lördag 8 november 2008

Recension: Gyllene Gåsen (Andersson 1997)


Erik Andersson är en svensk författare. Härmed några rader om hans roman "Gyllene Gåsen".

1.
Jag ryser
inför detta liv som aldrig lever
denna död som aldrig dör
men är är och är
i evighet...
(Bertil Malmberg, "Här finnes icke nu och då")

Så känner jag primärt inför Erik Anderssons "Gyllene Gåsen": det är liksom "ett liv som aldrig lever, en död som aldrig dör"... Det är något oförlöst över det hela.

Den är onekligen en intressant bok, vida överlägsen mycket annat på romanhimlen, inte minst den svenska. Andersson kan det här med litteratur, man får valuta för pengarna. Hade han varit bildkonstnär hade det varit "mycket streck för pengarna", detaljerad pointillism. Men helheten? Vart leder allt? Vart går Andersson; går han bara längre och längre bort i den västgötska nejden innan han slukas upp av dimman, som en fantom? Eller ska han komma sjungande nerför bergen och svepa in oss i en blomstrande mantel?

Man går smått förtrollad genom den anderssonska nejden, vältuktad som en botanisk trädgård, med präglade skyltar för varje växt man ser. Man böjer sig ner och läser dessa skyltar, hummar förnumstigt och tycker sig ha lärt sig något. "Persisk ek", jaha, minsann, "guckusko", en orkidé, tänk det visste jag inte. Och så finner man där, en passant, en skylt med påskriften "Livets träd" - men man bara hummar och nickar, kastar ett getöga på denna Urväxt och går oberörd vidare.

Så kan man känna det i Anderssons sällskap.



2.

På Gyllene Gåsen sitter ett sällskap och samtalar. Men den sedvanliga "mysigheten kring maten" motas tidigt i grind; det är en en lätt alienering över det hela. Folk kommer och går, en berättare berättar och en hovmästare glider gåtfullt in och ut ur samtalen. Det är "Club DDR", det är inbrottets metafysik och det är mat, bland annat en Schlemmertopf som kan få den mest tålige gourmand att baxna. Det är varken trevnad eller lidande men något annorlunda tredje.

Det är alienering, en främmande känsla. Vad är det man läser? Man noterar den nästan totala avsaknaden av anglicismer, av engelska glosor överhuvud. Allt översätts: "Zappa skriver texter om tummar som rimmar på sockerplommon." Andersson kan detta engelska språk, det vet vi (q v Ringtrilogin), så därför har han här gett sig den på att rensa ut allt i den vägen. En gången tids språkpurist må jubla; jag minns från tidigt 80-tal en artikel där isländskans egenbildning av alla nya ord, som "kringkastning" för TV osv, hyllades. Borde vi inte göra så här också? Detta var före internet, före satellit-TV. Well, Anderssons jagande-med-blåslampa efter all språksmitta må värma dessa purister i hjärteroten. Det är som att läsa 30-talssvenska, överlagrat med en modern världs alla attribut.



3.

Alienering: låt inte läsaren känna sig hemma, lägg in lite motstånd i texten. Man får inte direkt veta var det hela utspelas; jag gissade ett tag på Götet, sedan på "okänd stad i största allmänhet", och sedan slutade jag tänka på det hela. Då fick jag mig till livs följande:
Jag vet varifrån jag kommer. Till skillnad från de andra runt bordet är jag hemma här. Medan de fastnade i slammet runt holmarna som unga vuxna gnodde jag runt i gyttjan redan som grodyngel. Jag är den röst varmed Wollmar Yxkull viskade i gränden. Jag är hertig Johan som åsidosattes. Jag är det sorgliga liv som framsläpas utan kärlek. Jag är ett strävt lynne med alltför stor hushållsaktighet. Jag har rest ut med Bror Rålamb och dikterat bragder för historiens gudinna. Jag tjänar inte, emedan jag skadat mig i handen. Jag är inte De la Gardies kreatur. Jag klandrar vanvården vid kungens uppfostran. Jag vet att driva min nyck igenom. Jag häver allmogens fruktan för koppympningen. Jag inbegrips inte i sekreta utskottets beslut. --- Jag avbryter mina gradualstudier och skaffar mig i Greifswald nödiga inventarier. Jag anser att ett nytt sedligt liv kommer till stånd hos människorna genom det intryck Kristi liv gör på dem. Jag tör mycket ha avkylt krigsivern. Jag bedriver brännvinshandel i sådan omfattning att vissa kontrollåtgärder måste vidtas från det allmännas sida. Jag erinrar om de ögonblick i nationernas liv då tidens steg liksom hörs. Jag intar en moderat ståndpunkt emot kammarens höger. Jag ingår i den bästa bland ministärer. Jag uttrycker mig lugnt och klart, ofta med skärpa och och alltid med lugn och värdighet.

Stockholm, i ditt sköte kan jag inte glömma.

Detta citat, som i sig verkar vara uppbyggt på citat, försätter mig i en varm-kall känsla. Man får lust att försjunka i ancien régimes behag, men man känner sig samtidigt manipulerad på något vis, eller var det alienerad. Här kommer jag att tänka på Ted Gärdestad: "Jag gillar när folk blir konfunderade."



4.

Detta liv som aldrig lever, denna död som aldrig dör... Polerad prosa men ändå porös, ändå flexibel, ändå liksom lydande vattnets lagar: det ger efter för minsta tryck men lämnar intet spår. Frågade man vad som egentligen menades finge man väl ett enigmatiskt leende till svar, döljande det faktum att här menas inget alls: det är bara ord, ord mot det tomma. Ord som är tomma?

Ett språkspel med en bunt chanslappar, tennpjäser och spelplan i kartonnage, klätt i svart silkpapper. Ta upp en lapp och läs och förundras: "Jag har en dykare nere. Håll undan och gå med sakta fart." Eller: "Jag lastar eller lossar eller transporterar farligt gods." Eller: "Jag behöver lots."

Men någon lots gives här icke, man är "alone on a wide, wide sea". Fast formatet är behändigt, det måste framhållas: endast 191 sidor. Och varför är den då så tajt? Svar: det beror på den narrativa strategin. Och den strategin skulle jag vilja kalla showing, i motsats till telling som för sin del alstrar längre texter.

Och visst kunde Andersson lätt halka in i den sedvanliga "telling"-stilen, han med sin bildning och ordkunskap. Men han har tack och lov valt den smala vägen, både här och i sina andra texter. Det är ingen publikfriande, självgod berättarstil som osar av "mustiga skrönor" och annat flottigt, nej här råder "less is more". Få andra kan idag skriva så tajta romaner, allt ska idag vara elefantiasis och tegelsten. Så detta är ett avvikande från trenden, en blinkande fyr av hopp!



5.

"Hopp", det är knappast en anderssonsk glosa. Den skulle på sin höjd förekomma i ett citat, kanske från Karl XII:s bibel. För vad gäller boken i sig så finns här varken hopp eller förtvivlan. Jo kanske det sista, slutet ska kanske antyda detta.

Finns här tragik, finns här komik? Man får väl säga: både och, varmt och kallt! Boken är som en oxymoron, en sån där krock av typen "tung lätthet" och "en sorg i rosenrött".

Här finns Andersson, och sedan ingenting, och sedan någonting, och sedan en bild av en gås på omslaget, tecknad av Ernst Billgren. Här finns oublietter och smattar att återvända till, här finns något unikt. Boken rockar inte precis din värld men den är sådär, ska vi säga, subtil. Mer om Andersson på bloggen finner ni här.

Inga kommentarer:

Etiketter

A-Z (5) abb (84) abbm (6) abbX (4) ahma (6) aktuellare böcker (58) aktufall (17) alga (3) Andersson (2) Antropolis (19) apatia (10) ar (28) att vara Svensson (236) Ballard (11) begr (7) berättelser från Rokkana (14) Bhagavad-gîtâ (6) bilbabbel (20) bild (12) bim (10) bing (287) biografi (16) bloggish (60) Blue Öyster Cult (4) camo (4) Castaneda (22) conspi (5) Den musiske matlagaren (14) Dick (7) dune (8) Eld och rörelse (33) en gatas melankoli (11) En novell om Babylon (4) eng (4) eso (3) esoterica (115) etni (3) fall (4) fantasi-fantaså-fantasy (20) film och TV (42) flytten (3) gambla fiina versepos (4) gld (7) grek (10) Gripenbergs sol (4) heinlein (4) historia in nuce (121) hårdrocken rockar hårt (39) intr. mus (34) inva (1) ipol (48) italia (3) japan (3) Jünger (75) Jüngers liv (10) Kierkegaard (2) konsten att slå en tennisserve (17) Kristus (22) kuro (2) libyen (18) link (30) lite litteratur (97) ljus (6) Lovecraft (15) Maiden (9) mangs (2) Melinas resa (8) memoarer (9) mena (40) multiversums mytolog (5) natio (63) Nietzsche (4) niven (3) nuochda (1) Ohlmarks (5) ondit (15) oneline (1) ori ett lag (53) poesy (47) politikka (177) pr (46) pred (3) Priest (14) prophecy (19) rymd (2) sanskrit (11) sf man minns (98) small candies (141) Smaragdeburg (5) speng (6) stein (4) Stratopias gåta (63) survi (6) svens11 (10) Sveriges störste poet (8) Swedenborg (3) symbol (4) Syrien (17) tempel (27) Tolkien (4) topp5 (9) typer (16) USA (17) uselt (8) van Vogt (9) Vandra mot ljuset (1) vju (4) zeppelin (2)