fredag 29 februari 2008

Sven Swahn


Intressant början på dagen: blötsnö och försenade buntar. Dessutom var jag för tunt klädd. Men buntarna kom efter en timme, levererade av vit Mercedesbuss med påskriften "Upsala Nya Tidning", och jag knäppte distriktet. Och nu är klockan 11.23, jag har varit och handlat och solen skiner.

Sven Christer Swahn var en finurlig fan. Tillfrågad 1977 vad han ansåg om svensk sf, sa han att den i vart fall inte var mycket sämre än den norska...

Så uttalar sig en gentleman. Se också hans "Tagning: framtid", där han på ett ställe gör ner Mike Harrison utan att fälla ett ont ord.

I intervjun från 1977 (i SF-Forum 73) får han också en fråga om det mystiska elementet i sina böcker, om flytande verklighet och det fantastiska som strategi eller personligt credo. Detta hade kunnat rendera en mängd olika svar, och i vilket fall som helst en långrandig utläggning, men Swahn säger bara:

- Jag tycker nog att livet är rätt konstigt.

Det kan påminna om en Tarkovskij, som under inspelningen av "Offret" i förbigående sa till Erland Josephson:

- Erland, livet är märkligt...

Inte så att Swahn hade Tarkans djup, men dock: det fanns en viss klangbotten i hans verk. Han hade snits och stil, och hans novellsamling "Orgeladjunkten" är väl värd att läsa. Titelstoryn handlar om en lärare som flyr allt och bosätter sig på skolans orgelvind, varifrån han osedd påverkar skeendet. Filmad av Jan Troell som "Bang!".

Åter till intervjun. Tillfrågad om pågående projekt som kan intressera läsarna, säger Swahn att han "vill göra allvar av en tjock essäsamling om prominenta blekingar genom tiderna". Sant eller ljug? Svårt att säga; Swahn rörde sig elegant genom flytande verkligheter.

Den blekingska samlingen kan annars låta som ett nummer i serien "hopplösa projekt, ju hopplösare dess bättre". Ungefär som Bo Åkermark framkastade en gång, att den tråkigaste bok som finns måste vara en antologi om folk som åkt Transsibiriska järnvägen - varpå en förläggare nappade, uppdrog åt Åkermark att sammanställa en sån bok, och den finns faktiskt i sinnevärlden: "Drömmen om Transsibiriska järnvägen", lätt tillgänglig på närmsta loppis...

Vem som gjort intervjun med Swahn nämns inte, men jag gissar på John-Henri Holmberg. Första frågan är både smart och smart besvarad:

Du har fått i uppdrag att intervjua Sven Christer Swahn. Så
småningom letar du dig fram till hans dörr och knackar på.
Han öppnar. Vad är ditt första intryck?

- Frågan har sin parallella världar-tjusning. Jag letar mig
fram till en påvrare version av Jorden (utan ringklocka), och
blir mottagen av en man som skriker till och snabbt skyndar
sig att stänga dörren.

Det gör mig mer ledsen än egentligen förvånad.

En höjdpunkt i Swahns poetiska produktion var "Skeppsbrutna i tiden" i Nova SF 2/83: en lyrisk novell, en poetisk cykel för android och blandad kör. Inspirerad av en fransk sf-serie, "Les Naufrages du Temps" av J-C Forest och Paul Gillon, om en robotflicka och hennes vänner på äventyr i fasrummet. I 22 korta avsnitt berättar Swahn här en historia med mångbottnade bilder, ett språk man sällan ser i sf; ett citat får ange tonen, även om det är svårt att överhuvud fånga egenarten i denna text:

En blick i loggboken upplyser oss om att vi har återvänt till
en utgångspunkt.

Klockorna går inte baklänges längre, men har inte börjat
röra sig framåt än.

Vi är i nolläget. Bollen rör just cementgolvet, plattas till
utan att ögat hinner märka det, samlar sin kraft, vill i nästa
ögonblick försöka frigöra sig från tyngdkraften.

Mänskor och gummibollar är obotliga optimister.

Spängerna kastade över maskinhallarnas avgrunder
belamras delvis av döda jätteskorpioner och deras parasiter.

Vi skymtar bakom dimman det döda kopplingssystem, den
spräckta plattform som förmedlade vår resa hit.

Som kastade patiencekort ligger de spruckna
betongplattorna.

3 kommentarer:

runkbaset sa...

Swahn är en lagmäld legend i SF-Sverige...

har lärt undertecknad en del om genrens beskaffenhet. Ett glas höjes här at hans ära...

runkbaset sa...

högeligen irrelevant, men ända viktigt:

Pa nat ställe i sina böcker sagar Lundwall Ernst Jünger och dennes förfärliga krigshets.

:)

Svensson sa...

Visst bör Jünger dissas för sina överdrifter, som i "Der Kampf als innere Erlebins" till exempel. Att pedantiskt hylla mentaliteten hos frontsoldaten och se den som Europas hopp gör man inte straffat...

Etiketter

A-Z (5) abb (84) abbm (6) abbX (4) ahma (6) aktuellare böcker (58) aktufall (17) alga (3) Andersson (2) Antropolis (19) apatia (10) ar (28) att vara Svensson (236) Ballard (11) begr (7) berättelser från Rokkana (14) Bhagavad-gîtâ (6) bilbabbel (20) bild (12) bim (10) bing (287) biografi (16) bloggish (60) Blue Öyster Cult (4) camo (4) Castaneda (22) conspi (5) Den musiske matlagaren (14) Dick (7) dune (8) Eld och rörelse (33) en gatas melankoli (11) En novell om Babylon (4) eng (4) eso (3) esoterica (115) etni (3) fall (4) fantasi-fantaså-fantasy (20) film och TV (42) flytten (3) gambla fiina versepos (4) gld (7) grek (10) Gripenbergs sol (4) heinlein (4) historia in nuce (121) hårdrocken rockar hårt (39) intr. mus (34) inva (1) ipol (48) italia (3) japan (3) Jünger (75) Jüngers liv (10) Kierkegaard (2) konsten att slå en tennisserve (17) Kristus (22) kuro (2) libyen (18) link (30) lite litteratur (97) ljus (6) Lovecraft (15) Maiden (9) mangs (2) Melinas resa (8) memoarer (9) mena (40) multiversums mytolog (5) natio (63) Nietzsche (4) niven (3) nuochda (1) Ohlmarks (5) ondit (15) oneline (1) ori ett lag (53) poesy (47) politikka (177) pr (46) pred (3) Priest (14) prophecy (19) rymd (2) sanskrit (11) sf man minns (98) small candies (141) Smaragdeburg (5) speng (6) stein (4) Stratopias gåta (63) survi (6) svens11 (10) Sveriges störste poet (8) Swedenborg (3) symbol (4) Syrien (17) tempel (27) Tolkien (4) topp5 (9) typer (16) USA (17) uselt (8) van Vogt (9) Vandra mot ljuset (1) vju (4) zeppelin (2)