måndag 7 april 2008

Samuel T. Coleridge: The Rime of the Ancient Mariner



På väggen i min skrivhörna sitter en japansk akvarell. Den föreställer en gräshoppa och en syrsa vid några grässtrån. Stram elegans. Vad har då det med Samuel Taylor Coleridge att göra? Inget. Men om Coleridge och hans poem "The Rime of the Ancient Mariner" ska det handla här.


Hur börjar man en episk artikel om ett überskönt epos som "The Rime of the Ancient Mariner"? Kanske så här, med ett citat:
Day after day, day after day,
we stuck, nor breath nor motion;
as idle as a painted ship
upon a painted ocean.

Water, water, every where,
and all the boards did shrink;
water, water every where
nor any drop to drink.

Självaste Iron Maiden citerar dessa ord i sin "The Rime of the Ancient Mariner". Det är när berättarjaget skjutit albatrossen och man kommer ut i solstekta vatten, i slemmig stiltje med ormande varelser överallt. Så får han fågeln hängd om halsen som kainsmärke.

Symbolismen regerar: man får härnäst i detta Coleridges versepos se något approchera dem i fjärran ("A speck, a mist, a shape I wist! / And still it neared and neared...") - men det är en skuta med Döden och Döden-i-livet, och det egna fartygets besättning förtrollas och blir skendöda. Spöklika scener, törst och en ensamt skinande måne, och vattenormarna dyker upp igen:
Beyond the shadow of the ship,
I watched the water-snakes:
they moved in tracks of shining white,
and when they reared, the elfish light
fell off in hoary flakes.

Within the shadow of the ship
I watched their rich attire:
blue, glossy green, and velvet black,
they coiled and swam; and every track
was a flash of golden fire.

O happy living things! no tongue
their beauty might declare:
a spring of love gushed from my heart,
and I blessed them unaware:
sure my kind saint took pity on me,
and I blessed them unaware.

The selfsame moment I could pray;
and from my neck so free
the albatross fell off, and sank
like lead into the sea.

Det är en resa mot is och mörker. Men när det är som mörkast blir sjömannen tacksam över att åtminstone vara omgiven av liv, om än i främmande sjöormars gestalt. Därmed lyfts förbannelsen och en stråle ljus faller på hans väg.

- - -

Resan fortsätter. Skeppet puttas på underifrån av en vänlig vattenande, som även hjälpt dem i kallare vatten:
Under the keel nine fathom deep,
from the land of mist and snow,
the spirit slid: and it was he
that made the ship to go.

Dessa rader är just inte poetiska. Men det behöver de inte vara heller, det är ju ett epos detta, men som helhet med en sällsynt poetisk klang. Det är som Tegnérs "Frithios saga": en episk story på bunden vers men med lyriska övertoner. Är det mer lyrik än epik...?

Förbannelsen har lyfts, men bara delvis: sjömannen ansätts av sina medseglare, de glor på honom med döda ögon ("all fixed on me their stony eyes, / that in the moon did glitter"). Man glider fram över vågorna av vind eller av någon annan kraft, och så får sjömannen se något bekant: hemmahamnen, den som man först lämnade för sin ödesdigra resa.
Oh! dream of joy! is this indeed
the light-house top I see!
Is this the hill? is this the kirk?
is this mine own countree?

Man seglar in i hamnbassängen, och samtidigt lämnar själarna de vandöda sjömännen, skinande serafer beredda att bege sig till himlen:
This seraph-band, each waved his hand:
it was a heavenly sight!
They stood as signals to the land,
each one a lovely light;

This seraph-band, each waved his hand,
no voice did they impart -
no voice; but oh! the silence sank
like music on my heart.

Upplösningen är nära.

- - -

Upplösningen är nära: en lots närmar sig båten som plötsligt sjunker, och sjömannen räddas ombord lotsbåten och ros i land. Och så går han iväg och berättar sin story för folk han möter ("this soul has been alone on a wide, wide sea"...).

Storyn har många fromma, esoteriska inslag: vattenanden, sjöormarna, botgöringen i mörka vatten. Och på slutet omtalas en eremit (som är med i lotsbåten): "He singeth loud his godly hymns / that he maketh in the wood." Och:
This hermit good lives in that wood
which slopes down to the sea.
How loudly his sweet voice he rears!
He loves to talk with marineres
that come from a far countree.

He kneels at morn, and noon, and eve -
he hath a cushion plump:
it is the moss that wholly hides
the rotted old-oak-stump.

Ramberättelsen är att sjömannen berättar sin story för en viss bröllopsgäst. Avskedsorden blir:
Farewell, farewell! but this I tell
to thee, thou wedding-guest!
He prayeth well, who loveth well
both man and bird and beast.

He prayeth best, who loveth best
all things both great and small;
for the dear God who loveth us,
he made and loveth all.

"Love, yeah baby, that's the secret", som Louis Armstrong säger i recitativet till "What a Wonderful World". Ett budskap jag skriver under på! Ljus och liv, intoning på högre makter, lovsång och tacksägelse, formell religiositet kanske men ej obsolet. Coleridge levde efter den, gestaltade sitt epos efter den; här finner vi både symbolism och programmatik således, både gåtfulla passager och enkel predikan.

In alles är det vad man kan kalla levande litteratur, trots att formen (epik i versform) dog ut strax efter det Coleridge skrivit verket i början av 1800-talet. För definitionen på "levande litteratur" är sånt som läses för sitt nöjes skull, och själv läser jag om denna av och till. Mitt ex är illustrerat av Mervyn Peake, härliga tuschteckningar som både är överdrivna och måttfulla. En annan utgåva har illos av Gustave Doré, vars träsnitt av passagen bland isbergen kan ses överst: "The ice was here, the ice was there, / the ice was all around..."

Man leds som synes av en albatross genom denna isvärld, och av rent okynne får sjömannen för sig att skjuta ner den. Så börjar nerfarten i mörkret. Andra albatrossplågande sjömän finner vi ju i Baudelaires dikt: "Souvent, pour s'amuser, les hommes d'équipage / prennent des albatros, vastes oiseaux des mérs"... Men det är en annan historia.


Relaterat
Clark Ashton Smith
Lord Dunsany
J. R. R. Tolkien
Moorcock: multiversums mytolog
Mårtensson: Maktens vägar (1980)

3 kommentarer:

Anonym sa...

oj´det var djupt, behöver en dykardräkt eller en u-båt,någon som har?Levande litteratur som ännu är våt, väntar på vinden´medan jag väntar läser jag den-djupt! MVH Gladiatan

Svensson sa...

Tack för kommentar!

Anonym sa...

Wow... läste just en del av detta versepos (?) här. Hittade sidan av en slump på sätt och vis. Coleridge är tills nyss helt okänd för mig. Man blir imponerad och vill läsa mer av den mannen! Härligt och djupt. Tack för hur du tog läsaren fram genom texten med dina kommentarer emellanåt. Kan behövas när man är ute på djupt vatten... /Trollskt ska det vara

Etiketter

A-Z (5) abb (84) abbm (6) abbX (4) ahma (6) aktuellare böcker (58) aktufall (17) alga (3) Andersson (2) Antropolis (19) apatia (10) ar (28) att vara Svensson (236) Ballard (11) begr (7) berättelser från Rokkana (14) Bhagavad-gîtâ (6) bilbabbel (20) bild (12) bim (10) bing (287) biografi (16) bloggish (60) Blue Öyster Cult (4) camo (4) Castaneda (22) conspi (5) Den musiske matlagaren (14) Dick (7) dune (8) Eld och rörelse (33) en gatas melankoli (11) En novell om Babylon (4) eng (4) eso (3) esoterica (115) etni (3) fall (4) fantasi-fantaså-fantasy (20) film och TV (42) flytten (3) gambla fiina versepos (4) gld (7) grek (10) Gripenbergs sol (4) heinlein (4) historia in nuce (121) hårdrocken rockar hårt (39) intr. mus (34) inva (1) ipol (48) italia (3) japan (3) Jünger (75) Jüngers liv (10) Kierkegaard (2) konsten att slå en tennisserve (17) Kristus (22) kuro (2) libyen (18) link (30) lite litteratur (97) ljus (6) Lovecraft (15) Maiden (9) mangs (2) Melinas resa (8) memoarer (9) mena (40) multiversums mytolog (5) natio (63) Nietzsche (4) niven (3) nuochda (1) Ohlmarks (5) ondit (15) oneline (1) ori ett lag (53) poesy (47) politikka (177) pr (46) pred (3) Priest (14) prophecy (19) rymd (2) sanskrit (11) sf man minns (98) small candies (141) Smaragdeburg (5) speng (6) stein (4) Stratopias gåta (63) survi (6) svens11 (10) Sveriges störste poet (8) Swedenborg (3) symbol (4) Syrien (17) tempel (27) Tolkien (4) topp5 (9) typer (16) USA (17) uselt (8) van Vogt (9) Vandra mot ljuset (1) vju (4) zeppelin (2)