tisdag 8 april 2008

Beowulf


Spana mot grå skyar, skåda ett mörkt segel vid horisonten: det är Beowulf som kommer för att frälsa Lejre från Grendel.

Hjälten Beowulf får i uppdrag att rädda kung Hrodgars kungarike. Ett monster lurar i markerna, en viss Grendel. Beowulf accepterar uppdraget och ger sig iväg. Och väl framme i Lejre dyker Grendel upp ännu en gång, approcherar kungasätet, lyfter på taket till kungsgården och tar en handfull kämpar till mat. Men nu är alltså Beowulf tillstädes och omsider ger han sig ut för att jaga rätt på fanstyget samt dennes moder. Han rensar kungariket, dödar monstren. Slutstriden står på botten av en sjö.

Det hemsökta landet styrs av kung Hrodgar av Sköldungaätten. Om denna ätt har vi en urkund bevarad, "Skjöldungasagan". Nihilistiska forskare skulle anse denna ätt mytisk men jag har inga problem att se denna, och en sådan representant som kung Hrodgar, som fullt autentiska och trovärdiga. Danmark måste ju ha regerats av någon i förhistorisk tid och Hrodgar och hans sköldungar är en kandidat så god som någon. Alltför källkritiska forskare däremot hamnar i tvivelsjuka och nhilism när de "drar saker i tvivelsmål". Finns inget bevis på att en viss kung existerat så anser de det i samma mån bevisat att det inte fanns någon kung alls. Tala om scientistisk övertro.

Kungsgården där Hrodgar håller hov heter för sin del Heorot. Detta är enligt Vilhelm Grönbech (en forskare av den gamla stammen, död 1948) Lejre i Danmark.

Efter dådet seglar Beowulf hem till Götaland. Där får han i uppdrag att döda en drake i en grotta. Hjälten rustar sig till strid och drar åstad:
Upp steg den gäve hjälmprydde hjälten,
härklädd, hårdför, med huggvärn i hand -
till klippväggen träder han; trotsig tror han
en mans styrka - så gör ej en feg!

Den hårdaste härman, han som hade utstått
strider i mängd, mäktiga anfall,
fotfolkets stormlopp, han såg nu i väggen
en valvport av sten. Där vällde en ström
ur bergshålan ut; det böljande flödet
var eldande hett...

Det är draken som sprutar eld. Så kommer den fram och Beowulf är beredd:
Handen höjde han,
gautarnas drott, och drabbade den gräslige
med sin gamla arvedel - dess glänsande egg
slog han slö emot benstommen; den bet ej så gott
som han skulle ha tarvat, den tappre kungen,
och nöden krävde. Då vart klippans vakt
för de omilda svärdshuggen ursinnigt vred
han sprutade mordeld, och spjutlågor flögo
vida omkring.

Draken blir dräpt men Beowulf såras dödligt. Så lever en man. Så dör en man.

Kvädet ska ha diktats av germanska engelsmän på 700-talet e Kr. Det är vad jag skulle kalla samgermanskt; man behöver inte se alltför nationellt-engelskt på det hela, lika lite som man behöver se Eddan som "isländsk" (eftersom urkunden hittades där). Det är urnordiskt, samgermanskt och gotiskt: det är vårt. Det är gammalnordiskt men därutöver kristet: "Gud är mitt vittne", "den goda gåvan, Gudi given" och "jag prisar Gud, den evige drott" är troper som förekommer. Jag vet folk som ser alla kristna inslag i det fornnordiska som urartning men själv ser jag det som överlagringar, dvs en inom rimliga gränser naturlig kulturell utveckling.

Huvuddelen avi Beowulfkvädet upptas av striden mot Grendel, så låt oss se närmare på den för den saknar inte lockelse. Beowulf tar vakten i kungshuset:
Beowulf vakar och väntar på fienden,
bister bidar han brottningens utgång.

Då kom från heden, höljd i dimma,
Grendel gående, av Gudsvreden drabbad.

I den höga hallen hoppades nidingen
finna många män att mörda försåtligt.

Och så blir det strid och manfall, många hirdmän blir uppätna, men Beowulf sårar monstret och dagen är räddad. Som sagt finns det en lockelse i detta, texten är värd att läsas för sin egen skull, som "underhållning". Gillar man nordiska toner finns det mer än fantasy och samtidsromantik; man måste gå till källorna för att nå "den stora diktens skimmer".

Ett visdomsord må här citeras. Det är en korthuggen nordism ur kvädet som visar att våra förfäder minsann hade ideal, de var inga sluggertyper som bara stred, nej de kunde tänka också:
Tveggehanda
skall sköldför kämpe kunna skilja på,
som för vettig vill gälla: gärning och ord.

Tolkning: att snacka är en sak, men man måste också kunna visa i handling att man menar vad man säger. Döm inte statsmän blott efter deras ord utan även efter deras gärningar sa till exempel Lenin. Det kan även gälla i näringslivet: smarta placerare lyssnar aldrig till vad företagens VD:ar säger för detta är ju bara babbel, bara solskensprat som ska hålla aktiekursen uppe. Man ska hellre se till företagets konkreta resultat.

Slutligen kan man ju känna stoltheten svalla inför ett sånt här epos: en egen urkund som det är, en story diktad av ens förfäder. Vi behöver här inte bekymra oss om dagens moderna läsning som säger att allt nordiskt, allt gammalt och fornt bara är konstruktioner. Så dessa perukstockar med sin frisinnade modernism, sin urbana nihilism, den är inte heller en konstruktion...? Det bara verkar så eftersom the consensus backs it up, eftersom alla katederfilosofer idag är nihilister av samma skrot och korn.

"Beowulf" tecknar för oss "de gamla göters frihetsanda, mannamod och redliga sinne" för envar som har ögon att se med. Den är en evig klassiker, en del av världslitteraturen.

(Not: läsningen baseras på Björn Collinders översättning)

Relaterat
Frank Herbert: Dune
Dick

6 kommentarer:

Mårten sa...

Beowulfkvädet... Jamenvisst är det lite gallimatias för oss idag, lost in translation så att säga, på sin samtid med den tidens versmått och rim har det antagligen funkat förträffligt. Beowulf, Världens första superhjälte!

Svensson sa...

Visst är han en hjälte, en svensk drakdödare dessutom...

Merparten av boken läses utan motstånd, det är bara vissa partier man inte fattar trots att man är svensk...

Catarina sa...

Hej Svensson!

Texten i Beowulf är mäktig, tycker jag. Orden, versmåttet, omskrivningarna. Jag tycker inte det är gallimatias.

Gjorde själv en iscensättning för skådespelare, kör och orkester för länge sedan där vi vävde ihop kvädet med strofer ur Havamal.

"Bort dör din jord
Bort dör dina fränder
Bort dör ock du en gång
Men ett jag vet
Som aldrig dör;
Dom över död man."

Känns aktuellt ännu.

(Och ja, jag är i kultursvängen! Kul att du hälsat på min blogg - jag ska läsa mer av dina texter...)

Svensson sa...

Iscensatt Beowulf i dagens Sverige: än finns det hopp...

Tack för kommentaren. Känns skoj att ha en blogg utan bäst-före-datum, här kan folk gå in lite när de vill och botanisera. Bloggar man däremot om, säg, politik eller mode, vem är intresserad av de inläggen efter en vecka?

Anonym sa...

"Bloggar man däremot om, säg, politik eller mode, vem är intresserad av de inläggen efter en vecka?"

Så sant! Här kommer jag själv förbi ca tre år senare... Det är bra med sökorden till höger, så att intresserade kan hitta bland dina gamla inlägg.

Vi måste verkligen börja utmana den masochism som kännetecknar kulturelitens syn på den egna historien. Att som svensk känna stolthet inför Beowulf-kvädet är bara det provokativt, och därmed mycket bra. /Non serviam!

Svensson sa...

Tack.

Gällande politik så brukar jag kringgå detta aktualitetsmonster, denna förbannelse med "here today, gone tomorrow" med att associera en aktuell händelse till något historiskt. Om man till exempel läser om att en spion haffats i något land, då kan man associera detta till förrädare förr i tiden och skriva ett inlägg om Olof von Cronstedt som uppgav Sveaborg. Till exempel! Och under Libyenkriget kunde jag associera krigshändelserna 2011 med ökenkriget 1941-43.

Så tar man sig fram här i världen, så gör man bloggen livaktig bortom dagshändelserna. Balans mellan substans och aktualitet.

Etiketter

A-Z (5) abb (84) abbm (6) abbX (4) ahma (6) aktuellare böcker (58) aktufall (17) alga (3) Andersson (2) Antropolis (19) apatia (10) ar (28) att vara Svensson (236) Ballard (11) begr (7) berättelser från Rokkana (14) Bhagavad-gîtâ (6) bilbabbel (20) bild (12) bim (10) bing (287) biografi (16) bloggish (60) Blue Öyster Cult (4) camo (4) Castaneda (22) conspi (5) Den musiske matlagaren (14) Dick (7) dune (8) Eld och rörelse (33) en gatas melankoli (11) En novell om Babylon (4) eng (4) eso (3) esoterica (115) etni (3) fall (4) fantasi-fantaså-fantasy (20) film och TV (42) flytten (3) gambla fiina versepos (4) gld (7) grek (10) Gripenbergs sol (4) heinlein (4) historia in nuce (121) hårdrocken rockar hårt (39) intr. mus (34) inva (1) ipol (48) italia (3) japan (3) Jünger (75) Jüngers liv (10) Kierkegaard (2) konsten att slå en tennisserve (17) Kristus (22) kuro (2) libyen (18) link (30) lite litteratur (97) ljus (6) Lovecraft (15) Maiden (9) mangs (2) Melinas resa (8) memoarer (9) mena (40) multiversums mytolog (5) natio (63) Nietzsche (4) niven (3) nuochda (1) Ohlmarks (5) ondit (15) oneline (1) ori ett lag (53) poesy (47) politikka (177) pr (46) pred (3) Priest (14) prophecy (19) rymd (2) sanskrit (11) sf man minns (98) small candies (141) Smaragdeburg (5) speng (6) stein (4) Stratopias gåta (63) survi (6) svens11 (10) Sveriges störste poet (8) Swedenborg (3) symbol (4) Syrien (17) tempel (27) Tolkien (4) topp5 (9) typer (16) USA (17) uselt (8) van Vogt (9) Vandra mot ljuset (1) vju (4) zeppelin (2)