lördag 1 december 2007

Bildesign: epoker



Bildesign har alltid fascinerat mig. Redan som litet barn förtrollades jag av leksaksbilar och deras former.




Vissa kan fåglar, själv kan jag bilar. Den ene spanar på fåglar, den andre på bilar; samma sak, båda tillhör naturen vill jag hävda.

Jaså? säger vän av ordning. Men fåglar är ju fina miljövänliga kvidevitter, bilar däremot miljöförstörande cybertroll, mänskliga artefakter som bara ska dissas. Nej säger jag då. Bilar är så naturliga som någonsin djuren; se bara på ett bilvrak i skogen, det smälter in där väldigt snabbt, liknar ett djurkadaver med blottat skelett och tomma ögonhålor. Vad som skulle sticka av däremot vore om man fann en staty mitt i skogen -- för då vore det kultur och inte natur. En staty i skogen vore en sant avvikande artefakt, helt igenom kultur, och inget som skapats enbart genom naturlagarnas inverkan.

Jag spanar på bilar, jag kan dem, jag känner igen en Mercedes på 500 meters håll i dimma och mörker. Även nyare bilar kan jag rätt bra; intervallet 50- till 70-tal är väl något slags hemarena för mig, men senare dagar kan också gillas, ja design numera är ju rätt prioriterat så moderna bilar är också roliga att spana på.

Man kollar bilar, på gator och torg och i böcker och i tidningar. Och då kan man så klart roa sig med epokindelning, med något slags sinnebild i det amerikanska även om det inte är någon tvångströja.

- - -

Bilens barndom, fram till cirka 30-talet, är så klart arkaisk tid. Bilarna är enkla till formerna och strikt funktionella; en A-Ford var nästan som en SUV, lätt att stiga in i, hög förarställning och bra överblick av vägen. Snygga är väl bilarna inte, formspråket är trevande, lite primitivt även om det kan ha sin charm. Och bilnamnen är likaledes enkla och basala: A- och T-Ford, Typ 1 och 2, Jakob...

30-talet blir förklassisk tid: formerna börjar mogna så smått, designen får ökat utrymme. Och 40- och tidigt 50-tal får bli klassisk tid, som Ford Tudor från '49 med pontonkaross och hypoidbakaxel: lång och låg och slät, bilkonstens Parthenon. Funktion och form går hand i hand, ja formen börjar ta över; skönhetsaspekter blir allt viktigare.

- - -

Sent 50-tal och tidigt 60-tal blir då senklassisk tid eller barock: formerna blir lite tillgjorda och övermogna, design är nu allt medan konstruktionen ofta är vad den alltid varit (separat ram, stel bakaxel med bladfjädrar). Men visst är det en härlig tid för bilnjutaren, och namnen blir lika utstyrda som dekorationerna: Dodge Highway Kingsman Custom Sports Sedan, Ford Fairlane Crown Victoria, Cadillac Eldorado Brougham...

60-talets återgång till stramare linjer ("clean look") får beteckna klassicismen i denna revy. Man kan inte längre lasta på fenor och krom, man måste återgå till det basala, men med bevarat skönhetssinne.

Sist kommer stilupprepningar med retrodesigner som VW Beetle, PT Cruiser, nya Thunderbird, nya Mustang osv. Och sist den avskalade funkisen, med fokus på SUV:ar, pickuper och kombibilar.




Relaterat
Fenor och krom
Bildesign genom historien
Morfar hade en Valiant
Japansk bilindustri
Lösryckta bilfakta

2 kommentarer:

Mårten sa...

Intressanta paraleller!
sysslar själv med restaurering av gamla kåkar, i viss mån möbler å dyl, men inte tänkt på dom paralellerna i bilens form och utveckling. :)

Svensson sa...

Att konstruera denna stilhistoria var ju skoj, men man får hålla sig i skinnet och inte se det spenglerianskt, à la "i början var allting bra och hoppfullt, så kom fulländningen med klassiskt tid (= bilvärlden kring 1950), och sen kom bara nedgång och förfall).

För det har funnits snygga bilar i alla tider, och ja, fula också. Sena 50-talet hade många snygga designer men en del fula också, som Nash och vissa Studebaker, konstiga grejer med för mycket fenor och kaotiska linjer.

Och positivt sett: det har alltid funnits snygga bilar. Audi TT som kom för tio år sen tycker jag är snygg. Och Chrysler Crossfire. Och nya Bentley Continental. För att nu nämna något.

Etiketter

A-Z (5) abb (84) abbm (6) abbX (4) ahma (6) aktuellare böcker (57) aktufall (11) alga (3) Andersson (2) Antropolis (19) apatia (10) ar (28) att vara Svensson (236) Ballard (11) begr (7) berättelser från Rokkana (14) Bhagavad-gîtâ (6) bilbabbel (20) bild (11) bim (10) bing (287) biografi (16) bloggish (57) Blue Öyster Cult (4) camo (4) Castaneda (22) conspi (5) Den musiske matlagaren (14) Dick (8) dune (8) Eld och rörelse (33) en gatas melankoli (11) En novell om Babylon (4) eng (4) eso (3) esoterica (115) etni (3) fall (4) fantasi-fantaså-fantasy (20) film och TV (42) flytten (3) gambla fiina versepos (4) gld (7) grek (10) Gripenbergs sol (4) heinlein (4) historia in nuce (121) hårdrocken rockar hårt (39) intr. mus (34) inva (1) ipol (48) italia (3) japan (3) Jünger (75) Jüngers liv (10) Kierkegaard (2) konsten att slå en tennisserve (17) Kristus (22) kuro (2) libyen (18) link (30) lite litteratur (97) ljus (6) Lovecraft (15) Maiden (9) mangs (2) Melinas resa (8) memoarer (9) mena (40) multiversums mytolog (5) natio (63) Nietzsche (4) niven (3) nuochda (1) Ohlmarks (5) ondit (15) oneline (1) ori ett lag (53) poesy (47) politikka (177) pr (46) pred (3) Priest (14) prophecy (19) rymd (2) sanskrit (10) sf man minns (98) small candies (138) Smaragdeburg (5) speng (6) stein (4) Stratopias gåta (62) survi (6) svens11 (10) Sveriges störste poet (8) Swedenborg (3) symbol (4) Syrien (17) tempel (26) Tolkien (4) topp5 (9) typer (16) USA (17) uselt (8) van Vogt (9) Vandra mot ljuset (1) vju (4) zeppelin (2)