måndag 18 februari 2008

Morfar hade en Valiant


Vad blev det av USA-bilen egentligen? Det frågar jag mig i detta inlägg. Viss roll spelar de amerikanare min morfar ägde.




Ända från T-Fordens dagar stod "amerikansk bil" för lyx och glada dagar, vräkighet, styrka och kvalitet. Det var något extra med en jänkare helt enkelt, hade man råd la man pengarna på en USA-bil. Som min salig morfar som hade ett snickeri, ett enmansföretag.

Morfar hette Hugo Boström och var norrbottning. Kanske hade han lite klöver över ty faktum är att han ägde en hel rad jänkare. Först en Studebaker Commander med "spinner" i kylaren och panoramabakruta, avantgardestuk i tidigt 50-tal. Sedan blev det en grön Cheva '55, en stor bil, en riktig fullsizare. Men dess sexcylindriga motor i kombination med 15-tumshjul på grusvägar var kanske inte så bra. Bilen "åt däck".

Man föreställer sig att de mindre 14-tummarna på hans Valiant '60 passade bättre där i Sörbynejden, för denna röda vagn ägde han ett bra tag. Ja, till och med jag själv åkte i den och njöt av sexans fina gångkultur, den plastiga galoninredningen och den stora kupén. Detta var en stor bil i våra ögon, en jättemaskin trots att amerikanerna själva höll den för småbil, "compact".

Morfars sista bil blev en vit Volvo 142. Det var slut med jänkebilsägandet. Något senare tappade "Made in USA" på bilområdet sin lyster rätt allmänt. Det var ungefär samtidigt som de japanska bilarna började höja sin image, både här och i USA. En och annan ny Camaro och Corvette må ha skrynklat asfalten här i Sverige sedan dess, men generellt har jänkebilen förlorat sin aura.

Och det är samma sak över där: ska, säg, en amerikansk rikisunge önska sig en bil blir det en Range Rover, en BMW eller Mercedes, inte en Jeep, Cadillac eller Lincoln. De tre sistnämnda är inte kattskit, ånej, men "Made in Europe" är nu högsta mode när den rike amerikanen väljer bil. Och våra Volvo och Saab har sina givna marknadsandelar.

- - -

Att USA-bilar kunde vara rätt dåligt monterade vet alla som läst om dess bilindustri från 50-tal till 70-tal, bland annat Iacoccas memoarer och Halberstams "The Reckoning". Det var massproduktion för dess egen skull (bra för aktiekursen...), det var efterkoll av kvalitet och växande berg av osålda bilar, år för år. Japanerna å sin sida hade kvalitetskollen inlemmad i produktionen, montören kollade sitt eget monterande så att säga, ansvar var nyckelordet. Sedan lärde sig européer och amerikaner samma sak.

Nåväl, men designen då? Det är ju detta som ligger mig närmast om hjärtat - och då får man säga att dagens USA-bilar är synnerligen färglösa. De får vad de förtjänar. Mercedes, Jaguar, Volvo och Saab uttrycker ju något slags elegans, men vad med nya Cadillac, Ford och Pontiac? Detroit har tappat självförtroendet i designen vad det verkar.

Sedan kan man ju vända på steken och säga att USA-bilen under sin storhetstid var överdesignad: enkel konstruktion med separat ram, som en prärieskonare, och så en kaross med diverse barock formgivning. Men att designa barockbilar är en konst i sig; i slutet av 50-talet kom ju i USA dels snygga kreationer, som Chevrolet '57, Oldsmobile '58 och Ford '59, men också rena horreurer som Nash och Studebaker.

En skapelse som Chevrolet '57 kommer alltid att leva, en bil som är snygg både framifrån och bakifrån: "sweet, smooth and sassy" som reklamen sa...




Relaterat
Japansk bilindustri
Larry Niven
Miyamoto Musashi
Krigskorrespondent
Stridsmiljö 2500, fri epub
En fin svartvit bild av Morfars Valiant 1960. IRL var den röd.

4 kommentarer:

Björn Lindström sa...

Vad det blev av dem? De finns kvar, och kallas nu "stadsjeepar".

Svensson sa...

Av det amerikanska "big and beautiful" (se gamla chevor, cadillacs etc) återstår idag bara "big". I form av de SUV:ar du nämner...

Mårten sa...

de mesta som vi ser här är koreanska Daewoo med Chevrolet märken påklistrade, snyft.

Svenskar är konstiga. en liten skraltig Volvo är "Stor och rejäl" men en verkligen stor amerikansk bil den är bara onödigt stor och vräkig :/

grandprix63 sa...

Jänkarnas vräkiga design försvann när de var tvungna att bygga bilarna efter ingenjörernas idéer.

På 50 och 60-talet var designers kungar i Detroit. Konstruktörerna fick dansa efter deras pipa.

Sen började pengarna styra, minskad vikt och bränslekostnad fick alltmer utrymme på ritborden. Amerikansk bildesign har inte hämtat sig sen dess.

Etiketter

A-Z (5) abb (84) abbm (6) abbX (4) ahma (6) aktuellare böcker (57) aktufall (11) alga (3) Andersson (2) Antropolis (19) apatia (10) ar (28) att vara Svensson (236) Ballard (11) begr (7) berättelser från Rokkana (14) Bhagavad-gîtâ (6) bilbabbel (20) bild (11) bim (10) bing (287) biografi (16) bloggish (57) Blue Öyster Cult (4) camo (4) Castaneda (22) conspi (5) Den musiske matlagaren (14) Dick (8) dune (8) Eld och rörelse (33) en gatas melankoli (11) En novell om Babylon (4) eng (4) eso (3) esoterica (115) etni (3) fall (4) fantasi-fantaså-fantasy (20) film och TV (42) flytten (3) gambla fiina versepos (4) gld (7) grek (10) Gripenbergs sol (4) heinlein (4) historia in nuce (121) hårdrocken rockar hårt (39) intr. mus (34) inva (1) ipol (48) italia (3) japan (3) Jünger (75) Jüngers liv (10) Kierkegaard (2) konsten att slå en tennisserve (17) Kristus (22) kuro (2) libyen (18) link (30) lite litteratur (97) ljus (6) Lovecraft (15) Maiden (9) mangs (2) Melinas resa (8) memoarer (9) mena (40) multiversums mytolog (5) natio (63) Nietzsche (4) niven (3) nuochda (1) Ohlmarks (5) ondit (15) oneline (1) ori ett lag (53) poesy (47) politikka (177) pr (46) pred (3) Priest (14) prophecy (19) rymd (2) sanskrit (10) sf man minns (98) small candies (138) Smaragdeburg (5) speng (6) stein (4) Stratopias gåta (62) survi (6) svens11 (10) Sveriges störste poet (8) Swedenborg (3) symbol (4) Syrien (17) tempel (26) Tolkien (4) topp5 (9) typer (16) USA (17) uselt (8) van Vogt (9) Vandra mot ljuset (1) vju (4) zeppelin (2)