torsdag 8 maj 2008

Phil Lynotts sista år och död



1.

Det var inte synd om honom.

Han var slut som artist, var i en svacka, men - kan man säga - det var inte synd om honom. Han kunde ha tagit ett steg tillbaka, lagt av sig sin kändispersona och tagit ett vanligt jobb. Men så klart gick det inte, han fortsatte mot undergången - med nya projekt, minskad inspiration, ökat drogintag och slutligen döden som följd.

Det rör sig om Phil Lynott. Hans sista tid var tragisk, ingen tvekan om det - men det var inte förutbestämt att han skulle gå under, han hade själv kunnat ändra den onda spiralen. Genom att, som jag antyder, lägga ner rockstjärnestilen och leva som en vanlig människa ett tag. Men ett kort ögonblick såg han faktiskt igenom slöjorna, lät allt rämna och blottade sin själ. Det var när han satt i artistlogen inför ett gig och sa till en roadie:

- Damn it Roger. No more heroes.

Den sanna människan kom fram bakom masken. Det är ett skakande ögonblick, och även ett rörande, ett hjärtevärmande - för här fanns fröet till räddning, till en väg ut ur Thin Lizzys sjunkande popularitet och Phil Lynotts självdestruktion. Att ta av sig sin mask, sin persona och se sig själv som "bara en människa". Och det är inte så bara, det kan innebära en ny början. Men Lynott fann inte vägen till en dylik nystart utan knarkade ihjäl sig.



2.

Höjdpunkten i Thin Lizzys och Phil Lynotts karriär var albumet "Black Rose - A Rock Legend" från 1979. Men här inträdde viss fartblindhet; Lynott var nu Stor Stjärna och började bete sig som Freddie Mercury på turnén, klagade på att förstärkarna hade fel färg, att äggen inte var färdigkokta och så vidare. De pengar man tjänade slösades också bort på limousiner, partyn och droger.

Följande skivor ("Chinatown" 1980 och "Renegade" 1981) var oinspirerade och bandmedlemmarna kom och gick. Gitarristbytena hade alltid varit täta i gruppen, men nämnas kan att "Black Rose" med sitt suveräna samspel mellan Gary Moore och Scott Gorham upphörde sedan Moore lämnade gruppen mitt under USA-turnén. In kom istället Midge Ure från Ultravox. Men han var bara med för turnén, och senare tog man in en viss Snowy White som gjort studioinspelningar med Pink Floyd; han kanske var skicklig, men som scenperson var han helt färglös. Till "Renegade"-turnén var han ett tag ende gitarrist, han fick bära bördan av hela gitarrsatsen; en svår uppgift, då Thin Lizzys varumärke var gitarrharmonier och twin guitar attack.

"Renegade"-turnen var en mardröm: Lynott var konstant drogad men han var nu ende frontman, Snowy White var som sagt en sidofigur. Gorham lämnade turnén ett tag på grund av akut leda; han ville inte se ännu en scen, ännu ett hotellrum, ännu en turnébuss... Den ende som var kvar sedan förr var trummisen Brian Downey, men till och med han började tröttna.

Visst hade Lynott potential. Han kunde apellera både på pop- och rockpublik, både på disco- och punkgänget; han var en sann genreöverskridare, var på gränsen till att bli ett begrepp. Hans andra soloskiva kom till exempel 1982 med låten "Old Town", klar poplistegrej om än lite diffus kanske. LP:n sålde bra här i Sverige men annars inte.



3.

Lynott gjorde en sista kraftansträngning med Thin Lizzy: han fick en ny gitarrist i form av John Sykes, Gorham kom tillbaka och skivan "Thunder And Lightning" spelades in. Bland annat låten "Cold Sweat" gick hem hos den nya metalpubliken, vi befann oss ju nu i hårdrockens andra andning, dess nya våg. Det var 1983.

Men i stort gick inte skivan så bra. Värst var det under den japanska delen av turnén; Lynott kunde ej få tag på droger, han kände hur allt föll samman, och det var i detta sammanhang han sa det där om "no more heroes" enligt ovan.

Sista spelningen på "Thunder And Lightning"-turnén var en katastrof: Lynott kämpade med sitt drogmissbruk, sitt äktenskap och sin avstannande karriär. Så splittrades Thin Lizzy och Lynott försökte starta ett nytt band, "Grand Slam", men man kunde inte få skivkontrakt. Branschfolket hade väl på känn att Lynott förlorat "det", tappat greppet.

Bakslag på bakslag: I "Band Aid" 1985 fick han inte vara med, blev inte ens tillfrågad, trots att hans manager Chris Morrison och bekantingarna Bob Geldof och Midge Ure skötte det hela. Lynott försökte sig även på dansmusikgenren med låten "19", mixad av Paul Hardcastle som gjort en annan mix med samma titel, en helt annan låt. Att som rockare göra dansmix låg annars i tiden, gjordes till exempel av ZZ Top, van Halen och Aerosmith med Run DMC dessa år, men Lynotts försök rann ut i sanden. Kanske för att "19" endast var ett splittrat intro och en samling riff på jakt efter en melodi, som Mark Putterford säger i boken "The Rocker" som detta inlägg baseras på.

Coda

Phil Lynott dog den fjärde januari 1986, 36 år gammal. Han dog av ökande infektion/blodförgiftning på grund av långvarigt drogmissbruk. Han fick lever- och njursvikt och påfrestningar på hjärtat, som till slut helt slutade slå. Det var en smygande död, ej plötslig som den för Hendrix, Joplin, Morrison, Tommy Bolin, Keith Moon och Bon Scott, andra drogoffer inom rocken.

En kall, blåsig vinterdag hölls en ceremoni för Lynott i Howth Parish Church, Irland. Närvarande var ett antal ex-medlemmar i Thin Lizzy, däribland Brain Downey, samt folk från bandet U2 och förre irländske premiärministern Charles Haughey. Det irländska bandet Clann Eadair spelade två sånger i kyrkan.

Efteråt gick man till St. Fintan's Cemetery och gravsatte kvarlevorna. På minnesstenen stod det:

Go dtuga Dia suaimhneas da anam.

Det var gaeliska och betydde: "Må Gud ge frid åt hans själ."

Relaterat
Iron Maidens bravader
Hårdrocken
Livets eko
Strategiska inlägg

12 kommentarer:

Johan Sandberg sa...

Alla som på något sätt citerar eller använder gaeliska, oavsett hur mycket eller lite, i sina bloggar förtjänar min respekt

'S e uabhasachd mhath a' leug blòg mu ceòladair Eireannach agus mu Gàidhlig na h-Èireann ann an t-Suainis - det är också gaeliska (skotska varianten som jag pratar hemma) och betyder "det är oerhört bra att läsa bloggar om irländska artister och gaeliska på svenska"

Fortsätt med det :-D

Svensson sa...

När det gäller keltiska språk kommer jag osökt att tänka på Johan Anglemark, som jag ännu har kontakt med. När vi umgicks på 80-talet läste han keltiska (fornkeltiska) och tubbade mig att läsa en introduktionskurs, som jag inte avslutade.

Spännande kultur dock. Har bland annat läst Frans G. Bengtssons essä "Keltiskt och irländsk". Och "Mabinogion", som jag antar också tillhör den keltiska kulturen (waelsiska legender).

HammarbyHojden sa...

En bra artikel om Lynotts sista tid, men - och nu är jag lite petimeteraktig här - ett faktafel har smugit sig in. Snowy White var inte ensam gitarrist på Renegadeturnén. Det var bara på några enstaka gig sedan Scott surat ihop (droger någon?). På den stora merparten var det två gitarrer.

Svensson sa...

OK, korrigeringar tas gärna emot. Har nu ändrat och skrivit "Snowy White var ett tag ende gitarrist", resp "Gorham hade ett tag lämnat turnén". Rätt ska va rätt!

Fred sa...

Mycket intressant! Tänkte bara flika in att försommaren -85 - precis då man höll på med Live Aid - så hade "Out in the fields" kommit, gjord tillsammans med Gary Moore. Från den engelska wiki'n:

It performed well critically as well as commercially, reaching #5 on the UK Singles Chart, the highest position either of the two would ever reach in their careers.

Svensson sa...

Fred: märkligt må man säga, att Lynott fick sig åtminstone en triumf dessa sista mörka år.

The Piano Prostitute sa...

Alltid kul att hitta bra och intressanta inlägg i den här så kallade bloggvärlden. Salute Mr. Lynott!

Anonym sa...

Du skriver att bandet fick en keyboardist under The Farewell Tour 1983. Helt fel. Darren Wharton kom med i bandet redan 1980 - nästan samtidigt med Snowy White.

Svensson sa...

@anonym: OK. Nu har jag strukit raden "Man fick en keyboardist" där i samband med när 1983 avhandlas.

Anonym sa...

Kanon! :)
Darrens första spelning med Lizzy var i Oslo den 22 april 1980. Knappt tre veckor tidigare, den 2 april, hade Snowy White gjort scendebut med bandet.

Fri pdf sa...

@anonym: tack för beröm. Och tack för kompletterande fakta.

Anonym sa...

inte lite snusförnuftig, denna din analys. och att påstå att hans karriär var över, att han skulle ha tagit ett vanligt jobb osv, är ju riktigt imbecillt; hans arbete var musiken, att spela och komponera - uppenbarligen är det du som gått på hela "rockmyten" (det vill säga att utövandet av rockmusik skulle vara någon slags "flykt" och/eller låtsasverksamhet).

det behövs heller inte mycket tid för att inse - om man exempelvis gör sig besväret att lyssna på de demos som han arbetade på då han dog - att han hade "framtiden" för sig.

einar a

Etiketter

A-Z (5) abb (84) abbm (6) abbX (4) ahma (6) aktuellare böcker (58) aktufall (12) alga (3) Andersson (2) Antropolis (19) apatia (10) ar (28) att vara Svensson (236) Ballard (11) begr (7) berättelser från Rokkana (14) Bhagavad-gîtâ (6) bilbabbel (20) bild (12) bim (10) bing (287) biografi (16) bloggish (58) Blue Öyster Cult (4) camo (4) Castaneda (22) conspi (5) Den musiske matlagaren (14) Dick (8) dune (8) Eld och rörelse (33) en gatas melankoli (11) En novell om Babylon (4) eng (4) eso (3) esoterica (115) etni (3) fall (4) fantasi-fantaså-fantasy (20) film och TV (42) flytten (3) gambla fiina versepos (4) gld (7) grek (10) Gripenbergs sol (4) heinlein (4) historia in nuce (121) hårdrocken rockar hårt (39) intr. mus (34) inva (1) ipol (48) italia (3) japan (3) Jünger (75) Jüngers liv (10) Kierkegaard (2) konsten att slå en tennisserve (17) Kristus (22) kuro (2) libyen (18) link (30) lite litteratur (97) ljus (6) Lovecraft (15) Maiden (9) mangs (2) Melinas resa (8) memoarer (9) mena (40) multiversums mytolog (5) natio (63) Nietzsche (4) niven (3) nuochda (1) Ohlmarks (5) ondit (15) oneline (1) ori ett lag (53) poesy (47) politikka (177) pr (46) pred (3) Priest (14) prophecy (19) rymd (2) sanskrit (11) sf man minns (98) small candies (141) Smaragdeburg (5) speng (6) stein (4) Stratopias gåta (62) survi (6) svens11 (10) Sveriges störste poet (8) Swedenborg (3) symbol (4) Syrien (17) tempel (27) Tolkien (4) topp5 (9) typer (16) USA (17) uselt (8) van Vogt (9) Vandra mot ljuset (1) vju (4) zeppelin (2)