han talar dessutom japanska, ej dubbat; bra detta att inte jämt låta engelskan breda ut sig.

Geres rollfigur ber bland annat att få besöka Nagasaki och ett minnesmärke över bombningen. Förståelse över nationsgränserna.

Omnämnda filmer

Sju samurajer, 1954
Livvakten, 1961
Vägvisaren, 1975
Kagemusha, 1980
Ran, 1985
Augustirapsodi

Relaterat
Ernst Jünger
Hård rock
Kurosawa: Drömmar

3 kommentarer:

Goten sa...

Det finns en scen i en Kurosawafilm som jag aldrig glömmer.

En samuraj sitter i ett blåsigt uthus om hösten och lär sig att träffa fallande löv med sin kastkniv.

Han tränar och tränar och tillslut lyckas han och sätter kniven i golvet med lövet på.

Vet du vilken av Samurajfilmerna det var?

Fri pdf sa...

Odödlig scen, jag har också noterat det. Har för mig det är strax före slutuppgörelsen i "Yojimbo - livvakten".

Goten sa...

Tack, ska försöka leta rätt på den på Youtube.

Minns också att scenen var i slutet av filmen.

Etiketter

A-Z (5) abb (84) abbm (6) abbX (4) ahma (6) aktuellare böcker (57) aktufall (11) alga (3) Andersson (2) Antropolis (19) apatia (10) ar (28) att vara Svensson (236) Ballard (11) begr (7) berättelser från Rokkana (14) Bhagavad-gîtâ (6) bilbabbel (20) bild (11) bim (10) bing (287) biografi (16) bloggish (57) Blue Öyster Cult (4) camo (4) Castaneda (22) conspi (5) Den musiske matlagaren (14) Dick (8) dune (8) Eld och rörelse (33) en gatas melankoli (11) En novell om Babylon (4) eng (4) eso (3) esoterica (115) etni (3) fall (4) fantasi-fantaså-fantasy (20) film och TV (42) flytten (3) gambla fiina versepos (4) gld (7) grek (10) Gripenbergs sol (4) heinlein (4) historia in nuce (121) hårdrocken rockar hårt (39) intr. mus (34) inva (1) ipol (48) italia (3) japan (3) Jünger (75) Jüngers liv (10) Kierkegaard (2) konsten att slå en tennisserve (17) Kristus (22) kuro (2) libyen (18) link (30) lite litteratur (97) ljus (6) Lovecraft (15) Maiden (9) mangs (2) Melinas resa (8) memoarer (9) mena (40) multiversums mytolog (5) natio (63) Nietzsche (4) niven (3) nuochda (1) Ohlmarks (5) ondit (15) oneline (1) ori ett lag (53) poesy (47) politikka (177) pr (46) pred (3) Priest (14) prophecy (19) rymd (2) sanskrit (10) sf man minns (98) small candies (138) Smaragdeburg (5) speng (6) stein (4) Stratopias gåta (62) survi (6) svens11 (10) Sveriges störste poet (8) Swedenborg (3) symbol (4) Syrien (17) tempel (26) Tolkien (4) topp5 (9) typer (16) USA (17) uselt (8) van Vogt (9) Vandra mot ljuset (1) vju (4) zeppelin (2)