torsdag 24 juli 2008

Recension: Över linjen (Jünger 1950)


Nihilismen har sina speciella förutsättningar. Tänk bara på sergeant F, vandrande i konstgjort månsken med karbinen i högsta hugg, gestaltande sitt liv operativt. Det är en verklighet där bara handlingen finns, bara striden. Bara den är verklig.




Ja, denna nihilism: sergeant F. levde den. Och jag är personligen inte immun mot den. Jag har sett min värld rasa samman, har likt Dostojekvskij hamnat i "ett rum utan värden och utan gudar". Men därifrån har jag tagit mig vidare och byggt mig en ny värld -- inte en komplett ny värld med nya värden à la Nietzsche, men en ny värld med gamla, återupptäckta värden. En nygammal värd där Gud existerar och själen är odödlig.

Jünger talar om en liknande resa i "Över linjen": hur nihilismen inte är ett slut utan en fas i en andlig process. Kanske rent av en nödvändig fas för vår tid och för människor i vår tid. Det gamla sättet att närma sig det osynliga, det andliga, det heliga må vara lite förbrukat. Tomheten i predikningar och helgelse kan därmed leda ut i den totala ateismen, i rena öknen, men öknen är också spelplats för uppenbarelser. Eckart talade ju om "die Stille Wüste" som platsen där man möter Gud och Plotinos talade om ett stjärnklart ögonblick då allting faller på plats. Kierkegaard likaså: när man grubblat över vad man ska välja, ser man plötsligt månen lysa in i sin oubliett och vad gör man? Man väljer helt enkelt sig själv. Man inser att man är en enskild, en unik individ, en människa. Och det mänskliga förstås endast i relation till det gudomliga.

Jünger talar också om nihilismen som samhällstillstånd. Här finns paralleller till "Der Arbeiter": andliga värden reduceras, nykter ordning råder överallt, världen avförtrollas. Renässansmänniskor med helhetssyn försvinner, kvar blir endast specialister och fackidioter. Vi lever i ett maskinsamhälle, styrt av Leviatan.

- - -

Dagens kontroll- och konsumtionssamhälle har förvisso sina obehagliga sidor. Kort sagt: hur finna mening och glädje när man är belägrad av media, politik och negativism, av Imperiet och dess tekniska goliats? En början är så klart att finna tryggheten i det egna väsendet, kasta ankar i sitt inre, komma till ro i sig själv. Bli hemma i sig själv.

Men någon privat idyll är det inte frågan om, som Jünger framhåller. Det handlar inte om att avskärma sig från världen som en förnöjd hob eller att bilda ett kotteri där man njuter konst och har innerliga personliga relationer som några Bloomsbergare.

Nej, en ovillkorlig demon måste först fördrivas eller göras till ens bekant. Det handlar om memento mori, att uppsöka döden som sin rådgivare för att tala med Don Juan. Man måste betvinga dödsfruktan inom sig men när man väl gjort det är man också omöjlig att besegra, även av den fulaste Leviatan. "(M)änniskor som inte fruktar döden (är) oändligt överlägsna också den största jordiska makt", säger Silverräven i "Över linjen".

- - -

Makten älskar att skrämmas, det kan vara med terrorhot eller med larm om krockande asteroider. Därifrån har de sin makt, av detta förvandlar de oss till lydiga undersåtar och trogna mediekonsumenter. Så Imperiet räds framför allt en sak: att folk ska lämna fruktan bakom sig.

En annan sak det inte kan kontrollera är eros, kärleken och vänskapen som knyter osynliga men eviga band. Detta är inget veckotidningcredo, det är största allvar i en tid "då misstänksamheten tränger ända in i familjen", när människan anpassar sig efter statens form:
Hon rustar sig som en fästning ur vilken inte ett endaste tecken tränger ut. Där ett skämt, ja till och med underlåtandet av en gest kan innebära döden, råder stor vaksamhet. Tankar och känslor förblir dolda i det innersta; man undviker till och med vin eftersom det väcker sanningen. I en sådan situation kan ett samtal med en förtrogen vän vara inte bara oändligt trösterikt, det kan också återföra och bekräfta världen i dess fria och rättfärdiga mått. En människa räcker som vittne för att friheten inte ska försvinna. Men henne behöver vi. Då växer motståndskrafterna till sig. Tyrannerna vet detta och försöker upplösa det mänskliga i det allmänna och offentliga -- det håller det oberäkneliga, det extraordinära på avstånd.
Med sann vänskap och kärlek, och med öra för det musiska, för sann konst och sann frihet, kan vi skapa oaser i öknen kring vilka Leviatan rör sig i vrede. Men det finns ingen genväg dit, inga objektiva program att följa; var och en måste rannsaka sig själv:
Det egna bröstet: det är... öken- och ruinvärldens centrum. Här finns hålan där demonerna flockas. Här befinner sig varje människa, oberoende av klass och ställning, i direkt och suverän kamp, och med hennes seger förändrar sig världen. Om hon är den starkare drar sig intet tillbaka. Skatterna, som låg översköljda, lämnar det kvar i strandlinjen. De kommer att uppväga offren.

(Citerat efter Kykeons utgåva 1993 av "Linjen", som innehåller Jüngers "Över linjen" och Heideggers "Om varafrågan". Jüngers "Über die Linie" utgavs första gången 1950.)




Relaterat
Der Arbeiter
Castaneda
Eld och rörelse (2007)

Inga kommentarer:

Etiketter

A-Z (5) abb (84) abbm (6) abbX (4) ahma (6) aktuellare böcker (57) aktufall (11) alga (3) Andersson (2) Antropolis (19) apatia (10) ar (28) att vara Svensson (236) Ballard (11) begr (7) berättelser från Rokkana (14) Bhagavad-gîtâ (6) bilbabbel (20) bild (11) bim (10) bing (287) biografi (16) bloggish (57) Blue Öyster Cult (4) camo (4) Castaneda (22) conspi (5) Den musiske matlagaren (14) Dick (8) dune (8) Eld och rörelse (33) en gatas melankoli (11) En novell om Babylon (4) eng (4) eso (3) esoterica (115) etni (3) fall (4) fantasi-fantaså-fantasy (20) film och TV (42) flytten (3) gambla fiina versepos (4) gld (7) grek (10) Gripenbergs sol (4) heinlein (4) historia in nuce (121) hårdrocken rockar hårt (39) intr. mus (34) inva (1) ipol (48) italia (3) japan (3) Jünger (75) Jüngers liv (10) Kierkegaard (2) konsten att slå en tennisserve (17) Kristus (22) kuro (2) libyen (18) link (30) lite litteratur (97) ljus (6) Lovecraft (15) Maiden (9) mangs (2) Melinas resa (8) memoarer (9) mena (40) multiversums mytolog (5) natio (63) Nietzsche (4) niven (3) nuochda (1) Ohlmarks (5) ondit (15) oneline (1) ori ett lag (53) poesy (47) politikka (177) pr (46) pred (3) Priest (14) prophecy (19) rymd (2) sanskrit (10) sf man minns (98) small candies (138) Smaragdeburg (5) speng (6) stein (4) Stratopias gåta (62) survi (6) svens11 (10) Sveriges störste poet (8) Swedenborg (3) symbol (4) Syrien (17) tempel (26) Tolkien (4) topp5 (9) typer (16) USA (17) uselt (8) van Vogt (9) Vandra mot ljuset (1) vju (4) zeppelin (2)