torsdag 31 januari 2008

Jorge Luis Borges


Tänk om Dante haft en Swedenborgs ontologiska inblick, vilka himmelsvisioner vi skulle ha fått då: riktiga landskap med hus och träd och sjöar, och inte bara de "lysande stjärnor" som är de avlidnas själar i hans himmel. Mycket annat ges inte hos Dante.

Nog är Dante värd sitt salt men gestaltningsmässigt känns hans himmel en smula platt. Inte konstigt att folk gillar Inferno-delen bäst, där vandras det ju genom ett fattbart landskap åtminstone.

Nåväl - och tänk om en Borges haft en Castanedas metafysik, med sant esoterisk klangbotten och med oförlikneligt ljus över den latinamerikanska nejden. "The Circular Ruins" i "Fictions" ("Ficciones", 1944) känns onekligen väldigt sydamerikansk, om en man som ger sig av "into the unanimous night" och bort i djungeln för att drömma sig en människa, skapa en animus - men han gör det lite väl handfast i min mening, han föreställer sig varje organ för sig med blodkärl och nerver och ben, och på det sättet dröms inga former. En esoteriker hade så klart föreställt sig en själ som sedan fick inkarnera en kropp.

Borges var ingen mystiker, och inte hans idoler Poe och Lovecraft heller, men de har gått till historien som sådana: folk ser framför sig gåtfulla slott och och kosmiska visioner när de hör om EAP och HPL, och JLB associeras med labytinter, kartor och oändliga bibliotek. Folk projicerar sin guru-arketyp på dem, ser dem som sanna esoteriker i ontologiska landskap, även om författarna själva mellan skål och vägg betygade sin materialism och nihilism.

Well, well. Borges besökte Japan som gammal och fick en smärre bodhi-upplevelse bland zenmunkar (varom mer i min artikel på Vetsaga). Men nog nu om privatpersonen Borges, mer om hans texter - där man förvisso vandrar förundrad. Det är till exempel skoj hur det fiktiva landet Uqbar tenderar att bli verkligt tack vare ett entry i en uppslagsbok; texten som skapare av världen, författaren som stiftare av verklighet. Och "Death and the Compass" med sin hieroglyfiska mordgåta; man minns den där romboiden som går som en röd tråd genom allt, först som en målning på väggen till en färgaffär, sedan som en harlekindräkt och sist som ett kakelmönster i ett gåtfullt hus.

Det är hieroglyfskrift, tecknet som bevarar sin egenart även sedan det uttytts. Det är inte fonogrammets platta ställföreträdande, nej det är ideogrammets dubbelnatur av bild och betydelsebärare. Man kan till exempel uppskatta det egyptiska fågeltecknet även sedan man läst vad det står för, man kan uppskatta den rena bilden av en fågel - men vad göra med ett "E" sedan man sagt själva ljudet det står för?

Men visst finns hieroglyfkänslan kvar även hos våra fonogram. Varför stofferar annars folk om sina namn till "Wahlberg" när "Valberg" låter likadant (eller Jeansson/Jansson, Eric/Erik, Lindquist/Lindkvist etc) - jo, det är för att man vill att det ska se snyggt ut när det skrivs, det ska ha ideogrammatisk framtoning, inte bara fonogrammatisk.

Novellen "The End" i "Ficciones" har spaghettiwesternkänsla:
The plains, in the last rays of the sun, were almost abstract, as though seen in a dream. A dot wavered on the horizon, then grew until it became a horseman riding, or so it seemed, toward the house. Recabarren could make out the broad-brimmed hat, the dark poncho, the piebald horse, but not the face of the rider, who finally reined in the horse and came toward the house at an easy trot.

Detta får representera Borges' känsla för vanliga stories, för vanligt folk och gauchos och knivfajter, varav vi får en del även i "David Brodies rapport" (1972). Borges hade vid det här laget accepterat ödet att vara Borges, han behövde inte längre vara så originell i varje novell. Berättelser från Buenos Aires med omnejd, hjärtevärmande moraliteter berättade i första person singularis: de flyger litegrann under radarn för en fantastiksugen skribent, de är prov på detta att "ars ist artem celare", konsten består i att dölja sin konst. Det enkla är oftast det bästa.

Men här och i "Gåvornas natt" ("El libro de arena"/"The Book of Sand" 1975) får man förvisso även fantasterier i form av en HPL-pastisch, stories från mytiska Norden ("Undr", "Skivan") och "David Brodies rapport", om en Gulliverresa hos märkliga folk. Samt dramer på akademisk och konstnärlig nivå: "Guayaqil", "Mutan" och "Duellen", den sista om två kvinnliga konstnärrinnors renommésnyltning.

Sist frågar jag mig bara: vill någon egentligen besöka "Ficciones" babylonska bibliotek, där en given bok bara verkar bestå av slumpvisa tecken, och man måste bläddra sig igenom bok efter bok tills man stöter på en fattbar text? Det tycks mig som en tvångstanke detta bibliotek, en nördig mardröm. Ska man skildra det mytologiska biblioteket, bibblan som har allt, är det väl enklare att gestalta ett plejs som helt enkelt har allt som någonsin skrivits, från Moses hieroglyfiska Genesis till Nick Carter 121, "Tre dagars frist".

Relaterat
H. P. Lovecraft
Poe

Inga kommentarer:

Etiketter

A-Z (5) abb (84) abbm (6) abbX (4) ahma (6) aktuellare böcker (57) aktufall (11) alga (3) Andersson (2) Antropolis (19) apatia (10) ar (28) att vara Svensson (236) Ballard (11) begr (7) berättelser från Rokkana (14) Bhagavad-gîtâ (6) bilbabbel (20) bild (11) bim (10) bing (287) biografi (16) bloggish (57) Blue Öyster Cult (4) camo (4) Castaneda (22) conspi (5) Den musiske matlagaren (14) Dick (8) dune (8) Eld och rörelse (33) en gatas melankoli (11) En novell om Babylon (4) eng (4) eso (3) esoterica (115) etni (3) fall (4) fantasi-fantaså-fantasy (20) film och TV (42) flytten (3) gambla fiina versepos (4) gld (7) grek (10) Gripenbergs sol (4) heinlein (4) historia in nuce (121) hårdrocken rockar hårt (39) intr. mus (34) inva (1) ipol (48) italia (3) japan (3) Jünger (75) Jüngers liv (10) Kierkegaard (2) konsten att slå en tennisserve (17) Kristus (22) kuro (2) libyen (18) link (30) lite litteratur (97) ljus (6) Lovecraft (15) Maiden (9) mangs (2) Melinas resa (8) memoarer (9) mena (40) multiversums mytolog (5) natio (63) Nietzsche (4) niven (3) nuochda (1) Ohlmarks (5) ondit (15) oneline (1) ori ett lag (53) poesy (47) politikka (177) pr (46) pred (3) Priest (14) prophecy (19) rymd (2) sanskrit (10) sf man minns (98) small candies (138) Smaragdeburg (5) speng (6) stein (4) Stratopias gåta (62) survi (6) svens11 (10) Sveriges störste poet (8) Swedenborg (3) symbol (4) Syrien (17) tempel (26) Tolkien (4) topp5 (9) typer (16) USA (17) uselt (8) van Vogt (9) Vandra mot ljuset (1) vju (4) zeppelin (2)